GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER -

Varför är jag inte normal, som alla andra och vill ha barn?

2011-06-24 | 10:32:52 | Krönika/Politik/Tankar

 

Angående gårkvällens inlägg.

Det är inte bara att folk runt om undrar var när och hur vi ska skaffa barn och sen tycker det är konstigt att vi inga vill ha eller så snällt säger att vi kommer ånga oss sen eller ändra oss.

Jag älskar att jag kan göra vad jag vill om dagarna precis när jag vill. Att jag och sambon inte behöver anpassa oss efter nån liten annan varelses schema och önskningar.

Nej det är inte gjutet i sten att vi inte ska ha barn. Jag kanske vaknar en dag och har bebissug.

Faktum är att en stor del som tynger mig just nu är att jag faktiskt undrar " Varför är jag inte normal, som alla andra och vill ha barn?"...Varför?

Just nu så har så många jag känner just fått barn eller så väntar de barn och vänners vänner väntar barn och massor av bloggare jag följer väntar barn. Och det är ju fantastiskt.

Alla tycker ju att ett gravidt par är fantastiska och en nybliven mamma är fantastisk. Så fort nån får höra att nån är gravid eller fått barn så blir det ju världens största "åh" och det skulle kvitta om man stått bredvid och just mottagit, hm låt säga Nobelpriset, det skulle ändå bara vara graviditeten i fokus.

Det är nån sorts ullig söt fantastisk bubbla och att alla dessa människor har förstått nån hemlighet. Kanske rentav av den där mytomspunna meningen med livet.

Jag är faktiskt livrädd att vi kommer sitta här en julafton om 20 år och vara helt ensamma och totalångra oss.

Men det är ju ingen anledning att skaffa barn.

Jag har aldrig sett mig själv som mamma, aldrig pratat om "när jag får barn" , jag har aldrig känt att jag vill ha barn. Och det är ju trots allt det viktigaste om man nu ska ha barn. Det ska vara önskat och efterlängtat.

I höst blir jag faster. Jag älskar redan den lille eller lilla som ligger i min svägerskas mage . Det vet jag av hela mitt hjärta. Gud vad jag älskar Dig Bebis! Och jag ska bli den bästa fastern i världen som just du kan få. Men jag ber om ursäkt i förväg lill♥ bebis om du kanske också får världens knäppaste faster och som kanske när du föds kommer gråta en tår, dels av lycka av att du kommit till världen men kanske också en tår av lite avundsjuka att du nu är en liten del av en bubbla jag inte förstår.

Kommentera 41 st

Kommentarer
Sanna
2011-06-24 - 10:44:43

håller helt med dig här, jag har oxå en jävla massa som tjatar på mig. Jag vill skaffa barn men känner inte att det är läge just nu.



Dock är det verkligen så att alla dom som skaffar barn får så otroligt mycket gull och det är så fantastiskt, även om det är så att dom skaffar barn utan att ha utbildning, inga pengar och taskigt förhållande. Ändå är det så jävla bra, men vi som väntar med att skaffa barn, oss är det något fel på.



Du gör precis som du vill gumman, INGEN ska tala om för dig vad du vill och vad du ska göra med ditt liv.



Glad midsommar !

L I L I J A . C O M
2011-06-24 - 11:05:08

Jag håller med dig. Förstår dig. Känner samma sak.



Har alltid sagt att jag inte vill ha barn & folk blir alltid så förfärade när de hör det. Sen ska jag väl aldrig säga aldrig - som du säger kanske man vaknar upp någon dag & bara "hm, en liten knodd kanske inte hade varit fel ändå.." - men det känns verkligen inte så just nu & har aldrig känts så. Jag kan inte föreställa mig själv som gravid eller som mamma. När jag tänker på allt barn innebär så känner jag så starkt motstånd inom mig att jag mår lite illa. Det är verkligen inte för mig! & det behöver verkligen inte vara för andra heller.



Som du säger så ska man ju inte skaffa barn bara för att man -kanske- ångrar sig i framtiden eller för att man kanske kommer att känna sig ensam när man blir gammal. Vad är det för anledning egentligen? Barn ska man skaffa för att man verkligen längtar & VILL ha ett.



Håller med Sanna: "INGEN ska tala om för dig vad du vill och vad du ska göra med ditt liv."



(Taaaack för rabattkoden förresten! Ska snart använda den!)

Ling-Ling
2011-06-24 - 11:05:48

Jag tycker inte det är konstigt alls att inte vilja ha barn, jag förstår fördelarna att vara utan. Jag tror jag vill ha barn i framtiden. Känner ibland rädsla för att jag inte ska känna viljan nångång, det där suget och då blir det ju inget. Men då får det väl vara så tänker jag. Man kan ju inte skaffa barn om man inte absolut vill det, det vore orättvist mot barnet, tycker jag.

Hayley
2011-06-24 - 11:10:45

Tycker det är så tråkigt med människor i omgivningen som bara inte kan förstå att alla inte vill ha barn. Det är inget fel på dig fina Anna, det är bara så. Alla vill inte, vissa vill hiskeligt mycket och andra vill bara ibland. Vi är alla olika och vill olika saker.



Du kanske aldrig vill ha barn eller så som du skrev vaknar du upp en dag med ett jätte bebis-sug. Men vet du vad, det är sedan. NU är idag, lev för dagen, här och nuet. Känn dig inte konstig.



Kram finaste du!

Kikki
2011-06-24 - 11:12:57

Du är visst normal!!

Alla vill inte ha barn och det är hur normalt som helst!

Jag vet inte ens om jag vill ha barn, det är sådana saker som bara hoppar på en till slut.



Du gör å tänker hur rätt som helst, men kom ihåg att du är normal! <3

fifi
2011-06-24 - 11:28:00

Alla vill inte ha barn och det är helt ok! Men jag förstår att det måste vara jobbigt att folk tjatar och tar för givet att alla par vill ha barn, jag har varit med om det där tjatet själv. Och det är ju inte så att ett par som inte har barn på något sätt är ofullständigt!



Hoppas du får en fin Midsommar!

Erika
2011-06-24 - 11:34:17

Jag förstår dig , även fast jag ska ha barn snart när som helst. Men jag tänkte också så och jag har haft en väldig berg&dalbana under dessa nio månader och ångrat mig hundrafemtielva gånger. Det har inte varit något rosenrött och fluff fluff med graviditeten. Man ska vara så lycklig enligt det "normala" men den känslan har varit mestadels frånvarande.

Jag har aldrig varit barnkär eller tyckt speciellt mycket om barn. Aldrig bytt en blöja och tror att jag hållit i bebisar kanske tre gånger under min livstid.

Även om det är ett väl genomtänkt beslut med att få detta barn så känns det ändå riktigt skrämmande.

Jag har trivts väldigt bra med att vara bara jag och sambon. Så varför skaffa barn då? Innan 30 så hade jag inte en tanke på det, men sen så hände det något och jag ville ändå vara med om detta. Som Kikki skriver "det är sådana saker som bara hoppar på en till slut ungefär.

Det kanske låter förvirrat det här ;)



Innan jag blev gravid var det också ett jäkla tjat om när vi skulle komma till skott. Varför fråga? Det kan vara så enkelt som så att man inte vill ha barn. Det kan också vara väldigt känsligt att man kanske kämpar med att få barn, men inte kan.



Tjatet slutar dock inte med att man får barn, när man har en unge så börjar tjatet om när man ska skaffa ett syskon.

Jag tror inte att jag vill ha fler barn än detta som jag bär på, men eftersom jag inte ville ha barn för några år sedan så ska jag nog inte vara för säker.

Tja, när min bäs är ute så får jag se om jag också förstår den där stora hemligheten.



Kramen!

Alexandra
2011-06-24 - 11:40:37

Jag vill inte ha barn. Men jag tycker inte jag är konstig :) Vi är bara olika. Sedan att majoriteten vill ha barn är en annan historia... Men jag tycker inte att varken du eller jag ska tycka att vi är konstiga och onormala för att vi inte vill ha barn.



<3

Anna
2011-06-24 - 11:45:00

Alla är vi olika och inget är rätt eller fel. Om man inte vill skaffa barn så vill man helt enkelt inte det. Sen kanske det inte är helt lätt att skaffa barn även om man vill heller. Man vet aldrig hur livet ser ut och hur det kommer att se ut. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag tycker det är helt upp till var och en hur man bestämmer sig för att leva sitt liv. Mitt eget dilemma är att jag vill ha barn men inte har hittat den rätte att bilda familj med. Trevlig midsommar alla!

Art By Tina/Tina Axelsson
2011-06-24 - 11:45:27

Vi tycker väldigt mycket samma - jag har svårt att se mig själv som mamma - fast jag vill det nog någongång - inom ett par år kanske - men vill först hinna resa lite till och se världen - sen är jag nog redo. Är heller inte riktigt klar med festandet - ser fortfarande fram emot varje helgs bravader med vänner - och det skulle kännas tråkigt att avstå - därför är jag nog inte klar att bli mamma. Killen är på samma nivå som jag. Så vi väntar helt enkelt. Man måste ju inte ha så bråttom.

Åsa - Coffee breaks
2011-06-24 - 12:01:16

Jag förstår dig precis och känner igen mig jätteväl i det du skriver. Men du är normal! Nu har ju inte jag någon sambo, men hade jag haft det så hade säkert folk varit på mig/oss också. Vi börjar ju "bli till åren", som många kompisar väljer att uttrycka det. Har flera som till och med har två barn nu.

För mig är det såå långt borta och det hade det varit även om jag varit i ett förhållande. Känner precis som du att jag vill kunna göra det jag vill, när jag vill.

Det svåra är väl att andra har väldigt svårt att respektera/förstå när någon säger att de inte vill ha barn och alltid replikerar med "Joo då, du kommer ändra dig, vänta bara!" Ja, fast nej? Jag har inte tagit ställning i frågan egentligen, men har ett par kompisar som inte vill ha barn alls, och de tycker det är rätt jobbigt att hela tiden behöva förklara och försvara sig..



Men som sagt, du är normal! Och vad är normalt egentligen? :p Jag önskar dig en finfin midsommar, ta hand om dig! :)

Sara
2011-06-24 - 12:15:46

Jag var inte heller någon sån som längtade efter barn, det kom för kanske något år sen som den längtan dök upp. Och då hade jag passerat 30-strecket. Så det kan komma, man vet aldrig. Och vill man alltid vara normal som det heter? Alla är unika!

Isabelle
2011-06-24 - 12:28:28

Som vanligt så är du helt fantastisk på att formulera dig. Känner igen mig så himla mycket i det du säger. Det värsta är att jag känner att jag berövar min partner den delen då det är något som han ser i framtiden. Han säger att han inte behöver, kan avstå för min skull. Men jag vill inte beröva honom något som sägs vara det bästa i livet. Ett riktigt dilemma. Jag tror att han tror att jag ska ändra mig i framtiden, men tror inte att han förstår vilken press han sätter på mig då..

smultris
2011-06-24 - 12:41:46

Det blir inga kids här hemma heller, min man och jag har våra vovvar och våra syskonbarn när vi vill... det räcker kanonbra för vår del ;)



Glad midsommar ;)

Emma
2011-06-24 - 12:56:30

Jag kanner lite likadant, just nu kanns barn inte som ett alternativ, men kanske i framtiden.Vad skont att du bloggar om det, det kanns fortfarande som om det ar lite tabu, aven i Sverige, att inte vilja kora fulff-fluff och babytjafset all the way...



Jag bor utomlands i en kultur dar barn anses vara meningen med livet och jag diskuterar inte ens amnet langre, folk kan bli sa oerhort provocerade av att man sager att man vill vanta med barn. Sa jag ar bara tyst och nickar och ler nar folk fragar om man vill ha barn.



Om fem ar, om tio ar, jag vet inte, men inte just NU!

anna
2011-06-24 - 13:12:19

Hmmm... intressant fraga... men jag tror inte att det ar mer "normalt" att vilja ha barn an att inte vilja... jag tror bara att det ar de med barn som HORS mest eftersom det ar sa samhallet ar uppsatt. Som 10 ar "fore" dig, sa kan jag glatt saga att jag inte alls angrat mig, jag ar helt enkelt inte nagon mamma-typ, om det nu finns en sadan. Jag behover den mentala friheten man far av att vara i princip obunden for att kunna skapa... Och folk slutar att fraga vid det har laget - kommer ihag hur jobbigt det var i din alder, da drogs detta upp i varje konversation. En medarbetare tog till och med ut mig pa avskedslunch nar jag skulle flytta och gav mig en forelasning om hur bra det ar att skaffa barn - huh!



Som mitt motto ar: Om man inte ar helt saker, sa betyder det Nej Tack! - och det ar att respektera sig sjalv att lyssna till hur man sjalv egentligen kanner! (tom oavsett vad en eventuell partner kanner...) Ha det gott!

Jenny
2011-06-24 - 13:14:19

Hej!

Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver!

Jag är närmare 35 år och har valt bort barn. Det är mitt val även om min omgivning (gärna bakom min rygg) undrar över alla tänkbara orsaker till min barnlöshet. Det är inte klokt vad folk kan vräka ur sig. Jag har hört snart allt... att jag egentligen inte kan få barn men inte "vågar" säga det, min sambo är steril, någon av oss hade en tragisk barndom, att barnlösa kvinnor på äldre dagar blir konstiga osv osv.

Men det som irriterar mig mest är när folk säger att jag har hundar istället för barn! Hur kan man jämföra barn med en hund? Beroende på humör så brukar jag kontra med att vissa skaffar barn istället för hund... vilket inte är populärt :) Kan dom jämföra så varför inte jag? :)

Visst har jag funderingar över varför jag inte kan vara "normal", som alla andra, och ha en drös med barn.

Det är som du skriver... tänk om man sitter där 20 år senare och ångrar sig... eller sitter där på "hemmet" utan besök av barn och barnbarn. Som en vän sa " Man måste trygga sin ålderdom".

Men... ska jag skaffa barn för att trygga min ålderdom??

Nej, jag vill inte ha barn... just nu. Kanske någon dag men inte som det känns nu eller i morgon.

Det blev ett långt inlägg för någon som inte brukar kommentera (men ofta läser) :)



Glad midsommar!

Ullis
2011-06-24 - 13:19:02

Samhället blir alltid så inrutat i normer om vad som är rätt och fel, men det absolut viktigaste är att gå sin egen väg att göra det som är rätt för en själv vare sig andra tycker det är rätt eller inte. Det får man kraft av och blir stark av. Att följa sitt hjärta är stark. Sen tänker tyvärr inte de flesta på vad eller hur de kastar ur sig saker eller tycker o tänker om hur andra ska leva, tyvärr.Kram och trevlig midsommar.

Malin
2011-06-24 - 13:26:24

Kunde inte ha skrivit det bättre själv! Jag känner nämligen precis likadant (även om jag inte har en partner). Har sagt till mamma att hon förmodligen inte kommer att få några barnbarn från mig och hon svarar "Det gör inget, det man inte haft saknar man inte", dessvärre kan jag ändå tyda något i hennes röst som att hon kanske är lite besviken ändå, men det kanske man kan förstå på ett sätt eftersom hon är barnkär, men hon påpekar att så länge jag mår bra så struntar hon i barnbarn. Jag brukar säga att min hund är det enda barnbarn hon kommer att få ;)

lisette
2011-06-24 - 13:26:59

Jag är tyvärr för ego för barn! En dag händer det väl...eller inte! Jag tar dagarna som dom kommer faktiskt, men jag är för ego. Jag vill hellre ha saker och tid för mig själv än att jag lägger min tid och mina saker på något annat. Det är allt jag tänker på.



resa, plugga osv..vem kan inte det med barn? ett starkt psyke bara när det kommer till pluggandet eller en väldigt bra man/far. Lösning finns det till allt.



resa, ja barnet ska följa med överallt.



Mitt problem är bara tiden. Tiden och allt annat runt omkring.

leopardia
2011-06-24 - 14:35:01

Jag är ju en hel del äldre och jag har aldrig velat ha barn och än så länge har jag inte ångrat mig. Och jag tycker inte att man måste ha så storlyftande planer för sitt liv för att inte känna att man vill göra avkall på dem hur som helst, sen brukar jag tänka att det finns så många barn som far illa runt om i världen och det kanske är bättre att försöka göra något för dem istället.

Sen tycker jag inte att man är ego som inte vill skaffa barn, för att skaffa barn är en minst lika stor egohandling,,,

Helén
2011-06-24 - 15:22:18

I know the feeling. Jag kan bli så matt på folk som frågar och frågar och frågar. Vänner exkluderade. För det kan ju vara så att man inte kan få barn, försökt som sjutton i 4 år men det går inte. Inget man vill dela med folk man knappt känner. Vi har ju (av eget val) inga bebisar och sambon har ju passerat 40. Jag har aldrig längtat efter barn. Inte sambon heller. Våra liv är precis som vi vill ha dem. Men om man svarar "varför skulle jag förstöra min perfekta tillvaro med ett barn" så upplevs man nog som väldigt oartig. Men ett frestande svar är det.



Och det värsta jag vet är hur kvinnor som får barn kan bli, "det kommer du oxå förstå när ni får barn" och dylika kommentarer med nedlåtande röst. Suck.



Jag älskar mitt lilla gudbarn, han är det coolaste som finns. Men nej, vi har det bra ändå. Ingen behöver tycka synd om oss. Sen kanske man ändrar sig. Än är vi ju inte lastgammal. Eller inte. Inget att oroa sig över.



Som svar på frågan i min blogg så var det, ja, jag trodde jag länkade. Sorry!

Molly
2011-06-24 - 16:34:37

Jag har många vänner som ¨valt bort barn¨ en av mina närmaste vänner har alltid varit säker på att hon inte ville bli mamma; nu är det kört för hennes del att skaffa egna barn och hon är lika säker. Hon gillar barn och jobbar med barn så det ena behöver inte utesluta det andra. Stå på dig! =) Kram!

Annster
2011-06-24 - 18:51:49

Lätt att man hamnar i ett slags mönster, man måste vara och ha uppfylllt vissa delar i livet inom en viss ålder. Jag har själv känt att det inte käns rätt, man är rädd för att förlora sin frihet och tvärtom har för mkt ensamhet som äldre. Det kan ju vara så att alla har sina faser i livtet de vill ta sig genom, där finns ingen satt ålder. Jag tror mer på att var och en måste få göra som de själva vill med sina liv först, innan man kan tänka på ett annat liv. Antingen så blir det av eller så blir det inte så. Det lär man märka. Huvudsaken är att man är lycklig i nuet, för framtiden vet vi inget om. Man ska ju leva för dagen först och ta allt som det kommer. Hur allt slutar, ja det mäker man. Svårt att bestämma allt i förväg.

Linda
2011-06-24 - 19:05:29

Det är härligt att du skriver om det här, för det är få som vågar det, eller få med din åsikt som kommer till tals i denna fråga.



Nummer ett så är det helt otroligt vad folk kan häva ur sig i sådana här delikata frågor. Som om någon utöver du och din partner hade med saken att göra.



Sedan är det väl en sak att ens föräldrar eller andra närstående kan undra hur man tänker, utan att försöka styra en i någon riktning, det måste ju vara okej. De vill ju bara ens bästa. Fast det beror ju helt på vilken relation man har till personen som frågar och hur/vad de frågar. När min svärmor frågar om jag är gravid blir jag förbannad!



Grejen är hur i helvete andra människor, och ja, absolut även närstående, kan vara helt oförstående för ett pars situation. Folk kan ju häva ur sig vad som helst. Det borde vara förbjudet att fråga ett par när/om man har tänkt skaffa barn. Alla kan inte ens få barn, och om man försöker år efter år att få barn och kanske t.o.m. har ett antal missfall i bagaget då vill man bara dö när någon frågar; "när ska ni skaffa barn då?"



Huruvida man vill ha barn och huruvida man försöker/ska försöka bli gravida är en jättekänslig fråga, för väldigt många. De som inte har problem med frågorna har oftast barn eller är gravida och då finns ju inte mycket att fråga om.



Sedan kan jag tillägga att jag personligen inte kan förstå hur man inte kan vilja ha barn! Haha! Men det är inte något jag häver ur mig på andra människor, jag känner bara själv att barn är meningen med livet, för mig. (Dock ska tilläggas att jag kände det först efter att jag fått barn, inte innan jag blev gravid.) Sedan så är det klart att jag förstår att alla människor känner olika och det är ju naturligt att olika människor vill olika saker här i livet. Det är väl tur. Men man kan känna som jag utan att vara otrevlig mot barnlösa - frivilligt eller ej.



En sak som jag känner att jag vill tillägga i den här frågan är (och förlåt om den är okänslig, men nu när du liksom tagit upp saken så känns det mer okej att skriva det, det är inget jag går och upplyser alla barnlösa om, som om de var idioter): det är dock en viktig sak att veta, och det gäller väl främst de som vet att de vill ha barn, men som går och väntar på att allt ska vara perfekt först, med rätt jobb, rätt hus, rätt tid över huvud taget. De bör veta att ju äldre man blir desto svårare blir det att få barn, speciellt friska barn. Jag menar dock inte med detta att folk som inte vill ha barn, men som kanske möjligtvis i framtiden vill ha det ska skaffa barn nu direkt utifall... Det skulle ju bli fel, men vill man jättegärna ha barn, men väntar på karriär eller vad det kan vara bör man vara medveten om det, för det kan leda till mycket olycka om man verkligen verkligen vill ha barn och sedan inte kan få det, för att man väntade för länge. Det händer faktiskt rätt ofta.



Dock så är det ju rätt klart att om man inte vill ha barn, då ska man inte försöka få barn, något annat vore ju heldumt. Så stå på dig Anna och säg gärna ifrån när någon häver ur sig något nästa gång, så de slutar med de där dumheterna!

Jessika
2011-06-24 - 19:35:20

Ja men visst är det konstigt, att man "gör fel" om man väljer att vara barnlös. Men samtidigt mötte jag mycket kritik när jag blev gravid. För att jag förlorade det som du vill ha kvar - friheten. Att kunna göra vad man vill när man vill. Så, jag ansågs göra fel, och du anses göra fel. Jag förstår inte logiken i det. Kan folk inte bara acceptera att varje individ själv får välja hur hon vill göra?

Garderobsgrubbel&Byråbekymmer
2011-06-25 - 10:39:32

Jessika: ja du jag tror väl att det kvittar man gör så finns det alltid dom runt en som tror sig veta bättre och har åsikter och ditt och datt...ganska lustigt med alla dessa människor som trors sig alltid veta bättre hur vad varför man ska göra saker. ja jisses.



kram!

Garderobsgrubbel&Byråbekymmer
2011-06-25 - 10:43:34

Linda: Tack för din långa härliga kloka kommentar.

Det var många bra meningar där och tänk om fler var som du!



Blev lite nyfiken på det du skrev om att du kände vissa saker först efter du var gravid. Men hur stor var din barnläntan innan du blev gravid?



sen tycker jag liksom du att man ska inte vänta för länge heller med att skaffa barn..dels på grund av riskerna men också för barnet skull i sig..växte upp med en del klasskompisar med väldigt mycket äldre föräldrar och såg ju hur ledsna mina kompisar var många gånger för att deras föräldrar inte orkade nånting.

Tror heller inte det finns nån mer rätt tidpunkt än nån annan att skaffa barn..som du skrev...en del väntar in så mycket att det ska vara så så så så och så först.

Vill ni ha barn skaffa det, så löser sig nog det mesta efterhand sen.



kram på dig!

Stina
2011-06-25 - 12:49:56

Jag tycker det är väldigt okänsligt att fråga om par inte ska skaffa barn eller inte. Det finns ju dem som försöker men att det helt enkelt inte fungerar för, för dem är det inte så kul att dessutom ha tjatet och leende behöva svara: "nja, kanske någon dag!", eftersom man inte vill blottlägga sitt privatliv för hela världen. Jag förstår att du tycker det är jobbigt att inte vilja ha barn, eftersom det liksom är normen. Men det viktigaste är ju ändå vad som känns bäst för en själv. Kram!

Josefine
2011-06-25 - 14:32:29

Alltså ja visst är det en bubbla när man väl sitter där med pluset på stickan och inser att man om 9 månader kommer ha ett barn. Och bubblan verkar bli ännu större ju längre tiden går, men jag kan bara tala för mig själv och ja visst har man väll förstått någon slags "hemlighet" på något vis. De är som att man automatiskt blir medlem i någon slags klubb där inträdesbiljetten är en graviditet och så småningom också ett barn.



Men jag kan inte för allt i världen tycka att det är okej för andra att utomstående att tycka att andra borde skaffa barn bara för att de har gjort det/vill det eller hur de nu resonerar.



Nej, det är faktiskt upp till individen själv, och dess partnerskap. Andra borde kanske stilla sin nyfikenhet och tänka i en vidare skala helt enkelt.Sen är det ju ingen annan som kan tala om när som är rätt tidpunkt för någon annan.

Jag själv hade velat ha barn tidigare än det nu blir, men det ville inte min sambo. Och såhär i efterhand så känner jag nog att tidpunkten kunde inte vara bättre egentligen. För oss. Och redo blir man kanske egentligen aldrig heller. Men huvudsaken är ju att man gör de val i livet som man själv känner sig bekväm med, inte på grund av vad andra tycker och tänker.

Linda
2011-06-25 - 20:26:51

Skriver igen då, du är ju så bra på att svara på kommentarer så jag vill inte vara sämre här i din blogg.



Apropå din fråga hur stor min barnlängtan var innan jag blev gravid. Jag hade egentligen ingen barnlängtan. Men jag har alltid vetat att jag ville ha barn, och det var en självklarhet för mig. Däremot har jag aldrig (innan jag själv fick barn) varit särskilt barnkär eller riktigt vetat hur man ska bete sig när folk har bebisar med sig. Då alla andra gulligullade så visste jag inte hur jag skulle bete mig.



Bytte min första blöja på BB och kunde egentligen ingenting om barn, och framför allt inte bebisar, innan jag blev gravid (under graviditeten läste jag dock massor, tur ätt det är 9 månader!).



Trots att jag inte hade någon barnlängtan så var det självklart att vi skulle behålla barnet när jag blev gravid (oplanerat). Panik hade jag ju, kunde ju - som sagt - ingenting om barn.



Allt löste sig dock och så fort bebisen kom var det som om allt föll på plats. Meningen med livet. Trodde liksom aldrig innan att det gick att älska en annan människa så otroligt mycket. Rädslorna man hade att man skulle vara en usel förälder försvann också ganska snabbt, även om det fortfarande är så att inget kan ge en dåligare samvete än ens barn och hur man är som mamma.



Många av rädslorna hade man dessutom pga sådant man hört; att allt skulle vara så svårt och att hela ens personliga liv skulle försvinna. Så var det dock inte, inte för mig, och jag tror att man väljer hur man vill leva, även fast man har barn.



Det blir annorlunda, onekligen, men man kan resa fastän man har barn, man kan studera, man kan arbeta, man kan vara ensam, man kan umgås på tu man hand med sin partner. Det blir liksom vad man gör det till. Man har alltid någon annan man måste sätta i första rummet, men det betyder inte att man måste ge upp sitt eget liv. Vill man så kan man göra vad som helst, fastän man har barn, men man kan också välja att strunta i en massa saker och bara göra saker för ens barn. Allt är ju olika för olika människor.

Anna
2011-06-25 - 20:51:48

jag vill inte heller ha barn. inte just nu i alla fall. och just nu vill jag inte ha det i framtiden heller. men man vet ju aldrig, man kanske ändrar sig när man blir äldre (är tjugo år). men just nu känns det som väldigt mycket ansvar, att ta hand om en liten unge, att uppfostra, att få dem "normala", att hålla dem friska osv osv. för mycket ansvar. jag kan knappt ta hand om mig själv så hur fan ska jag kunna ta hand om en unge liksom?

nä inga barn för mig inte.

dock är jag faster och det duger bra för mig! jag får ta hand om lilltösen rätt mycket och hon verkar gilla att jag är lite (mycket) knäpp så oroa dig inte för att vara knäpp ;) dom gillar sånt!

Just Another Crazy Blonde - With Just Another Stupid Blog
2011-06-26 - 01:35:17

Det mest irriterande är att folk ser det som en självklarhet.... "när ska ni skaffa barn då".... och så vidare... bara för att man varit ihop i några år. Men man kanske inte VILL ha barn. Man kanske inte KAN få barn.... det kan vara en väldigt personlig och otrevlig fråga tycker jag... kanske något som man inte vill prata om =(

KRAM!!

Elin
2011-06-26 - 11:26:51

Skönt att läsa att det finns andra som inte heller vill ha barn =) Jag har aldrig varit intresserad av det, vill inte ha det ansvaret och jag ska erkänna att jag i smyg tycker att småbarnsföräldrar är jättetråkiga och likriktade. Jag vill helt enkelt inte bli en av dom, samtidigt som jag också känner lite det där att jag är onormal. Bloggar jag följer blir oftast tråkiga när det dyker upp graviditet, så pass att jag slutar läsa. Jag vet nog bara en som nyligen fått barn som fortfarande håller uppe stilen, och det är lite skrämmande.

Malin
2011-06-26 - 17:03:14

Läs Elizabeth Gilberts I nöd och lust, däri skriver hon om vad hon kallar för "mosterbrigaden" - i alla samhällen (i alla tider) finns minst 10 eller 20 % (nåt sånt) vuxna kvinnor som aldrig blir mödrar. Hon menar att de har en lika naturlig, självklar och inte minst viktig del i samhället. Auntie brigade!



(I övrigt en intressant och underhållande bok om äktenskap etc.)

SoP
2011-06-26 - 19:34:53

Jag tror ändå att det är Lite lättare numera, att inte vilja ha barn. Lite mer accepterat? Jag är snart 53, har aldrig velat ha barn, har inga, o är numera äntligen nikapabel att bli gravid- och jag har inte ångrat mig det allra minsta. Men åh vad jag blivit tjatad på. Och ansedd som helt konstig-fast- det var jag van vid ändå.

Anna
2011-06-27 - 01:32:37

Jag tycker att det är väldigt skönt att någon äntligen skriver om detta! Jag håller verkligen med dig! Jag vill inte heller ha barn. Har aldrig velat.



Är så otroligt trött på människor som hela tiden säger att det är fel på mig och att jag kommer att ändra mig. Sure, visst, jag kanske gör det om 20 år. Men om jag gör det så vill jag adoptera. Folk säger att man är egoistisk om man inte vill skaffa barn, men jag tycker att det är tvärt om. Har träffat så otroligt många personer som skaffar barn för att de inte vill vara ensamma när de blir gamla, eller följer normen, att det ska var så. Vill man verkligen inte vara egoistisk, varför inte adoptera?



Hur som helst så brukar jag trötta ibland och säga alla dessa "förbjudna saker". Blir ganska intressanta diskussioner. Dock så kan man lätt bli idiotförklarad. Tycker att det är väldigt märkligt att jag som inte vill ha barn ändå respekterar de som vill ha det och inte ifrågasätter deras beslut (om jag inte blir provocerad förstås), medan så fort jag säger att jag inte vill ha barn så är det något som inte kan respekteras och är onormalt. Kan inte folk bara "mind their own business":

Malin
2011-06-28 - 11:43:27

Visst är det konstigt att någon alltid ska tillrättavisa den som kliver lite utanför samhällets konventioner och ramar?



Jag skrev faktiskt om detta för ett tag sedan (http://milonscorner.blogspot.com/2011/04/hon-som-valjer-bort-brollop-och-barn.html) och kan precis känna med dig, den där känslan av att vara lite konstig. Omogen, får jag ofta höra.



Det är tråkigt att inte acceptera andra människors drömmar. Att inte kunna bli glad för någon annan, det är vad som gör mig ledsen.

jawna
2011-06-28 - 12:10:58

Hej! Ber om ursäkt för att jag lämnar en sån här kommentar. Men hade du velat vara en riktig pärla och lämna en röst på min klänning på Nelly.com's designertävling? Det hade varit guld värt :)



http://nelly.com/se/designyourdress/?obj=XwOmCWfkZmT6qSQJL2Mi2ocVMa7VYNJv8XV0s1jHb4AFJOMUGY46&third=yes#Gallery

Bodypalace
2011-06-28 - 12:52:39

barn kan man skaffa när man levt lite och jobbat ett tag

Maria
2011-06-28 - 12:55:24

Exakt så känner jag också. Önskar att jag/vi skulle vilja men gör inte det. Och jag kan inte ändra den känslan eller gå emot den bara för att alla tycker att jag borde. Men det är fan inte lätt att stå emot allas åsikter och goda råd utan att själv må dåligt. Överväger starkt att säga att vi inte kan få barn bara för att slippa. Skönt att inte vara ensam!


Namn:


Mejl: (endast för mig)


URL/Bloggadress:


Kommentar: