Red red wine.
Kanske var det givet, redan där och då, sommaren 1993 när jag upptäckte UB40 som sjöng om det röda, röda vinet på ett Absolute reggaekasettband,  att det var den drycken jag så många gånger i vuxen ålder bara älskar livet här och nu med.
Låten i sig är det utmärkta exemplet dessutom på musikens magiska kraft att förflytta hela ens väsen i tid och rum. Så fort jag hör de inledande tonerna så är jag tillbaka i mitt flickrum, med de päronglassgröna väggarna med trälist och bård mitt på. Den vita bokhyllan med alla Sweet Valley High och Kittyböcker.

Jag känner med ens av de mintgröna lite åtsittande cykelbyxorna och den marknadsfyndade gråa t-shirten med Ronny & Raggetryck. En hög med Acketidningar för fem kronor styck och ett gäng Starlet. Det är sommarlov och radion står alltid på och jag hör Sommartoppens signaturmelodi. Veckopengen spenderas på Okejtidningar och det är ett evigt suktande efter Dylan i Beverly Hills 90210. Sommaren det året jag skulle fylla 12 år och jag hade några månader innan fått min första mens och fyllde i den redan då strulande menscykeln i en gratiskalender från Libresse. Allt detta flödar igenom mig som en minnesflod tack vare en enda låt.

Så visst finns tidsmaskiner ändå.