GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER -

2021, du var trots allt, väldigt fint

2021-12-31 | 12:44:25 | Egocentrerat&Vardagligt,

W
 
Igår, på årets näst sista dag hade jag en riktig skitdag. Och då var det lätt att också börja göra "bokslut" över året. Ja, nästan oundvikligt att inte blicka tillbaka på året som varit och även att börja tänka på vad 2022 kan innehålla.
Fast att sia om framtiden är ju egentligen ganska onödigt. Förhoppningar och drömmar kan man ju ha.
Då jag hade en riktigt usel dag av olika anledningar och även haft det kämpigt med en del krämpor och besvär det senaste , ja under hela året egentligen, så hoppas jag att 2022 i alla fall kan vara lite mer snällt och lugnt. 
Att lite orosmoln kan skingras och saker löser sig. Att få känna att jag mår helt bra någon gång samtidigt som jag väl försöker förlika mig med just att endometrios är en kronisk inflammation som påverkar hela mig- både kropp och knopp. Denna trötthet och mer eller mindre konstanta värk, ja det är i perioder dränerande. 
Och frustrerande. För jag vill känna mig pigg. Ha ork. Kunna springa och promenera obehindrat. Ha energin till allt det jag har lusten till. Lägga fokus på rätt saker. 
Så, igår, den nästsista dagen av 2021 reflekterade jag över det dåliga när jag ändå hade en riktig skitdag.
 
 
Men idag, den sista dagen av 2021 ja då ska jag enbart fokusera på det som var och är positivt och ta med mig det in på det nya året. För bra saker, det har det absolut funnits. Och i slutändan, när jag blickar tillbaka på tidigare års bekymmer och besvär och grubblerier… det mesta löser sig, på ett sätt eller annat, alltid
 
i slutändan väger det bra över det dåliga alla gånger och det finns väldigt mycket från 2021 som jag absolut vill ta med in på det nya året. 
Jag avslutade mitt första år på en riktig högskoleutbildning. Jag avslutade också en ettårig skrivarlinje. När sommaren kom var jag lite trött/mör och med stöd från framförallt min sambo så tog jag en ledig sommar.
Det vill säga ledig på det sätt att jag inte skulle stämpla in någonstans eller anpassa mig efter andras scheman och tider.
Tiden, rummet – sommaren, den var min.
En fri sommar är det lyxigaste i min bok. Särskilt när den var så varm och fin som årets sommar var. Jag njöt av varenda soltimme samtidigt som jag färdigställde mitt bokmanus. Jag hade gett mig fanken på det. Så jag skrev. Och skrev.
 

2021 var även ett superproduktivt år vad gällde konsten. Hela våren målade och sedan även hela sommaren. Och detta resulterade dels en efterlängtad utställning ihop med Fredrik i augusti och i slutet av september ställde jag åter ut under årets Konstnatten vilket blev mitt bästa utställarår någonsin (hittills). 2021 sålde jag fler tavlor än jag någonsin gjort förut. Man kan ha runners high men frågan är om man inte kan ha en art/artist high också.
 


Den varma sommaren gjorde att jag levde i bikini men jag kunde också på riktigt klä mig efter det väder jag älskar mest – värme. Klänning efter klänning, barfota och högklackat.
Och sommaren höll sig kvar en bra bit in på hösten. Förutom utställningar så innebar hösten en ny termin på högskolan och år 2 på utbildningen och jag har även nu pluggat dubbelt och även klämt in en journalistikkurs.
 
2021 11/11 så fyllde jag 40 och födelsedagen spenderades i hufvudstaden och någonstans där på Drottninggatan fick jag det där underbara mailet från Word audio publishing att de ville ge ut min bok och en livsdröm gick i uppfyllelse.
2022 ges min bok ut.
Så 2021, du var fint.
Nya fina vänner kom in i mitt liv - Jenny, Jossan och Annie och jag hade många underbara stunder med den bästa av alla - Karin och givetvis med sambon och med min mamma ♥️
 
 
Kommentera 0 st

mitt hurtigaste jag

2021-12-28 | 17:21:36 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Jag är ingen hurtig människa . Jag är ganska så bekväm av mig. Med hurtig, menar jag, en som hoppar ur sängen tidigt frivilligt, gärna tillbringar semestrar i skidbackar och vandringsspår, som bokar massa spinningpass och cirkelträningar och efteråt drar ihop en korvgrillning i skogen med vänner etc.
Utöver mina löprundor några gånger i veckan och några promenader så är jag mycket mer en stillasittande inomhusmänniska. Förutom om sommaren - då är jag stillaliggande utomhus i solstol.
MEN! När jag som igår, drar på mig med omsorg valda lager kläder, kompressionsstrumpor som dessutom värmer och ger mig ut i 8-9 minusgrader och solskensgnistrande vinterlandskap för en löptur.. ja, då känner jag mig som mitt allra hurtigaste jag.
Lägg där till att himlen bjöd på någon form av halo och en liten bit regnbåge/ljusfenomen borta vid horisonten medan den kalla, friska luften gnistrande av snökristaller.. ja då var upplevelsen nästan religiös och en runners high i dess renaste form. 

Efteråt blev det både ansiktsmask, hudvård och en fotmask - fina julklappar av mamma innan jag åter satte mig och pluggade .
Kommentera 0 st

Årets julfilmsskörd och mina absoluta måsten

2021-12-20 | 20:27:46 | Egocentrerat&Vardagligt, Film/TV/Kändisar,

Så, med bara några dagar kvar till julafton, så är jag nu inne på de dagar då jag ser de där julfilmerna som jag tycker är allra bäst.
Men mitt julfilmstittande inleds den 1:a december och fram till julafton ser jag minst en julfilm om dagen, vilket alltså resulterar någonstan i cirka 30 julfilmer totalt.
Så här har jag gjort nu i några år och nu måste jag säga att trots att vi typ har nästan alla streamingtjänster - Cmore, Nteflix, Viaplay, ViaFree, HBO Max, Disney+ och Prime Video börjar det bli riktigt svårt att hitta nya julfilmer. Utbudet uppdaterar sig inte jättemycket från år till år eller i takt med mitt tittande.
 
Bäst utbud i år får jag nog säga att Viaplay, Cmore och Tv4 har.
Ni som har betalabonnemang på Discovery+ (vilket vi inte har) kan nog finna e hel del där med. Dock har kanal 7, 5, 8, 11 och 3 sänt en hel del film på dagtid och kvällar.
 
Ni som följer mig på Instagram ( avannalifestyle ) har kunnat se mina tre veckosummeringar av årets julfilmer där, men tänkte att jag publicerar dem även här samt avslutar med mina måsten som jag alltså ser nu denna vecka för maxad julkänsla.
 
 
Vecka 1: Första vecka bjöd på ganska många besvikelser. Jag försöker ju se så många nya jag hinner och kan blandat med givna favoriter. Och hade det inte varit för två favoriter från förra året : A Small Town Christmas och Christmas around the corner , så hade det varit en deprimerande julfilmsvecka. 
Loving Christmas somnade jag under , vilket jag inte tror enbart berodde på min förkylning. A snowy Christmas … nej nej nej. A wish upon Christmas kan ha varit bra men tyvärr så sabbade ViaFree den totalt - nån mer som har problem med den appen? Ingen annan streamingtjänst hackar och laggar. 
Mr Christmas såg jag enbart för Sam Page - hello Richard från The Bold Type.. men filmen.. nja. Småmysig var väl dock A Glenbrooke Christmas , men inget jag kommer se igen.
Men så trillade jag över A Chance for Christmas som veckas sista film idag och den gillade jag! Om en influencer och hur mycket hon iscensätter vanliga livet och så blir allt lite ”måndag hela veckan” - precis som en stor julfilmsfavorit hos mig 12 dates of Christmas. Samma dag återupplevs tills en läxa lärts.
Småkul, bra skådisar och mysig, och sociala medier -igenkänningsfaktorer.
 
 
Vecka 2: Saknas på bild gör dock Christmas in Evergreen: Letters to santa. Det är en favorit från tidigare år - det är alla julfilmer i den serien- Christmas in Evergreen. Så totalt overloaded med christmasfeeling och julpynt och julkakor.
Den här veckans julfilmsskörd bestod inte av några bottennapp alls. Alla filmer var julmysiga på sitt sätt. Feelgood och romantik med scendekor av massa granar, kransar, polkagriskäppar, ljusslingor, röda bilar etc. Gamla high school sweethearts som återförenas eller kollegor som är rivaler men som i slutändan - givetvis hittar julkärleken i varandra med bjällerklangskling som ljuder i bakgrunden. Happiest Season var stundtals väldigt rolig och det är första gången sedan Panic Room som jag tyckt Kristen Stewart varit bra. 
Write before Christmas är likt Letters to Santa en favorit från tidigare år. Av veckans nya gillade jag nog Spotlight on Christmas och Project Christmas Wish allra bäst. Men jag har fortfarande inte hittat någon ny julfilmsfavorit som jag känner att jag måste se igen. Därmed inte sagt att om de dyker upp på tv att jag kommer byta kanal.
 
 
Vecka 3Veckans tittning innehöll en favorit sedan tidigare år - Christmas Cookies, och en väldigt gammal julfilmsmåstefilm som jag och mamma alltid såg tillsammans under mina tonår och även jular jag spenderade hemma när jag flyttat därifrån: Ett Päron till farsa firar jul. Nu hade jag inte sett den på några år och kände att det var dags. Och ja, den gav mig samma känsla igen- lite barndom och hur det kändes när moster och kusiner kom över jul eller vi åkte till dom och känslan av ”fullt hus”. 
Annars var det för mig nya filmer denna vecka. A castle for Christmas är en Netflixproduktion och den var rolig och mysig men får ett minus för att det dröjde över 40 minuter innan det överhuvudtaget blev vinter och jul. En bra julfilm, anser jag, börjar i juletid.
A Christmas Getaway och A shoe addicts Christmas blev nog favvisarna denna vecka. Mysiga och overloaded med jul, julgranar, juldekorationer . En rolig detalj i A shoe addict.. var att när de har en streetview i filmen från ett varuhus så är det NK och Stockholm som dyker upp.. väldigt märkligt och jag fick kolla flera ggr om jag hade sett rätt.
 
Och så kommer vi till mina absoluta måsten:
 
1) love the coopers
2) the family stone
3) 12 dates of Christmas 
4) julgåvan
5) julavsnitt av beverly hills 90210 från 1993.
Hinner jag kommer jag även slänga in Medan du sov och den första Sagan om ringen. Dessa två är inga rena julfilmer även om Medan du sov utspelar sig under jul och Nyår och Sagan om ringen är ändå julig, på nåt sätt?
Kommentera 3 st

... and just like that

2021-12-11 | 16:54:52 | Film/TV/Kändisar, SATC-Sex&theCity,

(illustrattion: jag)
 
OBS: Inlägget kan innehålla spoilers för "Just like that", har du inte sett de två första avsnitten än, läs på egen risk.
 
Ok, då har jag sett de två första avsnitten av Just like that. En ny säsong av Sex and the City som ju sändes 1998-2004, sex underbara säsonger.
Som ju tyvärr några år senare fick två katastrofalt dåliga filmer som uppföljare. Finns det någon som på allvar gillar de där två filmerna? De var ju allt som serien inte var.
 
Så det var sannerligen med en stor portion NO NO NO som jag tidigare i år såg nyheterna om att en säsong - icke film, hade satts i rullning, men utan en av de fyra hörnen: Kim Catrall/Samantha då det framkommit senaste åren att hon och SJP är ovänner (milt uttryckt).
Men så, under sommaren och hösten läckte det behind-the-scenes-bilder och en massa outfits och jag började ändå att känna ett visst pirr. Och ett hopp. Kanske kanske, lärde de sig nåt av filmernas magplask?
Och i torsdags, Anna-dagen till ära hade de två första avsnitten (av totalt tio) premiär på HBO Max och....ME LIKEY!
Visst det var några skämskudde-moments - jag menar jag vill inte se Brady ha sex och nej, nej jag behöver inte se Mr Big påbörja en runk heller. Men ändå, skämsögonblicken tyckte jag var få och de gjordes ändå med en glimt i ögat tycker jag.

Tonen och karaktärerna känns som förr men med tid som format dem. De har blivit äldre- både irl och i serien. Från thirty-something till fifty-something. Somliga, vad jag läst här och där, tycker att de fokuserar för mycket på åldern i de här avsnitten, men hallå - de har faktiskt alltid pratat om just det i serien. Och jag tror även att de var tvungna att adressera det på nåt sätt, jag menar off-screen har de ju ändå åldershånats.
 
Jag har även läst att de tycker att det är helt olikt Carrie att hon helt plötsligt är så pryd och inte ens kan prata onani i poddcasten som hon nu är en del av. Men hey! Om Charlotte och Samantha var ytterligheterna i säsong 1-6 så låg Carrie alltid närmare Charlotte än Samantha och ärligt talat, var nog Charlotte många gånger mer vågad än vad Carrie var. Så, nej, det var inte så surprising.
Men det kanske bara är vi hardcore-fans som inte  hakade upp oss på det där.
 
Och jag saknade Samantha mindre än vad jag trodde och tyckte att det hela sköttes ganska så snyggt i serien om varför hon inte är där, eller så bra det kanske kunde skötas.
Fast det var  faktiskt svårt att avgöra ärligt talat om det vara karaktärerna eller skådisarna som pratade i de scenerna där det togs upp... kanske att det även var menat som en utsträckt hand?
 
Och ja, jag bölade. Hallå - Mr Big dog! Det kan aldrig skojas bort. Men jag tyckte att det spelades väldigt fint och utan too much drama.
Och de som tycker att 50-60års åldern porträtteras helt jätteavskyvärt i och med Bigs död och Steves hörapparater och Charlottes gråa-hår-noja. Nja..jag ser det inte riktigt. Bigs hjärtproblem är inga nyheter, han gjorde ett ingrepp redan i säsong sex och det alltså i fyrtioårsåldern.
 
Det var kul att en gammal härlig karaktär som Susan Sharon fär en av de tidigaste säsongerna dök upp i ett litet gästspel, likaså Bitsy von Muffling från säsong 5/6. 
De nya karaktärerna, framför allt Sarah Ramiez gillade jag skarpt. Och var det verkligen så farligt att Miranda gör bort sig och säger fel saker till svarta lärare? Hon förklarar det ju senasre med att hon var så nervös för att säga nåt fel att allt istället blev fel.
För att vara helt ärlig - är vi inte alla, hur woke eller PK vi än tror att vi är, ändå smånervösa för att säga/göra fel? Eller inte har full koll på allt vad som OK att säga/göra eller inte?
 
Nu hoppas jag att de två fruktansvärda filmerna bara kan begravas och glömmas. För nu har serien fått sin rätta fortsättning. En uppföljare som jag tvivlade på och inte ens visste att jag ville ha - nu vill jag ha mer.
Kommentera 0 st