GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER -

Man är sällan så unik som man tror men kan ändå skapa original

2020-09-18 | 17:58:20 | Illustration/Teckning/Konst/Design, Krönika/Politik/Tankar,

 
 
Jag har levt och verkat inom sociala medier sedan slutet på 2006. Därmed har jag i nästan 14 år visat upp min konst, teckningar, text och foton.
I 14 år har jag känt på och lärt mig att de flesta gillar inte vad du gör och det är Ok. 
Somliga älskar det du gör.
Men framförallt inom sociala media handlar allt om syns du mest = är du originalet.
Den mest störst antal följare är den som blir härmad. Den som är måttstocken.
Det kan kvitta att du kan visa upp ett digert arkiv och publiceringsdatum när och var och hur du gjorde någonting för de allra flesta följare gäller "här och nu". Och framgång är lika med genuinitet.
 
Om en vecka är det dags för årets Konstnattenhelg här i Tidaholm och Falköping. Det här blir sjätte gången jag kommer ställa ut och det kommer säkerligen bli sjätte gången jag kommer få X antal kommentarer från besökare likt " Oj här var det Gynning minsann".
För att vi båda gör ansikten. För att vi båda ofta använder oss av mycket färg. Men för att hon är den den kända utav oss så blir det hela en "kränklimang" där jag indirekt anklagas för att ha härmat henne.
 
Jag har inget emot så sett att "jämföras med" Gynning. Jag gillar Gynning.
Men! 
Nu när det t ex via Bloggbevakning senaste tiden uppmärksammats och framkommit en hel del kring Gynnings teknik - dvs ta andra konstnärers verk och målar över till att överensstämma med mer Gynningkonst..och verkar ha gjort så ett bra tag.. en teknik jag aldrig använt överhuvudtaget...blir det inte en jäkla långsökt jämförelse/härmerianklagelse då. Jag härmar Gynning som i sin tur tar nån annans verk och gör till sina egna?
Däremot vill jag poängtera att jag inte säger varken bu eller bä om Gynnings teknik i sig då regelverket kring detta är väldigt luddigt när man skapar ett helt nytt verk av någon annans.
Men jag har svårt att tro att Gynning själv hade accepterat om situationen hade varit omvänd.
 
Men något jag också lärt mig under de här 14 åren är också att man ska vara jävligt försiktig alls med att anklaga kreatörer för att just härma och kopiera utan att ha kött på benen. För vad vet gemene man och kvinna egentligen om vad som pågår bakom kulisserna? 
 
När jag gjorde prints på kläder blev jag flertalet gånger anklagad för att ha snott bilder t ex på vilda djur , foton av lejon mm  som jag tryckte på kläder och att de minsann aldrig hade läst att jag varit på nåt safari i Afrika.
Och det har jag inte.
Men min mamma har och det var min mammas analoga foton jag använde och jag kan försäkra er om att jag hade 100% tillåtelse av henne att göra så.
 
Jag blev även anklagad av många för mitt "Today I´m weraing this" tryck genom åren, att jag skulle snott idén av Lovisa Burfitt och hennes Todayserie, trots att jag släppte mina första tryck åren innan hennes kom ut.
 
Men jag är inte utan skuld och skam i detta. Jag har varit där och tyckt folk härmat mig eller vissa saker blivit lite väääääl lika.
 
Men samtidigt har jag också lärt mig att man sällan är så unik som man tror. Jag menar, det finns väldigt många miljoner människor i världen. Miljarder människor. Det är väl inte så himla osannolikt att om man lever och verkar i samma tidsera och kanske påverkas av samma saker - tv-mode-film-böcker-musik-väder att två eller flera själar faktiskt också lyckas att skapa snarlika alster?
 
Men är det någonstans det här med anklagelser om härmeri och "snodda idéer" etc eskalerat så är det inom foto och det är därför jag så i mångt och mycket nästan helt lämnat allt vad porträttfotografi heter. Jag tar kameran med mig i naturen och fotar där. Jag tycker att marknaden bland fotografer, miljön och klimatet där blivit så förgiftat så det är inte kul längre.
Så många använder förinställda  presets i lightroom eller redigerar direkt enligt i appar enligt färdiga filter som finns tillgängliga för ALLA så jag förstår inte ens hur man kan börja prata om härmerier där. Och hur många sätt kan du ta ett barnporträtt på, ja om du nu inte ska göra en mer tematisk plåtning eller mer fine artredigering i slutändan.
 
Och jag tror att vi alla som skapar och hävdar att vi blir härmade i slutet på dagen måste rannsaka oss själva och erkänna att vi själva blivit influerade av både det ena och det andra och blir det hela tiden.
 
Men som sagt -syns du mest så räknas du som originalet. Alla andra är kopior.
 
Jag tror dock att jag fick den bästa av komplimanger jag kunnat få som skapare av konst och illustration förra året av min kusin. Hon hade suttit , för att lära sig tekniker och komma igång med skapande, och försökt "härma" några konstnärer hon gillade " Och du var den enda jag inte kunde härma Anna"..
 
Kanske har jag min egna stil ...och vissa gillar den, många gör det inte.
Kommentera 0 st

Innerlig harmoni

2020-09-06 | 22:33:05 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
Söndagskväll och en riktigt skön helg till ända. Det har blivit långpromenader, lite pluggande och en hel del minst sagt välbehövligt röj. Igår hjälpte mamma mig/oss med "projekt källaren". Den har minst sagt sett ut som ett bombnedslag sen förra hösten när liksom hela nedvåningen tjoffades ner dit i och med golvbytet och köksrenoveringen och sedan dess har så många lådor bara stått orörda, grejer som bara flyttades runt när det blev vattenläcka på ett rör, grejer som flyttades åt sidan när det skulle borras för nya rör och sen har jag haft två utställningar dessutom så ja..KAOS. 
 
Men med mammas superffektivitet och väldigt skoninglösa röjarförmågor blev det så jäkla bra ordning i "kapprumet", matkällaren och det som ska vara min ateljé.
Jag sålde av lite grejer i en köp&säljgrupp, en del högar ska jag be en återbruksfirma komma och hämta, en del ska bara slängas och så har vi varit och lämnat kläder till insamling.
Känns så skönt i både kropp och knopp med denna ordning som nu börjar att bli vilket känns extra viktigt att få nu när jag ska vara hemma och plugga i två år. Behöver minimera "störningsmoment" så plugg disciplinen kan vara på topp. Tror annars det blir lätt att jag kommer hamna i "ska bara".
Så tack mamma ♥
och tack pappa för hjälpen med att skruva upp en hylla i betongvägg!
Nu är det bara pannrummet och tvättstugan kvar.
 
Mina svärföräldrar kom också förbi en sväng och av svärmor fick jag två flaskor vin, bara så där. ♥
En av dom togs med för lite härligt ost-kex-snickesnack hemma hos Karin ett par timmar igår.
 
 
Jag hade ju en utställning i Konsthallen här i stan under större delen av sommaren och om tre veckor är det dags för den årliga Konstnattenhelgen här i stan och Falköping.
Känns skönt att ha riktig ordning igen i ateljén så att logistiken kan gå smidigt och ha "koll".
 
Däremot känns det lite väl vemodigt att nu ha flyttat ner i källaren igen med alla färger, penslar och staffli efter att ha haft utomhusstudio på altanen sen mitten av april...suck.
Friheten och känslan att måla ute i värmen. Min kreativitet är alltid som allra bäst och högst under sommarmånaderna.
 
Men ska försöka göra studion nere i källaren än mer inspirerande och harmonisk och varm så blir det nog bra tills våren kommer igen.
Kommentera 0 st

she who enjoyed herself...

2020-08-12 | 21:58:40 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
”She who enjoyed life, herself and didnt give a damn!”
80x100cm
Blandteknik
5000kr
(maila info@avanna.se vid intresse)
 
 
”She who also enjoyed life, herself and didnt give a damn!”
157cm
Woman
Not for sale
 
Ja är det nåt jag bryr mig allt mindre om är det vad andra tycker om mig, framför allt hur jag ser ut  eller vad jag borde göra eller inte eller borde ha på mig eller inte ha på mig. Jag orkar heller inte bry mig om att hålla inne med mina åsikter eller vara rädd för att säga vad jag tycker och tänker.
Min lkropp, mitt liv, mina val, mitt tycke och smak. 
 
Kommentera 0 st

An evening with...

2020-07-14 | 18:00:33 | Avanna konst/design/foto, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
 
 
Den här målningen har jag hållt på med i två dagar . Första gången jag målar stilleben på det här sättet på nära 19 år. Jag fann en oerhörd rofylldhet i detta och är nu sugen på att göra flera i samma stil. Älskar när jag hittar nya vägar och sätt inom skapandet. Både i ro för själen och som utmaning för mig själv i mitt uttryck.
Originalet är målat på akrylpapper i storlek A2 med blandteknik.
Och ja jag är medveten om att det är snett och oproportionerligt - men det är så jag målar fritt. Och det var just den viktigaste läxan jag lärde mig på konstskolan, Hellidens folkhögskola senast jag höll på med just stilleben. I min värld, i Annas värld, så är krukor och annat rosa, gula och blå och snea och det är inga fel med det.
 
Jag håller ju även på och jobbar med min shop just nu och nu är denna och andra nyheter upplada i shoppen. Just denna är som reproduktion/Art print mend et finns givetvis originalmålningar, en del foto och andra illustrationer där med och jag kommer uppdatera shoppen en hel del framöver.
Besök gärna --> Avannshop
 
Efter två dagar med sol och bikini så kom regnet tillbaka idag, men det har ändå blivit långpromenad ihop med mamma, därefter plöjde jag några avsnitt av Dynasty i soffan med godmacka och körsbär och jag och sambon har suttit och spelat spel - perfekt när det regnar-
Kommentera 0 st

konstnärsdrömmen,drömtillvaron frivilliga barnlösheten och lite introvert

2020-06-30 | 22:58:51 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 En glammig, rosa 70talsvibbig lady jag tecknade förra veckan.
 
Ibland slår det mig verkligen hur mycket jag älskar att teckna. Och måla. Men framförallt teckna. Timmar som mest känns som minuter passerar medan jag sitter försjunken.  Jag när väl fortfarande den drömmen någonstans att kunna leva på tecknandet. Eller på tecknandet och måleriet. Kanske blandat med lite skrivande. Det vore sannerligen en drömtillvaro och fan om inte pengar hade styrt så mycket i ens vardag, liv och leverne hade jag ju levt den drömmen.
Ibland får man kanske dock tänka att det är drömmigt nog att i alla fall unna sig tiden, ta sig tid för skapandet. Detta är en av de anledningar till varför jag valt att aldrig skaffa barn - för att jag aldrig vill tumma på MIN tid. Utöver de timmar man måste lägga på rent jobb och då och då kanske i alla fall hålla hyfsat rent här hemma, den tiden vill jag bara ska vara min min min och fri att göra vad jag vill.
Så även om jag inte lever "konstnärsdrömmen" som lyckad konstnär så lever jag ändå på ett för mig drömmigt sätt. 
 
Lägg därtill att jag verkligen kommit underfund med hur jäkla introvert jag faktiskt är. Jag har inget behov av att umgås med massa människor, parmiddagar, fester, sammankomster och rikt socialt liv. 
Nu har jag haft ett väldigt socialt yrke de senaste sex åren och det har varit helt ok, jag klarar den rollen galant,  men det har också gjort att jag varit än mer mån om min ensamtid efter jobbet. 
Jag kan absolut säga ja idag till att "visst en fika nästa vecka, jajamänsan!" för jag tycker på allvar att det låter kul. Men ju närmare det kommer till just det fikatillfället börjar det kännas motigt och jag börjar i huvudet hitta på än den ena än den andra ursäkten till att kanske boka om. Jag fattar att vissa människor tröttnar på mig. Slutar höra av sig. Att jag kanske uppfattas som en svikare i vissa lägen. Samtidigt, jag har inga problem med att förstå om andra mår dåligt eller inte har tid, eller får förhinder...så varför är det egentligen många gånger så svårt för andra att ta in att man bara inte orkar/vill?
 
Men, det finns några få människor som jag kan umgås med, dygnet runt, vilken dag i veckan som helst men så accepterar dom mig också helt för den jag är. En är  min sambo ( hade fasiken blivit jobbigt om jag inte tålde att umgås med honom haha), en är min bästa vän och en är min mamma. 
Kommentera 1 st

Vernihelg!

2020-06-28 | 23:31:47 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

Phew vilken vecka! Det har varit veterinärbesök med skadad katt, intensivt utställningsbygge och så en hel "Vernihelg". Ja jag och min utställningskollega valde att köra Vernissage en hel helg för att dels kunna ha distans på besökare pga corona och dels då vi inte ens visste hur sugna folk ens skulle vara på att gå på Vernissage om alla tänkte " det kanske blir för mycket folk". Så i dagarna tre i värmebölja har jag och Maria Alloh suttit där. Och det är givetvis så himla roligt . Men det är ju också det här sårbara som konstnär..man vill att andra ska älska det man skapar Man ställer ut bitar av sig själv. Sin själ. Så efteråt känner i alla fall jag mig så himla matt och trött. Nästan bakis ...vilket jag väl också bokstavligen var efter själva premiären och lite för mycket bubbel i värmen. Nåväl.
Jag har verkligen en konstnärsdröm. Drömmen om att kunna leva på mitt skapande både vad gäller ord och bild. Och kommande vecka så blir jag ju arbetslös från mitt jobb då min anställning löper ut den 30/6. Just nu känns allt så himla ovisst. A-kassa, f-skattsedeln, kommer jag komma in på nån utbildning eller inte? Kommer i så fall CSN räcka...kommer jag hitta nytt jobb? 
Jaja..Imorgon tänker jag i alla fall vara LEDIG.
Jag får väl ha semester i två dagar innan jag skriver in mig på arbetsförmedlingen.
 
Här följer i alla fall lite bilder från Vernissagehelgen och ni som har vägarna förbi Tidaholm, utställningen pågår till den 31/7, Konsthallen på Turbinhusön. En helt fantastisk liten grön oas mitt i staden.
 
 
 
Kommentera 1 st

Entrepenörshetsen i influencersamhället

2019-11-06 | 22:40:15 | Avanna konst/design/foto, Egocentrerat&Vardagligt, Foto/Fotografering, Illustration/Teckning/Konst/Design,

(null)

(null)

(null)
 
Jag inser ju att jag har massor att blogga om. Hela köksrenoveringen t ill exempel. Eller min utställning jag hade i slutet av september. 
Vardagen .. Det faktum att jag utöver jobb och företag börjar att plugga. Inte för att ville ha ännu mer att göra eller skapa stress utan för att jag saknat att just plugga.. grotta ner mig i nåt.. skriva uppsatser.. lära mig . Använda hjärnan än mer.
För att jag har tid och möjlighet.
Min anställning är på lite mer än 60% på pappret , ibland blir det intensivare och mer. Jag driver företaget på mina egna villkor därefter. 
När man jobbar inom handel är det sällan mån-fre och dagtid. Det är helgjobb, det är ledigt mitt i veckan.. ibland jobbar jag dag ibland kväll ibland helpass.
Denna vecka är en sån vecka då jag har "helgledigt" tis-torsdag. 
Och som jag njuter lite extra av de här "ledig mitt i veckan" dagarna denna vecka. Har fått massa gjort hemma.  Kollar en hel säsong av Killing Eve och påbörjat nästa. Lagat enkel god mat. Sovit ut . Pluggar till fredagens tenta i kriminologi. Löprunda i minusgrader igår och planerar en till imorgon. Rakt igenom go kärlekskänsla här hemma. Och idag har det trillat in X antal bokningar på min fotografsida .. jag tar inte så många fotograferingar längre eller annonserar om det .. säljer mest naturfoton men ibland klaffar schemat och lusten och vinner över känslan hur infekterad och hugg-i-ryggen-giftig den branschen är..Skickat en del offerter för mina tecknings/illustratörtjänster och när det gäller konst/illustration är det verkligen uppdelat i de som vill betala för en tjänst och de som tycker man ska "rita lite " utan ersättning "du tycker ju det är kul men va betala!? Jag kan ju rita själv". Bland de bästa beslut jag tagit under mina 12,5 år som egenföretagare inom foto/design/illustration var när jag för 5 år sen beslutade att inte vara företagare på heltid längre och inte länge vara beroende av få in jobb/ prutandet/sälja mig själ(v). Inte jaga jobb och pengar, skapa nån falsk framgångsbubbla , desperata erbjudanden i hopp om bokning eller försäljning mm.. de senaste åren har det skapats en sådan enorm entrepenörshets i det här samhället .. men till och med för Blondinbellor brister och rasar fasaden till slut. 
Så här med dagar kvar till jag blir 38 så älskar jag lugnet.. lata dagar.. lyx att inte göra nåt somliga dagar och nada behov av att försöka framställa det som om nästan-gå-in-i-väggen är en statusgrej eftersträva. 
Kommentera 2 st

Abstrakt

2018-10-29 | 21:52:15 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

Abstrakt målande har inte legat för mig alls. Nån målning nån gång har blivit däråt men annars har det varit väldigt figurativt och tydligt föreställande. Kvinnor, djur, fashion, starka klara färger, djungel, lyx.
 
Så vankades det återigen årets upplaga av "Konstnatten" här i min hemstad. Den helg på året då jag ställer ut. Mina teckningar, mina foton, mina tavlor. Sista i helgen i september..Oh månaden innan så började jag bara lite planlöst medan nån målning torkade , en annan påbörjad och jag kände mig lite "fast"...att bara börja leka med färgerna.
Ingen tydlig bild alls framför mig. Bara ett intet.
Och nånstans där landade jag. I en väldigt behaglig bubbla. I en ny värld och i ett nytt landskap.
Abstrakt.
Nåt som inte föreställer nånting alls men samtidigt en hel massa.
 
Och det är även här jag känner att mitt mitt målande och mitt fotograferande möts. Jag kommer mer och mer ifrån att vilja plåta människor och bara plåta natur, min värld. Det jag ser, det jag inte ser, det jag vill se.
 
Något mellan verklighet och drömmar.
 
 "In my Dreams" akryl + sprayfärg. 50x40 cm, Original såld.
Kommentera 0 st

fredagsfeelingen är på topp!

2018-10-26 | 19:11:42 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
 
Nä men om jag skulle ta och göra ett försök (igen) att damma av den här gamla bloggen *host host*.
Senaste inlägget jag skrev handlade visst om riksdagsvalet och oron inför det och det är nästan två månader sedan nu. Och tja med facit i hand är ju läget kring just den biten minst lika oroligt ännu eftersom det där med en ny regering bara hänger i luften. Vet inte hur många gånger om dagen jag uppdaterar nyhetssajter för att se om det blivit någon lösning.
Nåväl.
 
Nu är det helg. Det är fredagskväll och jag har ledig helg på G. Igår stämplade jag ut på jobbet efter 7 dagar på raken med 9-10timmarspass. Idag har jag haft två plåtningar, tappra familjer -gravida, små bebisar, små barn som trotsade den råkalla kylan som bara kommit denna vecka som en liten käftsmäll efter förra veckans otroliga brittsommar då jag gick i shorts.
Men plåtningarna gick bra och efteråt kom jag ut på en härlig löprunda. Trodde inte benen skulle orka efter alla långa jobbpass men kändes som jag flög fram och medan snoret rann och kylan bet i kinderna och smått iskallt regn började väta ner mig infann sig den totala löparglädjen.
 
Och nu sitter jag här i soffan bland tända ljus här och var, invirad i sambons stora badrock, efter en varm dusch , sippar på ett glas vin och skall strax inmundiga diverse plockmatsdelikatesser.
 
Hejhej Fredagskväll!
 
Kommentera 1 st

SATC 20 år

2018-06-17 | 12:28:04 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
 
Den 6 juni var det 20årsjubileum för Sex and the City. Och ni som följt min blogg och mina isntagrams genom åren vet ju om min enorma kärlek, respekt och vördnad till denna serie. Och ja de känslorna avtar inte. Jag ser fortfarande om den flera gånger om året. Det är vad jag sätter på på mina gräsänkekvällar...eller när jag inte vet vad sjutton jag ska kolla på..som jag ser när jag är glad så väl som nere. Ja det är på i skrivandes stund till och med via repriser på Tv3. Det allra sista avsnittet dessutom.
 
Ovan ser ni några av mina SATC-tavlor/bilder vilket är mina mest populära produkter jag säljer som prints/original/beställningar till privatpersoner via instagram och min hemsida www.avanna.se utöver personliga porträttbeställningar.
Kommentera 0 st

leoboots in Paris

2018-03-15 | 18:39:57 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
"Modeteckning" inspirerad av kontot "ohhcouture" på instagram. Tecknat på ipad pro i appen Procreate .
 
Ja att få möta våren i Paris och sitta där på en uteservering och beställa in en kaffe och lite bakverk...baguette och lite vin det är sannerligen en dröm jag har.
Kommentera 0 st

Gratulera inte, tänk efter

2018-03-08 | 07:40:00 | Illustration/Teckning/Konst/Design, Krönika/Politik/Tankar,

 
En av mina senaste tavlor "May we be them"
 
Internationella Kvinnodagen idag då.
Hur många tror ni det är som typ kommer skriva " Grattis på Kvinnodagen!"..?
Som om att det vore en dag värd att fira likt en födelsedag?
 
Firas kanske den inte skall, men den skall uppmärksammas. Påminna oss än mer om att vi fortfarande lever i en värld och i samhällen där kvinnor fo
Att kvinnor fortfarande inte tjänar lika mycket som män på samma jobb/arbetsplats/bransch.
Att kvinnor fortfarande säljs som sexslavar runtom i världen.
Hur snedfördelat det fortfarande är på maktpositioner mellan män och kvinnor.
Påminna oss snedvridna strukturer och vanor.
 
Första Internationella kvinnodagen sedan #metoo#tystnadtagning#timesup och alla andra fantastiska rörelser som senaste året brutit tystnaden på allvar. Rörelser som blivit till Revolution.
Det kan vi Fira - de här stegen som tagits, som brutit ny mark. Vi kan hylla alla de modiga själar lite extra idag som vågat. Alla Kvinnor i det här som nu definitivt SAGT NEJ inför hela världen när ett Nej nej nej i det lilla rummet mot dom som utnyttjat sin makt, aldrig räckte.
 
Jag blir ledsen, arg och förbannad när Feminismen blir kallad för att inte kämpas för ALLAS lika värde, när det är själva grundpelaren.
Snälla ni, ni som tycker synd om männen i det här. Att det inte kämpas för dom eller att jämlikheten inte skulle gälla dom..
De är ju liksom redan i mål. Den vita "kristna" mannen har det som allra bäst och det är dit vi alla borde få komma.
Jag står inte för något manshat.
Men en avsky att människor genom alla tider alltid värderats olika, det bär jag på.
Vi lever i ett land där vi kvinnor inte ens varit betrodda med rösträtt i 100 år än. Tänk på det...100 år. Det är ingenting.
 
Vi lever i en tid du som kvinna fortfarande inte äger din kropp. Där dina bröstvårtror automatiskt räknas som något sexuellt oavsett vad du vill.
För nej, #freethenipple handlar inte om att jag som kvinna VILL visa mina små stackars pluttar till bröstvårtor överallt när jag vill och få uppmärksamhet för dom.
Det handlar om att få vara FRI i min egna kropp.
Att om jag postar en bild på mig i t-shirt , att jag valt att gå bhlös, att bröstvårtorna råkar vara styva som de ju så ofta blir..av temperatur, av känslor, av nysningar..ja av allt och ingenting.
Ja det ska inte vara något jag ska behöva tänka är något "stötande" överhuvudtaget. Jag ska inte behöva tänka efter om bilden är lämplig alls. Den ska inte ses som ett tecken för män att " hoho hon är kåt henne ska jag skicka en kukbild till".
Jag borde rimligtvis kunna sitta topless på ett foto bredvid en topless man och bara få vara..rakt upp och ner.
Inte bedömas, inte dömas. Inte sexualiseras eller objektifieras. Inte anses osmaklig för att den nästintill minsta kroppsdelen på mig, en kroppsdel vi alla föds med och har, råkar "synas".
Min kropp, jag väljer, jag äger.
 
Så gratulera inga kvinnor idag på "Kvinnodagen", mer än att vi kanske ska fira att vi fortfarande orkar, att vi finns och vi stretar på.
Nej, uppmärksamma , tänk efter, begrunda..och fortsätt kampen och förändringen imorgon..och i övermorgon, och dagen efter det..och dagen efter det..och resten av året. Varje år.
Tills vi nått upp där högst uppe till männen. Därefter kan vi ju ta ett nytt snack hur vi gör det bättre för oss ALLA.
Kommentera 0 st

Vad jag vill skapa och förmedla

2018-03-07 | 16:21:32 | Foto/Fotografering, Illustration/Teckning/Konst/Design,

Foton från mina instagramkonton @fotografannalarsson och @avannaillustrations
 
Det sägs ofta att konstnärer och kreatörer bara skapar när de mår dåligt. Att det är ur ångest och mörkhet som kreationerna kommer.
Så kanske det är. Jag skapar hur jag än mår.
Men det jag blivit mer och mer medveten om de senaste åren är att det jag faktiskt skapar bara ska vara GLÄDJE.
 
Att oavsett om jag mår skit så ska det jag fotar eller målar eller tecknar vara glatt.
Det för mig blir den sanna terapin.
För mår jag dåligt vill jag ju inte fastna i just det, jag vill ju göra något som piggar upp. Och när jag mår bra vill jag ju vara omgiven av bilder och saker som fortsätter ge glädje.
Som fotograf är det också det jag vill ge mina kunder.
Bilder som förmedlar och bevarar det ljusa och fina, skratten och tårarna av glädje. Hopp och ro.
 
Som konstnär så använder jag mig aldrig av dystra färger. Mörklila, massa grått, vinrött, mörkblått, brunt det går bort för mig.
Min palett är rosa, cerise, grön, turkos, guld, glittrig, blank, starkt gul, vitt, ännu mer rosa.
 
Jag vill förmedla och skapa härlighet, bubbel, drömmighet, drömmar, lust och mod.
Kommentera 0 st

Gal Gadot & Jennifer Lawrence

2018-03-06 | 18:33:20 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
 
Ytterligare två teckningar baserade på Rödamattanoutfits från Oscarsgalan.
Gal Gadot och Jennifer Lawrence.
 
Tecknade i Procreate på Ipad Pro..fasen vad jag älskar min platta och den appen..särskilt nu när jag ligger sjuk. Så smidigt och underbart att kunna teckna öäverallt när man vill.
Kommentera 0 st

Red carpet modeteckningar

2018-03-05 | 02:55:11 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

Ja nu är Oscarsgalan i fullgång. Jag har bara missat några stycken sedan 1996 (!). Får se om jag stannar uppe hela natten nu eller om jag hoppar på sömntåget nu när Cocilianan har lugnat hostan så gott den kan.
Men Röda Mattanankomsterna är ju ett måste och i år satt jag nu och "livetecknade" och uppdaterade mitt konstinstagramkonto @avannaillustrations med lite fashionistateckningar baserade på lite fina Röda Mattanmoments.
Nio stycken hann jag med på min Ipad Pro med Procreateappen.
 
Kommentera 1 st

#tystnadtagning

2018-01-23 | 19:10:12 | Illustration/Teckning/Konst/Design, Krönika/Politik/Tankar,

Illustration: jag
 
Revolutionen bara fortsätter! Såg ni Guldbaggegalan igår!? Så fantastiskt mäktigt! Imponerande! Rörande!
Kvinnokraft! Systerskap! Kämparglöd!
 
Att se alla dessa kvinnor inom svensk film gå samman och göra detta statement. Mia Skäringer med fler - all
heder åt er!
Förnågra veckor sedan vart jag helt tagen och skrev om #timesup på Golden Globes borta i USA och Oprahs mäkta tal, men fan de känslorna toppades än mer igår.
 
Tystnad, tagning...Varsågod att börja.
Oh yes!
Kommentera 0 st

...ett första julkort från mig

2017-12-19 | 17:47:22 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
Åh herre min je, nu har det gått så där alldeles förlänge sedan jag var här inne och uppdaterade... igen. Jag som tänkt så många gånger under 2017 att jag skulle ta tag i det här i bloggandet lite mer på allvar igen.
Egentligen är jag ju alldeles full av åsikter och tankar, jag har egentligen hur många konstverk och teckningsbeställningar och fria illustrationer/skisser att visa, likaså fotojobb...och hemrenoveringar, ommöbleringar och vardagliga ting, shopping, unna-mig-grejer och outfits. Men det blir inte riktigt av längre det här med mer genomtänkta blogginlägg kontra snabba Instagram och Snaps. 
 
Så det får banne mig bli ett hederligt nyårslöfte. till mig själv, och Er - ni få själar som hänger kvar här: Jag ska ta tag i bloggandet igen. För jag vill ännu ha min lilla egna hörna här på internet där jag gör mig hörd, där jag syns. Än har fåfängeriet och behovet av visa världen att jag finns inte slocknat.
Egentligen lyser det än starkare än någonsin, för det är fortfarande så mycket jag vill åstadkomma och göra här i livet.
Skrivandet, fotandet, tecknandet, målandet, åsikterna, tankarna.
 
Men nu ska jag inte flumma till det här inlägget allt för mycket, nej mer strukturerade inlägg, tydliga inlägg, mer frekventa inlägg.
Nu ska jag dock försöka komma i lite julstämning med hjälp av nån julfilm.
Jag klädde sedvanligt julgran och julpyntade som en tok redan första dagarna i december och tänkte som varje år att i år ska jag maxa julemyset deuxe!
.. och här är vi nu med bara några ynka dagar kvar till självaste julafton och jag undrar, precis som varje år, hur det bara kunde svooscha förbi så snabbt igen...den där upptakten innan jul. Ska jag nånsin anamma det där Carpe Diem:et nån gång i december ?
 
 
Kommentera 4 st

knullbar eller icke knullbar

2017-10-30 | 21:34:19 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
 
Jag är inte någon riktig poddmänniska..alltså en sådan som slukar poddar. Jag lyssnar på Kakan Hermanssons "Under Huden", nån gång på Värvet och Tankesmedjan. Historiepodden är en annan som då och då fyller mina öron och under semesterveckorna plöjer jag och sambon ett gäng Snedtänktavsnitt.
Men den podd jag gillar allra allra mest är Skäringer & Mannheimer.
Jag skrattar, jag reflekterar, jag begrundar, skrattar än mer - ja jag skrattar så jag frustar och pustar och nästan gråter . Den är förlösande, härlig, ärlig, igenkännande, rak och genuin . Jag ÄLSKAR den och Mia & Anna ...fan vad bra dom är. Dessa kvinnor borde få ta över det mesta.
 
Så ja, det var med yttersta stolthet och glädje jag idag såg att de med veckans avsnitt valde att ha det tecknade porträtt jag gjorde av dom nån gång i somras.
Att jag på detta sätt fick vara en del av denna fantastiska podd.
 
Kommentera 1 st

Konstnatten

2017-10-01 | 20:43:37 | Foto/Fotografering, Illustration/Teckning/Konst/Design,

Nu sitter jag invoirad i filt och sörplar te här hemma efter en så överväldigande , underbar, maxad Konstnattenhelg. Vet knappt var jag ska börja, hur jag ska uttrycka mig eller landa i det här.
Över 1000 besökare och nerverna har varit på helspänn. Tror jag börjar helt enkelt med att försöka berätta lite och avslutar med bilder.
 
I fredags var det premiär/öppning och jag stod i den stora hallen jag hade fått för mig själv kl 18-23, i går lördag från kl 14 till klockan 1 på natten och idag hade jag öppet 11-14 innan det var dags att plocka ner allt igen.
 
Jag har fått sådan enorm hjälp från Stefan, mamma och pappa. Mitt hjärta svämmar över av kärlek och jag är så rörd över mina fina vänner Karin, Maria och Annelie som kommit flera gånger, stått med mig, servat med kaffe, 
viskat peppande ord och stöd i mitt öra när jag tvivlat och varit nervös. KÄRLEK!♥
Gamla klasskompisar och andra vänner som kommit bara för min skull.
En som till och med grät av stolthet när hon såg den stora förstoringen som arrangörerna hade tagit fram av en av mina målningar. Kan inte med ord nog säga hur glad och tacksam jag är i hjärtat över dessa fina människor som verkligen bara visat sån genuin glädje för mig.
 
Alla dessa fantastiska samtal med andra konstnärer och fotografer, samverkan och support!
Och så..all denna överväldigande fina och fantastiska respons jag fått på både min konst, mina teckningar och mina foton av alla besökare..i alla åldrar och både män och kvinnor. Så många fina ord,  egoboostande...att få se och höra direkta reaktioner och sen stå och ta emot ros och även få prata om det jag gör på ett helt annat sätt som man aldrig gör när man bara spammar sina instagramkonton med sina skapelser..
Jag är så jättetrött, helt slut, ont i kroppen...men så totalt jättegenomglad för alltihop.
Sen att jag sålde för så himla mycket mer än jag någonsin vågat drömma om, det är bara ett stort plus men inte det viktiga alls.
 
Jag har sålt originalteckningar, konsttryck och foton, fått efterbeställningar på slutsålda print och på större format av foton än vad jag ställde ut. Och jag har sålt två tavlor.
 
Ja..wow.
 
Här kommer en bildbomb.
 
 
Det första som mötte mig när jag anlände till min utställningsplats/hall i fredags eftermiddag - de hade smällt upp förstoringen av min mest populära tavla..den enda jga inte vill sälja men som så många vill köpa...Det kändes så maffigt, mäktigt och underbart..och det blev genast intervju med tidningen.
 
Besökare direkt vid öppning
 
 
Det här fotot såldes nästan direkt
Tavlan by night
 
 
Jag ställde ut i Tidaholms Museums stora Bilhall där jättegamla bilar och brandbilar annars huserar och vissa bilar stod kvar.. Jag hade monterat fotona på väggarna men när jag kom till lokalen 30 min innan premiäröppning hade allt rasat antagligen pga det råa klimatet..så fick utnyttja bilarna helt enkelt..Blev bra!
Fler naturfoton
  
 En vikvägg fylld med originalteckningar och de flesta såldes så var bara bara att sätta upp nya allt eftersom, tur jag tog med ett gäng teckningsblock/böcker.
Ett urval av prints jag hade tryckt upp,  "SATC"printsen sålde slut.
 Jag och några av målningarna 
Fler målningar...fick så mycker beröm för att de var egna, gjorde folk glada, särskild stil och älskade kontrasten dessa feminina och färgstarka verk kontra den ruffiga lokalen.
 
De två nedersta tavlorna såldes..Överst syns originaltavlan som arrangörerna förstorade..enda tavlan som inte var till salu..men oj så många spekulanter på den.
De som köpte de två andra tavlorna blev bara så med en gång kära. Den bortre, den med randiga klänningarna köptes av en som sa " Jag gillar inte rosa alls..men jag ska bara ha den här".
Och "SATC nr 2" köptes av en man och en kvinna som inte ens brydde sig först att fråga vad den kostade.
 
Bara för att jag är så förbenat stolt och glad över förstoringen...och nu över mig själv..Efter den här helgen vågar jag nog äntligen verkligen tro på att jag kan...och jag känner mig älskad och stöttad av en några helt fantastiska människor som rört mig ända in i botten av mitt hjärta.
 
TACK!!
Kommentera 7 st

känslokarusellen

2017-09-27 | 21:20:29 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
Ett av fotona jag gjort till förstoring som jag ställer ut i helgen då det vankas "Konstnatten" här i Tidaholm samt i Falköping. Ställer ut fredag-söndag, både konst i form av tavlor och teckningar samt då väl valda natur-street-porträttfoton.
 
Och just nu är den där karusellbilden ganska så talande för mitt känslotillstånd...som det alltid är när det vankas just utställning..Det går verkligen runt runt och upp och ner och fort mellan alla känslor..
Från att jag älskar allt jag tagit fram och tycker det jag gör är suppersnyggt, annourlunda, eget och jag tror på det till att känna mig helt totalt kass och inte tro på mig själv alls.
 
Och ibland är det andra som bara får dig att känna dig värdelös eller tvivla på dig själv .
 
Som tur är har jag en fin klick, ja kräm de la kräm, av somliga fina själar som verkligen stöttar, lyfter och peppar när självförtroendet tryter, stresskänslorna tar över och jag varken vet ut eller in. Guld värt!
 
JAg ser dock alltid fram emot att få ställa ut, få se och höra folks reaktioner på det man skapat, samtidigt som det känns så oerhört blottande och naket att stå där bland sina alster, få frågor och försöka "sälja in " sig själv...
Nu jobbar jag ju inom handel men det är ju skillnad på att stå och sälja något man själv inte skapat , något man inte har en relation till alls kontra det som kommer från ens allra innersta.
 
Imorgon ska jag hänga min utställning-.--och säkerligen komma på tusen sitaminutengrejer att fixa..men just nu försöker jag bara landa , kliva av karusellen och luta mig tillbaka med ett glas vin.
 
Kommentera 1 st
Tidigare inlägg