Kommentera 0 st

Kommentera 5 st

Kommentera 4 st

Gröngräs och maskros, fräknar på solbränd gyllene hud
Vårens begynnande blomster och grönska är världens vackraste brud

Smultronsknoppar, mjukglassdroppar och bländad av vitt solsken
Smaraggröna parker och njutningar av tuna tyger svävandes kring bara ben

Doften av syrén, ljudet av bäckar och smaken av varma klippor
Fria fötter i öppna skor och bad i stora hav av vitsippor

Skrattande sorl bakom mörka solglas på uteservering vid gator och torg
Nybakat bbröd, termosar, bullar och förväntan packas i picknikkorg

Färgspel ,himlasång och kärlek vid varje vacker strålande solnedgång
Från maj till september har vi lyckan att känna sommarens varma omfång

Kommentera 11 st

Med smaken av klibbigt söt Smoothie kvar i munnen sitter jag i soffan klockan 08.55 och känner mig helt mosig i huvudet. Kanske borde jag ha satt på en kanna kaffe, kanske är det bra att jag låtit bli. Ska jag ta en kopp te istället? Lite törstig är jag allt? fast jag borde faktiskt lära mig att dricka vatten. Jag dricker nästan aldrig vatten. Jag tycker att det är jobbigt och motigt på alla sätt och vis, om det kanske inte är en flaska Imsdal källvatten för treton och nittio köpt på Ica. Vad är det för vattensnobbfasoner?

Det är alldeles tyst i det rum jag befinner mig i, förutom ett litet dovt surrande ifrån den lap top jag precis sitter vid och låter fingrarna dansa schottis över tangenterna på för att få ihop denna text.

Ibland kan jag också höra ljudet av garageporten som åker upp och ner där nere vid parkeringen. Ljudet av den låter som om ett bowlingklot är på väg mot tio små käglor.

Strike! In my head.

Om jag stirrar rakt fram så ser jag rakt in i motsatta husets tegelvägg samt delar av fönster med neddragna persienner.  Vilka är det som bor där och som ännu sover klockan 09.01 på en torsdagsmorgon? Teglet skiftar i olika gulbruna nyanser och en del ser även ut att ha lite mossa på sig.

Mina blommor behöver vattnas. Jag är lika dålig på att låta dem dricka vatten som jag själv. En del blad påminner snarare om det där gulaktiga teglet än friska gröna välmående växter. Kanske borde ge dem sådan där växtnäring mamma pratat om. Synd att det inte finns växtnäring för oss under hundrasextio centimetrar. Om det hade funnits skulle jag köpt mig en kur och kanske nöjt mig med, tja, hundrasextiosju ?

 

Hoppas det varma vädret håller i sig och att det blir än varmare. Då kan jag börja trippa runt och nästintill stuka vristerna igen i mina högklackade sandaletter, som jag i alla fall blir hundrasextiosex centimetrar med.  Fast med en del bara hundrasextiotre. Jag skulle gå inne på Ica i tofflor och ibland vid frysdiskarna lite diskret låta foten rymma från skon och nudda vid det svala stengolvet och svalka sig lite. Foten skulle snabbt bli gråsvart på undersidan för golven på Ica är skitiga. Det vet jag, för jag har städat dem. Fast jag städar dem inte längre, så nu kanske de är rena.

 

Ett tag hade jag svårt för att handla på Ica, när jag själv städade där. För jag visste hur skitigt det var, hur snuskigt det var bakom kulisserna. Dessutom hade jag konstant stanken ifrån källaren kvar i näsan hela dagen efter jag städat där tidiga morgonar.  Jag kan fortfarande inte köpa grillad kyckling utan att, som av en ren reflex, klia mig i håret efter äckliga skinnbitar som hade förmågan att trilla ner i huvudet på mig på lördagarna då jag städade grillarna. Det var ett riktigt flott jobb, fast i verkligt negativ bemärkelse.

Nu börjar solen komma fram runt köken och den får mina ena gardin i rummet att se så fin ut. Istället för kallt vit med bruna prickar ser den ut som en vacker brudslöja med guldstänk. Den ena gröna spretiga växten bakom tyget bildar en härligt vildvuxet skugga som väl påminner ganska så mycket om mitt okammade morgonhår.

Kommentera 8 st

Det här är en av mina absoluta favoritbilder som jag tagit på latte/lyx/smoothie-temat och idag på den underbara textlektionen med den bästaste Christina som lärare, så fick vi göra olika skrivövningar för att lära oss att prata/presentera/förklara våra "konstverk".
Eller föremål över huvudtaget också.

Jag valde i alla fall den här bilden/fotot och en uppgift gick ut på att beskriva ett verk/sak med några korta meningar eller ord på ett ganska normalt och neutral sätt. Sedan skulle man utifrån den skriva en överdrivet positiv version och en överdrivet negativ. Man skulle gärna använda sig av de fem sinnena.

Så här blev mina tre texter:

("Normal")

Färgglatt motiv på vitt papper
Varmt av kaffe
svalkande söt jorgubbe
Modern nostalgi till ljudet av glasklirr

( Överdrivet positiv )

Färgkaskader som får det att rycka i mungiporna på bländande ark
Java, java java, - jag vill ha java!
Sommarvärme exploderar i munnen utav en jordgubbsbomb
I nuet drömmer jag mig tillbaka medan stjärnorna sprakar i härligt bioknaster

( Överdrivet negativ)

Brutala färger som sticker ont i ögat
på ett tråkigt papper som skär i fingertopparna.
Kaffefläckar som aldrig går bort
och det smakar som  ruttna jorgubbar i augusti.
Det var fan bättre förr, på stumfilmens tid.

Kommentera 5 st

"Gud så löddrigt vacker hon är med tandkrämen rinnandes nedför den perfekta hakan.
Den vita fläcken som bildas på hennes fashionabelt urtvättade nattlinne, påminner om en dyrbar brosch av de mest glitrande swarowskikristaller.

Hennes morgongrusiga och kladdiga ögon med lila påsar under är som smaragderna i en drottnings tiara.
Åh, hennes svordomar över att hon just trampat i gårdagens spaghetti låter som de ljuvaste balladen.
FAN HELVETES SKIT låter som I LOVE YOU!

Hon ser ut som den ljuvaste porslinsdocka med mascara på den ena rosiga kinden och läppstift på den andra. Hennes stressryckningar i ena ögat flirtar hela tiden med mig denna morgon och när hon enbart säger till mig att jag är i vägen och hennes ilskna saliv dimper ner på mig som det ljuvaste sommarregn,....ja då känner jag mig guld värd!"



Detta är en text från en skrivövning jag/vi fick i skolan i tisdags av underbara Christina, där vi skulle försökna oss å det grövsta genom en annan person ögon som tyckte att allt vi gjorde en morgon bara var helt fantastiskt.

Kommentera 6 st

En natt, alla nätter "Ilsket lös klockradions röda siffror nollfyranollnoll. Ja siffrorna liksom hånade henne där hon låg i mörkret och inget annat kunde göra än stirra i taket och försöka se sin framtid i skuggorna och den skrovliga strukturen. Ännu en sådan här natt där sömnen inte ville komma sig även om tröttheten fanns där och blev över. Blicken fixerad på den fläck som ett dödande av en fluga har lämnat efter sig.  Någon snarkade till bredvid henne. Hon tittade på honom, visste inte vad hon skulle känna och vände sedan tillbaka blicken mot taket där inga svar verkade infinna sig denna natt heller.Denna ”någon” bredvid henne var ju egentligen inte vem som helst utan faktiskt hennes pojkvän, hennes sambo, den som hon delade sitt liv med. Fast ett av de svar hon sökte i taket alla dessa vakna nätter var just – vad delade hon och han? Visste han att hon låg vaken allt som oftast när han lugnt låg och sov? Antagligen inte.  För hon sa aldrig något om det. Sa de någonsin något till varandra om varandra annat än triviala saker som ”jag är hungrig”, ”jag är trött”, ”fan, jag har inga rena strumpor att ta på mig”?
De var ett ungt par i början av 2000-talet med mejl, sms, mms, datorer, mobiler – ja all möjlighet till ständig kommunikation. Men de kunde inte tala med varandra, inte ett ord. Den tysta nattens mördande tankar bultade i hennes huvud och han hörde ingenting."

_{(en text jag skrev en gång som en del av en novellsamling, början på bok när jag läste Kreativt Skrivande...tyckte den passade nu när jag sitter vaken och sömnlös.)}

Kommentera 2 st