GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER - "drömmarna om shopping,lyx och frilansjobb, tankarna om vardagen och livet som är"..

Jag har för mycket kompetens och för lite csn och jag är jävligt trött.

2020-07-02 | 21:15:08 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Ja så där mådde jag igår när det så var dags att skriva in mig på Arbetsförmedlingen samt hos A-kassan. På arbetsförmedlingen hade jag för mycket kompetenser och erfarenhet så jag fick ta bort cirka 75% av vad jag hade listat att jag kunde. Ursäktsa mig men är inte just kompetens och erfarenhet av ganska så stor vikt vid just jobbsökande och jobbmatchning?
 
Och A-kassan..snark, pust, stånk, stön. Här har man betalat in i alla år. Så möts man av att det dels är sju veckors handläggningstid och sedan tusen följdfrågor och "att-göra" på vad jag förde in om min situation och det ska in intyg på precis allt. Hur kan det ens vara relevant för en a-kassa att ha intyg på en restuppgift jag har på en kurs som jag läst för skojs skull och inte fått varken stöd/pengar/bidrag för? Fasiken mina a-kassepengar borde bara finnas där som en pott, redo för mig att ta ut. Det lär ju ändå märkas på deklarationer sen om jag mot förmodan skulle ha fuskat.
Jag är snart 39 år. Jag har hållt mig sysselsatt sen studenten i allt utom 4 månader i tjugo år. Jag lovar jag har gjort rätt för mig. Jobbat som anställd, pluggat, startat och drivit företag i 13 år, frilansgrejer etc.
 
Just nu känns det litegranna som ett vakuum. Självklart vill jag hitta ett jobb. Men jag vill också absolut få lov att vara lite kräsen och ändå drömma lite om att hitta ett jobb jag verkligen vill ha. Jag vill plugga. Jag har kommit in på en skrivarlinje. Det är vad jag vet säkert. Dock är den på folkhögskolenivå och jag har förbrukat min CSNpott på den nivån. Så det är ju kört, men jag har tänkt att hålla mig sysselsatt med den så länge jag eventuellt är arbetslös eller hittar nåt jobb med timmar.
Jag har  även sökt Universitet och högskola. Både program och kurser men det är antagning först om en vecka. Och skulle jag mot förmodan komma in på ett program så har jag inte CSN kvar som täcker hela utbildningstiden. Ja jag har pluggat för mycket genom åren.
Men det måste väl vara fler "mitt i livet" som i dessa tider faktiskt kommer behöva skola om sig?
 
Jag hade dessutom mitt andra samtal idag med min "jobbcoach" som jag tilldelats från TSL. Nåt man har rätt till vid uppsägning. MIn forna arbetsgivare får pengar för att de sagt upp mig för att jag ska ha samtal med nån som mest bara säger " jag kommer inte hitta ett jobb åt dig". 
Vad är det här för system? Hade det inte varit bättre att jag som arbetslös fått det arvodet istället? Jag bara undrar.
 
Men så är jag också litet trött och vilse just nu. Men mest trött.
 
Kommentera 1 st

konstnärsdrömmen,drömtillvaron frivilliga barnlösheten och lite introvert

2020-06-30 | 22:58:51 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 En glammig, rosa 70talsvibbig lady jag tecknade förra veckan.
 
Ibland slår det mig verkligen hur mycket jag älskar att teckna. Och måla. Men framförallt teckna. Timmar som mest känns som minuter passerar medan jag sitter försjunken.  Jag när väl fortfarande den drömmen någonstans att kunna leva på tecknandet. Eller på tecknandet och måleriet. Kanske blandat med lite skrivande. Det vore sannerligen en drömtillvaro och fan om inte pengar hade styrt så mycket i ens vardag, liv och leverne hade jag ju levt den drömmen.
Ibland får man kanske dock tänka att det är drömmigt nog att i alla fall unna sig tiden, ta sig tid för skapandet. Detta är en av de anledningar till varför jag valt att aldrig skaffa barn - för att jag aldrig vill tumma på MIN tid. Utöver de timmar man måste lägga på rent jobb och då och då kanske i alla fall hålla hyfsat rent här hemma, den tiden vill jag bara ska vara min min min och fri att göra vad jag vill.
Så även om jag inte lever "konstnärsdrömmen" som lyckad konstnär så lever jag ändå på ett för mig drömmigt sätt. 
 
Lägg därtill att jag verkligen kommit underfund med hur jäkla introvert jag faktiskt är. Jag har inget behov av att umgås med massa människor, parmiddagar, fester, sammankomster och rikt socialt liv. 
Nu har jag haft ett väldigt socialt yrke de senaste sex åren och det har varit helt ok, jag klarar den rollen galant,  men det har också gjort att jag varit än mer mån om min ensamtid efter jobbet. 
Jag kan absolut säga ja idag till att "visst en fika nästa vecka, jajamänsan!" för jag tycker på allvar att det låter kul. Men ju närmare det kommer till just det fikatillfället börjar det kännas motigt och jag börjar i huvudet hitta på än den ena än den andra ursäkten till att kanske boka om. Jag fattar att vissa människor tröttnar på mig. Slutar höra av sig. Att jag kanske uppfattas som en svikare i vissa lägen. Samtidigt, jag har inga problem med att förstå om andra mår dåligt eller inte har tid, eller får förhinder...så varför är det egentligen många gånger så svårt för andra att ta in att man bara inte orkar/vill?
 
Men, det finns några få människor som jag kan umgås med, dygnet runt, vilken dag i veckan som helst men så accepterar dom mig också helt för den jag är. En är  min sambo ( hade fasiken blivit jobbigt om jag inte tålde att umgås med honom haha), en är min bästa vän och en är min mamma. 
Kommentera 1 st

dessa dagar ...mmm

2020-06-29 | 21:57:12 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
Som jag njuter av varenda dag som det är möjligt att få känna solen mot huden, då och då doppa sig i poolen och bara vara här i min egna lilla hemmaoas.
Se de blöta fotspåren över träplankorna på altangolvet, lyssna på en podd eller två och plöja böcker. Hemester är verkligen min grej. 
Idag blev det ett hiit-träningspass när molnen hopade sig en stund och jisses, svetten den rann. Känns skönt att ha hittat lite andra träningsformer utöver löpningen då ju både smalben, häl och hälsena krånglat sen i november. Så kan man ju göra lite vattengympa i poolen hehe.
 
Måste dock ganska så snart fylla på min att-läsa-bokhög. Den är snart tom!
 
 
Kommentera 0 st

Vernihelg!

2020-06-28 | 23:31:47 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

Phew vilken vecka! Det har varit veterinärbesök med skadad katt, intensivt utställningsbygge och så en hel "Vernihelg". Ja jag och min utställningskollega valde att köra Vernissage en hel helg för att dels kunna ha distans på besökare pga corona och dels då vi inte ens visste hur sugna folk ens skulle vara på att gå på Vernissage om alla tänkte " det kanske blir för mycket folk". Så i dagarna tre i värmebölja har jag och Maria Alloh suttit där. Och det är givetvis så himla roligt . Men det är ju också det här sårbara som konstnär..man vill att andra ska älska det man skapar Man ställer ut bitar av sig själv. Sin själ. Så efteråt känner i alla fall jag mig så himla matt och trött. Nästan bakis ...vilket jag väl också bokstavligen var efter själva premiären och lite för mycket bubbel i värmen. Nåväl.
Jag har verkligen en konstnärsdröm. Drömmen om att kunna leva på mitt skapande både vad gäller ord och bild. Och kommande vecka så blir jag ju arbetslös från mitt jobb då min anställning löper ut den 30/6. Just nu känns allt så himla ovisst. A-kassa, f-skattsedeln, kommer jag komma in på nån utbildning eller inte? Kommer i så fall CSN räcka...kommer jag hitta nytt jobb? 
Jaja..Imorgon tänker jag i alla fall vara LEDIG.
Jag får väl ha semester i två dagar innan jag skriver in mig på arbetsförmedlingen.
 
Här följer i alla fall lite bilder från Vernissagehelgen och ni som har vägarna förbi Tidaholm, utställningen pågår till den 31/7, Konsthallen på Turbinhusön. En helt fantastisk liten grön oas mitt i staden.
 
 
 
Kommentera 1 st

Är det nu hon blommar ut...

2020-06-17 | 23:17:43 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

(null)

(null)

(null)
(null)

(null)

..och varje kväll i slutet av maj tillika i början på juni klev hon ut i den gyllene timmen när solens sista strålar belyste takens översta tegelplattor och trädens längsta grenar och plockade sig ett fång syrener medan de barfota fötterna sjönk ner i det något för långa maskrossmyckade gräset. En ritual så helig som något kan bli när tiden det är möjligt är så begränsad som den när syrenen blommar ...

När syrenen  sedan börjat att falna tar sumaken vid. Doftlös men praktfull. Så hemma men ändå en vajande känsla av exotisk plats någon annanstans. När syrenens blommor torkat och spritts med vinden och vindpustarna inte längre doftar då böljar sumakens grenar som palmer från ett annat land. Och över en natt som genom en magisk fingerknäppning doftar sedan vinden av schersmin och av kaprifol . Maj och juni är som att man lär sig lukta på nytt  efter en höst och en vinter som inte luktar något alls. Och all grönska och blomsterprakt får henne att känna att sig som om lär se igen efter ett års blundande..

Hon saknar redan syrenens doft. ..
 Men Schersminen står redo och hon kan inte låta bli att undra om det är i sommar som även hon blommar ut vid framtidens ovissa rand..
Kommentera 1 st

Katten

2020-06-04 | 20:49:01 | Egocentrerat&Vardagligt,

(null)

Det här Katten.
Ja hon heter så. Hon bor hemma hos mina föräldrar. Vi skaffade henne året innan jag tog studenten. Förra millenniet . Hon har funnits över halva mitt liv. Hon var för jävlig som kattunge. Gömde sig inuti pannan i tvättstugan första natten hon kom till oss. Hon var en katt som klöste och revs. Bet och klättrade på en.
Hon gömde en av sina kattungar under det nybyggda altandäcket året jag flyttade hem från Stockholm så pappa fick bryta upp plankorna. Flera gånger. Nån kull gick hon och födde i hemlighet. En kull skaffade hon med hankatten vi hade som hon hatade. Ja hon avskydde det mesta. En gång kom hon hem helt trasig med saknade tänder och hål upp genom hakan och huvudet. Men efter några dagar på djursjukhus så kämpade hon och jag oss igenom en jul med dränage , medicin och jag tvångsmatade henne. En annan gång kom hon hem med ett stort hål i magen.
Hon var borta i över ett halvår för att sedan som om ingenting hänt möta mamma en morgon när mamma gick till jobbet. Sedan dess har hon inte lämnat trädgården. Hon har överlevt alla sina ungar. Hon verkar nästintill döv nu. Och blind. Förhoppningsvis blir hon 21 år gammal i oktober. Vi hade en härlig stund hon och jag idag i mitt barndomshems trädgård. Hon gick lite själv men jag bar också runt på henne så hon fick lukta på blommor och titta i växthuset. Hon varken bits eller rivs längre utan klamrar sig mer fast. Hon heter Katten för att hon helt enkelt är Katten med stort K. 


Kommentera 0 st

run with me baby, lets take a chance

2020-04-17 | 19:32:08 | Egocentrerat&Vardagligt, Musik/Böcker,

 
Jag har precis läst ut Brett Andersons första bok - Coal Black Mornings och nu börjat med hans andra; Afternoons with the Blinds drawn. Den första var vackert skriven och i stil med Patti SmithsJust Kids”.. dessa vackert skrivna människoöden.. minnen, anekdoter.. vanliga liv och människor.. men ändå inte .
Suede var tillsammans med Oasis en så stor del av mina tonår  - kin högstadietid och min gymnasietid och de var de  första band jag liksom hittade och började gilla ”själv”. Inte för att mina föräldrar gillade dom , inte för att storebrorsan spelade dom och jag ville försöka vara cool och gilla samma som han gjorde i hopp om en vänskap,  utan Jag. Det var MINA band. Och de två vänner jag kom att dela denna Suedepassion med för över 20 år sedan är fortfarande mina närmsta. Den ena - Karin träffar jag så ofta jag bara kan då hon är en av få människor jag litar blint på och kan umgås med dygnet runt utan att vilja vara ensam ens stund... och den andra- Martina , ja vi ses nästan bara nu för tiden just vid Suedespelningar ( tack som fasen för att de återförenades efter några års paus)  men då tar vi bara vid där vi slutade sist och det är en gemensam trygghet och kärlek i den vänskapen, band som aldrig bryts.

Med dessa två vänner har jag så mycket Suedehistoria och äventyr ..  Från den allra första spelningen blott 15 år gammal på Hultsfredsfestivalen och sedan ända uppe i Östersund och Storsjöyran. Det har blivit  fanclubspelningar, en vinst i en Aftonbladettävling ”träffa suede”... vi har efterfestat med bandet på café opera ,  varit på signeringar,  gjort maniska spaningar och jag minns med värme hur man satt i internets begynnelse med uppringt modem och sparade ner bilder och artiklar på diskett...  och hiur vi ivrigt väntade på singelsläpp och tillhörande musikvideopremiärer på MTV redo med vhskassetten och trycka på rec play ... och så denna fantastiska låtskatt . Alla konserter. Minnena.
Och idag när jag satte på plattan Sci-Fi Lullabies ,som släpptes ungefär samtidigt som prinsessan Diana omkom så tragiskt i en bilolycka 1997, som bara består av så kallade b-sides så märkte jag med sådan värme och kärlek hur varenda låttext liksom sitter inne i benmärgen.
Så är det något jag verkligen hoppas blir av i år trots läget i världen så är det Coming up-spelningen i höst. En konsert helt dedikerad till suedes tredje studioalbum från 1996 och den första konsert som jag förhoppningsvios kommer uppleva med båda dessa två vänner.
Kommentera 0 st

Gardegrobsgrubbel och Byråbekymmer och tusentals tankar

2020-04-06 | 18:46:40 | Egocentrerat&Vardagligt,

 

Handsprit, handtvål, handkräm och presskonferens klockan 14 - repeat. Ja och nånstans däremellan känna efter om man är snuvig på riktigt eller om det rann till litegrann för att man exempelvis böjde sig framåt några gånger och kånkade några kartonger och snoret rent av är inre nässvett?  Jag som jobbar inom dagligvaruhandeln blir hostad och snorad på året om i influensa och magsjuketider och inte märkt någon markant skillnad på beteende där men absolut på nära håll sett hamstrandet av jäst och toalettpapper. Bajs, bröd och bullar verkar vara viktigt för folk i dessa tider.

Som egenföretagare tycker jag givetvis att det är viktigt att stötta just företagare (och gärna själv blir stöttad), som lokalpatriot stötta de lokala företagen än mer..

Men så blev jag själv uppsagd från jobbet i måndags förra veckan och kommer alltså bli arbetslös så hur mycket har jag råd att stötta? Ja det är märkliga tider med dubbla och trippla och hundratals känslor.  

Så alltså...om tre månader blir jag arbetslös .

Detta besked förde ju såklart med sig en massa tankar, stress, oro och grubbel. Vad ska jag göra istället? Plugga? Då måste jag snabbt kolla utbildningar eftersom ansökningar ska vara inne om en dryg vecka, men hur bestämmer man på en vecka vad man kanske ska satsa på i det yrkesliv man har kvar? A-kassa? Kan jag få min  a-kassa om jag fortfarande har en f-skattesedel och eget företag även om det företaget bara är på en liten liten tid/del?Vill inte gärna lägga ned det då Avanna ändå är en så stor del av mig, hur litet företaget än är..

Och i fredags förlängdes UDs reserekommendationer och därmed så har den sedan länge bokade resan till Grekland i maj ställts in. Klart att det känns tråkigt särskilt när man redan fått tråkiga besked och ville ha nåt att se fram emot men samtidigt ”skönt” att man slapp ta något beslut själv om rätt/fel . Det är liksom bara att gilla läget , går inte göra annat. Det kommer ju förhoppningsvis nya resechanser när världen får må bra igen. Och även arbetslösheten kommer ordna sig.. på något sätt, är bara lite mycket nu att kolla upp och bena ut . Viktigast är ju ändå nu att försöka få ha hälsan i behåll och att även ens nära och kära får vara friska . Resten löser sig.

Och kanske får jag en riktigt lång skön sommar och "hemester" på altanen och pooldäcket jag är så glad att vi lät bygga förra året.

Kommentera 0 st

Säg fan inte grattis till mig idag

2020-03-08 | 14:54:52 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

(null)
Varje är den 8 mars - samma visa .. Sovialq medier, svenska och utländska svämmar över av "fira internationella kvinnodagen".. "grattis alla kvinnor" , "lets celebrate..", " happy womens day"... Suck. Det är ingen lyckodag. 
Nej #internationellakvinnodagen  är inget att fira eller gratulera en kvinna på. Om du nödvändigtvis inte då vill gratulera till sämre löner och sämre rättigheter.. eller vill fira att kvinnors kroppar sexualieras , döms och utnyttjas. Att kvinnliga våldtäktsoffer ifrågasätts om de verkligen sa nej, vad de hade på sig , om de var fulla, om de hade lockat mannen till att tro att ett nej betyder ett ja. Eller så kanske du vill fira det faktum kvinnor fortfarande inte får visa upp sig på egna villkor utan censureras och raderas och stämplas som o-rena, horor.. och får skylla sig själva.. Nej fira inte idag. Gratulera inte. Men visa respekt , läs på, sätt dig in. Bli och var feminist. Låt framtidens kvinnor, döttrar, mödrar, systrar, fruar, väninnor få det än bättre än dagens och gårdagens.  
Kommentera 0 st

Sweet 16

2020-03-06 | 18:11:26 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Idag har årsdag. 16 år tillsammans, officiellt. Tror vi. Vi har i alla fall alltid firat den 6 mars som årsdag. Efter att jag nobbade honom i fyra år och sedan lite dejtande av och till i några månader och kanske egentligen var ihop, men det var en fest just den 6 mars för 16 år sedan som vi verkligen fick frågan av folk om vi var ihop på riktigt nu och vi sa ja.
Och detta kommer inte bli något inlägg om överdådig och svulstig kärlek eller om hur vi är ett "team" som är så poppis att par kallar sig eller ett inlägg där jag romantiskt och episkt beskriver honom som  HAN....
Jag är bara glad över den här karln och vårat förhållande där det liksom är naturligt att jag åker på solresor till andra länder med min bästa vän  för att det är vad jag vill och älskar men att han håller upp armen när vi ska korsa en väg för att han vet att jag är disträ i trafiken. Ett förhållande där han imorgon åker på en metalfestival och jag kan ha bubbel - och mellohäng här hemma. 
Ett förhållande där inte skaffa barn alltid varit det naturliga och aldrig en fråga eller kompromiss och att vi förenas så starkt i lika åsikter vad gäller politik och samhällssyn och att vi kan dela en öl på både deathmetalkonserter som på Winnerbäckspelningar. Vi har pratat några gånger om förlovning. Men äsch. Det går ändå.
En socialamedierskygg och en som visat upp sig och sitt liv i bloggar och instagram i 14 år, jorå det funkar fint. Och ibland dåligt. Men vi håller ihop.
Det är jag glad för.
Kommentera 1 st

Läs läs läs!

2020-03-05 | 10:00:46 | Egocentrerat&Vardagligt, Musik/Böcker,

 
På översta bilden ser ni bokskörden för februari där Joël Dickers bok var den allra bästa. Jag har älskat varenda bok av honom som jag läst och Sanningen om fallet HArry Quebert är en av de allra bästa böcker jag läst nånsin.
Familjen Bridgerton fick jag många tips om på instagram och den är ganska hypad . De var väldigt lättlästa och ganska rapp dialog stundtals men tyvärr lite för klyschiga för min smak ändå vad gäller t ex sex och kvinnors orgasmer och hur de beskrivs.
Mikaela Bley har blivit min nya svenska kvinnliga favoritförfattare vad gäller krim/deckare, läst hennes tidigare böcker om Lycke, Liv och Louise .
Denise Rudbergs " Elegant crime" - brott och personer i överklassmiljöer ,har jag följt sedan första boken och jag gillar dom, jag gillar karaktärerna med hyfsat bra mix av just överklass/ medelklass lite klyschor kring  det en del sanningar och faktiskt ganska spännande historier.
 
På den undre bilden ser ni en ny bokhög inhandlad i lördags på bokrean. Jag köpte även Jonas Bonniers "Knutby" som jag slukade i helgen och med den kollade jag även på program som fanns tillgängliga SVT Play samt lyssnade på P3 Dokumentär om Knutbymorden...alltså det är ju så makabert alltihop och nu vill jag bara sluka allt om det hela.
Men efter den boken har jag nu satt tänderna, händerna, ögonen i den översta boken i högen, den av Sheila O´Flanagan som jag läst hur många böcker som helst av.
Jag köpte Jane Austens " Stolthet och Fördom" då jag kände att det är dags att ta tag i och läsa lite fler "klassiker" och då framförallt av kvinnliga författare som låg lite i framkant.
 
Så nu ser jag fram emot en härlig ny bokmånad. Jag älskar att läsa böcker och alltid gjort sen kan det ju gå i perioder det där hur intensivt jag läser. Om sommaren och semestern kan det ju lätt bli en bok om dagen. När jag pluggade litteraturvetenskap för 15 år sedan så hade jag en period när jag inte kunde läsa en bok alls för att jag bara gick in och annalyserade istället för att njuta av läsandet.
Men jag är glad att jag har böcker och ägnar så mycket tid åt det istället för att t ex dum/slösurfa i timmar ...även om det givetvis också händer.
Men att läsa några kapitel innan lampan släcks på kvällen istället för att stirra in i skärmen tycker jag påverkar sömnen jättepositivt.
Kommentera 0 st

en liten fredagsupdate

2020-02-21 | 18:01:22 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
Ja så där harmonisk känner jag mig allt som oftast i mitt kök..ehum..vårt kök..vid min älskade köks. Ja den får banne mig vara min för köksön var min dröm det. Och äntligen kan jag också känna mig liiiite piggare igen. Herre min je. Den här flunsaförkylningen har hållt i i en månad nu och för sambon än längre och han har varit hemma två senaste veckorna. Och jag fick vackert sjukskriva mig två dagar denna vecka för att försöka vila ut skiten och dessutom mådde jag dåligt pga min endometrios. Men vila verkar ha hjälpt för idag vaknade jag och kände mig piggare än på länge, halleleluja! 
Men så har jag inte gjort så mycket annat än att läsa böcker och teckna på paddan senaste dagarna. Och sörpla te. Mängder med te.
När orken har funnits har jag suttit en hel del med min hemsida och webshop som jag lovat mig själv att ta tag i en gång för alla under året. Det har funkat fint att sköta både fotojobb och illustratörsuppdrag via Instagram senaste åren, på den nivå jag själv velat ha det men jag känner att det är dags att utveckla och uppgradera litegranna.
Jag har även hunnit med att fixa material till en reklamkampanj där jag själv medverkar fast för byggfirman som gjorde vårt kök och vår altan och så fick jag förfrågan att fixa en krönika till lokaltidningen och den fick jag iväg idag. Plus hängt lite tavlor på en retaurang & kök som premiäröppnar här i stan imorrn. Hmm...jag verkar visst ha gjort en hel del ändå trots vila nu när jag raddar upp det. Nåväl. Fördelen med mina företagsgrejer är ju att det mesta går att fixa i soffläge ändå med både nässpray o te bredvid.
 
Men nu är det fredag och kl är 18. Nu får det bli nått gottigt i glaset och på fatet och fortsätta lite i min bok.  Nu är det helg!
Kommentera 1 st

köksrenoveringen

2020-02-08 | 11:39:13 | Egocentrerat&Vardagligt, Hus/Renovering/Inredning,

God lördagsförmiddag på er bloggosfären.
Jag sitter just nu i köket, vid min älskade köksö och sörplar kaffe och ätit avocadomackor. Min älskade älskade köksö. Och jag har ju faktiskt inte visat köksrenoveringen vi gjorde under hösten.
 
Allt började med att jag för nästan precis ett år sedan efter en vintrig promenad med mamma hamnade på en av stans köksutställningar. Där jag förövrigt mitt bland luckor och knoppar får sms från min bästa vän att det ryktades att självaste Fredrik Wikingsson satt på ett av stans få caféer o ch givetvis drog jag med mig moderskapet dit och jajamänsan där stod Fredrik i sin fulla längd och väntade på en beställning att ta med, även om han nog hade suttit ned och fikat också och så skulle han till att skynda sig till bolaget också innan han lämnade Tidaholm.
Men det var ju sidospår.
På köksutställningen började jag så smått att drömma om att göra om vårt kök. Även om jag älskade retrostilen på det så var det slitet och väldigt opraktiskt i utformningen. För få bänkytor. Överskåp som svalde väldigt mycket av rummet rymd och det blev liksom aldrig ordning på nåt eller nån bra plats att sitta vid för anntingen var köksbord och stolar i vägen för kyl och frys som skulle öppnas eller för lådor som skulle dras ut.
 
Först var jag helt inne på att vi skulle bygga ut köket/huset med några kvadratmeter och då kom även drömmen om en liten poolplats utanför köket. Så tog hitt byggfirma och tog offert och tja..det blev lite väl saftigt med utbyggnad. Så tänkte om litegranna och tog hit byggfirman igen för offert på att bygga om i det befintliga köket istället samtidigt som jag tog offert på att bygga ut den befintliga altanen och skapa en stor altan med plats för en pool på ställning och hey! Det blev ju typ halva priset mot att bygga ut .
Så altanen byggdes kring midsommar och under semestern satt jag med kökplanerare från Ikea och beställde kök och i slutet av augusti och nästan september ut så byggdes vårt nya kök samt att vi bytte ut golven i hela nedervåningen till ett och samma för en enhetlig känsla.
Och jag ÄLSKAR nya köket!!
 
Här kommer före och efterbilder:
 
FÖRE
 
EFTER
 
FÖRE
 
EFTER
 
FÖRE
 
EFTER
 
 
 
Så det vi gjorde rent ombyggnationsmässigt var att :
- vi flyttade diskhon från en vägg till en annan - alltid drömt om att ha kranen just vid fönstret.
- Spisen fick vara kvar på samma vägg men centrerades och alla överskåp försvann och istället för spis med ugn blev det separat ugn och mikro.
- Kyl och frys flyttades från en vägg och sattes i längan med diskhon och byggdes in och det är en liten frys och lite mer än en "halvkyl" då vi kom fram till att vi inte är några störra "frysmänniskor".
- En köksö med stora lådor och sittplatser samt eluttag.
- Nytt innertak i köket med inbyggda spottar
- Två kaklade väggar
- Ommålning
 
Köket känns såååå mycket större och mer välplanerat efter flytten av olika saker, separarerandet av spis och diskho samt borttagandet av alla äverskåp och satsningen på massor av lådor istället.
 
Kommentera 4 st

makeup favs

2020-02-04 | 20:45:19 | Egocentrerat&Vardagligt, Smink, Hudvård, Skönhet,

 
Om sommaren när solbrännan förhoppningsvis är ett faktum och min hy är mycket bättre än övriga året  så går jag osminkad större delen av tiden och det är mest mascara och kanske lite ögonskugga som åker på när jag ska till jobbet. 
 
Men resten av året  när det vankas jobb eller jag ska iväg någon annanstans så är det helt klart en jäkla massa mer produkter i nyllet utöver själva hudvården. Jag har dock inga problem alls att posta osminkade bilder på instagram ( avannalifestyle ) , tror faktiskt merparten av alla selfies där är av osminkad art. Men jag föredrar helt enkelt smink på jobbet och andra offentliga sammanhang.
 
Med problemhy i cirka 25 år så är foundation och concealer det allra viktigaste för mig.
Ögonskuggor är roligast.
Mascara är det som ger woweffekt.
Jag håller inte på med conturing egentligen och mina bryn möter bara en pincett - jag har inte alls fastnat i de senaste årens störa brynbusiness, jag har helt enkelt inte orkat.
Men jag älskar smink. Asså härligheten att köpa och öppna en ny produkt eller palette! Halleluja!
 
Här nedan är mina favoriter just nu.
 
 
- Jag har två olika Chanelpaletter med highlighter, concealer och en blush även om jag tycker att blushern även funkar ypperligt som läppfärg också.
- En större Chanelpalette - travelkit med ögonskuggor, läppfärger, rougue och puder.
- Palette från Isadora med bronzer, rogue och highlighter
- En ganska ny produkt för mig, ett transparent fuktgivande puder från by Terry som är amaziiing!
- Två olika favoritfoundations från Max Factor. Måte de aldrig försvinna men tyvärr brukar mina favoriter utgå ur sortiment efter några år.. morr.
- Kajalpennor i blått och brunt men oftast använder jag ögonskuggor i mörkare ton som "kajal" oh sen ljusare på ögonlocken. Bästa kajalpennorna finns för typ 10 spänn på GeKås.
- En Glowproukt från Lòreal som jag tar under foundationen men även blandar i själva foundationen.
- Mascaror från Max Factor. Alltså det finns ingen bättre än Max Factor Master Piece! Längd volym och håller fasen hela dagen. Om vintern rinner mina ögon dock plus snö och regn så då toppar jag allt som oftast med en vattenfast.
- Lipgloss från Max Factor och ett budget läppstift. Just läppstift och gloss använder jag väldigt mycket/inte i perioder och de är utsrpidda i väskor och jackfickor och olika necessärer. Jag använder de jag hittar för dagen men jg skulle verkligen vilja hitta några riktiga givna favoriter på det här området. Ser så jäkla härligt ut när Kardashians, Maria Montazami och Bianca Ingrosso håller på med sina stift och läppennor.
 
Så det var några av mina favvisar det.
Kommentera 1 st

sagan om Vuitton-o-holicen

2020-02-03 | 21:36:04 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
Det var en gång en flicka..kvinna, som hette..heter Anna. Fram tills dess att hon skulle fylla cirka trettiosex år så ratade hon Louis Vuittonväskor. I alla fall de där vita med det färgglada logotyomönstret som mest såg ut som väskor man fick som premie i bokklubbar under åttiotalet. Dock så sneglade hon då och då och modehuset Chanels håll och kunde mycket väl se sig själv framför sig i en framtid där hon struttade småstadsgata upp och småstadsbacke ned med en quiltad 2.55 slängandes kring armen.
 
Men så en dag när det slösurfades på internet skådade Anna en Louis Vuitton Monogramväska med ett stort cerise V på från en specialkollektion och som hon föll pladask. DEN ville hon ha. Kanske kanske skulle hon unna sig en sådan en vacker födelsedag.
Hon åkte till Rom och under några varma septemberdagar medan italiensk svett rann gick hon in och ut igenom Vuittonbutiken men vågade inte köpa något. 
 
Det skulle dröja ytterligare några nånader och den 11/11 2017 på hennes trettiosjätte födelsedag klev hon så in på Vuittonbutiken i Stockholm fast besluten att köpa sig en Pochette för cirka 4000 riksdaler.
Med en sextioniokronorshatt på huvudet blev hon satt på en väntelista för att sedan mötas av beskedet att Pochetter minsann, knappt går att få tag på längre. Besvikelsen var stor i några sekunder eller så tills det kom sig att Anna istället började snegla de isblå ögonen åt Speedyhållet istället. Vissa storlekar kändes alldeles för barnsliga men när Speedy 35 nådde hennes hand och armveck och hon såg sig själv i spegeln var det kärlek vid första ögonkast. DEN skulle hon hafva!
Sedan vart det GULP och HJÄLP ty den väskan kostade mer än det dubbla än vad hon tänkt att lägga på Pochetten som inte fanns. Men efter flera överläggningar både med sig själv och den stackars expediten sptaserade sedan Anna ut ur Vuittonbutiken i den svenska hufvudstaden med sin allra första Vuitton och så var en Vuitton-o-holic född.
 
År 2018 fann hon sedan en Pochette fast på en vintagesida för i maj det året under den ljufvligaste av semesterresor till luyxresort på Rhodos med sin ömma moder skådade hon just en Pochette på en annan kvinnas arm och såg just med de isblå ögonen hur ljuvlig den lilla väskan var. en sådan måste bli hennes.
 
Och våren 2019 så begav sig Anna för allra första gången till staden London och hem kom hon med en Vuittonplånbok. För vad vore väl en Londonresa utan lite lyxig shopping? Inte tänkte hon göra om samma tråkiga ickeshopping som Rom inte.
Och så kom hösten och Anna började så smått att börja se över vad tänkas månne nästa Vuittonköp bli?
Så såg hon DEN! EN Graceful. Men ack ack den stod alltid som out of stock eller icke tillgänglig. Så Anna ja hon beslöt sig så för att kontakta självaste Vuitton och fråga om väskan någonsin kan tänkas dyka upp och fick svaret att den är en eftersökt eftertraktad dyrgrip men att hon kunde bli satt på en väntelista. "Ja yack" svarade Anna. Men veckorna...månaderna gick och det föll lite i glömska. Tills Vuitton en dag hörde av sig och sa att det fanns en väska och denkunde bli hennes. Den kunde bli Annas!
 
Så Anna begav sig åter till hufvudstaden för en vecka och några dagar sedan påpassligt nog sedan tidigare inbokad hotellhelg med sin bästa vän Karin. Tilllsammans gingo de till Vuittonbutiken och där väntade Annas nya väska. Och där informaerade en förvånad expedit henne om att väskan nu slutat att tillverkas och det ooooaaaades och wow:ades.
Vilket fick det hela att bara kännas än mer rätt i Annas hjärta.
Och med sina initialer instämplade i guld lämnade sedan de båda kvinnorna butiken och firade Annas nya Vuitton med Bellinis och skumpa på Vau de Ville.
Anna vet att hon och hennes Vuittons komme rleva lyckliga i alla sina dagar, både de gamla nya Vuittonsen och de nya som komma skall.
 
 
 
Kommentera 0 st