Jag inser ju att jag har massor att blogga om. Hela köksrenoveringen t ill exempel. Eller min utställning jag hade i slutet av september. 

Vardagen .. Det faktum att jag utöver jobb och företag börjar att plugga. Inte för att ville ha ännu mer att göra eller skapa stress utan för att jag saknat att just plugga.. grotta ner mig i nåt.. skriva uppsatser.. lära mig . Använda hjärnan än mer.

För att jag har tid och möjlighet.

Min anställning är på lite mer än 60% på pappret , ibland blir det intensivare och mer. Jag driver företaget på mina egna villkor därefter. 

När man jobbar inom handel är det sällan mån-fre och dagtid. Det är helgjobb, det är ledigt mitt i veckan.. ibland jobbar jag dag ibland kväll ibland helpass.

Denna vecka är en sån vecka då jag har "helgledigt" tis-torsdag. 

Och som jag njuter lite extra av de här "ledig mitt i veckan" dagarna denna vecka. Har fått massa gjort hemma.  Kollar en hel säsong av Killing Eve och påbörjat nästa. Lagat enkel god mat. Sovit ut . Pluggar till fredagens tenta i kriminologi. Löprunda i minusgrader igår och planerar en till imorgon. Rakt igenom go kärlekskänsla här hemma. Och idag har det trillat in X antal bokningar på min fotografsida .. jag tar inte så många fotograferingar längre eller annonserar om det .. säljer mest naturfoton men ibland klaffar schemat och lusten och vinner över känslan hur infekterad och hugg-i-ryggen-giftig den branschen är..Skickat en del offerter för mina tecknings/illustratörtjänster och när det gäller konst/illustration är det verkligen uppdelat i de som vill betala för en tjänst och de som tycker man ska "rita lite " utan ersättning "du tycker ju det är kul men va betala!? Jag kan ju rita själv". Bland de bästa beslut jag tagit under mina 12,5 år som egenföretagare inom foto/design/illustration var när jag för 5 år sen beslutade att inte vara företagare på heltid längre och inte länge vara beroende av få in jobb/ prutandet/sälja mig själ(v). Inte jaga jobb och pengar, skapa nån falsk framgångsbubbla , desperata erbjudanden i hopp om bokning eller försäljning mm.. de senaste åren har det skapats en sådan enorm entrepenörshets i det här samhället .. men till och med för Blondinbellor brister och rasar fasaden till slut. 

Så här med dagar kvar till jag blir 38 så älskar jag lugnet.. lata dagar.. lyx att inte göra nåt somliga dagar och nada behov av att försöka framställa det som om nästan-gå-in-i-väggen är en statusgrej eftersträva. 

Foton från mina instagramkonton @fotografannalarsson och @avannaillustrations

 

Det sägs ofta att konstnärer och kreatörer bara skapar när de mår dåligt. Att det är ur ångest och mörkhet som kreationerna kommer.

Så kanske det är. Jag skapar hur jag än mår.

Men det jag blivit mer och mer medveten om de senaste åren är att det jag faktiskt skapar bara ska vara GLÄDJE.

 

Att oavsett om jag mår skit så ska det jag fotar eller målar eller tecknar vara glatt.

Det för mig blir den sanna terapin.

För mår jag dåligt vill jag ju inte fastna i just det, jag vill ju göra något som piggar upp. Och när jag mår bra vill jag ju vara omgiven av bilder och saker som fortsätter ge glädje.

Som fotograf är det också det jag vill ge mina kunder.

Bilder som förmedlar och bevarar det ljusa och fina, skratten och tårarna av glädje. Hopp och ro.

 

Som konstnär så använder jag mig aldrig av dystra färger. Mörklila, massa grått, vinrött, mörkblått, brunt det går bort för mig.

Min palett är rosa, cerise, grön, turkos, guld, glittrig, blank, starkt gul, vitt, ännu mer rosa.

 

Jag vill förmedla och skapa härlighet, bubbel, drömmighet, drömmar, lust och mod.

Nu sitter jag invoirad i filt och sörplar te här hemma efter en så överväldigande , underbar, maxad Konstnattenhelg. Vet knappt var jag ska börja, hur jag ska uttrycka mig eller landa i det här.

Över 1000 besökare och nerverna har varit på helspänn. Tror jag börjar helt enkelt med att försöka berätta lite och avslutar med bilder.

 

I fredags var det premiär/öppning och jag stod i den stora hallen jag hade fått för mig själv kl 18-23, i går lördag från kl 14 till klockan 1 på natten och idag hade jag öppet 11-14 innan det var dags att plocka ner allt igen.

 

Jag har fått sådan enorm hjälp från Stefan, mamma och pappa. Mitt hjärta svämmar över av kärlek och jag är så rörd över mina fina vänner Karin, Maria och Annelie som kommit flera gånger, stått med mig, servat med kaffe, 

viskat peppande ord och stöd i mitt öra när jag tvivlat och varit nervös. KÄRLEK!♥

Gamla klasskompisar och andra vänner som kommit bara för min skull.

En som till och med grät av stolthet när hon såg den stora förstoringen som arrangörerna hade tagit fram av en av mina målningar. Kan inte med ord nog säga hur glad och tacksam jag är i hjärtat över dessa fina människor som verkligen bara visat sån genuin glädje för mig.

 

Alla dessa fantastiska samtal med andra konstnärer och fotografer, samverkan och support!

Och så..all denna överväldigande fina och fantastiska respons jag fått på både min konst, mina teckningar och mina foton av alla besökare..i alla åldrar och både män och kvinnor. Så många fina ord,  egoboostande...att få se och höra direkta reaktioner och sen stå och ta emot ros och även få prata om det jag gör på ett helt annat sätt som man aldrig gör när man bara spammar sina instagramkonton med sina skapelser..

Jag är så jättetrött, helt slut, ont i kroppen...men så totalt jättegenomglad för alltihop.

Sen att jag sålde för så himla mycket mer än jag någonsin vågat drömma om, det är bara ett stort plus men inte det viktiga alls.

 

Jag har sålt originalteckningar, konsttryck och foton, fått efterbeställningar på slutsålda print och på större format av foton än vad jag ställde ut. Och jag har sålt två tavlor.

 

Ja..wow.

 

Här kommer en bildbomb.

 

Bara för att jag är så förbenat stolt och glad över förstoringen...och nu över mig själv..Efter den här helgen vågar jag nog äntligen verkligen tro på att jag kan...och jag känner mig älskad och stöttad av en några helt fantastiska människor som rört mig ända in i botten av mitt hjärta.

 

TACK!!

 

 

Månaden inleddes i ett soligt och vårvarmt Köpenhamn med min bästa vän..några ljuvliga livetslivdagar.

Jag har haft en del plåtningar under hösten. Bröllop, familjefotograferingar, gravidporträtt, bebisar i studion och det är ju fantastiskt roligt.

Men roligast är nog, att sen när jag gav mig själv ny kamera och nytt objektiv i 35årspresent ( får göra eget inlägg om just det) så har återigen funnit glädjen i att bara ta med mig kameran ut på promenader och fota naturen..så som jag gjorde mycket förr.

Det är ren njutning och terapi. Det behöver inte bli nånting alls, men fasen vad mycket vackert det finns som är gratis.

Jag blev fast i fotografiets underbara värld på högstadiet på nittiotalet när jag för första gången fick kliva in i ett mörkrum och framkalla mina egna bilder från analog film.

Sen följde några år på gymnasiet och på folkhögskola där labbet och mörkrummet var " var jag ville vara". Flitigt fotande och inlämnande av rullar och spänningsmomentet hur fotona faktiskt blev.

Men analogt blev digitalt och nu fångas det mesta med iphonen och alla bilder samlas på hårddiskar och tittas nästan aldrig på.

Jag saknar känslan av att fotografera och verkligen få en bild i handen. Ett original och kanske ett värdesättande av ögonblicket och "fångandet" utav det.

Så i tidig julklapp till mig själv har jag köpt en söt liten rosa polaroidkamera. Och jag älskar den!

Bilderna i sig kan ju bli till roligt inredningspyssel/ detaljer och jag ser fram emot att ta med den på resor såväl som bara i vardagen. 

 

 

Den här tiden som varit, sedan kanske två veckor bakåt...den är så dyrbar, så lyxig.

Den korta perioden när syrenerna blommar och sprider den allra mest ljuvliga doft.

Den lyxen att var och varannan dag kunna plocka en maffig syrénbukett från egna trädgården och ta med sig den fantastiska ljuvligheten in..låta några syrénkvistar stå i badrummet, i hallen, i tvrummer, i köket och i sovrummet.

Att omfamnas, mötas och få insupa just den doften.

Det är liv.

Det är en upplevelse lika storartad varje år.

Och varje år blir det också en sorg när de lila blommorna nu börjar till att bli bruna. De faller ner till marken och kvar är endast de gröna bladen på buskarna.

Snart blir det inga fler buketter..inte i år.

Syrénerna dansar snart sin sista sommardans.

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lördag har mest regnat bort men det går ju ha det desto mysigare inomhus då med filt, mysdress, bubbelbad och dricka te framför massor av avsnitt av en serie. Just nu plöjer jag Ravenswood. 

Men det var uppehåll nu en stund ikväll och då tog vi en liten promenad Stefan och jag .. 

Och även om jag alla gånger vill ha och föredrar varma soliga sommardagar och sommarkvällar så ligger det en vacker mystik över de här regntunga lite dimmiga fuktiga kvällarna , känns nästan lite filmiskt . 

Jag hade med mig lillcanonen till mallis och fick iaf med mig 170 bilder hem.

Tänkte visa upp en del av dom här i bloggen..lite som Vykort från mallis.

 

Här kommer de första: