Här kommer min senaste månadsmodekrönika som jag skriver för lokaltidningen.

 

"Tänka sig, det blev en vår i år också. Det känns alltid där i mörkaste december, i kallaste januari och i blaskigaste februari som om det aldrig kommer bli just vår och varmare igen. Att man är förevigt dömd till att leva påbylsad i dun, polokragar, stickat och tjocksockar och vinterkängor som ser minst lika skitiga ut som mina hmm fönster ( ok jag ska anlita fönsterputsare i år…jag ska..). Men så plötsligt kommer den där vändningen, när det plötsligt är ljust igen på kvällen efter klockan 18, solens värmande strålar möter din vintergrådassiga kind  och försöker strila igenom just de där redan nämnda igengrodda fönstren och asfalten är torr och grusig istället för blöt och isig och äntligen…ÄNTLIGEN kan man byta ut fuskpälsen mot skinnjackan.  För mig är skinnjackapremiären ett lika starkt vårtecken som tussilagon i dikena. Och med skinnjackan kommer automatiskt det härliga skiftbytet i skohyllan. Halleluja! Byebye fodrade stövlar och ajöss med praktiska skor som ska hindra dig från att bli Bambi på hal is och riskera lårbenshalsen.

Hello vita sneakers, som visserligen bara är vita i en kvart, men hej på dig fina ballerina och hallihallå på er nitbeklädda ankelboots och välkommen tillbaka älskade pumps och platåer äntligen skall vi ut på nya äventyr och strutta gatorna fram. Stilmässigt kommer jag fortsätta med den stil jag haft senaste åren – en skön mix av bohochic, sjuttiotalshippie och nittiotalsretro och Carrie Bradshaw som främsta fashionistaförebild. Har man hittat en grundstil som man själv älskar och känner sig hemma i är det enkelt att lägga till lite nytt för att utveckla, testa och leka – vilket ju jag tycker mode ska handla om.

Denna vår är jag till exempel sugen på att just komplettera min nittiotalsgarderob beståendes av de ribbade, tightare klänningarna med lite sportigare influenser såsom en rosa bomberjacka. Vissa stilgurus skulle hävda att jag med mina 34 år är för gammal för en sådan jacka, att det hör tjugoåringarna till och kanske skulle välja en klassisk trenchcoat istället och byta ut mina t-shirts med tryck mot dressade skjortor…men…

En av de större varuhuskedjorna kör just nu en otroligt härlig och bra reklamkampanj om att man ska strunta blankt i just ålder och stilregler. Låt inte en siffra sätta gränsen för vad DU vill bära lika lite som du aldrig ska bli en slav under rådande trender. Ens garderob och klädstil börjar i själen, den är en del av dig. Man kan självklart ändra tycke och smak med tiden som med allt annat, men viktigast är att det är du själv som just bestämmer din smak, ingen annan. En 65årig kvinna kan bära upp ett par trasiga jeans snyggare än en 22åring om det passar personligheten i övrigt precis som en 27åring kan passa långt bättre i damig dräkt än hens mormor.

Jag tror vi alla bara behöver bli snällare mot varandra men framför allt mot oss själva. Sluta tänka att ” det där kan jag ju inte ha på mig” och vända det till ” vill jag, så kan jag visst, varför skulle jag inte?!”. Jag tror liksom inte att du någonsin kommer ångra det du faktiskt vågade bära utan bara det du inte vågade. Sen om du skulle råka se nån bild om 10-15 år och undra hur du egentligen tänkte, tja då har du i alla fall fått dig ett gott skratt och det kan väl knappast aldrig vara fel.

Så mitt enda modetips inför nya säsongen är : Bär vad fasen du vill

 

..och man kan aldrig ha för många skor.

Låt stå."