En introvert konstnär & författare som vill nå ut
2024-03-13 | 16:35:00 | Egocentrerat&Vardagligt,
Nu har jag sett färdigt på Anders Hansens senaste programserie om personlighet på SVT. Oerhört intressant. Jag har även gjort personlighetstestet i Duoappen och som väntat, för mig, fick jag högt på öppenhet och lågt på extrovert. Extrovert var det drag jag fick allra lägst på av de fem personlighetsdragen och öppenhet blev det högsta.
Jag brukar alltid få höjda ögonbryn när jag säger att jag är introvert. För det är inte så jag upplevs.
Men jag är väldigt bra på att vara social - när jag måste.
Jag har jobbat inom handel och tvingats vara social många många timmar per dag.
Jag kan kallprata, varmprata, lyssna och svara. Le och nicka och vara trevlig.
Men det dränerar mig.
Jag har aldrig - inte ens när jag var liten, varit mycket för att umgås med kompisar. Inte i stora gäng eller flera dagar på raken.
Jag har alltid trivts mer och bäst för mig själv. Läsa böcker, pyssla, teckna, måla, titta på tv.
Fester har jag aldrig gillat.
Jag tycker det är svinjobbigt att ha sociala saker inplanerade.
Jag drar mig gärna ur.
Jag tillhörde dem som ”njöt” av pandemin ur ett rent social perspektiv. Eller ska vi säga icke-socialt?
Det finns några få undantag dock.
Min sambo, min mamma och min bästa vän- dessa kan jag träffa varje dag utan att det känns jobbigt eller tröttande
Men jag trivs med att bara vara här hemma och få måla och skriva.
Samtidigt är det ju det där med att vara författare och konstnär- du måste sälja dig själv. Det du skapar.
Och även om jag får som en social baksmälla i en vecka efteråt och huvudet brusar av alla ljud och det värker av trötthet i kroppen så kan jag ändå bli hög på känslan efter en utställning och ha fått visa min konst och fått ha samtal om den.
Men så är en ju inte antingen eller. Svart eller vit i sin personlighet och beteenden.
Precis som jag har depressiva drag och mycket ångest så har jag också oerhört nära till skratt och gillar att skoja.
Jag tror sällan att jag duger och självtvivlet är skyhögt innan en utställning men samtidigt kan jag vara totalt medveten om vad jag kan och klarar.
Andra kommer nog alltid ha en viss bild av vem och hur du är. En bild baserad på små små fragment som utgör bara en del av helheten.
Kommentera 0 st
Rosor & Champagne, Feminism & Glädje
2024-03-10 | 18:56:00 | Egocentrerat&Vardagligt,
Ena kattens födelsedag. Därefter firade jag och sambon 20 år tillsammans - champagne, fransk chokladtårta och röda rosor.
I torsdags byggde jag utställning och i fredags på Internationella kvinnodagen öppnade den. Fredagskvällens spenderades i Kyrkans hus där vi författaren Anna Laestadius Larsson var inbjuden gästföreläsare och pratade om kvinnliga feministiska förkämpar genom historien.
Och igår hade jag vernissage på min egna utställning ”INTE ALLA KVINNOR” på Tidaholms stadsbibliotek.
Konst och print såldes och det blev en del samtal.
Och det känns som en sådan ynnest för mig - både som författare och som konstnär att ställa ut i denna miljö. Bland alla böcker. Bland alla verk. Att få hänga mina feministiska budskap i denna ack så viktiga verksamhet och samhällsfunktion som ett bibliotek ändå är.
Likaså kan jag känna mig lite blown away över att den feministiska föreläsningen och sammankomsten hölls just i Kyrkans hus i fredags. Jag är inte religiös för fem öre men när olika kvinnor från olika grupper går samman så här och möts och visar att vi kan enas och skapa gemensamma rum för eftertanke, klokhet och kvinnokraft, det är något väldigt vackert i det.
En hade kanske önskat mer engagemang och uppslutning från män.
Men å andra sidan- det finns fortfarande så många kvinnor som behöver feministiska uppvaknanden och mer kött på benen för att ens ta del av diskussioner och våga bryta normer.
Jag är i alla fall fylld av både energi, jävlar anamma , tacksamhet och ny skaparglädje efter denna helg och kärlek i kroppen efter veckan som helhet.
Kommentera 0 st
Inte Alla Kvinnor
2024-03-08 | 09:37:35 | Avanna konst/design/foto, Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,
Inte alla kvinnor är feminister. Inte alla kvinnor känner att de utsätts för icke jämställdhet, men många. Inte alla kvinnor blir slagna eller misshandlade, men alldeles för många blir det. Inte alla kvinnor vågar ta plats. Inte alla kvinnor känner igen sig i bilden av hur en kvinna ska vara eller se ut. Inte alla kvinnor vill bli mammor. Inte alla kvinnor vill göra karriär. Inte alla kvinnor dubbelarbetar, men många. Inte alla kvinnor känner sig som en del av ett systerskap. Inte alla kvinnor gillar andra kvinnor. Inte alla kvinnor känner till patriarkala strukturer och normer. Inte alla kvinnor bryr sig heller om dem.
Men ALLA KVINNOR förtjänar lika lön, rättigheter, vård och respekt som män. Och INGA KVINNOR förtjänar att hatas eller diskrimineras bara för att de är kvinnor.
Internationella kvinnodagen. Jag hoppas att era sociala medieflöden idag svämmar över av fakta och reflektion istället för att det firas och gratuleras. Vi lever inte i ett jämställt samhälle eller land och framförallt inte i en jämställd värld.
Vill ni ha rena fakta på icke-jämställdhet är så enkelt som att gå in på SCB. Där finns faktiska siffror på hur det ligger till med löner etc.
Ska en se bortanför ren fakta tror jag att många, som ivrigt håvar att vi är jämställda, ändå kanske måste rannsaka sig själva. Verkligen rannsaka sig själva och ställa sig frågor om de verkligen, verkligen inte dömer kvinnor hårdare än män. Om de verkligen inte tycker att en mamma borde bete sig lite annorlunda än en pappa eller att en mamma har liiite mer ansvar trots allt. Fråga sig om de verkligen inte dömer en kvinna liiite mer efter utseende. Fråga sig om de verkligen inte gör skillnad på en barbröstad kvinna och en barbröstad man i det offentliga rummet. Fråga sig om det inte trots allt är liiiite roligare och enklare att driva om en ”blåst kvinna/bimbo” än en man.
Du kanske inte vill kalla dig feminist.
Kanske buntar du bara ihop det med att det skulle handla om manshat.
Kanske ska du vända på det och tänka att inte vara feminist kanske handlar om ett kvinnohat.
Fast oavsett vilket, i slutändan handlar det om jämställdhet. Och vad, om något, kan någonsin skava så fruktansvärt med tanken på att kvinnor och män är lika värda och ska samma rättigheter, lika värde, lika vård, lika löner?
