äntligen kom majhärligheten med full kraft
2021-05-18 | 21:09:02 | Egocentrerat&Vardagligt,
Ja lagom till den stundande långhelgen förra veckan kom så äntligen majhärligheten. Så där härlig som just bara månaden maj kan vara. När allt bara fullkomligt exploderar i grönska och det magiska sken som skapas mot gråblå himmel när vädret inte riktigt kan bestämma sig för reg eller solsken.
De första dagarna med värme redan på morgonen och barfotafötter mot trätrall och godmorgonkaffet bredvid. Kjoltyg och bara ben.
Bikiniväder och äntligen fick huden smaka på solstrålar och anamma lite nya nyanser än vintergrå.
Äntligen kunde jag börja flytta ut lite penslar och dukar och färg och måla utomhus igen.
Altanerna gjordes iordning och alla möbelkudds- och solsängsöverdrag tvättades rena och fick solskenstorka medan poolen rengjordes och blev redo för årets säsong. Rödbrända axlar och pollendoftande hår.
Och Ahh som jag längtat efter de där löprundorna när gruset är lite fuktigt av regn och asfalten doftar av att temperaturerna blir allt vänligare, varmare. Att nästan se löv gro varv efter varv och känna livskraften i klorofyllet och fylla lungorna med det friska och fräscha och andas ut det gamla.
Att från ha haft siktet inställt på bara en lätt jogg nån kilometer för att benen känts stela och ömma istället känna kraft och fart och ett jäkla fint tryck.
Att sedan ligga och pusta ut på altangolvet, trä mot hud, höra fågelkvitter medan andningen sakta återgår till det normala och svetten lackar.
Jag älskart!
Att från ha haft siktet inställt på bara en lätt jogg nån kilometer för att benen känts stela och ömma istället känna kraft och fart och ett jäkla fint tryck.
Att sedan ligga och pusta ut på altangolvet, trä mot hud, höra fågelkvitter medan andningen sakta återgår till det normala och svetten lackar.
Jag älskart!
De första ljumma kvällarna och få se sitt hus i kvällsljus efter en härlig vinkväll med sin bästa vän. Det är livets liv. Och snart snart blommar den där syrénbusken. Och hemma, det är där syrénbusken blommar.
Kommentera 0 st
att ta tuffa beslut som repar drömmarna
2021-05-06 | 21:30:25 | Illustration/Teckning/Konst/Design,
Jag och två av mina senaste tavlor. Jag har varit inne i ett helt otroligt kresativt flow senaste månaderna.
Utvecklat mitt måleri. Testat och lekt. Utmanat mig själv . Målar över, målar om, målar nytt. Men alltid min palett. all världens rosa kulörer, turkos, guld, gul, vitt, svart.
Det har verkligen blivit min bubbla och min tillflyktsort mer än någonsin den här våren med måleriet.
Och ja tänk att kunna syssla med det här liiiite mer .
Därför kändes det lite tungt igår Då tog jag ett litet svidande beslut.
Jag tackade nej till en utställning.
Jag fick en förfrågan om att sätta ihop en utställning till nästa helg och sedan ha öppet några helger. Dock med egen bemanning. Jag har tavlor så det räcker och blir över. Oh ja.
Och jag vill ställa ut. Herregud det är ju det man vill som konstnär! Ställa ut och visa upp. Nå ut, locka, samtala. Förhoppningsvis sälja.
Men tja det är slutspurt innan sommaren på de två utbildningarna jag går. Det är inlämningar varje vecka. Dessutom ska krönika skrivas.
Lite rådgörande med de närmsta och en kär konstnärsvän.
Hur mycket man än vill så blir inte något hopstressat bra. Och även om jag bär på en konstnärsdröm deluxe så går jag ju nu utbildningar för att förhoppningsvis få en examen och tryggare framtid.
Och att vara splittrad och göra något lite här lite där och inte helhjärtat.. även om passionen finns..ja då finns risken att man istället bara slutar i en frustrationsgråtande hulkande pöl .
Så det blev ett nej.
Men fasen , det svider ändå.
Och jag vill ställa ut. Herregud det är ju det man vill som konstnär! Ställa ut och visa upp. Nå ut, locka, samtala. Förhoppningsvis sälja.
Men tja det är slutspurt innan sommaren på de två utbildningarna jag går. Det är inlämningar varje vecka. Dessutom ska krönika skrivas.
Lite rådgörande med de närmsta och en kär konstnärsvän.
Hur mycket man än vill så blir inte något hopstressat bra. Och även om jag bär på en konstnärsdröm deluxe så går jag ju nu utbildningar för att förhoppningsvis få en examen och tryggare framtid.
Och att vara splittrad och göra något lite här lite där och inte helhjärtat.. även om passionen finns..ja då finns risken att man istället bara slutar i en frustrationsgråtande hulkande pöl .
Så det blev ett nej.
Men fasen , det svider ändå.
