Jag har levt och verkat inom sociala medier sedan slutet på 2006. Därmed har jag i nästan 14 år visat upp min konst, teckningar, text och foton.

I 14 år har jag känt på och lärt mig att de flesta gillar inte vad du gör och det är Ok. 

Somliga älskar det du gör.

Men framförallt inom sociala media handlar allt om syns du mest = är du originalet.

Den mest störst antal följare är den som blir härmad. Den som är måttstocken.

Det kan kvitta att du kan visa upp ett digert arkiv och publiceringsdatum när och var och hur du gjorde någonting för de allra flesta följare gäller "här och nu". Och framgång är lika med genuinitet.

 

Om en vecka är det dags för årets Konstnattenhelg här i Tidaholm och Falköping. Det här blir sjätte gången jag kommer ställa ut och det kommer säkerligen bli sjätte gången jag kommer få X antal kommentarer från besökare likt " Oj här var det Gynning minsann".

För att vi båda gör ansikten. För att vi båda ofta använder oss av mycket färg. Men för att hon är den den kända utav oss så blir det hela en "kränklimang" där jag indirekt anklagas för att ha härmat henne.

 

Jag har inget emot så sett att "jämföras med" Gynning. Jag gillar Gynning.

Men! 

Nu när det t ex via Bloggbevakning senaste tiden uppmärksammats och framkommit en hel del kring Gynnings teknik - dvs ta andra konstnärers verk och målar över till att överensstämma med mer Gynningkonst..och verkar ha gjort så ett bra tag.. en teknik jag aldrig använt överhuvudtaget...blir det inte en jäkla långsökt jämförelse/härmerianklagelse då. Jag härmar Gynning som i sin tur tar nån annans verk och gör till sina egna?

Däremot vill jag poängtera att jag inte säger varken bu eller bä om Gynnings teknik i sig då regelverket kring detta är väldigt luddigt när man skapar ett helt nytt verk av någon annans.

Men jag har svårt att tro att Gynning själv hade accepterat om situationen hade varit omvänd.

 

Men något jag också lärt mig under de här 14 åren är också att man ska vara jävligt försiktig alls med att anklaga kreatörer för att just härma och kopiera utan att ha kött på benen. För vad vet gemene man och kvinna egentligen om vad som pågår bakom kulisserna? 

 

När jag gjorde prints på kläder blev jag flertalet gånger anklagad för att ha snott bilder t ex på vilda djur , foton av lejon mm  som jag tryckte på kläder och att de minsann aldrig hade läst att jag varit på nåt safari i Afrika.

Och det har jag inte.

Men min mamma har och det var min mammas analoga foton jag använde och jag kan försäkra er om att jag hade 100% tillåtelse av henne att göra så.

 

Jag blev även anklagad av många för mitt "Today I´m weraing this" tryck genom åren, att jag skulle snott idén av Lovisa Burfitt och hennes Todayserie, trots att jag släppte mina första tryck åren innan hennes kom ut.

 

Men jag är inte utan skuld och skam i detta. Jag har varit där och tyckt folk härmat mig eller vissa saker blivit lite väääääl lika.

 

Men samtidigt har jag också lärt mig att man sällan är så unik som man tror. Jag menar, det finns väldigt många miljoner människor i världen. Miljarder människor. Det är väl inte så himla osannolikt att om man lever och verkar i samma tidsera och kanske påverkas av samma saker - tv-mode-film-böcker-musik-väder att två eller flera själar faktiskt också lyckas att skapa snarlika alster?

 

Men är det någonstans det här med anklagelser om härmeri och "snodda idéer" etc eskalerat så är det inom foto och det är därför jag så i mångt och mycket nästan helt lämnat allt vad porträttfotografi heter. Jag tar kameran med mig i naturen och fotar där. Jag tycker att marknaden bland fotografer, miljön och klimatet där blivit så förgiftat så det är inte kul längre.

Så många använder förinställda  presets i lightroom eller redigerar direkt enligt i appar enligt färdiga filter som finns tillgängliga för ALLA så jag förstår inte ens hur man kan börja prata om härmerier där. Och hur många sätt kan du ta ett barnporträtt på, ja om du nu inte ska göra en mer tematisk plåtning eller mer fine artredigering i slutändan.

 

Och jag tror att vi alla som skapar och hävdar att vi blir härmade i slutet på dagen måste rannsaka oss själva och erkänna att vi själva blivit influerade av både det ena och det andra och blir det hela tiden.

 

Men som sagt -syns du mest så räknas du som originalet. Alla andra är kopior.

 

Jag tror dock att jag fick den bästa av komplimanger jag kunnat få som skapare av konst och illustration förra året av min kusin. Hon hade suttit , för att lära sig tekniker och komma igång med skapande, och försökt "härma" några konstnärer hon gillade " Och du var den enda jag inte kunde härma Anna"..

 

Kanske har jag min egna stil ...och vissa gillar den, många gör det inte.