GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER - "drömmarna om shopping,lyx och frilansjobb, tankarna om vardagen och livet som är"..

Dagar till bredden fyllda med livets liv

2018-05-14 | 09:04:03 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
 
 
Måndag morgon och jag sitter med kaffet och ostochkorvmackorna ute på altanen i lätt sommarklänning. Solen steker redan hett och fåglarna kviddevittrar så härligt.
Jag har haft en sån himla fin fin helg!
Ja inte långhelg som många andra med ledig röd dag i torsdags och klämdag i fredags men vad gör väl det när både lördag och söndag liksom bara fylldes av härligheter nog för att ge mig energi för en massa dagar framåt.
 
Det har varit svettiga löprundor i bara shorts och liinne, klockan trekaffe med cheesecakefika , det har kommit vänner på spontanbesök, håret har fått självtorka ute i värmen efter dusch, syrénerna har slagit ut och sprider den allra ljuvligaste av dofter och jag plockar in en ny bukett varje kväll. Det har varit så härligt sommarvarmt så timme efter timme har spenderats i solstolen och nu börjar huden bli så där härligt fräkning, brun och lystrig som jag tycker att min bara blir just om sommaren. Min bästa vän och jag har haft härligt poddlyssnande-tilltugg-gött-solstolshäng och kunnat förnimma det som komma skall med fler sådana dagar och Greklandsresa på semstern.
 
Jag och mannen i mitt liv har ätit gott, drack bärs och slökollade på Eurovision, tagit kvällspromenader i den härliga kvällsvärmen och bara insupit sommaridyllern som bara blir starkare, grönare, skönare för var dag nu. Och nästan lika härligt som de många och långa heta soltimmarna älskar jag när det kommer de här intensiva störtskurarna med åska och bara sitta på altantrappen och se hur det forsar och höra dundret och smattret.
 
Att kiunna sitta i kvällningen under äppelträdet och se solen bilda fantastiska ljusstjärnor mellan de allt mer blommande och grönskande kvistarna och samtidigt höja ett glas med kall Prosecco och liksom säga skål till Livet...ojoj.
 
Det är en så härlig härlig underbar tid att leva nu och just sådana här dagar finner talesättet " Det bästa i livet är gratis" sinn verkliga mening och sanna essens.
Kommentera 0 st

Älsk på det

2018-05-07 | 22:06:41 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Som jag längtat...efter de här ljuva majmorgonarna..som är som högsommardagar. När solen gassar redan vid 9 på morgonen och det bara är att kliva rakt ut i trädgården eller på altanen och sätta sig med morgonjavat och bara njuta av ljudet till fågelkvitter, humlesurr och avlägsna gräsklippare.
 
Idag var jag ledig efter en hård arbetshelg och det var så gott så gott. Låg i solen i princip från kl 10 till kl 18 med ett litet avbrott för lite kantklippning och sen blev det klipp av hela gräsmattan på kvällskvisten .
 
Det enda som skiljer sådana här somriga majdagar från juni och juli är att det gröna inte är riktigt lysande än och många träd och buskar fortfarande ser döda ut...men nu blommar plommonträdet, syrénen är på G och äppelträdet exploderar snart.
...och om två veckor ligger jag i en solstol på Rhodos, kan knappt fatta det. Det kändes så avlägset när det bokades i januari och nu är det snart dags!
 
Nepp nu ta lite aloe vera på några väl valda delar av kroppen, nu är det vita pattar och röd kagge här, haha.
 
 
Kommentera 3 st

hej du underbara maj!

2018-05-03 | 10:21:15 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
 
Äntligen!!
Äntligen är underbara bästa sköna MAJ här!
Den finaste och i min mening den ljuvligaste av månader. Den när all grönska kommer och exploderar. Den när hela sommaren fortfarande ligger framför en. Den när det brukar vara de första varma mornarna när man kan gå till jobbet i sandaler och utan jacka. Den med de första härliga långa, ljumma, ljusa kvällarna. Den när alla dofterna kommer..syrén, 
 
Och månaden inleds med den rödaste av röda dagar - 1:a maj!
I år åkte jag och mamma upp till Stockholm. Jag har inte firat Första maj där sedan jag bodde i hufvudstaden och det är 17 år sedan nu. En helt annan typ av folkfest, engagemang och anda än här i Tidaholm om än att det är eldsjälar som tågar här också.
 
Vi gick till Kungsträdgården och bland Körsbärsblommor och röda fanor sprack himlen upp i ett ljuvligt solsken just som Jonas Sjöstedt gick på scen och höll ett mycket bra tal. Jag hoppas hoppas så nu på att det blir en fortsatt röd regering i höst med än mer inflytande och plats för Vänsterpartiet.
 
Och mitt i denna politiska eufori kan det uppstå så härliga möten.
Där satt jag och mamma och drack varsitt glas rosé. Jag, egenföreatagren med min snordyra Vuittonväska, mamma - fabriksarbetaren och fackkämpen som var den första kvinnan att komma med i Swedish Match styrelse bland massa kostymmän och vi fick sällskap en stund av en manlig lärare från Värmdö som bodde i kollektiv och där enades vi i våra gemensamma politiska åsikter och hade bra samtal. Underbart!
 
Efter tal och tåg så strosade vi vidare genom älskade Stockholm, lite shopping, glass, restaurang innan vi gottade ner oss i hotellsängen och körde härliga hudvårdsrutiner.
Älsk på det!
 
 
Kommentera 1 st

eyecandy

2018-04-30 | 17:25:11 | Egocentrerat&Vardagligt, Outfits och Garderoben,

 
Jag har aldrig fastnat för Michael Korsväskor som så många andra och helt enekelt känt att det inte är ett märke för mig.
Men så när jag var på min årliga undersökning hos optikern för några veckor sedan för att se hur mycket blindare flatögdare jag blivit i år¹ och uppdatera linsförrådet så drogs min suddiga blick genast till ett par nyinkomna , knappt uppackade bågar som låg på bänken. Roséfärgade, ganska stora och bara helt jättefina...och det visade sig att det var ett par MKbågar...och när optikern dessutom tog fram ett par solbrillor i samma färg ja då tog helt enkelt ha-begäret över och både glasögon och solbrillor köptes utöver linserna.
 
Så nöjder så.
 
 
¹ jag är för evigt ärrad av avsnittet av Lilla Huset på prärien från barndomen när Mary Ingalls blir blind och tror var gång jag går till optikerna att nu, nu kommer de säga " tyvärr du har endast ett par månader kvar med syn
Kommentera 2 st

lonely together (vila i frid avicii)

2018-04-23 | 20:36:33 | Krönika/Politik/Tankar,

 
 

Vi lever i ett så prestigesuget, statusjagande, pengakåt och framförallt stressat och i slutändan själaslukande samhälle. Vi stressar oss själva, vi stressar varandra, vi stressas av allt och ingenting. Vi jagar och vi pressar. Vi ljuger för andra och vi ljuger för oss själva. I den besatta jakten på och sökandet efter lycka så känner vi oss totalt misslyckade.

I fredags dog en ung man som på pappret tycktes "ha allt" men som mellan raderna..eller nej, faktiskt ganska så uttalat inte mådde bra någonstans.

Vad är det vi vill uppnå egentligen?

Jag har nästan hela livet drömt om att bli "känd". Känd fotograf, författare, konstnär, skådis, illustratör, skribent och många gånger känt mig så totalt misslyckad som människa för att jag inte blivit något utav det . För att jag inte blivit något alls.

Jag kan spendera sjukligt mycket tid på sociala medier och uppdatera mig om andras liv och istället gå miste om så mycket tid att bara leva mitt egna liv och njuta av här och nu. Jag kan känna en rastlös tomhet över att inte ha kommit någonstans eller dit jag tror mig vill vara och inte konstigt att man känner sig olycklig då...tills ens mycket klokare sambo och även ens mamma påminner en om hur lycklig man faktiskt är. Jag älskar och är älskad. Jag har hus och jobb, jag svälter inte...jag har det faktiskt ganska så jäkla gôtt.

Jag har mitt skyddsnät av en klunga underbara människor som fångar upp mig och ser när jag mår dåligt, som lyfter mig, som sätter stopp när det behövs, som får mig att känna och veta att jag duger precis som jag är.

Alla har inte den lyxen.

Sen finns det dom som heller inte tillåter eller vill ha just det nätet. För i dagens samhälle där "entrepenör" är den forna företagaren och "influencer" är det nya svarta och utbrändhet/utmattningsdepression är ett verkligt helvete för många så verkar det också som om många nästan ser det som någon slags högstatusgrej att just kunna säga att de "nästan gick in i väggen" . Att jobbajobbajobba som en tok med dubbla, trippla jobb är något beundransvärt, nåt att sträva efter för att sedan då och då mellan varven klaga över trötthet och att man jobbat "sjuuuukt" mycket och sedan ändå tvångsmässigt instragramma när man re-la-la-laxar i badet. Gärna ska det startas företag till höger och vänster och karriärklättras samtidigt som en vacker kärnfamilj bildas och hetsbantning förklätt i "jag vill bli stark" och det hoppas på dieter och trendiga sätt att äta/inte äta som oftast funkar för stunden tills det testas nästa...och så ska det dejtnajtas och tjejgängshängas, mancavegrottas och weekendtrippas etc etc.

Folk bygger upp sådana bubblor och fasader om bara visar framgång och lycka och perfektion och sedan blir de arga när ingen har fattat hur de egentligen mått och att allt just bara var en fasad. Men hallå vi tar ju inte ens till oss när nån rakt upp och ner säger att de tror att de kommer att dö. Vi har så många kanalar att kommunicera via idag att vi dels glömt hur man pratar med varandra men att vi också så blint litar på att bara för att något postas på Facebook så blir vi sedda.

Och nu ska jag inte uttala mig så mycket om det här med barn då jag helt valt bort den här biten och jag fattar att det ÄR ett jäkla pussel för många för att få vardagen att gå runt med barn-skola-dagis-jobb-hämta-lämna...men man kanske inte måste göra precis allt på samma gång?

Är det för barnens skull vissa bara vill jobba mer och mer? Är det verkligen för barnens skull alla dessa gigantiska, dyra, påkostade födelsedagskalasen, dopfesterna etc görs eller bara för den perfekta bilden utåt och ett perfekt instamoment?

När jag var liten älskade jag att sitta i timmar och teckna eller leka på mitt rum hur länge som helst med Barbie, lego eller lyssna på de där titta-lyssna-läskassettbanden...barn jag möter idag kan knappt hålla på med nåt i mer än fem minuter innan det ska bytas aktivitet. Självklart blir de rastlösa och uttråkade när vi vuxna runtikring hela tiden just stressar och jagar och aldrig bara är nöjda.

Jag kände mig helt förkrossad och framförallt skämdes jag för fyra år sedan när jag lade ner min webshop. Jag kände mig så totalt usel som företagare och som människa. Idag är jag jäkligt stolt och glad över det beslutet. Jag är jäkligt glad över mitt "vanliga" jobb i en livsmedelsbutik vilket inte ens är en heltidstjänst även om det i perioder blir att jag jobar 8-9 dagar i sträck.

Men jag vill inte ha heltid. Och jag vill aldrig bli företagare på heltid igen heller. Nu har jag mitt Avanna på de tider och den nivå jag själv väljer och vill med tryggheten i att jag vet att jag får in en fast lön varje månad från mitt andra jobb och jag och min sambo har det bra.

För är det något jag värderar oerhört jäkla mycket nu för tiden är det lugn och ro och LEDIGT. Ja jag älskar att vara ledig. Bara få vara. Göra ingenting.

Jag önskar så att fler bara kunde inse det goa och välgörande med det här med sextimmars arbetsdag t ex.

För i fredags dog en man, en ung framgångsrik, nästintill geniförklarad kille på blott 28 år, som tjänat väldigt mycket pengar åt både sig själv och andra och som jobbade kopiöst mycket och som ansågs som själva definitionen av lyckad. Men han var inte lycklig. Han hade insett det finns bara så mycket pengar man behöver allt annat är överflöd. Han skrek väl i det närmaste på hjälp, men vilka hörde? Smärtor och demoner och problem dämpades med mediciner och alkohol.

En man som nog många tyckte levde livet... och nu är han död.

Och det enda enda positiva som nånsin eventuellt kan komma ur en sådan tragedi är att förhoppnings är det alltid nån som i samma sits nu får hjälp. Och förhoppningsvis stannar några själar upp och frågar sig "Vad vill jag" och "Är det värt det?".

 


Kommentera 3 st

lyckorus i dess sannaste form

2018-04-08 | 22:23:34 | Egocentrerat&Vardagligt,

foto: jag
 
I början på veckan var det råkallt, is och snö och vintern kändes som den höll oss i ett bedrövligt långt grepp.
Men så hände det. En morgon vaknade jag av ljudet av spöregn!
Ett sådant där spöregn som jag bara visste skulle spola bort den där förbannade snön och framkalla en av de ljuvligaste dofterna , nämligen den av våt asfalt.
Och då, då kände jag det . Hoppet och lyckan och vetskapen att det blir vår i år också och att den allra bästaste av tider ligger nu alldeles runt hörnet. Det kommer bli MAJ!
De där allra första dagarna när byxor och thirt känns alldeles för påklätt i trädgården. Den där första dagen när man äntligen tar på sig bikinin och shorts igen.
Dagarna när allt fullkomligt exploderar i ljuvlig prunkande klorfyllpsrängd grönska och hela sommaren fortfarande ligger framför en.
 
Jag har jobbat hela helgen , men de få gåmnger jag fått smaka på utomhus så har det varit sol och varmt! Dofterna som nu fyller näsan..magi.
 
Det gör sannerligen ont när knopparna brister ..för mig ...för då fylls hela min kropp av en sådan enorm lyckokärlek tillika längtan om spritter i varenda por att jag knappt vet var jag ska ta vägen någonstans. Jag kommer alrig kunna sätta ord just på hur mycket jag älskar maj..juni och juli. Aldrig.
Men jag känner Det. 
Och jag vet att det kan komma väderbakslag utan dess like än.. men våren och sommaren finns där. De är på G.
De kommer.
 
Ja herrejävlar.
Kommentera 2 st

Svansjön

2018-04-04 | 10:49:00 | Foto/Fotografering,

 
Jag kom ut på en fotopromenad igår. Råkallt, fortfarande dött och vintrigt ute och inte alls så inspirerande egentligen..Men det finns alltid något att fota. Gick till ett av mina fotosmultronställen där jag ofta kör porträttplåtningar på både småbarn, familjer och kärlekspar men där det också är fantastisk natur och ett rikt naturliv, framförallt fåglar.
 
Och jag måste säga..
När man står under en står svan som flyger förbi över en mot kritvit himmel och dess vingslag nästan dånar i öronen.. då känner man sig både så liten här på jorden men samtidigt så full av vördnad och beundran .. och tacksam. 
Det gäller att släppa på både skygglappar, enkelspårigt seende och sociala mediebubblor och bara blicka upp ibland och bli påmind om att man så lätt missar så mycket.
 
Jag blev helt tagen.
 
följ gärna mitt fotografernade på instagram då och då. https://www.instagram.com/fotografannalarsson/
Kommentera 1 st

Det var en glad påsk det

2018-04-03 | 22:07:13 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Hej på er blogosfären!
Äntligen är denna bloggaren på banan igen. Eller ja jag har varit igång och jobbat i två veckor och inte orkat särskilt mycket mer än så, men efter att ha varit sjuk i princip hela mars så börjar jag äntligen känna mig som människa igen och inte bara som en infekterad sjukhärd.
 
Påskhelgen blev en riktig energigivande och boostande helg!
Vi kom iväg på en hotellnatt i Göteborg på långfredagen till påskaftonen. God mat, shopping , bubbel, en spelning och bara massa kärlek, snack och mys. Så välbehövligt och är så glad att vi kom iväg då vi fick ställa in vår tänkta hotellhelg i mars när vi skulle firat vår 14årsdag. 
 
Sen kom mina föräldrar hit på påskdagen med fika, påskägg och blommor och ÄNTLIGEN kom jag ut på långpromenad både på påskdagen och annandagen. Fasen vad man tappar flåset alltså och jag blir jäkligt hostig än vissa stunder på dagen, men ack så jäkla skönt att äntligen röra på sig igen. Min kropp och knopp har saknat det något otroligt. 
Så nu ska jag skynda långsamt och låta kig bli helt frisk och bygga upp den tappade kondisen igen med stärkande promenader och sen..sen när det börjar grönska och knoppa ute och det förhoppningsvis är iaf 10+grader ute..då får det bli löpning igen. Längtar så.
 
Men först lite fler bilder från påskhelgen:
 
 
Äntliigen värmande solstrålar som möter en på morgonen i köket medan man sätter på kaffet. Älskart!
 
 
Lunch i Göteborg, nöjd och glad med ett glas rött i väntan på...
 
..CEASARSALLAD! Möms i Say MÖMS!
 
 
Och efter att man känt sig sjuk och eländig, fnöskig, torr och hålögd en längre tid och lönen trillat in på kontot och räkningar och huslån är betalda..ja då tycker jag man kan unna sig en dyr sminkprodukt från Chanel. Just sayin´.
 
 
Pustar ut på hotellrummet med karln min och ett glas bubbel efter några timmars shopping och smeker Chanelpåsen litegranna.
 
 
Vi var inte superhungriga på kvällen men ville ändå  äta nåt innan vi gick till Sticky Fingers för spelning..och vad pasar väl bättre än ett clas Cava och en ostochskinkmacka? Vavava?
 
 
Dagen efter blev det pasta...bara några timmar efter en mastodontmastig hotellfrukost. Nä min aptit är det sällan fel på.
 
 
han den där ..♥ och jag.
Skål till livet och kärleken!
Kommentera 1 st

leoboots in Paris

2018-03-15 | 18:39:57 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
"Modeteckning" inspirerad av kontot "ohhcouture" på instagram. Tecknat på ipad pro i appen Procreate .
 
Ja att få möta våren i Paris och sitta där på en uteservering och beställa in en kaffe och lite bakverk...baguette och lite vin det är sannerligen en dröm jag har.
Kommentera 0 st

skruttig sykling

2018-03-11 | 20:36:16 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Sött till sjuk...
 
Fortsatt sjukstuga här.
Röntgade lungorna i tisdags sen tillbaka till Vårdcentralen i onsdags, ja efter mycket om och men - de hade totalt telefonhaveri för andra gången den veckan och 20 sekunder efter öppnad telefontid meddelade telesvar att de ej tog emot fler samtal den dagen.
Men åkte fram, fick en tid, samma läkare som veckan innan och jag satt där, så himla utpumpad och trött och ledsen att jag gråtandes bad om antibiotika men som han vägrade ge mig " hjälper inte". Istället ville han skriva ut hostmedicinen, som jag redan fått "oj då" så han ändrade till en annan och jag ifrågasatte om jag skulle ta den på dagen då den är slemlösande och den andra jag redan hade, hostdämpande, till natten . "Jag förstår inte" svarade han då och sa sedan åt mig att fortsätta med kortisontabletter.
 
I fredags morse blev jag så mycket sämre, bara började kräkas och grät och grät. 1177 sa åt mig att åka till akuten och jösses, där fick jag hjälp med en gång, de hämtade läkare snabbt och jag fick precis det antibiotikat jag bett om på VC, på plats samt på recept.
Jag kunde mycket väl ha en lunginflammation som inte syntes på röntgen plus min bronkit och så medtagen som jag var och som min hosta lät var det inget snack om att jag skulle ha Doxyferm och både läkare och sköterskor ifrågasatte verkligen hur VC hade behandlat mig.
 
Helgen har mest ägnats åt att försöka sova, vila..och jag har skämts bort av föräldrar, svärföräldrar och sambo.
 
Sjuttsingen så skruttig och ömklig man kan bli även när man är 36 år fyllda.
 
Och återigen blir jag så jäkla rasande på Vårdcentralen och ickevården där. Jag vet ,jag vet jag är inte utbildad läkare, men fasen ibland är det väl ändå en läkares skyldighet att ändå lyssna på patienten - verkligen lyssna och kanske faktiskt kolla igenom ens journalhistorik och se att patienten faktiskt också kanske vet litegranna om sig själv, vad som alltid funkat i samma situation och dessutom också se att man inte ränner där i tid och otid och ständigt ber om olika mediciner om det nu var nåt antibiotikamissbruk de var rädda för?
 
Kommentera 2 st

Gratulera inte, tänk efter

2018-03-08 | 07:40:00 | Illustration/Teckning/Konst/Design, Krönika/Politik/Tankar,

 
En av mina senaste tavlor "May we be them"
 
Internationella Kvinnodagen idag då.
Hur många tror ni det är som typ kommer skriva " Grattis på Kvinnodagen!"..?
Som om att det vore en dag värd att fira likt en födelsedag?
 
Firas kanske den inte skall, men den skall uppmärksammas. Påminna oss än mer om att vi fortfarande lever i en värld och i samhällen där kvinnor fo
Att kvinnor fortfarande inte tjänar lika mycket som män på samma jobb/arbetsplats/bransch.
Att kvinnor fortfarande säljs som sexslavar runtom i världen.
Hur snedfördelat det fortfarande är på maktpositioner mellan män och kvinnor.
Påminna oss snedvridna strukturer och vanor.
 
Första Internationella kvinnodagen sedan #metoo#tystnadtagning#timesup och alla andra fantastiska rörelser som senaste året brutit tystnaden på allvar. Rörelser som blivit till Revolution.
Det kan vi Fira - de här stegen som tagits, som brutit ny mark. Vi kan hylla alla de modiga själar lite extra idag som vågat. Alla Kvinnor i det här som nu definitivt SAGT NEJ inför hela världen när ett Nej nej nej i det lilla rummet mot dom som utnyttjat sin makt, aldrig räckte.
 
Jag blir ledsen, arg och förbannad när Feminismen blir kallad för att inte kämpas för ALLAS lika värde, när det är själva grundpelaren.
Snälla ni, ni som tycker synd om männen i det här. Att det inte kämpas för dom eller att jämlikheten inte skulle gälla dom..
De är ju liksom redan i mål. Den vita "kristna" mannen har det som allra bäst och det är dit vi alla borde få komma.
Jag står inte för något manshat.
Men en avsky att människor genom alla tider alltid värderats olika, det bär jag på.
Vi lever i ett land där vi kvinnor inte ens varit betrodda med rösträtt i 100 år än. Tänk på det...100 år. Det är ingenting.
 
Vi lever i en tid du som kvinna fortfarande inte äger din kropp. Där dina bröstvårtror automatiskt räknas som något sexuellt oavsett vad du vill.
För nej, #freethenipple handlar inte om att jag som kvinna VILL visa mina små stackars pluttar till bröstvårtor överallt när jag vill och få uppmärksamhet för dom.
Det handlar om att få vara FRI i min egna kropp.
Att om jag postar en bild på mig i t-shirt , att jag valt att gå bhlös, att bröstvårtorna råkar vara styva som de ju så ofta blir..av temperatur, av känslor, av nysningar..ja av allt och ingenting.
Ja det ska inte vara något jag ska behöva tänka är något "stötande" överhuvudtaget. Jag ska inte behöva tänka efter om bilden är lämplig alls. Den ska inte ses som ett tecken för män att " hoho hon är kåt henne ska jag skicka en kukbild till".
Jag borde rimligtvis kunna sitta topless på ett foto bredvid en topless man och bara få vara..rakt upp och ner.
Inte bedömas, inte dömas. Inte sexualiseras eller objektifieras. Inte anses osmaklig för att den nästintill minsta kroppsdelen på mig, en kroppsdel vi alla föds med och har, råkar "synas".
Min kropp, jag väljer, jag äger.
 
Så gratulera inga kvinnor idag på "Kvinnodagen", mer än att vi kanske ska fira att vi fortfarande orkar, att vi finns och vi stretar på.
Nej, uppmärksamma , tänk efter, begrunda..och fortsätt kampen och förändringen imorgon..och i övermorgon, och dagen efter det..och dagen efter det..och resten av året. Varje år.
Tills vi nått upp där högst uppe till männen. Därefter kan vi ju ta ett nytt snack hur vi gör det bättre för oss ALLA.
Kommentera 0 st

Vad jag vill skapa och förmedla

2018-03-07 | 16:21:32 | Foto/Fotografering, Illustration/Teckning/Konst/Design,

Foton från mina instagramkonton @fotografannalarsson och @avannaillustrations
 
Det sägs ofta att konstnärer och kreatörer bara skapar när de mår dåligt. Att det är ur ångest och mörkhet som kreationerna kommer.
Så kanske det är. Jag skapar hur jag än mår.
Men det jag blivit mer och mer medveten om de senaste åren är att det jag faktiskt skapar bara ska vara GLÄDJE.
 
Att oavsett om jag mår skit så ska det jag fotar eller målar eller tecknar vara glatt.
Det för mig blir den sanna terapin.
För mår jag dåligt vill jag ju inte fastna i just det, jag vill ju göra något som piggar upp. Och när jag mår bra vill jag ju vara omgiven av bilder och saker som fortsätter ge glädje.
Som fotograf är det också det jag vill ge mina kunder.
Bilder som förmedlar och bevarar det ljusa och fina, skratten och tårarna av glädje. Hopp och ro.
 
Som konstnär så använder jag mig aldrig av dystra färger. Mörklila, massa grått, vinrött, mörkblått, brunt det går bort för mig.
Min palett är rosa, cerise, grön, turkos, guld, glittrig, blank, starkt gul, vitt, ännu mer rosa.
 
Jag vill förmedla och skapa härlighet, bubbel, drömmighet, drömmar, lust och mod.
Kommentera 0 st

Gal Gadot & Jennifer Lawrence

2018-03-06 | 18:33:20 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
 
Ytterligare två teckningar baserade på Rödamattanoutfits från Oscarsgalan.
Gal Gadot och Jennifer Lawrence.
 
Tecknade i Procreate på Ipad Pro..fasen vad jag älskar min platta och den appen..särskilt nu när jag ligger sjuk. Så smidigt och underbart att kunna teckna öäverallt när man vill.
Kommentera 0 st

Red carpet modeteckningar

2018-03-05 | 02:55:11 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

Ja nu är Oscarsgalan i fullgång. Jag har bara missat några stycken sedan 1996 (!). Får se om jag stannar uppe hela natten nu eller om jag hoppar på sömntåget nu när Cocilianan har lugnat hostan så gott den kan.
Men Röda Mattanankomsterna är ju ett måste och i år satt jag nu och "livetecknade" och uppdaterade mitt konstinstagramkonto @avannaillustrations med lite fashionistateckningar baserade på lite fina Röda Mattanmoments.
Nio stycken hann jag med på min Ipad Pro med Procreateappen.
 
Kommentera 1 st

Så inget ont som inte har nåt gott med sig, right?

2018-03-04 | 22:43:15 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Ja så här har jag legat stora delar av veckan...Jag känner mig så nedkörd nu. För en månad sen hade jag sjukvecka i nån konstig förkylning som gjorde mig mest trött, skittrött. 
Sen höll hostande och irritationskänslor i halsen sig kvar tills förrförra helgen då jag kände mig skitfrisk och pigg och äntligen kom ut på en härlig löprunda i solsken och ganska mycket barmark. Kände mig på G, frisk och stark och lycklig!
 
Men i takt med att snön återigen började vräka ned så  fick jag först en aggressiv svampinfektion - och ta-da de väldigt effektiva bra orala svampinfektionstabletterna som fanns på apoteket receptfritt fram tills i somras måste du nu få utskrivet av en läkare..Självklart så fort det handlar om kvinnliga besvär så ska det vara krångel att få hjälp med dom..suck..
 
Och sen kom väldig hosta tillbaka förra torsdagen och  gick jag hela förra helgen på jobbet med illasmakande slemhosta och trötthetskänslor. I tisdags fick jag återigen gå hem sjuk från jobbet med både feber och en hosta som fick folk att vända sig om.
 
Vårdcentralen här i stan har inte det bästa ryktet så jag beslutade mig för att testa App-doktor som så många rekommenderar.
Dubbelt så dyrt mot VC men jag fick kontakt ganska fort på onsdagskvällen och ett löfte om att få Cociliana på recept med en gång samt remiss till labb för prover.
Självklart var Tidaholmslabbet inte en samarbetspartner så krångel krångel med det , betala ytterligare pengar när det väl hade rett ut sig .
På torsdagskvällen fick jag svar av App-doktorn att mina prover hade visat det och det..för att nästa minut få beskedet att nej det var visst inte mina prover. Och receptt? Oj då det hade visst glömts av.
Ytterligare en timmes väntan och mina prover var normala.
 
På fredagsmorgonen hostade jag blod och slem och sen blodpropparna i lungorna för 3, år sedan gör ju inte blodiga hostningar underverk för mitt psyke direkt.
Så ringde VC, fick tid, betalade ytterligare avgift och spenderade 2 timmar där, fick sitta och inhalera grejer, fick kortison-shot och fick även en inhalator och kortisontabletter utskrivet samt en sjukskrivning för akut bronkit och en remiss för lungröntgen senare i veckan.
 
Hostar som fan och nästan rädd att jag dratt på mig inkontinensproblem på kuppen, blodiga hostnigar även idag och jag känner mig inte nämnvärt bättre..suck.
Men sjukskriven imorrn då och eftersom jag ändå knappt sover om nätterna så kan jag ju se OSCARS inatt!
Yey!
Så inget ont som inte har nåt gott med sig, right?
 
Kommentera 3 st