Vi var rejält sjuka i början på året, huruvida det var Corona eller ej kommer vi aldrig få veta. I mars blev jag och alla mina kollegor varslade, butiken utsattes för två rån på kort tid men vi höll ut och höll ihop och gick till jobbet och blev hostade på som vanligt.

Den första juli blev jag arbetslös, skittråkigt, men i slutändan ändå en chans att som blivande 39åring göra något annat. Jag tog chansen. En ettårig skrivarlinje och jag har kommit längre än nånsin för på ett bokmanus och dessutom försöker jag nu att ta en kandidatexamen som Informationsarkitekt/Webbredaktör.

Jag är hemma varje dag och skriver och pluggar och fortsätter driva mitt företag och det är en ren jäkla lyx och ynnest att göra det. Ha möjligheten. Promenader och löprundor utomhus i det mest perfekta och gratis gym vi har – naturen.

Jag pluggar på 200% men tar endast CSN på 75% för att dryga ut det så gott det går, men det kommer ändå inte räcka hela utbildningen. Men det får lösa sig. Det måste det. Det gör det.

Det blev en corona-anpassad sommarutställning och så även en corona-anpassad Konstnattenhelg. En födelsedag som kom och gick och visst blev det ju jul ändå?

Det finns inga garantier för att 2021 blir annorlunda eller bättre men samtidigt, varje dag du kan komma att klaga över hur tråkigt och jävligt det är ändå ytterligare en dag som du faktiskt lever och varje dag som du längtar efter att få krama en viss människa igen är också ett bevis på att den människan också lever och det är väl huvudsaken?

Sänk kraven och prestationerna. Våga tänka om och göra på nåt annat sätt.

2021, var medmänniska. Var inte ett arsle. Eller en idiot.

Var mer källkritiska. Våga säga ifrån och våga ifrågasätt.

Våga säg förlåt. Ge chansen till andra att förlåta.

Ångra aldrig ett förlåt som du förlät.

Svälj stolthet om det hindrar dig från att gå vidare i ett evigt ältande.

Bli feminist om du inte redan är det. Ni män som hela tiden känner er hotade eller måste brösta upp er i en feministisk debatt tänk efter vad det är ni känner er så hotade av. Om ni känner att ni inte kan göra något på grund av #metoo så se över ert beteende.

Sluta jämför rakning med mensskydd särskilt när det fortfarande är kvinnliga håriga ben och armhålor som är det som väcker anstöt.

Och snälla kvinnor. Våga vara lite mer usla kvinnor. Ni behöver inte vara perfekta. Ni behöver inte göra karriär, ha världens superkropp, vara bästa bullbagaren, fixa parmiddagar och ha raffiga underkläder för datenights, klara jobb och gärna starta eget och vara superrenoverare på samma gång. Ni har också rätt till sovmorgonar, flera timmar på golfbanan eller er egen hobby och ni har all rätt att vilja vara smala om det får er att känna er snygga utan att linda in det något ” jag vill vara en stark mammis”snack. Likaså har ni även rätt till att inte bry er ett skit om utseendet, mammastyrkan sitter inte i bänkpressen och var aldrig tacksam för att din kille stannar hos dig trots att du inte orkar sminkar dig.

Du själv äger och bestämmer helt din kropp, dess mening och ickemening, syfte och vem som äga tillträde eller ej.

Du, bara du.

Gott Nytt!