Bara några dagar kvar på 2015 nu och sedvanligt börjar det nu ploppa upp årsresumeer och årets bäst/sämstalistor runtom i bloggarna och det kommer nog göra så även i denna blogg.

Något annat som också brukar publiceras såväl muntligt som skriftligt så här års är ju så kallade Nyårslöften.

Sluta röka, träna mer, gå ner i vikt, äta mindre hör väl till de vanligaste och efter eventuella djupdyk ner i Aladdinaskar börjar folk fokusera på Beach 2016.

 

Nya sorters dieter kollas upp och skall testas och ger inte den ena tillräckligt snabba resultat går man på nästa.

Så här i en tid där nästan alla dokumenterar det allra mesta till allmän beskådan så har, i mina ögon, vikt och träningshetsen nått till helt nya nivåer.

Inte nog med att man ska visa resultat på hur många byxstorlekar man gått ner, fått ökat så kallat thigh gap, minimala matportioner på små asssietter och den ena gymselfien efter den andra ( ja jag faller också i fällan då och då och känner tvånget att Instagramma att jag minsann tränat )..ja så duger det inte längre att "bara" visa hur duktig man varit.. Nej det ska dessutom allt mer både helt öppet såväl mellan raderna på kuppen döma ut andras sätt att leva, äta och träna.

Crossfitutövare är tydligen helt dumma i huvudet enligt en "vanlig" gymutövare, äter du socker har du nog missbrukarpersonlighet, räknar du kalorier kontra kolhydrater är du ätstörd, går du på lchf dryper du av fett , strikta kost och träningsscheman är finare än vanligt sunt in/ut-tänk fast det i slutändan ändå handlar om samma sak och gud förbjude om du uttrycker att du "unnar" dig nåt etc etc

 

Folk flyr från krig och verkliga katastrofer . Folk blir mördade, sönderbombade, beskjutna eller dör på vägen till det de hoppas ska vara en ny chans i livet och frihet. Måste vi då kriga med varandra och såra varandra i sociala medier över totala ytligheter? Detta självhävderi och tillplattande av andra jag tycker bara ökar gör mig så ledsen. Och förbryllad. Har folk blivit så totalt självupptagna att de verkligen tror att de själva just sitter på den magiska lösningen och livsstilen som löser alla problem och funkar för alla? I en tid då folk flyr för sitt liv från religiösa och politiska förtryck behöver vi väl knappast självutnämnda livsstilsprofeter?

 

Jag kommer inte avge några löften om mer träning och mindre mat för 2016 och min beachkropp har alltid fått se ut just så som den gör just då när jag väl når en sandstrand komplex eller inte.

Vad jag däremot kommer lova är ett snällhetslöfte.

Till framförallt mig själv.

Jag mår bra av att vara snäll och jag försöker verkligen vara en snäll människa  mot andra, men ibland känns det som man bara vänder ut och in på sig själv till ingen nytta för vissa.

Det får vara mindre av den varan kommande år då det fullkomligt dränerat mig i år.

 

2016 ska även jag verkligen ta tag i det där och koppla bort energitjuvar. Stänga till om mig själv och bara släppa in dom som faktiskt senaste året visat att de är värda tiden, kärleken, engagemanget. Som man blir glad av att de finns där för en och som man känner glädje över att finnas till för.

Jag måste försöka inse att jag varken kan eller måste lösa andras problem eller få skuldkänslor för saker som jag inte ens har att göra med och att med vissa är det bara dömt att misslyckas.

Snäll mot mig själv och inse att jag också är värd saker och ting och kärlek.

 

 

Jag hoppas det var uppskattat och jag tycker sånt här kan vara en jätterolig present att ge bort/få och som går att göra personlig med olika texter/pratbubblor/accessoarer och "superhjätenamn".

 

Perfekt i Alla Hjärtans Dagpresent/Julklapp/Årsdag/Födelsedag.

 

Självklart går det beställa egan sådana här om det finns intresse.

Maila [email protected] för mer info, pris etc.

 

 

En nykomling på min lista de senaste 3 åren är "12 dates of christmas" med min gamla favvoteenagecrush från "Pang i plugget" Mark-Paul Goselaar.

Den här filmen såg jag i mellandagarna precis när vi jäktigt nog hade flyttat in i vårat hus dagen innan julafton och då vi levde i flyttkartonger hela december det året 2011 och julstämningen liksom var nedpackad blev denna film lite "räddningen". Perfekt mysig och romantisk och en spinn på konceptet att huvudkaraktären varje morgon vaknar upp till samma dag som dagen innan till  att hen kommer till insikt och lärt sig nåt.

 

Sagan om Ringentriologin. Det här är ju inga julfilmer i sig men de hade ju biopremiärer just i juletider och det är väl nåt med det sagoväsenlika, miljöerna och stämningen i dom som ändå gör att de känns lite juliga ändå.

Dessutom är de långa och perfekta för avkoppling i soffan.