GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER -

Oh yeah!

2017-05-17 | 14:44:54 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,

 
Ahh! Yes! Idag blev det äntligen en löprunda igen och knäet kändes bra hela tiden! Måtte det nu fortsätta så..
För det finns inget bättre nästan just denna årstid..att börja dasgen med en löprunda ute i naturen, med musik i öronen men på lite lägre volym så man ändå hör fågelkvittret..Tanka hela kroppen full med det fantastiska syret som sådana här ljumma dagar när det precis har regnat bjuder på och naturen är bara så vacker i sin lummighet..Fan vad jag älskar det!
Motionscyklar och löpband och styrketräning nere i källarn i all ära och bra som alternativ..men när jag rör på mig vill jag verkligen röra på mig - komma någonstans, få frisk luft, ljus, syre och både se och känna att jag just rör mig.
 
Åh, glad i kropp och knopp nu! Löparglädje deluxe!
Kommentera 3 st

chokladrutor på magen

2017-05-14 | 21:51:36 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,

 
En kollega sa till mig för ett tag sen " tänk om du höll dig till kyckling och broccoli med all den träning och motion du gör, då skulle du verkligen se vältränd ut också!"
Tja..kanske det..men va fan jag gillar att vara ute och springa några mil i veckan när benen är pigga..senste månaden har ena knäet krånglat så jag har istället suttit på motionscykeln och avverkat mil efter mil där, lagt till lite hantelträning och så blir det en del underbara milpromender med mamm..utöver de väldigt fysiska arbetspassen jag gör på mitt jobb..
Men kyckling och broccoli....visst det är gott , nån gågn till lunch...men jag gillar att t en rad choklad eller två när jag tränat, jag gillar nåt "sött och gött" till 11kaffet..och 15kaffet...och pizza, pasta och mackor är min favoritmat.
Det får vara lite daller här och där helt enkelt, jag känner mig stark och sund ändå med en balans i både kropp och knopp.
 
Kommentera 5 st

Jag springer

2017-01-08 | 17:03:07 | Träning&Hälsa,

 
Bild från idag när jag stretchade lite i trädgården efter en löprunda.
Flera minusgrader, snömodd och isfläckar hela rundan..och det var kallt första minutrarna jag sprang...men fasen man kommer fort upp i värme när man springer och jag får alltid ta av mig vantar och kavla upp ärmarna på löparjacka och tröja när jag springer.
 
Blev en runda på 5,5 km i vackert vinterlandskap och på grund av snön kändes det som om benen fick jobba lite extra.
Behövde denna stund med klar frisk luft att rensa skallen och fylla lungorna med renhet..bara springa varv efter varv där runt kyrkogården och då och då blicka till och se alla blommor som nu stod uppställda där bland alla gravar...blommor med hälsningar om att Vila i frid..till en vän som tyvärr lämnat oss alldeles för tidigt..Detta märkliga tomrum. Det gör ont i hjärtat.
 
Jag älskar att springa där runt kyrkogården, året om. Se årstiderna ändra landskapet och vyerna, varven runtom blir litegranna till livscykler.
Jag har inga nyårslöften om mer motion, mer träning, mindre mat, ändra kost etc.
Mitt löfte är helt enkelt bara att fortsätta springa och fortsätta äta det jag vill.
Jag har hittat en sån fantastisk balans vad gäller just min löpning, att den blivit en del av mig. Den är bara för mig. Och den är på den nivån att jag hittar tillbaka till den oavsett om jag haft en segdragen förkylning eller kanske problem med knät..och den har blivit en sådan naturlig del av mig att den hålls igång oavsett jobb, semester , stressperioder eller annat. Den bara är.
 
Och jag är tacksam för den, på det sätt att jag , som jag tidigare nämnt, lärt känna min kropp på ett helt nytt sätt efter propparna i lungorna..känner av när nåt är fel , lyssnar på kroppen...och att löpningen i sig kan vara en förlösande ventil som just denna vecka när mycket känns tungt, svårt och jobbigt.
 
 
Kommentera 2 st

35årspresenten..

2016-11-18 | 22:41:38 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,

Nu är det en vecka sedan jag blev 35 år. Jag har ingen åldersnoja Men det känns konstigt att ha uppnått just denna ålder.. att jag har funnits till i 35 hela år.
Och tänk att det skulle krävas mitt 35:e levnadsår för att jag skulle idé mitt egna värde, landa i mig själv, inte ta nån skit.. i alla fall inte på det stora hela men ibland lämnar man ändå hjärtat naket och öppet och sårbart..
Att det skulle ta så här länge för mig att faktiskt börja acceptera mig själv, älska mig själv, min kropp istället för det uttröttande självhatet.
Att det var när jag gick mot de 35 som jag skulle känna mig snyggare, starkare och bättre än vad jag någonsin gjort.
Och med flera mörka år bakom mig, fruktansvärda dippar och stora sorger, ja även första halvan av detta år var väldigt smärtsamt och vilset.. så vad var väl just en perfekt present om något om inte just "Jag älskar Mig"..?

Nånstans där i maj månad släppte jag mig själv fri och jag har vågat leva.. livet... kan vara ganska jävla fantastiskt om man bara vågar vara sig själv.

Kommentera 1 st

Semestervecka 2 - lotion för själ och hjärta!

2016-08-07 | 22:20:00 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa, Träning&Hälsa, på resande fot,

En solig eftermiddag i slutet på maj hemma i mina föräldrars trädgård, när jag och svägerskan min satt och blev serverade öl av mamma och solade i bh:n så bestämde vi oss bara så där för att vi skulle dra iväg på en tjejresa. Inga sambo/make och  inga barn. Bara njuta av sol, värme och ta outfitbilder utan trötta protesterande karlar. Bara lata oss, bara njuta. 
Veckan därpå berättade jag om detta beslut för min bästa vän i världen, Karin medan vi sörplade rosé en onsdagskväll här på trappen till mitt hus och hon ville givetvis följa med och givetvis ville vi ha henne med.
 
Reglerna var:
-ingen skulle känna några som helst tvång..vill en ligga i skuggan så får den göra det medan andra solar, vill nån ut o dansa o nån sova är det ok etc etc
-inga skuldkänslor och inga måsten
- kroppsnojor och bodyshaming stängeligen förbjudet
-vi skulle inte boka mindre än fyrstjärnigt
-halvpension eller alinclusive
-NJUTA!!
 
Jag har aldrig förr varit iväg på någon utlandsresa med tjejkompisar så det var banne mig på tiden.
 
Jag och svägerskan scrollade alla resebyråer efter lyxiga kap tills vi vart precis snurriga och rådvilla och snart inte visste varken ut eller in. Så  till slut mailade jag helt enkelt Solresor och sa som det var att vi var tre kvinnor som ville unna oss kravlös lyx med mycket sol, värme och bekvämligheter, nära till beach, gratis wifi och sköna sängar.
Solresor svarade snabbt och gav oss ett kanonpris på femstjärniga Galini Sea View Hotel i Agia Marina nära Chania på Kreta.
 
Och helvete så jävla bra vi hade det!
Så jädra superfint hotell med all inclusive plus en kinesisk och en italiensk restaurang utöver den vanliga restaurangen där man fick boka varsitt besök gratis under vistelsen och där man fick lyxig femrättersmeny.
Hotellet bestod av flera byggnader, två poolområden, poolbarer samt en egen strandbar dessutom på stranden nedanför hotellet.
Dock var det ganska blåsigt hela vår vistelse så efter att ha fått sand och saltvatten överallt en dag på stranden så bestämde vi oss för att bara hänga vid poolen på hotellet. Inte emot nån utav oss.
Fast en dag tåg vi en kryssningsutflykt och besökte Gramvousa och Balos, två jätefina stränder med turkost vatten. Och kväll/natt nummer 2 gick jag och svägerskan ut och dansade på några stycken klubbar och drack lite drinkar.
 
Annars så såg våra dagar mest ut som följande:
06.45 gick en eller två av oss upp och ut och paxade solstolar
06.49 gick vi och la oss igen och snoozade
09.25 började vi masa oss till frukosten
09.30-10.15 frossade i yoghurtar, påannkakpr, nutella, bröd, vattenmeloner, smoothies, omeletter, juicer etc.
10.30-18.30 låg vi i solen och läste böcker och lyfte bara ändan för att antingen doppa oss i poolen, fota lite härliga instagrampics, hämta öl, sparkling wine, pommes frites och vattenmelon.
18.31-19.30 låg vi på rummet i sängarna, andaktsfullt drickandes resorb, slösurfade och smörje in oss i krämer, lotions etc efter dusch..Jag och Karin var redan stora krämjunkies tillika serumanvändare...min svägerska hade enorm kladdfobi...men nu är hon omvänd..mohahaha. Dock höll på allvar på att kräkas de gånger jag smörjde in Karins fötter med Scholl mjukgörande fotkräm.
19.31-21- nånting så åt vi  middag som ibland efterföljdes av en liten promenad nere på den myllrande turistiga storgatan och insöp atmosfären innan vi återvände till hoellet, tog några kvällsdrinkar innan vi återvända till rummet och våra sängar.
 
Så jädra skönt och gött hade vi det och nu hoppas jag vi kan komma iväg på en resa varje år. Vi var bara så i total samklang vi tre , så avslappnat härligt gemytligt stöttande peppande...Ja vi och hela resan var bara som en enda stor välgörande återfuktande perfekt lotion för själ och hjärta!
Karin och Michaela - ni två ♥
 
 
 
 
 
 
Kommentera 4 st

Jag vill känna att jag lever!

2016-07-07 | 19:01:57 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,

Jag vill känna att jag lever..

Äntligen ! De senaste veckorna har jag verkligen kommit tillbaka i min älskade löprutin med i alla fall några mils spring i benen. Drogs ju med knäproblem och bara oflyt hösten och vintern och en bra bit in i våras.. Sen blev jag sjuk i maj efter Mallis i flunsa, tappade matlusten ( väldigt olikt mig) och ingen ork. Vilket var DN sorg för löprundorna är ju som allra härligast tycker jag just sommarmånaderna.

För mig är mina löprundor, när flowet finns där och skador obefintliga, livet! Löpning för får mig är att känna att jag lever! Det är nu två år sen sommarendå jag sprang på fast nåt var"fel".. Tungt och motigt och jag trodde mest jag var ur form och lat och tjock och stressade mg själv.. Men det var lungemboli- proppar i båda lungorna som tog över min kropp med trötthet och smärta och sedan mitt psyke med ångest...
Aldrig nånsin igen att jag pressar och stressar min kära kropp att göra nåt den inte vill när den skriker på hjälp. Men löpningen har också just lärt mig den läxan - att se och känna skillnaden. Löpningen visar mig också att jag är frisk, kan och lever!

Löprundor, korta som långa, ljumma sommarkvällar innehållandes samtal om allt och inget medan rosévinet flödar med min bästa vän , livespelningar med favoritband, sex med Honom, borra ner näsan i mjukaste kattpäls, en flottig fantastisk pizza på uteservering, ligga i solen i timmar och lyssna på nostalgimusik.. Det är livets liv!

Jag känner mig ganska high on life sen nån månad tillbaka och det bottnar mest i det jag skrivit om här det senaste: Jag vill fylla livet med liv! Det är mitt liv ingen annans. Jag har hittat hem i mig själv på ett sätt jag aldrig gjort förr och jag tar ingen skit. JAG äger MIG ingen annan.

Kommentera 1 st

Fylla livet med liv, sen blogga

2016-06-06 | 19:51:02 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar, Träning&Hälsa,

 
Jag tror jag har nått en punkt i livet där jag bara "vill mer".
Jag är hyfsat nöjd med mitt jobb i matbutik och att jag får skriva modekrönikor en gång i månaden till lokaltidingen, nöjd med stadig inkomt och "lugn" efter flera turbulenta år, och givetvis några bra också, som egen företagare.
Men jag har alltid favoriserat Belle från Skönheten & Odjuret som Disneykaraktär och det främst baserat på att hon sjunger " Jag vill nåt mer än leva småstadsliv".
Nu är det exakt småstadsliv jag lever och jag har inga planer på att flytta...
Nej det här med att jag vill mer..det handlar mest om att jag helt enkelt vill LEVA.
 
Därför duggar inläggen här på bloggen mer sällan än regnet i Sahara...just för att jag vill fylla livet med liv och kanske sen ha nåt mer att skriva om än man gått upp, ätit en macka och sen jobbat.
 
Och det behöver inte vara så stort egentligen heller.
Det kan vara av den mentala sorten också som livet skall fyllas.
Som nåt så simpelt att helt enkelt bara VÅGA VARA SIG SJÄLV:
Sluta upp helt med att ens börja bry sig om "men vad ska andra tycka och tänak om dittan och dattan".
 
Jag bir 35 år i år. Det är tamejsjuttsan dags att jag styr över mitt liv. Gör vad jag vill. JAg mår bättre än på länge, känner mig starkare, snyggare , bättre än nånsin.
Bara släppa loss sidorna av mig själv som jag alltid haft men som man tryckt undan och därmed också förklarligt, när de väl kommer ut, blir till att folk tycker att man ändrat sig och blivit någon annan.
Men det är ändå lustigt det där..just att andra tycker man blivit någon annan när man blivit sig själv.
 
Nej det får vara nog med mesigheter, be om ursäkt för sig själv och bara sitta still.
 
John Lennon hade ju så rätt i det där att "Life is what happens while you are busy making other plans"..
Stopp!
 
 
 
Kommentera 8 st

Då äger jag världen

2016-03-15 | 23:12:49 | Egocentrerat&Vardagligt, Mat&Recept, Träning&Hälsa,

 
Åh, idag var det första dagen som det luktade som vår ute för i år..Ni vet den där lite jordiga doften som kommer av gräsmattor som nu är så våta av smält snö och tinar upp och blir småleriga efter kyliga månader och mörker.
Dagsljus innan klockan sju på morgonen som ackompanjerar den kvittrande fågelsången och så den underbara doften av våt uppvärmd asfalt. Ojoj..
Jobbade dagspass på jobbet idag så kom hem innan kl 16. Svidade om till löparkläderna och tog först en rask promenad med sambon och efter det blev det en löprunda på 6,5 kilometer. Tankade ljusenergi och fyllde lunforna med klar frisk luft och njöt av att kroppen kändes stark och frisk, uthållig och härlig. Fick dessutom hejarapplåder av folk jag mötte medan jag sprang förbi dom - vilken härlig pepp!
När jag springer, med bästa musiken i öronen, andningen bara funkar, luften känns renande frisk och benen flyger frm över grus och asfalt, ja då känns det som om jag äger världen...som om jag och bara jag äger MIG. 
 
Efter löprundan och en skön dusch så satt en Spagetti Bolognese på kycklingfärs och extra chili finfint i magen. Likaså en mumsig chokladmuffin till efterrätt.
Kommentera 3 st

pancakesunday

2016-03-13 | 17:24:21 | Egocentrerat&Vardagligt, Mat&Recept, Träning&Hälsa,

 
Sköna Söndag!
Även om det varit totalt gråväder idag efter en vecka som bjudit på både värmande och strålande solsken och ett hiskeligt snöande så har det blivit en frisk och hurig långpromenad med mamma på förmiddagen, följt av en avkopplingsstund på "solarieöarna" och efteråt blev det ett pass på motionscykeln i källaren för mig. Härligt att svettas lite.
Blev pannkakor med tillbehör till lunch. Och jag är egentligen ingen pannkaksälskare, aldrig varit, men nån gång så där kan det ändå smyga sig på ett sug. Dock avskyr jag doften som blir när man gör egna så därför är frusna pannkakor perfekt, bara in i mikron och värma litegranna.
Blev färska jordgubbar, banan samt jordgubbssylt ihoprört med grädde till mina pannkakor.
 
Nu slappar jag i soffan och bara "är". Välbehövligt efter en vecka med jobb, en del stress, menssmärtor, en något tuff psykisk svacka och dåligt med sömn. Fast det har varit ljusglimtar också i form av att ha tagit nya pass inför den stundande Mallorcaresan - som jag längtar! Löprundor, kärlek och mys och lite yoga.
 
Har precis kollat på den mysiga, varma filmen Jersey Girl med Ben Affleck och Liv Tyler. Sett den förr men gillar den..så nu ska jag scrolla igenom Netflix och Viaplay efter nån mer rogivande film att se.
Kom gärna med tips på roliga, varma, romantiska filmer.
Kommentera 10 st

Fira livets liv litegrann

2016-03-03 | 20:02:50 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,

 
Så här vardagslyxigt vart det igår kväll. Rosa bubbel och tapas, ja det fanns västerbottensostpaj, kycklingspett, lufttorkad skinka och lite annat också att mumsa på.
Ibland är det gottigt att bara fira livet själv lite extra en vanlig onsdag så där.
Njuta. 
En riktigt bra dag igår.
Inte bara löprundan som kändes fantastisk igår. Cheesecaken jag gjorde blev också smarrig, jag hade massa underbara sms/chatsamtal med en vän...och så bokades det en resa till sol och värme!
I maj blir det en vecka på Mallorca! Åh vad jag längtar.
 
Kom ut på en löprunda till idag dessutom, min tredje denna vecka, så härligt med plusgrader och barmark, även om det var snö i luften igår. Men idag var det sol och fågelkvitter igen och bara vattenpölar kvar av den där snön.
Vore underbart att komma tillbaka i min löprutin som jag ju var inne i så bra förra året fram till i höstas.
Och visst ska absolut inte ljuga eller sticka under stolen med att det vore roligt att kanske vara i liiiite tightare form då lagom till Mallis och bikinin..Men vet ni vad, skulle det inte hända, helt ok. Vilken form jag än må ha så åker liksom bikinin på .
 
Jag må ha en väldans massa komplex till och från och bli frustrerad över daller och valkar, i alla fall i provrum..men sånt där så kallat "självhat/förakt" är i mig mindre än kärleken till godheter och smaskens saker.
Jag gillar liksom choklad, vin, lösgodis, pasta, mackor och sånt mer än vad jag tycker en fit kropp är värd eller försöka intala mig att det är jättekul att äta minimalt eller bara ägg, keso och tillskott.
Jag "unnar" mig inte mat, jag tycker bara jag är värd att njuta.
Sen kan den njutningen både vara en 7 km löprunda, ett par nya skor, rosa bubbel eller en flottig mozzrellapizza.
Livets liv!!
Kommentera 1 st

Thank u legs and lungs

2016-03-02 | 19:05:33 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,


Idag tackar jag de där kraftiga men ändå ganska muskliga vaderna för en jättehärlig och skön löprunda.. Och tack till mina lungor!

Jag Älskar löpning! Och särskilt de där rundorna när hela kroppen bara känns underbart lätt , frisk och stark! När jag känner att jag hade kunnat fortsätta lika långt till för att orken finns ( men en cheesecake i ugnen satte hinder haha) . 

När benen känns så oerhört pigga och lungorna,... framförallt lungorna känns rena friska och hela, något jag aldrig aldrig tar för givet nånsin igen efter lungembolin i båda lungorna för 1,5 år sen när de var fyllda med proppar och jag ett tag trodde jag skulle dö. 
När det så länge hade känts motigt, tungt och att nåt gnagde och var "fel".

Löpningen ger mig inte bara motion och en slags mindfulness, frihetskänsla...den har gett mig nycklarna till att känna av HUR jag mår. Och att få känna sig frisk och stark, inget, inget slår den känslan. 

Kommentera 0 st

work is workout

2016-02-08 | 22:24:10 | Träning&Hälsa,

 
Jag måste bara säga att jag börjar bli mäkta imponerad över formen på mina armar i dagsläget. Jag lyfter lite hantlar då och då men mina armar har defintivt och framförallt formats och blivit muskliga tack vare mitt jobb.
Och kanske inte så konstigt..Som i helgen så har jag lyft cirka 10 stycken euroträpall, lastat dessa på varandra.
Otal SRSlådor fyllda med margarinpaket, kassler och stora ostar.
Ett arbetspass innebär ofta flera hundra kilo frukt som ska lyftas av, vältras, flyttas runt.
Så kanske inte så konstigt att det inte alla dagar finns orken att träna efter jobbet när man antagligen redan gjort typ 2 träningspass på själva jobbet. För det är ju inte bara lyft, det är ju en hel del spring dessutom.
 
Men imorses kom jag ut på en löprunda vid 8.30tiden. Så härlig start på dagen och kändes så friskt med dagsljus, frisk lufgt och höra vårigt fågelkvitter efter att ha tillbringat nästan 40 timmar på jobbet sen i fredags.
Dock kändes benen lite tunga men inte så konstigt efter helgens jobb, allt promenerande i Stockholm förra veckan och förra veckans löprundor dessutom.
 
Men ja jag är tacksam över att jag får den här träningen jag får på jobbet och att jag märker utveckling rent styrkemässigt där..saker som kändes omöjliga attlyfta när jag började för snart 2 år sedan gör jag nu utan att ens tänka efter.
Känns skönt att få bygga muskler och styrka på det här sättet eftersom det liksom sker på daglig basis vare sig jag har lust eller inte än om det t ex hade varit gymbaserad träning där man kan komma ur form/lust/hitta tillbaka efter till exempel sjukfrånvaro etc.
 
Men nu får det bli en kopp te och en chokladmuffin till kvällsfika och ett avsnitt eller två av GIRLS, som jag äntligen tagit mig i kragen att börja kolla på.
 
Kommentera 1 st

Älska löpning!

2016-02-01 | 15:39:36 | Träning&Hälsa,

 
Nu vräker snön ned och marken är åter vit och hal, men för några timmar sedan var det barmark och bara nån enstaka flinga som singlade ned och då gjorde jag slag i aken och svidade om till träningskläder och gav mig ut på årets första löprunda. Inte sprungit ute sedan mellandagarna och löpning, som verkligen varit min träningsform senaste två åren blev tyvärr lite lidande under hösten och tidiga vintern..tappade motivationen, orken, lusten samt drogs med ömma ben.
 
Men idag kom lusten över mig och jag hade ingen jätteförhoppning om vare sig tid eller distans. Men det blev en 5 kilometersrunda och det på en tid som kändes väldigt bra för att ha hållt upp så länge.
Det var verkligen skitjobbigt sista 700 metrarna men samtidigt under hela löprundan så kom det ju tillbaka..känslan och kärleken till varför jag just kommit att älska löpning som träning. Ja inte bara träning utan även terapi, balans och avkoppling.
 
Samtidigt som det smärtsamt jobbigt sista biten så sköljde också glädje och sköna känslor över mig.
Ingen annan träningsform får mig att må så bra i hela mig som just en löprunda.
 
Så jag ger mig en klapp på axeln för Bra Sprunget samt tackar och känner glädje över mina ben - de må vara korta och ganska tjocka och inget thigh gap i sikte men de är starka och de var snabba idag och så känner jag livsglädje över de en gång blodproppsfyllda lungorna som funkade och kändes härligt friska idag, vilket jag aldrig tar för givet.
 
Älska löpning!
Älska friskhet!
 
..sen får vi väl se när nästa runda blir av ..vinterlandskap ute nu igen....längtar så till riktig vår och sommar...ahh löprunda i sommarregn, underbart!
Kommentera 2 st

Nyårslöften & Reflektioner

2015-12-29 | 15:14:18 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar, Träning&Hälsa,

 
 
Bara några dagar kvar på 2015 nu och sedvanligt börjar det nu ploppa upp årsresumeer och årets bäst/sämstalistor runtom i bloggarna och det kommer nog göra så även i denna blogg.
Något annat som också brukar publiceras såväl muntligt som skriftligt så här års är ju så kallade Nyårslöften.
Sluta röka, träna mer, gå ner i vikt, äta mindre hör väl till de vanligaste och efter eventuella djupdyk ner i Aladdinaskar börjar folk fokusera på Beach 2016.
 
Nya sorters dieter kollas upp och skall testas och ger inte den ena tillräckligt snabba resultat går man på nästa.
Så här i en tid där nästan alla dokumenterar det allra mesta till allmän beskådan så har, i mina ögon, vikt och träningshetsen nått till helt nya nivåer.
Inte nog med att man ska visa resultat på hur många byxstorlekar man gått ner, fått ökat så kallat thigh gap, minimala matportioner på små asssietter och den ena gymselfien efter den andra ( ja jag faller också i fällan då och då och känner tvånget att Instagramma att jag minsann tränat )..ja så duger det inte längre att "bara" visa hur duktig man varit.. Nej det ska dessutom allt mer både helt öppet såväl mellan raderna på kuppen döma ut andras sätt att leva, äta och träna.
Crossfitutövare är tydligen helt dumma i huvudet enligt en "vanlig" gymutövare, äter du socker har du nog missbrukarpersonlighet, räknar du kalorier kontra kolhydrater är du ätstörd, går du på lchf dryper du av fett , strikta kost och träningsscheman är finare än vanligt sunt in/ut-tänk fast det i slutändan ändå handlar om samma sak och gud förbjude om du uttrycker att du "unnar" dig nåt etc etc
 
Folk flyr från krig och verkliga katastrofer . Folk blir mördade, sönderbombade, beskjutna eller dör på vägen till det de hoppas ska vara en ny chans i livet och frihet. Måste vi då kriga med varandra och såra varandra i sociala medier över totala ytligheter? Detta självhävderi och tillplattande av andra jag tycker bara ökar gör mig så ledsen. Och förbryllad. Har folk blivit så totalt självupptagna att de verkligen tror att de själva just sitter på den magiska lösningen och livsstilen som löser alla problem och funkar för alla? I en tid då folk flyr för sitt liv från religiösa och politiska förtryck behöver vi väl knappast självutnämnda livsstilsprofeter?
 
Jag kommer inte avge några löften om mer träning och mindre mat för 2016 och min beachkropp har alltid fått se ut just så som den gör just då när jag väl når en sandstrand komplex eller inte.
Vad jag däremot kommer lova är ett snällhetslöfte.
Till framförallt mig själv.
Jag mår bra av att vara snäll och jag försöker verkligen vara en snäll människa  mot andra, men ibland känns det som man bara vänder ut och in på sig själv till ingen nytta för vissa.
Det får vara mindre av den varan kommande år då det fullkomligt dränerat mig i år.
 
2016 ska även jag verkligen ta tag i det där och koppla bort energitjuvar. Stänga till om mig själv och bara släppa in dom som faktiskt senaste året visat att de är värda tiden, kärleken, engagemanget. Som man blir glad av att de finns där för en och som man känner glädje över att finnas till för.
Jag måste försöka inse att jag varken kan eller måste lösa andras problem eller få skuldkänslor för saker som jag inte ens har att göra med och att med vissa är det bara dömt att misslyckas.
Snäll mot mig själv och inse att jag också är värd saker och ting och kärlek.
 
Sen hoppas jag på en snällare värld 2016 och att alla reflekterar lite mer över just medmänsklighet, solidaritet, tolerans och öppenhet.
Kommentera 2 st

Till mig från mig för mig

2015-11-11 | 22:50:05 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa, shopping, provrummet & cravings,



De här två väskorna låg i varsin låda bredvid sängen imorses .
Jag hämtade ut dom igår kväll efter jobbet och halvblundade medan jag lade dom i varsin fin kartong så att det riktigt blev som en överraskning idag på min födelsedag .

Det här är första gången jag jag köpt födelsedagspresenter till mig mig själv.
Men kände att efter ett så väldigt väldigt tufft år på så många plan så kände jag att JAG är VÄRD att FIRA MIG själv.
Blodproppar i lungorna, dödsångest, totalt utmattande ekonomiska strider med ett annat företag, sorg över en företagsdröm som gick i kras och sedanen mörk sorg som vara byggs på som jag fortfarande inte vet hur jag ska hantera..
Ja jag ville helt enkelt fira mig själv på min födelsedag att jag överhuvudtaget faktiskt får fira ännu en sådan. Fira överlevnad.
Jag har fått en summa pengar för att jag fick propparna. Ingenjättesumma men ändå en del. Och även om inga pengar i världen nånsin kan kompensera den smärtan de orsakade..och fortfarande gör psykiskt är jag tacksam att det ändå blev lite "plåster på såren".. Och det är mina pengar till mig.. För att jag klarade det. Så jag vill inte att de pengarna bara går upp i rök på räkningar och sådant. Utan går till mitt eget välmående och mitt egenvärde . Vad jag tycker om, vad som gör mig glad, som fyller mitt liv med annat än grubbel, vardag och ingenting .

Jag vet inte om dessa två väskor från Guess och Rebecca Minkoff räknas som "märkesväskor" men de är de lyxigaste jag köpt, något utöver de vanliga. Jag har förtjänat dom och jag är värd lite lyx . Och förhoppningsvis kommer de och jag vara tillsammans länge länge . 
Kommentera 3 st

comfy outfit & lyxigt välmående x 2

2015-10-12 | 19:12:26 | Outfits och Garderoben, Träning&Hälsa,

 
En typisk "comfy"outfit för mig. Slapp linne, sköna jeans och långkofta. Och ja ibland låter jag ögonen vila från linserna och kör på glasögon, iaf inomhus/hemma.
 
Måndag idag då och jag har haft lyxen att ha ledig måndag.
Sov ganska länge innan jag klev opp och åt frukost med katterna som sällskap.
Efter det blev det en löprunda på 6 km ute.
Den första på två veckor. Förkylning och jobb har kommit emellan.
Och kanske framförallt ett o-sug.
 
Sedan mitten av sommaren har ju som jag nämnt, löpningen varit lite sisådär.
Benen har värkt, det har varit lite motigare och trögare att springa än vanligt, vilade och körde några veckor med motionscykel istället, sprang och det var lika trögt och "värkigt".
Så det tappade lite sin glans .
Men så kände jag idag att jag " va fan kom igen nu Anna, du älskar ju att springa".
Så utan några mål eller krav på mig själv mer än att testa mig för idag så begav jag mig ut och visst tempot var inte riktigt vad det var i våras eller tidigt i somras. Men det kändes BRA och SKÖNT och det är huvudsaken för mig vad gäller just löpningen.
 
Precis som jag i lördags gjorde en tårta och åt en stor bit och ser det som ett lyxigt välmående för kropp och själ så ser jag löpningen på samma sätt: ett lyxig välmående. För att jag VILL och för att jag KAN, när jag kan. För efter lungemblin så tar jag ju aldrig det där för givet.
Tårta, löpning, balans.
Kommentera 2 st

lunchlöpning

2015-09-08 | 20:46:36 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,

 
Ledig tisdag idag efter att jobbat helhelg och långpass under måndagen.
Senaste veckorna har jag vilat från löpningen och istället satsat på motionscykeln och styrketräning nere i källaren. Svetten har runnit och det har varit skönt.
Löpning i all ära men det kan också slita på kroppen och det senaste har det varit trögt.
Orken finns, lungorna och andningen och konditionen är det inget fel på, nej det är liksom benen som satt lite stopp när jag sprungit. Trötthet , småvärk, stumhet.
 
Men idag kring lunchtid i det soliga höstvädret kände jag att det var dags att ta mig en löptur igen.
Blev dryga 5,5 kilometer och kärleken infann sig direkt, inget snack om saken att det är löpning som är min träning i själ och hjärta..men tyvärr, inte samma flow och styrka och snabbhet som jag hade under våren och tidiga sommaren. En värk i knävecket och en stumhet i vaden.
Fan.
Nån som har nån idé vad det kan vara för fel?
Känns liksom bara när jag springer och inte annars. Yttre delen av knävecket. Och så lite ner i vaden.
Jaja..trots besvären var det ändå ljuvligt att komma ut på en runda oh liksom barakänna att man lever..
Jag , andningen, naturen, luften, marken, stegen, musiken.
 
Kommentera 4 st

Stronghappywellbeing is the new skinny

2015-08-27 | 22:02:24 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,




Träning för mig handlar om psykiskt välmående . Särskilt och speciellt efter propparna förra året.. Att veta och känna att jag kan.. Att kroppen orkar och vill och kan, och mår psyket bra mår nog det fysiska bra och tvärtom.

Jag är inte jättemycket för att pressa mig själv och jag är absolut inte efter att få känna nån blodsmak i munnen nånsin igen efter propparna.. Och jag ser inte tjusningenmed att alls att ta ut sig så man spyr .
Nej må bra är vad som gäller.
Löpning har varit min grej nu ett bra tag.. Men senaste månaden har det gått trögt. Inte samma lätthet eller tjusning alls tyvärr. 
Så löpningen får vila.
Istället har det blivit pass på motionscykeln nere i källaren. I sig väldans tråkigt men med iPad framför och ett avsnitt SATC eller två blir träningen till både nytta och nöje och summa sumarum : välmående .
Avslutar alltid cykelpassen med lite styrkeövningar och det tillsammans med alla lyft på jobbet börjar ge lite resultat . 
Kommentera 0 st

Att jag har mage!

2015-08-01 | 10:37:43 | Krönika/Politik/Tankar, Träning&Hälsa,




Kan vara så att jag misstagit den här helvetiska mensvärken senaste dagarna för förlossningsvärkar då jag tydligen ser gravid ut.
Jaja set handlar visserligen om en enskild anonym , såklart, kommentar här på bloggen som jag egentligen inte borde ens lägga en sekund på.
Men just "gravid ?" Kommer titt som tätt som fråga..kanske för alla kvinnor nån gång. Av nyfikenhet. Av elakhet.

Ytterligare en grej män slipper för övrigt.. En man får liksom vara tjock ifred om dennes kropp nu synas.. Som kvinna måste det ifrågasättas om min eventuella enligt normen ej smala mage beror på 1) naturlig graviditet eller 2) dålig karaktär = tjock. 
 Ja det måste finnas en anledning med svar jag tydligen är "skyldig" att förklara. Min kropp och min mage får inte vara. Inte i fred och den får inte se ut på vissa sätt utan att den måste förklara sig. Visa sig värdig en existens? Sin rätt att sitta där den sitter. 

Därefter tillkommer då de konstiga följderna av frågan om jag är gravid och svaret är nej eftersom frågan redan i sig redan fastställt att frågeställaren tyckt att jag ser ut att vara "nåt".

Lägg där sen också till att jag ofta fått förklara och försvara just mitt val att aldrig ens vilja bli gravid alls, en diskussion män heller aldrig direkt behöver ta antar jag. En diskussion som allt som oftast dessutom slutar med orden " du kommer ångra dig". 
Jahaaaa.. ja men då så!  lika bra att skaffa mig ett barn jag inte vill ha nu alls då så jag inte ångrar mig sen så jag har nån som tar hand om mig när jag blir gammal.

Det kunde ju också varit så att jag desperat velat bli gravid , men inte kan, men ändå får frågan om jag är just gravid. Vilket trauma. Vågar inte ens tänka hur det känns för dom som är i den sitsen. 

Men alltså nej. Jag är inte gravid.
Men min mage är mjuk och tja under en dag beroende på mat och dryckintag och hur full urinblåsa och tarmar och magsäck är så ändrar den form.
Jag gillar dessutom randiga klänningar trots att de enligt "så-klär-du-dig-efter-din-kropp-experter " inte alls passar just min kroppstyp. Lägg därtill att jag är en rörlig levande människa och inte gjord av hårdplast så trosor hasar upp och ner hit och dit och resårkanter skär in lite här och var ibland och olika sömmar gör att valkar putar ut ibland mer ibland mindre.
Jag har varken tid, lust , ork , intresse att skaffa mig magrutor. Jag äter hellre lite för mycket choklad. 
Men magen , min kropp -den är MIN bara min och jag ska inte behöva vare sig förklara eller försvara dess utseende eller innehåll för någon. 

Kommentera 24 st

Styrka , tacksamhet och lugn

2015-07-02 | 21:33:57 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa,


Bild från igår kväll efter en kvällslöprunda.
.. Man kan ana liten muskel där på armen kanske.
Styrka och ork.. Och glädje och anletes svett i en enda bild.
Både fysiskt men framförallt mentalt.

Denna torsdagskväll den andra juli 2015 och en värmevåg har svept in och det är en fullkomligt ljuvlig sommardag och afton.. Stillhet. 
Så här borde det kännas jämt.

Ikväll känner jag ett exta lugn och en stor portion tacksamhet.
Det senaste året.. Jösses vilka prövningar . All denna ångest och smärta.
Men så här på ett år har mycket, inte allt, men mycket ändrats. 
Jag tog tag i icke hållbara situationer.

Jag sitter här nu med ordnad ekonomi, fast jobb, stadig inkomst, skuldfri förutom huslån och CSN. Ingen ner ångest över ett företag som var ett sjunkande skepp.
Jag klarade blodpropparna i båda lungorna. Jag överlevde .
Jag sitter här på altantrappen , ser ut över vår trädgård till vårat hus, kvällssolens sista strålar som färgar gräset guldigt. Dofter .
Jag känner det allra största lugn inuti.. Och det är så ovärderligt när man varit nere på botten .. Nr man gråtit slut på tårar. När man trott man ska dö. Inte klara sig.
Lärt mig släppa vissa saker som jag ändå varken rår för eller rår på. 
Lärt mig ta tag i det jag kan. Kämpat . 
Mycket har jag klarat helt själv. Men jag hade absolut inte klarat mig så som jag gjort utan två personer i mitt liv: mamma och Stefan. 
Tack.




Kommentera 3 st
Tidigare inlägg