Det svepte så in en värmebölja. En sommars sista suck , en ljuvlig febertopp.

Ja det var en av de där sällsynta magiska sommarnätterna , mer känsla av medelhav än Sverige, med tjugo grader varmt långt efter midnatt ... och jag ville inte gå in. Hela mitt hjärta och kropp ville stanna tiden, där och då, stoppa känslan och dofterna i en burk. Vetskapen om att nu är det så långt så långt kvar till nästa gång dessa nätter är möjliga.

Jag ville inte gå in , men jag gjorde det till slut ändå och det kändes som ett svek mot natten när jag stängde altandörren. Som att jag stängde ute sommaren och tog ett farväl. När allt jag vill säga är att ge mig mer. Berusa mig. Stanna .

Jag var i valet och kvalet över en löprunda ikväll. Lite trött i benen efter två jobbdagar på betonggolv , lite taskig sömn.. men så kändes det plötsligt viktigt och jag blev påmind om att det är 5 år sedan jag kände en märklig ångest och sedan hostade blod, kände mig mosig och febrig med ihållande smärta i axel och ena sidan. Jag gick och jobbade ändå tills det kändes som att överkroppen gick itu och jag blev dom förstenad . Smärtsamma 13 timmar på akuten och jag skickades hem med diffus diagnos: lungsäcksinflammation . Vaknade i enorma smärtor efter några få timmars sömn. Sjukhuset ringde upp och bad mig komma tillbaka. En andra läkare hade sett en propp i lungan på röntgenplåtarna som de missat kvällen innan, vilket sen visade sig vara flera i båda lungorna. Jag lades in, blodförtunnande via sprutor . Lyckades dra på mig en uvi på köpet. Andra natten var det absolut värsta jag varit med om. Smärtorna i ryggen och sidan , som om nån högg mig gång på gång på gång. Snedtändning på morfinet , jag ringde desperata samtal till sambo och mamma . Skrek och grät . 

Men det gick över. 

Jag lever. 

Jag är tacksam för livet och för min kropp att den funkar och att den lärt mig hyfsat bra att lyssna när nåt är fel. Oändligt tacksam för sköterskorna som fanns där. Som höll handen. Som tröstade. 

Framförallt satte sig de där propparna psykiskt . Men även de ärren och minnena bleknar allt mer . Men det är fortfarande jobbigt att känna blodsmak i munnen eller känna huggsmärta i ryggen vilket man ju kan få av massa anledningar. 

Men ja idag är jag lite extra tacksam över livet.

Över mig själv. 

Jag kan nästan känna tacksamhet över propparna också eftersom de gav mig distans till jäkligt mycket och lärdomen att försöka njuta här och nu. Att försöka släppa på dumma nojor och fixa idéer .

För när du ligger och har så ont att du nästan bara vill dö för att slippa , ja då undrar man sannerligen varför man ödslat dum tid på att bry sig om lite daller och celluliter och bristningar . 

Jag mår som allra bäst i bikini, vid en pool i solen. 

Bröst. Tuttar. Pattar. Rattar. Lökar. Boobies. Kärt barn... eller hatat... har många namn. Alla föds med dom men det är bara kvinnors som väcker anstöt . Det är bara kvinnor som själva förlorat rätten över sina brösts mening, kontext, varande, existens. 

En fader med bar överkropp vaggandes sitt barn ses som bedårande.

En kvinna med mjölkstinna bröst kanske såriga bröstvårtor, matandes sitt barn ses som osmaklig. En situation så osexuell den kan bli ändå anses den av så många som sexuellt anstötande. Hur och var matade den där Eva sina söner i det där paradiset? Vart hon förpassad till ett buskage? 

Män får sola bekymmersfritt med bara överkroppar på varenda badplats, semesterhotell och trädgårdar. Visa upp sina bara bringor på sociala medier oavsett hur stora eller små deras bröst är. Manliga snickare får stå på arbetstid utan tröjor i värmen och jobba utan att det är konstigt. Män går barbröstade och handlar en varm sommardag utan att bli utkastade. 

Vi kvinnor, våra bröst är inte våra egna att styra över. De existerar och skall endast vara till för sexuellt umgänge och i sexuell mening. Tydligen..

Jag vill vara fri i min kropp. Att min kropp ska vara helt oladdad som den är och hur jag väljer att den ska vara och visas. Om sedan vissa kroppsdelar är och uppfattas som mer intressanta i intima situationer som jag själv valt att vara i är en helt annan sak. Varenda kroppsdel på en människa kan anses som erotisk beroende på vad och vem man tänder på. Ändå är kvinnobröstet bland det mest anstötliga som finns trots att det egentligen borde vara så normaliserat och totalt oladdat.. se bara på all konst .. skulpturer etc genom århundradena. Vi i västvärlden kritiserar slöjbärande men ändå ser vi till att slampstämpla och censurera en stackars vårta och dess innehavare om den blottas. 

Jag vill se den globala lagtext och överenskommelse om att kvinnobröstet skall skylas utanför porr och game of thrones. 

Snälla! Visa mig!

Jag önskar att framtidens kvinnor får känna sig så fria över sin egna kropp och sexualitet och sina bröst att de aldrig någonsin behöver ens tänka en gång extra om de kan lämna huset utan att ha en bh på sig eller riskera sexuella trakasserier för att deras bröstvårtor styvnat och avtecknar sig genom tyg . Att deras bröst inte är mer än just bröst.