Det svepte så in en värmebölja. En sommars sista suck , en ljuvlig febertopp.

Ja det var en av de där sällsynta magiska sommarnätterna , mer känsla av medelhav än Sverige, med tjugo grader varmt långt efter midnatt ... och jag ville inte gå in. Hela mitt hjärta och kropp ville stanna tiden, där och då, stoppa känslan och dofterna i en burk. Vetskapen om att nu är det så långt så långt kvar till nästa gång dessa nätter är möjliga.

Jag ville inte gå in , men jag gjorde det till slut ändå och det kändes som ett svek mot natten när jag stängde altandörren. Som att jag stängde ute sommaren och tog ett farväl. När allt jag vill säga är att ge mig mer. Berusa mig. Stanna .