Idag åkte ny randig jumper på tillsammans med utsvängda jeans och skinnpaj.

Mmm me likey utsvängda jeans. 

Mamma kom hit på förmiddagen och med sina magiska mammakragter hade hon i ett nafs får det att kännas storstädat och fint. 

Hon är amazing den människan, på alla sätt och vis. 

Mot eftermiddagen gick jag och Stefan hen till bror, svägerska och brorsbarn . Vi fick nybakad kladdkaka , härliga små barnkramar och så hälsade vi på nytillskottet i deras familj - en fantastiskt söt liten Devon Rex vid namn Xenon. 

Resten av söndagen har ägnats åt hmm godisätande. 

Åh så möttes jag upp mamma vid Solarieöarna i hopp om att kunna få bort en del av senaste tidens glåmighet. 

Var ju på stan igår och det blev lite shopping och jag unnade mig den guldiga metallicväskan med kedjor från Lindex som jag bloggade om häromdagen.

Så maffigt snygg.!

Och så kändes det lite som sensommarcomeback igår så passade på att vädra fossingarna och hade på mig de silvriga klackarna från Din Sko. 

Fick även en randig jumper och ett par trosor av mamma i present . 

Igår så var jag tillbaka på jobbet efter två veckors sjuka/sjukskrivning. 

Och jag blev tröttare än jag trodde och jo det kon lite flashbacks från senast när jag var där.. Blodsmaken i munnen och de extrema smärtorna. 

Men jag klarade av det och jag tror ju egentligen att just jobb är en bra medicin om man är så pass arbetsför att man kan jobba. 

Att känna sig behövd, nyttig, få fokusera på nåt helt annat, det sociala etc. Det gör bara gott. 

Men blev som sagt trött så var skönt med ledig dag idag innan jag åter ska jobba imorrn igen. 

Och idag har jag bakat ganska fula men ack så smarriga chokladcupcakes. 

Har även hunnit med lite fredagsstädning och lite shopping på stan med mamma. 

Nu blir det plockmat , film och godis med katterna och Stefan . 

Idag kom min bästa vän Karin och hämtade upp mig i sin bil. 

Vi köpte med oss takeaway kaffe/latte och fikabröd och åkte sedan upp till ankdammarna vid Hellidens slott hör i stan och satt i nån timme och njöt av värmande sol och underbar natur. 

Samtal med en av de människor jag värdesätter högst här i livet, en pan a chocolate och latte .. Precis vad jag behövde. 

Lite saker jag gillar lite extra just nu.. Ny spegelbricka och ljuslyktor, väldoftande ljus, luktärter och mina älskade tuschpennor . 

Återigen en lite labil dag. Känner mig ledsen och orolig då och då, lugnare ibland. 

Nåväl .

Hade en fin eftermiddag med mamma, vi gick och köpte höstblommor till våra trädgårdar, tog en utomhusfika då det var riktigt skönt i solen tittade fram. Vi strosade och pratade. 

Jag har tecknat en massa, bra härligt kreativt flow och kund blev nöjd med sin beställning på en teckning så katjiiing! 

Nepp nu ska jag fortsätta kvällssurfa lite bland kedjornas hemsidor.. Shoppingsuget är stort just nu! 

Hm tråkigt intetsägande inlägg detta känner jag.. Men är inte så mycket roligare än så här just nu. 

Det mest spännande som hänt idag är typ att lista ut hur min nya stödstrumpa ska sitta som jag tydligen ska ha på mig för att underlätta blodcirkulationen i lina numer blodproppsbenägna ben. 

Fick ringa in ankel och vadmått till sjukhuset förra veckan.. Men känns som de borde bett om längdmått också på mina korta ben..menmen.. Lårhögt är ju hett i höst. 

God lördagsförmiddag på er blogosfären. Hoppas ni mår bra!

Jag är mest tacksam att jag denna lördag till skillnad från förra vaknar upp i min egna säng efter en god natts sömn. 

Jag mår ju allt bättre men med lite bakslag till och från . Igår hade jag lite mer ont men var också lite mer aktiv då jag både var och handlade och tog en liten promenad med mamma. 

Sen slutade jag med UVImedicinen igår så idag hoppas jag äntligen slippa illamåendet . 

Idag är det återigen regnigt så blir nog att stanna inne. 

Inte mig emot. Igår kom mamma förbi med ett stort paket i jättefint omslagspapper och paketet innehöll ett nytt stort jättefint teckningsblock!

Så himla gulligt och snällt.

Och är det nåt som är positivt just nu , efter all skit och elände.. Och efter webshoppens nedläggning , så är det att jag får allt mer och fler tecknings/illustrationsjobb . 

Och att jag själv kommit till en punkt  jag faktiskt bara tar jobben där de vill betala för sig och inte hålla på och deala med att se ska göra reklam eller visa upp eller ge en produkt i utbyte. 

Känns skönt. 

Nepp nu blir det lördagsfrukost! 

Mår äntligen ganska ok. Inga tårar eller panikkänslor idag. Har lite värk till och från men inte så farligt. 

Och när det äntligen höll upp i hällregnandet en stund och solen kikade fram och graderna steg så följde Stefan med mig på en vääääldigt långsam promenad .. Runt kvarteret . Fem minuter drygt och jag fick ont och blev trött men ack vad skönt med luft, sol och ljus för första gången på en vecka. 

För ja idag är det en vecka sen vi satt där på akuten.. Så ont så ont. Rädsla prover röntgen för att sen bli hemskickade nära midnatt med nån diffus diagnos av inflammation i lungsäck.. För att tolv timmar senare åka tillbaka efter att de ringt och sagt att de hittat flera proppar i lungorna. 

En vecka kan så märkligt på en och samma gång kännas som både kännas som igår som en evighet. 

Men för att bryta snacket om min hälsa litegranna då har jag lite andra rädslor så här med knappt en månad kvar till Valet.. 

Blir återigen helt bedrövad av att se hur mycket hat och idiotier man får se i sociala medier och framförallt facebookflödet. Tänk att det finns åsikter som ligger så totalt helt frånvänt vad man själv tycker och känner. 

Att folk ens kan fortsätter traggla och bedyra att feminismen är skit och inte behövs och i deras brandtal enbart slänger ur sig saker som bara visar på att de känner sig totalt hotade av total jämställdhet och mest bara vill att stereotypa könsroller skall bevaras.. Vad är det ni tror ska hända med lika löner villkor och värde??Likaså alla dessa människor som gång efter annan hela tiden måste hitta alla fel, brott och annat där invandrare är inblandade och skylla precis allt på dessa människor . Aldrig tar de upp situationer där svenskar själva ställt till det.. Och buhu stackars dom de får ju inte uttrycka sina åsikter om invandrare för då blir de kallade rasister i det här "jävla pk landet" .. Men ja det är ju så viktigt att hela tiden visa vilka problem det är aldrig något positivt nån gång. 

Fy fan.. Vad är det för fel på folk?  Fan människor! Ödmjukhet förståelse respekt hjärta medmänsklighet rättvisa jämlikhet! Ska det vara så jävla svårt!?!

Hej på er blogosfären , en liten uppdatering från mig. 

Jag försöker verkligen bara vila just nu. Tillåta mig bara vara. 

Jag marathonkollar Vampire Diaries , dricker te, äter mammas underbara hembakade nougatrutor som hon bakade bara för min skull medan jag låg på sjukhuset, jag tecknar lite när ork och lust finns och jag gosar med mina tre pälsklingar. 

Får små panikattacker och bakslag, gråter en del. Tyvärr. 

Idag kom mina svärföräldrar förbi med kakor och blommor och höll mig sällskap en stund. Så snällt. 

Och mamma har varit en klippa. 

Utöver detta med lungembolin så är det fortfarande bara en enda röra och ångest gällande den härvan jag nämnt hela sommaren mellan mig och de företag som är inblandade vad gäller tryckutrustningen o det jag använde när jag hade webshop. Allt är så smutsigt och jag förstår inte hur folk kan bete sig så här , så fult så lågt. 

Och jag är så trött. 

Jag hoppas verkligen att det jan börja blåsa lite positiva vindar snart för min familj och mig. 

.. Samtidigt är jag så otroligt tacksam för det jag verkligen har. 

Bilden togs i torsdags förmiddag. När jag låg i soffan hemma med väldigt ont och väl kände att det var nåt mer allvarligt fel på mig än vad de hade skickat hem mig för dagen innan efter 9 timmar på akuten. 

Nån timme efter bilden togs var vi åter på väg till sjukhuset efter att läkare ringt och sagt att de hade hittat proppar i mina lungor .

 

Min älskade Ozzy med sin lilla tass på min panna. 

Ja som jag skrev i inlägget innan mår jag nu relativt bra vad gäller värk uvi och propparna i sig. 

Det är det psykiska som just nu är otroligt jobbigt. 

 

Bara att ha fått diagnosen blodproppar i lungorna känns så konstig. 

Dödsångesten.. Paniken.. Smärtminnena. 

Existensiella frågor som snurrar. 

Trötthet.. Över så mycket. På så många plan. 

Tårar. 

 

Återigen stort tack till min närmsta familj och vänner. Framförallt min Stefan och min älskade mamma. Vad vore jag utan er? 

Stort tack till ER läsare som brytt er och bryr er. 

Och tack till de sköterskor på MAVA avd  31 KSS som tog hand om mig Hoppas ni förstår hur värdefulla ni är. 

 

Om man googlar och wikipediar lungemboli, vilket man ju naturligtvis gör när man sitter och väntar på olika röntgen och blodprovstagningar när läkaren säger att de vill utesluta just lungemboli.., ja då står det nästan uteslutande på alla dessa sidor att lungemboli är ett livshotande tillstånd.

Man kan dö.

Man dör.

 

Nu har jag fått lära mig att detta är en väldigt missvisande beskrivning.

Jo, en del är livshotande. Folk dör av lungemboli - bodproppar i lungorna. Men det finns många olika sorters lungemboli.

 

Mina proppar satt i ytterkanten av lungorna. Mina proppar var ett "avfallsproblem" inte relaterat till hjärtat eller de stora kärlen.

Mina var inte livshotande även om jag faktiskt trodde att jag skulle dö.

 

Likaså har inte storleken på propparna någon som helst relation till den smärta man kan uppleva.

 

Mina proppar var flera, men väldigt små.

Men jag hade fruktansvärt ont.

 

Jag hade konstant smärta i 4 dygn , från onsdag lunch till lördag lunch.

Varav från cirka klockan 23 på fredagskvällen till cirka 07 på lördagsmorgonen var de absolut värsta.

Jag kan inte skriva att smärtan var outhärdig, för på nåt sätt, sitter jag ju nu här och jag uthärdade den.

Men det var fruktansvärt.

Fruktansvärt smärtsamt.

Som att någon om och om igen krossade mina revben samtidigt som de kramade om alla inre organ med den allra hårdaste knytnäve slog mig om och om igen.  Hela högersidan av rygg och bröst krampade och varje inandning var en plåga.

Jag fick starka tabletter, en del med morfin i och jag fick snedreaktion på dessa då jag i denna plågsamma smärta dessutom till slut pratade med människor som absolut inte var i rummet och såg sköterskor utan huvuden.

 

Jag sitter här nu, åter hemma igen och är relativt smärtfri. Men den här upplevelsen. Att få diagnos blodproppar i lungorna men framförallt denna natt av smärta och rädsla och dödsångest.

Det har ärrat mig.

Jag känner redan nu att jag knappt vågar tro på att jag kommer känna mig frisk.

Jag var rädd för att ens åka hem.

Rädd för att behöva vara ensam hemma idag medan Stefan är på jobbet.

Det har blivit till något av ett psykiskt trauma alltihop nu.

Jag vågar knappt harkla mig för att jag är rädd att det åter ska bli blodigt i halsen.

 

Och det här är nåt google eller wikipedia antagligen aldrig kommer informera om.

 

Även om du inte har en livshotande variant så tänk aldrig att du inte mår väldigt väldigt dåligt för det.

Även om läkare och infotexter beskriver smärtan som medel och väldigt kliniskt bara säger att du har ont...låt ingen förringa att du kanske kommer ha helvetiska smärtor.

 

Nu väntar ett halvår för mig på blodförtunnande medicin som kommer göra mig mer blödningsbenägen.

Jag måste ha extra koll på hur jag mår, om jag börjar blöda, akta mig för att smällar. I övrigt försöka leva som vanligt.

Jag ska göra mitt bästa fö att ta mig igenom den här konstiga fängelsekänslan av panik, rädsla och oro jag nu känner.

Och jag har en helt fantastisk familj och några vänner kring mig som jag vet kommer hjälpa mig.

 

 

 

 

 

Hej blogosfären.

Tack för alla omtankar som trillat in.

Jag är fortfarande kvar på sjukhuset.

Mår relativt ok i skrivandets stund och egentligen skulle jag ha åkt hem idag.

Men natten som var är den absolut värsta i mitt liv.

 

Jag har upplevt smärta jag inte trodde var möjlig.

Åtta timmar av ren helvetisk smärta från mina lungproppar. Panikkänslor. värk, rädsla.

Jag var så rädd så rädd och jag trodde faktiskt ett tag att jag skulle stryka med.

Jag trodde jag skulle dö.

 

Så otäck förlamande känsla att vara så fast i en total smärtas grepp.

 

Och som inte min kropp tyckte det var nog så åkte jag under natten även på en smärtsam urinvägsinfektion uppepå min lungemboli.

Lägg därtill på lite snereaktion på morfinet med helt morbida hallucinationer där jag trott att sköterskor utan huvuden varit inne hos mig.

Jag har hållt mamma och sambo vakna under natten med desperata samtal och sms.

Jag har väl skrikit till sköterskorna under natten att jag inte orkar mer.

Så det största fång rosor till dessa sköterskor, som nu när jag är relativt smärtfri faktiskt ändå ville ha kvar mig för ännu en natts observation . Att jag inte behöver känna mig som en börda eller att jag bara tar upp plats och tid.

 

Jag hoppas nattens smärtor var kulmen.

för nej..en sådan natt till..det skulle jag faktiskt inte orka.

 

Jag tycker inte att sjukhusbilder är särskilt trevliga så bjussar på en bild när jag mådde fint och kände mig fin..

Men ja jag ligger nu inlagd på sjukhus. 

Jag har proppar i båda lungorna, jag har väldigt väldigt ont hela tiden och ibland kommer sjukligt smärtsamma vågor. 

En ny läkare hade tittat på mina prover och röntgenbilder imorses och hittat proppar de inte såg igår när de skickade hem mig. 

Min älskade Stefan har varit och köpt filmer till mig. Och godis. Och hörlurar så jag slipper höra den stackars gamla damen jag delar rum med.. Som snarkar och stönar . 

Jag hann packa ned dator efter att sjukhuset ringde och bad mig komma in akut , och kan lyssna på musik och thank god för netflix ! 

Jag har ont , jag känner mig ledsen och orolig och ensam och ömklig och rädd. 

Jag är inte den som facebookar statusar från sjukhus och akuten så jag skapar oro och massa frågor. 

Jag bloggar nu, efter nio timmar på akuten med massa blodprover och röntgen, när jag fått komma hem igen. 

Lungemboli/ propp kunde till slut uteslutas men det är "nåt" med lunga/lungsäck. 

Har fått starka smärtstillande utskrivet.

Och det kan jag säga att den smärta jag känt idag vid varje andetag, i rygg och ibland rygg+bröst och den panik av ren smärta när jag låg ned i röntgen ... Jag trodde jag skulle gå av på mitten. Att något slets sönder i mig.

Jag är så otroligt glad att jag fick åka hem samtidigt som det känns konstigt att få ha kommit hem efter denna smärtpärs sant att jag hostat upp blod  utan någon riktig diagnos alls. 

Men mör och trött tänker jag nu försöka ta en dusch och sen känna otrolig tacksamhet över att vara hemma samt över den snälle läkaren och sköterskorna idag. 

Gårdagen spenderades till stor del på Ikea i Jönköping och hem kom vi till slut med lite småplock, ny klädsel till en fåtölj, nytt köksbord och en ny tvbänk. 

Köksbordet visade sig vara tradigt när vi väl monterat det och vänt på det, men efter cirka en halvtimmes telefonkö fick jag prata med en jättetrevlig kvinna på kundtjänst och Ikea skulle posta en ny bordsskiva. Så tack Ikea! Vilken service!

Nöjdast är jag med nya högblanka vita tvbänken. 

Förut hade vi röda soffor och röda plåtskåp.. Sen bytte vi soffa i vintras till jättestor ljusgrå/melerad.

Och nu tröttnade jag på de röda skåpen.. Kanske beror det på allt kaos senaste halvåret som jag vill skapa lite mer lugn o harmoni inne och hemma inför hösten.. Lite mindre färg och kitsch i vissa rum.. Lite mer i andra , för en skön mix. 

Den silvriga brickan med spegel och ljuslyktorna köpte jag på Rusta i lördags. 

.. Nu fattas bara ljusa/ vita enhetliga golv i hela huset.. Och en bättre hallösning...och nytt soffbord...och fluffiga sängkläder, täcken och madrasser som gör att det känns som man sover på hotell eller som i en kram. 

Yummieyummie!

Så var ännu en helg till ända men vad gör det.. Stefan har semester en vecka och jag är ledig till torsdag. 

Imorgon blir det en tripp till Ikea med svärföräldrarna och förhoppningsvis kommer vi hem med nytt köksbord ..

.. Och kanske ny tvbänk. 

Vi har testmöblerat om lite idag, provat, mätt, googlat, tittat, funderat. 

Dessutom har jag blivit lite småbesatt av tanken på att byta golv, i hela huset. Vill ha ljusa/vita golv. 

Ja det är mycket vi vill göra och drömmer om i avdelningen inredning/ renovering .. Och drömmar är härligt och behövligt och likaså är det väl lite charmen med att bo i hus- att man kanske aldrig blir riktigt färdig. 

Förutom inredningsstök har jag idag hunnit med en nästan milslång promenad med mamma sant även några svettiga joggingkilometrar. 

Sorterat ett tvättberg, röjt ur trasiga kläder och påbörjat projektet ned välorganiserade färgsorterade underklädeslådor. 

 En härligsöndagsmix! 

Nog för att jag ju tyckte att klänningen var jättefin redan i affären och att jag vid första provning och användning tyckte att det var en klänning som gjord för mig.. Så gjord att jag köpte en likadan i svart.. Men att andra skulle uppmärksamma den så var ju en underbar bonus. 

Idag så åkte jag och Stefan in till Skövde för att gå på eftermiddagsbio och jag blev bussvisslad och stoppad av både kvinnor och män som sa att jag var vacker, en äldre dam med rullator berömde klänningen och likaså sedan pizzabagaren när vi handlade hem kvällens middag.  Pappa, mamma pch såklart även min karl har utbrustit spontant art jag är jättefin.

Så det här kan vara bland de mest välinvesterade 149 riksdalerna nånsin. För all denna egoboost har fått mig att känns mig som a million bucks! 

Började min dag med en löprunda och blev några kilometer längre än i måndags. När det kändes som segast idag testade jag nåt nytt för mig.. Att visualisera löpsteget. Liksom se framför mig hur benen förlängdes för varje nedtramp och det funkade ett tag. Jag fick ny kraft och ny fart. 

Och när det inte längre fungerade visualiserade jag istället en smarrig köttbullemacka åt mig själv i belöning. 

Haha. 

Efter det visade jag prov på multitasking deluxe. Liksom samtidigt lyckades jag svabba av bänkar och skåp, skura källartrapp, sätta på kaffe, borsta tänderna, diska och mellan allt duscha. 

Besök av min bror och mina älskade fantastiska guldklimpar till brorsbarn innan jag mötte upp mamma på stan. 

En fika lite strosande och prat och sen cyklande hem. 

Vila, ledighetsnjutning och tankar en stund. ..

Perfekt. 

Mitt instagramflöde svämmar över av bilder på folk som grillar, dricker rosé i solsken , posar på sommarängar och tar kvällsdopp för att svalka av sig.. Är det alltså fortfarande värmebölja i resten av landet förutom här i Tidaholm?

Här är det knappa 15 grader , regnet strilar ned och jag ligger under filt och fryser om fötterna. 

Jag fick dock känna på den där magiska 30gradersvärmen en stund igår morse.. Och då gav jag mig ut på en svettig löprunda , därav svettiga posörbilden ovan. 

Efter det blev vädret ostadigt.

Och ser väl ut att fortsätta vara så ni när det vankas cirka en veckas ledighet för mig. 

Jaja är väl kanske bäst att bara skratta åt ironin , att jag soldyrkaren och den dom älskar just 25+ värme knappt upplevt den. 

Men undrar ändå lite om jag måste tycka att det är sommarsommar just nu när fötterna är iskalla för att somliga anser att augusti är sommarmånad.. Nämligen fått det förmanat till mig det senaste när jag nämnt att jag tycker vinden vänt och första höstvibbarna kommit . 

Augusti kan sannerligen bjuda på många fina varna dagar men det går aldrig komma från att augusti är just inkörsporten till höst. 

Nepp en kopp te till och fortsätta kolla film. 

//höstpessimisten aka sommarälskaren 

God söndagskväll på er blogosfären .

Just nu i denna stund verkar många ha en rejäl dos söndagsångest då det vankas semesterslut.. Och det är väl en positiv grej med att ha jobbat heja sommaren - att just slippa den dör ångesten. 

Att man missat massa soltimmar och värmetoppar är en annan ångest.. Haha 

Idag lyckades jag missa både åskoväder som jag älskar samt att det tydligen varit jättejättevarmt ute som pustande och klagande kunder kommit in och berättat för mig medan jag suttit i kassan och småhuttrat.. Iklädd fleecejacka. 

Nåväl, nu ska jag hoppa i säng , är bra trött i kropp och knopp efter helgens 20 jobbtimmar. 

Imorgon tänker jag ta lite sovmorgon och sen förhoppningsvis komma ut på en morgonjogg . Frukost i trädgården , fixa med lite illustrationsbeställningar och sen jobbar jag eftermiddag/ kvällspass. 

Godkväll blogosfären .

Hoppas ni har en fin helg. 

Min består mest av jobb, 7-18 idag och ungefär samma imorgon. 

Kom hem vid halv sju , ställde mig i duschen, knäckte sen en öl medan min karl grillade kvällsmat .. Och vi skulle ätit ute men 1000 flugor och 567 getingar gjorde att vi flyttade in. 

Just nu sprider sig doften av sensommaren in från altandörren och jag sitter under en filt och äter godis. 

Tänker..

Nu när jag jobbar så som jag gör, i livsmedelsbutik möter och träffar jag, ser och hör sådan mångfald av människor. 

Unga och gamla, de med synliga handikapp och de som till synes verkar helt friska, svenskar, invandrare och flyktingar . Kvinnor, män och hen. 

Så många olika möten under en dag. 

Och jag ska inte säga att jag är fördomsfri , oh nej. Jag skulle kunna vara än öppnare i sinnet på många plan. Och jag försöker och vill.

 

Men jag blir uppriktigt rädd av att se märka och höra det allt mer bubblande hatet från svenskar mot dom som inte är svenskar. 

Jag blir ledsen och illa berörd. 

Kunden har alltid rätt sägs det.. Men när en kund uttalar sig väldigt rasistiskt och automatiskt verkar anta , att jag den blonda vita kassörskan , håller med hen i hens åsikter...nej då försöker jag ändå vänligt men rakt och bestämt ändå visa och tala om att jag inte håller med. 

Vi är alla invånare och medborgare på samma planet. Och det finns plats åt oss alla.. Resurserna är bara väldigt och jävligt snedfördelade. 

Jag skrev i senaste inlägget om att vinden vänt.. Det blåser höst.. Och är det nåt jag hoppas på just höstmässigt är det att den blir varm och röd. 

Solidarisk och jämlik. 

Jag är så glad att jag och Stefan tänker och tycker så lika politiskt och att vi ofta just pratar politik och samhälle och har lika syn på hur vi tycker det ska se ut. 

Och jag älskar honom lite mer var gång han ger en tiggare några kronor om han har det löst istället för som så många andra titta med avsmak och fnysa åt en människa vi inte har en aning om vad hen varit med om. Att han väljer att vara varm ickedömande medmänniska istället för aggressiv skeptiker. 

 Kärlek. 

Det behöver vi alla . 

Precis som all grönska exploderar så fort i maj så sker denna vindvändning så snabbt...igår den 31 juli kom de första höstvibbarna. 

Vinden vände och över en natt var det där.. Rasslet i lövverken som vittnar om att hösten nalkas och att merparten av sommaren nu ligger bakom en och inte framför. 

Likaså, precis som om någon tryckt på en knapp så har allt tappat lite av sin lyster. Alla färger är nu lite mer grå och mycket mer matta. När det var mulet för en vecka sedan var färgerna ändå knalliga, somriga. Det är dom inte idag. 

Fan fan fan.. Jag var inte redo. 

Det är jag aldrig.