Ja så där harmonisk känner jag mig allt som oftast i mitt kök..ehum..vårt kök..vid min älskade köks. Ja den får banne mig vara min för köksön var min dröm det. Och äntligen kan jag också känna mig liiiite piggare igen. Herre min je. Den här flunsaförkylningen har hållt i i en månad nu och för sambon än längre och han har varit hemma två senaste veckorna. Och jag fick vackert sjukskriva mig två dagar denna vecka för att försöka vila ut skiten och dessutom mådde jag dåligt pga min endometrios. Men vila verkar ha hjälpt för idag vaknade jag och kände mig piggare än på länge, halleleluja! 

Men så har jag inte gjort så mycket annat än att läsa böcker och teckna på paddan senaste dagarna. Och sörpla te. Mängder med te.

När orken har funnits har jag suttit en hel del med min hemsida och webshop som jag lovat mig själv att ta tag i en gång för alla under året. Det har funkat fint att sköta både fotojobb och illustratörsuppdrag via Instagram senaste åren, på den nivå jag själv velat ha det men jag känner att det är dags att utveckla och uppgradera litegranna.

Jag har även hunnit med att fixa material till en reklamkampanj där jag själv medverkar fast för byggfirman som gjorde vårt kök och vår altan och så fick jag förfrågan att fixa en krönika till lokaltidningen och den fick jag iväg idag. Plus hängt lite tavlor på en retaurang & kök som premiäröppnar här i stan imorrn. Hmm...jag verkar visst ha gjort en hel del ändå trots vila nu när jag raddar upp det. Nåväl. Fördelen med mina företagsgrejer är ju att det mesta går att fixa i soffläge ändå med både nässpray o te bredvid.

 

Men nu är det fredag och kl är 18. Nu får det bli nått gottigt i glaset och på fatet och fortsätta lite i min bok.  Nu är det helg!

God lördagsförmiddag på er bloggosfären.

Jag sitter just nu i köket, vid min älskade köksö och sörplar kaffe och ätit avocadomackor. Min älskade älskade köksö. Och jag har ju faktiskt inte visat köksrenoveringen vi gjorde under hösten.

 

Allt började med att jag för nästan precis ett år sedan efter en vintrig promenad med mamma hamnade på en av stans köksutställningar. Där jag förövrigt mitt bland luckor och knoppar får sms från min bästa vän att det ryktades att självaste Fredrik Wikingsson satt på ett av stans få caféer o ch givetvis drog jag med mig moderskapet dit och jajamänsan där stod Fredrik i sin fulla längd och väntade på en beställning att ta med, även om han nog hade suttit ned och fikat också och så skulle han till att skynda sig till bolaget också innan han lämnade Tidaholm.

Men det var ju sidospår.

På köksutställningen började jag så smått att drömma om att göra om vårt kök. Även om jag älskade retrostilen på det så var det slitet och väldigt opraktiskt i utformningen. För få bänkytor. Överskåp som svalde väldigt mycket av rummet rymd och det blev liksom aldrig ordning på nåt eller nån bra plats att sitta vid för anntingen var köksbord och stolar i vägen för kyl och frys som skulle öppnas eller för lådor som skulle dras ut.

 

Först var jag helt inne på att vi skulle bygga ut köket/huset med några kvadratmeter och då kom även drömmen om en liten poolplats utanför köket. Så tog hitt byggfirma och tog offert och tja..det blev lite väl saftigt med utbyggnad. Så tänkte om litegranna och tog hit byggfirman igen för offert på att bygga om i det befintliga köket istället samtidigt som jag tog offert på att bygga ut den befintliga altanen och skapa en stor altan med plats för en pool på ställning och hey! Det blev ju typ halva priset mot att bygga ut .

Så altanen byggdes kring midsommar och under semestern satt jag med kökplanerare från Ikea och beställde kök och i slutet av augusti och nästan september ut så byggdes vårt nya kök samt att vi bytte ut golven i hela nedervåningen till ett och samma för en enhetlig känsla.

Och jag ÄLSKAR nya köket!!

 

 

FÖRE

 

Så det vi gjorde rent ombyggnationsmässigt var att :

- vi flyttade diskhon från en vägg till en annan - alltid drömt om att ha kranen just vid fönstret.

- Spisen fick vara kvar på samma vägg men centrerades och alla överskåp försvann och istället för spis med ugn blev det separat ugn och mikro.

- Kyl och frys flyttades från en vägg och sattes i längan med diskhon och byggdes in och det är en liten frys och lite mer än en "halvkyl" då vi kom fram till att vi inte är några störra "frysmänniskor".

- En köksö med stora lådor och sittplatser samt eluttag.

- Nytt innertak i köket med inbyggda spottar

- Två kaklade väggar

- Ommålning

 

Köket känns såååå mycket större och mer välplanerat efter flytten av olika saker, separarerandet av spis och diskho samt borttagandet av alla äverskåp och satsningen på massor av lådor istället.

 

 

Om sommaren när solbrännan förhoppningsvis är ett faktum och min hy är mycket bättre än övriga året  så går jag osminkad större delen av tiden och det är mest mascara och kanske lite ögonskugga som åker på när jag ska till jobbet. 

 

Men resten av året  när det vankas jobb eller jag ska iväg någon annanstans så är det helt klart en jäkla massa mer produkter i nyllet utöver själva hudvården. Jag har dock inga problem alls att posta osminkade bilder på instagram ( avannalifestyle ) , tror faktiskt merparten av alla selfies där är av osminkad art. Men jag föredrar helt enkelt smink på jobbet och andra offentliga sammanhang.

 

Med problemhy i cirka 25 år så är foundation och concealer det allra viktigaste för mig.

Ögonskuggor är roligast.

Mascara är det som ger woweffekt.

Jag håller inte på med conturing egentligen och mina bryn möter bara en pincett - jag har inte alls fastnat i de senaste årens störa brynbusiness, jag har helt enkelt inte orkat.

Men jag älskar smink. Asså härligheten att köpa och öppna en ny produkt eller palette! Halleluja!

 

Här nedan är mina favoriter just nu.

 

Det var en gång en flicka..kvinna, som hette..heter Anna. Fram tills dess att hon skulle fylla cirka trettiosex år så ratade hon Louis Vuittonväskor. I alla fall de där vita med det färgglada logotyomönstret som mest såg ut som väskor man fick som premie i bokklubbar under åttiotalet. Dock så sneglade hon då och då och modehuset Chanels håll och kunde mycket väl se sig själv framför sig i en framtid där hon struttade småstadsgata upp och småstadsbacke ned med en quiltad 2.55 slängandes kring armen.

 

Men så en dag när det slösurfades på internet skådade Anna en Louis Vuitton Monogramväska med ett stort cerise V på från en specialkollektion och som hon föll pladask. DEN ville hon ha. Kanske kanske skulle hon unna sig en sådan en vacker födelsedag.

Hon åkte till Rom och under några varma septemberdagar medan italiensk svett rann gick hon in och ut igenom Vuittonbutiken men vågade inte köpa något. 

 

Det skulle dröja ytterligare några nånader och den 11/11 2017 på hennes trettiosjätte födelsedag klev hon så in på Vuittonbutiken i Stockholm fast besluten att köpa sig en Pochette för cirka 4000 riksdaler.

Med en sextioniokronorshatt på huvudet blev hon satt på en väntelista för att sedan mötas av beskedet att Pochetter minsann, knappt går att få tag på längre. Besvikelsen var stor i några sekunder eller så tills det kom sig att Anna istället började snegla de isblå ögonen åt Speedyhållet istället. Vissa storlekar kändes alldeles för barnsliga men när Speedy 35 nådde hennes hand och armveck och hon såg sig själv i spegeln var det kärlek vid första ögonkast. DEN skulle hon hafva!

Sedan vart det GULP och HJÄLP ty den väskan kostade mer än det dubbla än vad hon tänkt att lägga på Pochetten som inte fanns. Men efter flera överläggningar både med sig själv och den stackars expediten sptaserade sedan Anna ut ur Vuittonbutiken i den svenska hufvudstaden med sin allra första Vuitton och så var en Vuitton-o-holic född.

 

År 2018 fann hon sedan en Pochette fast på en vintagesida för i maj det året under den ljufvligaste av semesterresor till luyxresort på Rhodos med sin ömma moder skådade hon just en Pochette på en annan kvinnas arm och såg just med de isblå ögonen hur ljuvlig den lilla väskan var. en sådan måste bli hennes.

 

Och våren 2019 så begav sig Anna för allra första gången till staden London och hem kom hon med en Vuittonplånbok. För vad vore väl en Londonresa utan lite lyxig shopping? Inte tänkte hon göra om samma tråkiga ickeshopping som Rom inte.

Och så kom hösten och Anna började så smått att börja se över vad tänkas månne nästa Vuittonköp bli?

Så såg hon DEN! EN Graceful. Men ack ack den stod alltid som out of stock eller icke tillgänglig. Så Anna ja hon beslöt sig så för att kontakta självaste Vuitton och fråga om väskan någonsin kan tänkas dyka upp och fick svaret att den är en eftersökt eftertraktad dyrgrip men att hon kunde bli satt på en väntelista. "Ja yack" svarade Anna. Men veckorna...månaderna gick och det föll lite i glömska. Tills Vuitton en dag hörde av sig och sa att det fanns en väska och denkunde bli hennes. Den kunde bli Annas!

 

Så Anna begav sig åter till hufvudstaden för en vecka och några dagar sedan påpassligt nog sedan tidigare inbokad hotellhelg med sin bästa vän Karin. Tilllsammans gingo de till Vuittonbutiken och där väntade Annas nya väska. Och där informaerade en förvånad expedit henne om att väskan nu slutat att tillverkas och det ooooaaaades och wow:ades.

Vilket fick det hela att bara kännas än mer rätt i Annas hjärta.

Och med sina initialer instämplade i guld lämnade sedan de båda kvinnorna butiken och firade Annas nya Vuitton med Bellinis och skumpa på Vau de Ville.

Anna vet att hon och hennes Vuittons komme rleva lyckliga i alla sina dagar, både de gamla nya Vuittonsen och de nya som komma skall.