GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER -

Vi har ingen aning om vem Marilyn var

2022-10-04 | 14:36:11 | Film/TV/Kändisar, Krönika/Politik/Tankar, Marilyn Monroe & kära ting,

(bild från Marilynutställning i Örebro 2020, foto: jag)
 
 

Det är intressant ändå hur olika vi människor kan uppfatta och tolka saker kring oss. Allt från verkligheten som pågår till politik och vad som är bäst för ett samhälle och dess medborgare till en film.

Förra veckan släpptes filmen BlondeNetflix, en film baserad på boken med samma namn av Joyce Carol Oates. Och filmen har minst sagt fått blandade omdömen.

Men kanske speglar det också egentligen just myten, kvinnan och legenden Norma Jeane Mortenson Baker/Marilyn Monroe. Jag är ingen expert på Marilyn, jag har bara varit ett fan, i det närmsta besatt sedan tidigt 90tal och det närmsta jag kommit en religös upplevelse är när jag var på en utställning i Örebro 2020 och var i samma rum som Marilyns ägodelar. 

Jag vet inte hur många olika dokumentärer jag sett eller hur många olika biografier jag är uppe i att ha läst om henne. Men en sak de alla har gemensamt är att de visar upp olika bilder av henne och att det i sin tur visar att kanske ingen riktigt vet sanningen om henne? Hon var komplex.  Att sitta här 60 år efter hennes död och påstå att man kände henne eller ”vet” vem den riktiga Marilyn var är ju bara dumt. 

Man kan pussla med alla dessa versioner och bilder. Man kan gissa och skapa sin helt egna bild. Vem man själv önskar att hon var. Men vi vet ju inte. Kanske visste inte Norma Jeane/Marilyn helt själv. Att hon kom från en trasig barndom utan en pappa och med en psykiskt sjuk mamma och kastades mellan olika fosterhem är fakta. Lägg där till ett misslyckat tonårsäktenskap vid 16 års ålder och att hon sedan hamnade i en mansdominerad objektifierande industri som Hollywood. Det tror jag gör vem som helst till en skör själ. Och stark. Det ena utesluter inte det andra.

Jag vänder mig emot till exempel Isabella Löwengrips invändningar mot filmen att Marilyn porträtteras som det var hon som låg sig till roller. Jag tycker filmen visar ganska tydligt på att sexet var högst motvilligt och hur Marilyn så många gånger antagligen bara utnyttjades och tvingades till just sex och som ett ”tack och håll käften” sedan fick ett modelljobb eller plåtning. Något som fortfarande pågår i Hollywood och överallt. Var det något som #metoo och avslöjandet kring t ex Harvey Weinstein – filmmogulen, visade så var det väl just det?

 Jag tycker filmen igenom visar hur Marilyn bryts ned och hur hennes åsikter eller tankar eller talang inte tas på allvar över huvud taget. Ingen var särskilt intresserad av det inre utan bara det yttre. Och vad händer om man gång på gång bryts ned och inte tas på allvar? Man slutar antagligen att tro på både sig själv och sitt värde och söker bekräftelse.

 Jag betvivlar inte att Marilyn var en väldigt smart kvinna. Tvärtom är jag den första som är redo att strida för hennes intellekt och hur missförstådd hon var. Men jag betvivlar inte heller att hon kanske också var naiv i många situationer, särskilt inte i jakten på att finna trygghet och i desparatione i att bara få bli älskad.  Jag tycker inte att de två egenskaperna motsäger varandra.

Likaså tror jag att hennes smarthet också gjorde att hon i slutändan många gånger utnyttjade just sin sexualitet och sitt utseende när det just var det hon uppskattades för. Vi kan ta ett litet modernare snarlikt exempel som Prinsessan Diana. Hon avskydde paparazzis och media, men hon såg också till att utnyttja den fullo för att nå vissa mål. Kunde inte leva med dem, kunde inte leva utan dem. Vi människor är komplexa.

Jag tror inte Blonde visar hela sanningen, men en del av den. Precis som så många influencers ständigt hävdar att det som syns på nätet och i flödet bara är en liten bit av deras personligheter och liv och inte hela sanningen och att följare inte har en aning, så tror jag inte att någon av oss, hur många Marilyn-fan-konton vi än följer någonsin kommer känna henne eller veta just vem hon var. Den möjligheten dog 1962. Och jag tror att likt de som kritiserar filmen för att visa en felaktig bild av Marilyn är minst lika fel ute om och när de tror sig veta hur och vem hon egentligen var.

Vi har ingen aning.

Kommentera 0 st

ännu en kvinnodag utan jämställdhet i sikte

2022-03-08 | 18:10:53 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

Internationella Kvinnodagen idag då. Igen. Och sociala medier kommer svämma över av ett jefla ”grattis alla kvinnor” runtom i världen. För att inte tala om alla företag som kommer erbjuda små rabattkoder så att kvinnor med sina underbetalda och lägre-än-mäns-löner ska ”unna sig något” för att riktigt fira att vi ännu ett år lever i en icke-jämnställd värld.
Män styr, män tjänar mer, män misshandlar, män trakasserar och män startar krig...
 
Kvinnor!
Ta plats!
Kräv din plats.
Var jobbig.
Var en "dålig" kvinna.
Säg nej.
Säg Ja till dig själv.
Ställ dig inte i leden.
Rätta dig inte efter andra eller efter normer.
Skapa dina egna regler.
Bröla, vråla och kräv!
Var inte tyst.
Gör dig inte osynlig.
Be inte om lov för att tala.
Be inte om ursäkt för din existens.
Ursäkta inte ditt naturliga utseende.
Lyssna inte på hur en så kallad riktig kvinna bör vara, låta, bete sig eller se ut. 
Fall inte i gropen av klyschor som "men det finns faktiskt bra män" och " kvinnor beter sig faktiskt illa mot kvinnor också" för det handlar inte om det. Inte alls. 

Och där sitter jag och kräver och proklamerar ännu en lista med saker du som kvinna "borde" göra.
Och jag fattar om du inte orkar.
För det ska inte behöva vara en kamp varenda dag, men tyvärr...

Men ta Plats.
 
Fast jag vår väl avsluta med  att säga - Grattis alla män .

Grattis världen.
Verkligen…vad bra det går.
 
Kommentera 0 st

måste man verkligen alltid hänga med i allt?

2022-02-02 | 19:28:10 | Film/TV/Kändisar, Krönika/Politik/Tankar, SATC-Sex&theCity,

 
Imorgon sänds det sista avsnitet av And just like that. Och som jag kommer sakna dessa torsdagar med ett nytt avsnitt. Jag hoppas verkligen att det blir en säsong 2 och att detta inte bara var en en-säsongs-grej.
För jag har verkligen älskat den. Upplägget, storyn och hur karaktärerna växt och var de kontra mot där serien slutade 2004.
Alla håller inte.
 
För någon vecka sedan så lyssnade jag  på ett avsnitt av Ebba von Sydow Kleebergs  och Emilia de Porets podd där de pratar om And just like that och att de är "besvikna" på var Carrie &Co är i livet vid 55 års ålder och hur och var och vad de anser att kvinnorna borde ha porträtterats och varit i livet.

Och jag håller inte med. Jag blir bara besviken, igen, på detta dömande. För det första vet jag inte om vi som är 15 år yngre cirka ens ska tycka hur en 55 åring ska porträtteras för vi är inte ens samma generation. Likaså vad är ”lyckade och framgångsrika karriärer”? Precis som SATC alltid ifrågasatts så blir nu AJLT dömt och ifrågasatt...
För att det handlar om kvinnor? Jag skrev en krönika om detta till lokaltidningen förra några veckor sedan där jag just tog upp detta. Blir det någonsin samma debatt kring serier som handlar om män och hur män ska eller borde bete sig? 

Jag tycker inte alls att det är orimligt att Carrie & Co inte riktigt hänger med i allt vad sociala medier och Poddar etc är…
För ärligt talat, måste man det? Återigen - att sätta sitt egna yngre perspektiv och sin egna karriär och tekniska kunskaper i jämförelse..nja. Och ska man se till ”stay true to character ” får vi inte glömma att Carrie knappt hade en mobiltelefon förrän i säsong 6 och knappt ens använde internet. Att Miranda tröttnat och vill skola om sig något, är det ett misslyckande? Måste man vara nöjd vid 55 års ålder? Kan man inte fortfarande få sträva efter mer eller efter något annat?

Jag var 15 år yngre än karaktärerna när serien började. Under åren har jag ju kommit ikapp åldersmässigt och med åldern har jag ju också tagit till mig serien på ett annat sätt..Nu är jag återigen 15 år yngre. Jag kan absolut känna igen mig i vissa saker. Men , just nu är ju min snart 64åriga mamma närmare Carrie i ålder än vad jag själv är och jag kan känna igen mamma och hennes distans till hashtags och virala trender etc . Hon andas och lever inte i sociala medier , hon klarar sig utan och det gör henne varken mossig eller misslyckad.
Snarare kan jag tycka att det är ett tecken på en powerkvinna, som kan tänka själv, sållar bland nyheter och verkligen inte tänker det minsta i FOMO-banor.
Kommentera 0 st

när man inte kan vinna, har man inget att förlora

2021-09-06 | 20:23:27 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 

Där ser ni en guldmedaljör🥇i livsnjuteri när det bjuds på sol och värme.
Något annat jag är ganska bra på är att skita i vad andra tycker om mig. Eller att ha något behov av att vara till lags. Anses vara en ”god” kvinna.

Vi spenderar hela tonåren med att försöka vara så lite barn som möjligt, tas på allvar, räknas som vuxna, ses som äldre än vad vi är. När vi är yngre är det det finaste betyget vi kan få - att vi verkar äldre. Sen, så fort vi fyller 18 börjar striden. Mot gammelhet och åldersnojjor, fina linjer och fula bedömningar, mot biologiska klockor och tiden som har sin gång. Så fort vi har blivit vuxna ska vi helst se ut som vi aldrig nått puberteten mellan benen men ändå gärna ha ett par stinna pattar. Pattar som vi ska visa när andra säger varsågod och dölja all övrig tid däremellan.

Omöjliga krav och ouppnåeliga ideal. Tacka snällt och ta emot de eftersträvansvärda kommentarerna att vi ser yngre ut än vad vi är för gud förbjude att vi skulle se ut som den ålder vi verkligen har eller än värre, se äldre ut. Eller så får man lite tacksamt så där fnittra och le, om man har turen, att i alla fall nå en åtråvärd plats på milf-pallen och det oavsett om man har fött fram ett barn eller ej. 

Madonna och hora, mamma och oskuld, älskarinna och förlegad. Det är de roller vi är förevigt satta att spela i ett manus vi inte ens får vara med och skriva. Våga inte vara en boss för då är du en bitch, som kvinna kan du fan aldrig vinna så jag kör på…för i slutändan, om jag ändå inte kan vinna, vad har jag att förlora?

Kommentera 0 st

somliga kanske behöver perspektiv på sina perspektiv..

2021-03-17 | 18:10:10 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 
Många debatter blir helt snedvridna.
Som den när Sverigedemokrater alltid ska ställa två svaga grupper mot varandra och anklaga invandrare för hur dåligt våra pensionärer har det istället för att kanske tycka att vi kan omfördela miljonfallskärmar och annat . men nej det tjänar ju inte deras agendor.
 
Likaså tycker jag väl att en del influencers lite väl ofta startar upp nån slags debatt om något och får en massa re-posts och heja- och hurrarop för en hel del märkla ting och tomt blahablaha.
 
Det senaste som jag tyckt varit något absurdt och väldigt märkligt är att storys och flöden under gårdagen svämmade över av att ganska stora profiler och en del mindre började att jämföra p-piller med Covid19-vaccinet efter att Astra-Zenecas vaccin stoppats tillfälligt i en del länder efer en del rapporter om blodproppar.
 
Ärligt talat förstår jag inte varför det ens jämförs?
Ja det är fantastiskt mycket inom vården som är helt snett vad gäller forskning, vård och behandling av kvinnor, kvinnors besvär och kvinnors åkommor och symptom.
 
Men att påpeka att massor av kvinnor går runt daligen med risken för blodproppar för att de/vi käkar p-piller och att det ska sättas i perspektiv och jämförelse med män(?) som blivit rädda för vaccinet...nja.
 
För det första, käkar du p-piller och faktiskt går runt och är rädd för det - SLUTA ÄT. Punkt.
 
Jag är en av dom som fick lungorna fulla av blodproppar och det högst sannolikt pga just p-piller och jag levt med ångest i 6,5 år sedan dess. Varje gång det hugger i ryggen så tror jag det är proppar eller var gång jag får blodsmak i munnen så bultar panikkänslorna i bröstet ...

Jag förstår essensen av jämförelsen, det gör jag verkligen. 

 MEN! det blir ändå en ganska sned jämförelse.

För i slutändan:

Två olika preparat med två ganska olika syften. Och jag som absolut vill vaccinera mig är glad att de stoppar och undersöker saken även om fallen är ganska få. Då jag är mer proppbenägen nu efter att en gång ha haft proppar och helst aldrig vill gå igenom det helvetet igen.

Så att det stoppas kan vara en stor tjänst mot alla kvinnor som ätit just p-piller och faktiskt redan fått blodproppar. Likaså kanske mot kvinnor som även käkar p-piller och just redan går runt med en eventuell tickande bomb i sig, vaccinet kanske bara blir gnistan som får den att explodera? Bland de rapporterade fallen finns ju faktiskt kvinnor också, även dödsfall.

I slutändan finns det  ändå flera bra/bättre alternativ till p-piller. Men inte till vaccinet.

(För hey, avstånd verkar ju inte vara nåt alternativ för folk vad gäller varken det ena eller andra i längden, eller hur?)

 

Så lite perspektiv på perspektivet kanske?

Kommentera 1 st

Gratulera inga kvinnor idag

2021-03-08 | 12:09:04 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

(null)

Internationella Kvinnodagen idag då. I år igen. Och sociala medier kommer svämma över av en massa "Grattis alla kvinnor!" och mailboxen med rabattkoder som "Firar alla kvinnor!" och ber kvinnor spendera sina underbetalda löner på framförallt kläder och smink för att göra sig vackrare enligt normer.
Så vad är det vi säger Grattis till denna Kvinnodagen?
Att vi året om fortfarande lever i ett patriarkat?
Att utvecklingen åter går bakåt när länder och stater förbjuder abort?
Att det fortfarande blir en helt snedvriden debatt om mäns skäggväxt när det vankas snack om gratis mensskydd?
Att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män? På arbetsplatser och sedan obetalt arbete i hemmet och sedan för att kvinnor stannar hemma med barnen just för att mannen tjänar, sedan får mindre pension. En ond cirkel av mindre pengar. 
Att kvinnors kroppar fortfarande sexualiseras i högre utsträckning och att hennes kropp inte är hennes egen att bestämma över?
Att kvinnans bröstvårta är ett jäkla minfält?
Att kvinnor sexuellt trakasseras på alla typer av arbetsplatser?
Vi är alldeles för smala eller inte smala nog, vi är alldeles för tjocka och bidrar till ohälsa, vi är alldeles för ytliga men ska helst be om ursäkt om vi inte orkat sminka oss, vi ska ta hand om oss och vara fina men vi får inte vara utseendefixerade, vi ska ha åsikter men helst hålla dom för oss själva, vi ska få jobb på egna meriter men vi får inte chansen, vi ska avla fram barn men för evigt se ut som tonåringar, vår kropp förändras men ska helst se ut som något odefinierbart "innan". 
Vi förbrukas och blir förbrukade. 
Vad exakt är det vi säger ska fira och säga Grattis till idag?
Jag bara undrar.
Nej gratulera inte, utan beklaga.
Fira inte men uppmärksamma.
Och fortsätt kämpa. För förändring och förbättring.
Och blanda inte ihop feminismen med att kvinnor beter sig svinigt mot andra kvinnor- det är patriarkatet och normerna, vi kvinnor blir lärda att tävla mot varann och inte med.
Och kom också ihåg att det där att bete sig rövigt är en mänsklig egenskap.
Och du KÄRA medkvinna, kom ihåg att du är just inte mer än bara kvinna. Men det räcker fan så gott och blir över. Du behöver inte vara mer.
Kommentera 0 st

Du är inte en storlek

2021-02-25 | 17:10:31 | Egocentrerat&Vardagligt, Klädfunderingar& Önskeoutfits, Krönika/Politik/Tankar, Modebloggerskan , Mode & Modestuff,

 
Det där är mina bästajeans. De har hållt i fem år nu och jag har väl känt en tid att de sjunger på sista versen. De har haft lång och trogen tjänst och använts flitigt. Ett par H&Mjeans i culottemodell, ja som ni kan se kanske inte blir direkt culotte på mina korta ben utom mer lite lagom längd. 
Jag har försökt ganska mycket senaste året att hitta ett par nya favoritjeans, för ni trodde väl inte att jag för fem år sedan var så smart at jag köpte på mig ett lager av just de där jeansen? Nej..Skit.
 
Jag har nästan alltid dessutom kunnat hitta bra jeans på just H&M medan andra har lovordat t ex Gina Tricot och Lindex som icke haft modeller som passat mig.
Och nu är allt så jäkla superhög midja vilket på mig mest skapar kameltå deluxe och att buken liksom blir till en ballong .
 
Men jag gjorde en chansning i helgen och beställde hem ett gäng jeans från både H&M och Lindex. Idag fick jag H&Mleveransen.
 
Och det blir så tydligt deet här med att storlek är enbart en jäkla siffra som egentligen inte säger någonting alls.
DU är inte en storlek. 
Men det är inte konstigt att det skapar både galenskap, raseriutbrott och komplex hos oss vanliga dödliga.
 
Det här är två jeansmodeller men i samma storlek.
Båda är storlek 38 men som ni kan se skiljer det en hel del i storlek ändå. och då ska det tilläggas att modellen som faktiskt heter Loose är den minsta.
 
 
Ser vi sedan vidare så är det här samma modell men två olika tvättar/färger men även där skiljer det en hel del på bredden.
 
Så låt säga nu att man blir intresserad av fem par olika jeans och kanske i två olika tvättar/färger. Bara där är vi uppe i 10 par att beställa. Och för att vara på den säkra sidan då så kanske man faktiskt behöver beställa i alla fall 2 olika storlekar av varje. Då är vi helt plötsligt uppe i en beställning på 20 par jeans för att kanske hitta ETT par som kanske passar?
Det är ju sannerligen tur att flera företag erbjuder gratis hemleverans.
men jag undrar ändå hur pass hållbart det här är..med så inkonsekventa storlekar, alla dessa megaolika modeller och alla leveranser och byten.
 
Men nej, begränsa aldrig ditt psyke eller din kroppsuppfattning eller hur och vad du gillar din kropp beroende av en viss storlek. För det finns helt enkelt inte en given storlek som är du. Och Du är aldrig en storlek.
 
Och har ni jeanstips till en 157 cm kort kvinna med ett par rejäla lår, vadmuskler som heter duga och lite löööövehandles, ös på!
Kommentera 0 st

vad är egentligen viktigast?

2021-01-10 | 20:51:43 | Krönika/Politik/Tankar,

(pic: by moi)
 
Ja jag bara undrar...
 
Vad är viktigast?
-Att leva annorlunda en viss tid i livet för att så många ska mycket liv kvar att leva? 

-Att få gifta sig under en enda dag med stor fest eller att spendera resten av livet levandes tillsammans?

-Att få resa nu eller att ha en frisk värld kvar att upptäcka sen?

-Pengar eller livet självt?

-Att vissa branscher får det tufft eller att vårdpersonal kan få sköta sitt jobb och rädda liv?

-Att du ska få festa eller att fler ska få uppleva många födelsedagar till?

-Att dö eller leva?

.. ja det är många frågor som rör sig.. rört i skallen gångna året. Framförallt kring vad som är så svårt att förstå för små många att pandemin är allvarlig? 

Att om vi har en sjukdom som skördar oerhört många liv för att den smittar mellan människor när människor umgås ja då är det just umgänge med människor som måste strypas och begränsas så gott det går. Var uppstår umgänge som inte är nödvändigt eller livsviktigt ?
Jo fester, sammankomster, flygplatser, gallerior. 
Hade inte resande påverkat smittspridning hade ju viruset hållit sig i Kina, eller hur? 
Influencers och ”vanligt folk” som fortfarande bokar resor och flyger iväg kors och tvärs. Som ”unnar sig” en resa.. som verkligen ”behöver” det. Verkligen ??
Vars flöden tydligen är svårfyllda med liv och inspiration om det inte innehåller flygplansselfies, vita stränder, lyxiga sviter och turkosa vatten. 
Som sedan bortförklarar allt med att de testas på plats och innan avfärder etc. Vilka jäkla resurser kräver inte alla dessa tester som ska utföras hela tiden för att folk inte bara kan njuta av det faktum att vara vid liv , på hemmaplan?

Det är inte bara Corona som belastar vården heller och du kan ju skada dig och/eller bli sjuk av annat som kräver vård utomlands eller när du kommer hem. Nu i och med vaccinationer är det än mer jobb för vården utöver att vårda just sjuka.
Att resa är fasen ingen rättighet , det är en lyx och ynnest och du kommer inte dö om du får avstå det ett år . Men Corona kan döda dig. Och andra.

Alla människor som hela tiden tänker på regler och restriktioner för att de tycker de är liiiite annorlunda. Det gäller inte dom. Bröl på er . 
Alla som väljer att umgås med en massa människor för nöjes skull trots avrådan.. som ursäktar att ”vi har umgåtts med dom hela tiden”.. men dom i sin tur träffar andra människor ..som träffar andra människor.. som träffar andra människor.
 
Återigen..vad är det som är så svårt att förstå..?


Kommentera 1 st

ett år av alla år...

2020-12-31 | 15:17:05 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 
 
Så är 2020 snart till ända och 2021 skall börja. Många skriver just nu äntligen är 2020 slut men bara för att klockan slår tolv och en almanacka säger att det är ett nytt år betyder det ju inte att Corona magiskt försvinner. Det kommer vara tufft bra länge till. För ett år sen visste vi knappt något om Corona och vi vet ingenting om 2021 nu.
Självklart önskar även jag att denna pandemi aldrig hade inträffat.
Sen har jag inte lidit personligen.
Nej Greklandsresan avbokades, men vad gör en resa ett år eller kanske två när det råder en pandemi och folk dör? Ingenting.
Nej det blev inga sommarkvällar i hufvudstaden för första gången på jag vet inte hur många år men mig veterligen finns Stockholm kvar.
Nej det blev inte lika många kramar eller träffar eller umgänge med folk jag tycker om, men vad gör det när det finns zoom, sms och telefon man kan prata med varandra i? Huvudsaken är ju att jag vet att de LEVER!
En saknad och efterlängtad kram är vittne om att det fortfarande finns kramar att få en dag.
Inställda konserter ja men musiken finns på Spotify.
Inga shoppingresor hit och dit men hej vad pengar som sparades.
Vi var rejält sjuka i början på året, huruvida det var Corona eller ej kommer vi aldrig få veta. I mars blev jag och alla mina kollegor varslade, butiken utsattes för två rån på kort tid men vi höll ut och höll ihop och gick till jobbet och blev hostade på som vanligt.
Den första juli blev jag arbetslös, skittråkigt, men i slutändan ändå en chans att som blivande 39åring göra något annat. Jag tog chansen. En ettårig skrivarlinje och jag har kommit längre än nånsin för på ett bokmanus och dessutom försöker jag nu att ta en kandidatexamen som Informationsarkitekt/Webbredaktör.
Jag är hemma varje dag och skriver och pluggar och fortsätter driva mitt företag och det är en ren jäkla lyx och ynnest att göra det. Ha möjligheten. Promenader och löprundor utomhus i det mest perfekta och gratis gym vi har – naturen.
Jag pluggar på 200% men tar endast CSN på 75% för att dryga ut det så gott det går, men det kommer ändå inte räcka hela utbildningen. Men det får lösa sig. Det måste det. Det gör det.
Det blev en corona-anpassad sommarutställning och så även en corona-anpassad Konstnattenhelg. En födelsedag som kom och gick och visst blev det ju jul ändå?
Det finns inga garantier för att 2021 blir annorlunda eller bättre men samtidigt, varje dag du kan komma att klaga över hur tråkigt och jävligt det är ändå ytterligare en dag som du faktiskt lever och varje dag som du längtar efter att få krama en viss människa igen är också ett bevis på att den människan också lever och det är väl huvudsaken?
Sänk kraven och prestationerna. Våga tänka om och göra på nåt annat sätt.
2021, var medmänniska. Var inte ett arsle. Eller en idiot.
Var mer källkritiska. Våga säga ifrån och våga ifrågasätt.
Våga säg förlåt. Ge chansen till andra att förlåta.
Ångra aldrig ett förlåt som du förlät.
Svälj stolthet om det hindrar dig från att gå vidare i ett evigt ältande.
Bli feminist om du inte redan är det. Ni män som hela tiden känner er hotade eller måste brösta upp er i en feministisk debatt tänk efter vad det är ni känner er så hotade av. Om ni känner att ni inte kan göra något på grund av #metoo så se över ert beteende.
Sluta jämför rakning med mensskydd särskilt när det fortfarande är kvinnliga håriga ben och armhålor som är det som väcker anstöt.
Och snälla kvinnor. Våga vara lite mer usla kvinnor. Ni behöver inte vara perfekta. Ni behöver inte göra karriär, ha världens superkropp, vara bästa bullbagaren, fixa parmiddagar och ha raffiga underkläder för datenights, klara jobb och gärna starta eget och vara superrenoverare på samma gång. Ni har också rätt till sovmorgonar, flera timmar på golfbanan eller er egen hobby och ni har all rätt att vilja vara smala om det får er att känna er snygga utan att linda in det något ” jag vill vara en stark mammis”snack. Likaså har ni även rätt till att inte bry er ett skit om utseendet, mammastyrkan sitter inte i bänkpressen och var aldrig tacksam för att din kille stannar hos dig trots att du inte orkar sminkar dig.
Du själv äger och bestämmer helt din kropp, dess mening och ickemening, syfte och vem som äga tillträde eller ej.
Du, bara du.
Gott Nytt!
Kommentera 0 st

du kommer inte dö om du inte...

2020-11-16 | 22:00:15 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 
 
Du kommer inte att dö om du inte får gå ut på krogen och festa loss.
Du kommer inte att dö av att inte gå till gymmet en månad.
Du kommer inte att dö av inte umgås med en massa folk ett tag.
Du kommer inte att dö av inte ha hemmafest eller stora middagsbjudningar eller sociala tillställningar att visa upp på nätet.
Däremot kan väldigt många Dö om du inte följer råden och restriktionerna.
Och alla dessa råd och restriktioner drabbar inte bara Dig.
Det gäller hela världen. ALLA måste tänka om.
Det är inte bara Du som påverkas,
Alla gör det.
Däremot kan det Du väljer att ignorera påverka väldigt många.
Så istället för massa festande - stimulera hjärnan och intellektet med en film eller två.
Läs en bok eller tio.
Skit i gymmet och ge dig ut på promenader, löprundor och lyft stockar och stenar och få frisk luft och dagsljus på köpet.
Många verksamheter, näringsgrenar och företag går på knäna på grund av vissa bestämmelser .
Men följ då de råd och bestämmelser som finns och agera VETTIGT så att vi snabbare kan komma tillbaka till ett friskare samhälle och åter stötta dessa företag.
Vi som kan stanna hemma , gör det som tjänst för dom som inte kan.
För vård—skol-och omsorgspersonal. För fabriksarbetare. För butikspersonal.
Om du som influencer lever på att fylla flödet med drömmigt resbilder, försök influera till nåt annat. Hur svårt ska det vara att agera solidariskt ?
Använd hjärnan snälla ni och skrota själviskhet och dumheter.
Kommentera 3 st

Uvi & Usa

2020-11-08 | 22:51:10 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 
Denna söndag innehöll bland annat lite fotograferingsjobb.
Veckan som varit har varit sisådär. Efter en skön start med morgonlöpning i måndags så tvärvände det och jag åkte på en urinvägsinfektion.  Mens och endometriosproblem på det.
Lite allmänna olustkänslor och bara känt mig låg.
 
Men nu så nu känner jag mig hyfsat på banan igen och känner mig redo för en ny vecka som innehåller en del lektioner på nya delkursen på min utbildning. Tredje inlämningen på Skrivarlinjen och tja..så fyller jag 39 på onsdag och då tänker jag dricka bubbel .
 
(illustration: jag)
 
Och måtte det nu hålla i sig att det var Biden/Harris som vann valet i Usa. Herregud man har ju suttit som på nålar tisdag-lördag i väntan på valresultatet.
Främst är jag glad för övriga världens skull att det är Bye Bye Trump.
Att det var rätt sida som vann även om jag som vänsterpartist ju tycker att Demokraterna är alldels för höger, men det är ju det givna att "heja på" när motpolen är republikanerna. 
Det är främst ett Grattis till världen att Demokraterna vann. För miljön och klimatets skull. För lite sundare värderingar. För demokratin. 
För kvinnor och färgade. 
 
Sen blir jag återigen påmind om, med allt som pågår i t ex Polen och hur mycket bakåt det går där och I Usa vad gäller t ex abort och kvinnors rättigheter, ja hur tacksam jag är att vara född , uppväxt och bo i ett land där religion och politik inte har med varandra att göra . Att  "Gud" inte är nåt centralt inom politiken , att tro och vara troende inte är en norm. Att det inte pratas om gud hela tiden. 
 
...och hur det ens går ihop med all denna kristna tro i Usa och samtidigt vara emot fri sjukvård och värna om rätten till att bära vapen men inte rätten till abort. Ja jösses. 
 
...och jag hoppas att Biden och Harris kanske kan se till att amerikanare en gång för alla kan få en lektion eller två vad kommunism och socialism faktiskt är och inse att dom inte är i närheten av varken det ena eller det andra.
 
Kommentera 0 st

#nofilter #aunatural #vadärnaturligt ?

2020-10-21 | 21:31:04 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 
No filter but makeup.
 
Ja det snackas mycket här och var och här och där om filter. Filter som slätar ut och förvränger. Skapar osunda ideal.
Jag håller med. Till viss del.
Men att börja kritisera filteranvändande samtidigt som man sitter och är supersminkad och fixad - och därmed också kanske mer trygg i att inte behöva filter.. ja då tycker jag ändå debatten blir lite sned. Det är lite samma som när somliga sätter måttstocken med vad som är ok/naturligt utefter vad de själva orkar fixa med kring sitt utseende. Tatueringar, färga håret, fixa naglarna - men att när nån stoppar in lite fillers nej där går gränsen minsann!
Eller när somliga bedyrar att de inte har några problem med att gå ofixade och osminkade .. fast inte utan att ha tatuerat brynen, förlängt fransarna och sprutat in och fyllt ut lite varstans.. ja är det då att gå ofixad?
Eller kan vi, framförallt kvinnor emellan, bara helt enkelt låta var och en filtrera, fixa, sminka utefter eget smak och tycke och skita i att lägga vikt vid vad andra gör och huruvida det är fel eller ej, precis som vi ska och bör sluta bedöma och döma varandras kroppar utefter vikt, storlek, valkar, bristningar etc?
Annars kommer vi ju behöva innehållsdeklarera oss själva precis hela jäkla tiden med exakt sminkning, ätning, hudvård, ljusförhållanden, kamerapixelantal och grad på fotovinkel i varenda post. Är det hållbart? 

På bilden:
- 38åring, snart 39
- 157cm
- vikt okänd
- cvitaminserum, ansiktsolja, fuktkräm, concealer, foundation, glowprodukt, ögonskugga och ett lager mascara. Läppglans.
- ögonbryn ofixade pga noll intresse
- rynkor och fina linjer runt ögonen men balanserad av upp av färsk kindfinne 
- inget filter men porträttläge på selfiekamera taget vid naturligt fönsterljus.
Kommentera 0 st

Man är sällan så unik som man tror men kan ändå skapa original

2020-09-18 | 17:58:20 | Illustration/Teckning/Konst/Design, Krönika/Politik/Tankar,

 
 
Jag har levt och verkat inom sociala medier sedan slutet på 2006. Därmed har jag i nästan 14 år visat upp min konst, teckningar, text och foton.
I 14 år har jag känt på och lärt mig att de flesta gillar inte vad du gör och det är Ok. 
Somliga älskar det du gör.
Men framförallt inom sociala media handlar allt om syns du mest = är du originalet.
Den mest störst antal följare är den som blir härmad. Den som är måttstocken.
Det kan kvitta att du kan visa upp ett digert arkiv och publiceringsdatum när och var och hur du gjorde någonting för de allra flesta följare gäller "här och nu". Och framgång är lika med genuinitet.
 
Om en vecka är det dags för årets Konstnattenhelg här i Tidaholm och Falköping. Det här blir sjätte gången jag kommer ställa ut och det kommer säkerligen bli sjätte gången jag kommer få X antal kommentarer från besökare likt " Oj här var det Gynning minsann".
För att vi båda gör ansikten. För att vi båda ofta använder oss av mycket färg. Men för att hon är den den kända utav oss så blir det hela en "kränklimang" där jag indirekt anklagas för att ha härmat henne.
 
Jag har inget emot så sett att "jämföras med" Gynning. Jag gillar Gynning.
Men! 
Nu när det t ex via Bloggbevakning senaste tiden uppmärksammats och framkommit en hel del kring Gynnings teknik - dvs ta andra konstnärers verk och målar över till att överensstämma med mer Gynningkonst..och verkar ha gjort så ett bra tag.. en teknik jag aldrig använt överhuvudtaget...blir det inte en jäkla långsökt jämförelse/härmerianklagelse då. Jag härmar Gynning som i sin tur tar nån annans verk och gör till sina egna?
Däremot vill jag poängtera att jag inte säger varken bu eller bä om Gynnings teknik i sig då regelverket kring detta är väldigt luddigt när man skapar ett helt nytt verk av någon annans.
Men jag har svårt att tro att Gynning själv hade accepterat om situationen hade varit omvänd.
 
Men något jag också lärt mig under de här 14 åren är också att man ska vara jävligt försiktig alls med att anklaga kreatörer för att just härma och kopiera utan att ha kött på benen. För vad vet gemene man och kvinna egentligen om vad som pågår bakom kulisserna? 
 
När jag gjorde prints på kläder blev jag flertalet gånger anklagad för att ha snott bilder t ex på vilda djur , foton av lejon mm  som jag tryckte på kläder och att de minsann aldrig hade läst att jag varit på nåt safari i Afrika.
Och det har jag inte.
Men min mamma har och det var min mammas analoga foton jag använde och jag kan försäkra er om att jag hade 100% tillåtelse av henne att göra så.
 
Jag blev även anklagad av många för mitt "Today I´m weraing this" tryck genom åren, att jag skulle snott idén av Lovisa Burfitt och hennes Todayserie, trots att jag släppte mina första tryck åren innan hennes kom ut.
 
Men jag är inte utan skuld och skam i detta. Jag har varit där och tyckt folk härmat mig eller vissa saker blivit lite väääääl lika.
 
Men samtidigt har jag också lärt mig att man sällan är så unik som man tror. Jag menar, det finns väldigt många miljoner människor i världen. Miljarder människor. Det är väl inte så himla osannolikt att om man lever och verkar i samma tidsera och kanske påverkas av samma saker - tv-mode-film-böcker-musik-väder att två eller flera själar faktiskt också lyckas att skapa snarlika alster?
 
Men är det någonstans det här med anklagelser om härmeri och "snodda idéer" etc eskalerat så är det inom foto och det är därför jag så i mångt och mycket nästan helt lämnat allt vad porträttfotografi heter. Jag tar kameran med mig i naturen och fotar där. Jag tycker att marknaden bland fotografer, miljön och klimatet där blivit så förgiftat så det är inte kul längre.
Så många använder förinställda  presets i lightroom eller redigerar direkt enligt i appar enligt färdiga filter som finns tillgängliga för ALLA så jag förstår inte ens hur man kan börja prata om härmerier där. Och hur många sätt kan du ta ett barnporträtt på, ja om du nu inte ska göra en mer tematisk plåtning eller mer fine artredigering i slutändan.
 
Och jag tror att vi alla som skapar och hävdar att vi blir härmade i slutet på dagen måste rannsaka oss själva och erkänna att vi själva blivit influerade av både det ena och det andra och blir det hela tiden.
 
Men som sagt -syns du mest så räknas du som originalet. Alla andra är kopior.
 
Jag tror dock att jag fick den bästa av komplimanger jag kunnat få som skapare av konst och illustration förra året av min kusin. Hon hade suttit , för att lära sig tekniker och komma igång med skapande, och försökt "härma" några konstnärer hon gillade " Och du var den enda jag inte kunde härma Anna"..
 
Kanske har jag min egna stil ...och vissa gillar den, många gör det inte.
Kommentera 0 st

Så kvinna, sätt du på dig dina klackar och låt dig inte trampas på!

2020-08-02 | 21:26:45 | Krönika/Politik/Tankar,

 
 
Ni som följer mig på instagram, ja det mer privatliv-vardagskontot kunde för några dagar sedan se på stories under en kväll när jag tappert försökte garderobsstäda och då syntes en del av mina skor.. Många har dm:at och frågat hur många ..och jag troratt på bara filmsnuttarna syns drygt 80 par... och då är det ju inte alla.. det finns fler. Så räknar med 100+.

De flesta är ju dock av öppna sandaletter/klackar gjorda för sommaren. Så jag bor ju definitivt i del land och klimat för den här sortens skofablesse.. särskilt när stora delar av de få dyrbara sommarmånaderna regnar bort och det dessutom pågår en pandemi så att 4 par klackar inte fått åka på någon greklandsresa.
För övrigt har jag sett på en del feministkonton det senaste att klackar kritiseras. Att det punkt slut är en smärtsam och handikappande tingest för kvinnor. Jag håller med att det i klackskornas begynnelse mest var ett fotdon gjort för kvinnor att sitta still i precis som ”flickkläder” ofta inte är gjorda för lek som ”pojkkläder” är.  Flickor ska duktigt sitta still och behaga inte ränna runt eller vara på vift...rymmen..

Men för mig som kort kvinna blir också klackar ett hjälpmedel i vardagen så att jag slipper be om hjälp hela tiden i mataffären för att jag inte når eller trillar i frysdisken . Likaså hjälper det mig att komma upp mer i ögonnivå med män istället för att bokstavligen ses ned på samt hamna i ett underläge bland både människor längre kvinnor. 
Det är inte bara smalast som är norm och ideal i vårat samhälle. Längd är också ett ideal. 
Så allt är inte så svart eller vitt och kan delas in i bu eller bä, rätt och fel.
VAd vissa rakt av bara värderar som något kvinnoförminskande är en annan kvinnas hjälpmedel mot att just inte bli en " damsell in distress" på Ica.
 
I en av debatterna kring detta med skor jag gav mig in i så fick jag lite så där snorkigt " hört talas om platåskor?". NU hade jag inte någonstans skrivit ut vad för klackar jag använder vare sig stilett, kilklack eller platå men hen förutsatte helt enkelt att jag trippade runt på smala klackar. Och fine. Det gör jag ofta. Men platå är likväl en klack så det blir också en värdering och en fördom kring vilken klack kvinnor bär och vilken som är "ok" eller inte.
 
Och jag tror att det blir det här pekpinneriet som många gånger gör att ,ånga inte , tragiskt nog, vill kalla sig feminister . 
Nu är min feministiska övertygelse så rotad och stark i hela mig så jag kommer aldrig överge den feministiska kampen och kan se bortom just det här attackerandet på en "medsyster" och jag förstår ju allt som oftast också vad baktanken och varifrån tankarna kommer.
 
Men jag tror att det ändå är viktigare att fokusera varför inte kvinnor tar sig fram t ex i arbetslivet eller i relationer än hur de tar sig fram över en gata.
 
Varför så många kvinnor fortfarande tar på sig rollen att vara mamma åt både barn och partner och jobbar dubbelt och trippelt..Varför kvinnor tacksamt uttrycker att deras män "tillät dom" en sovmorgon och skötte markservicen för det hem och barn de förhoppningsvis faktiskt skaffade 50/50. Varför kvinnor tror att deras egenvärde sitter i deras utseende eller varför kvinnor godtar att deras barbröstade män på stranden säger åt dom att behålla bikinitoppen på. 
Varför kvinnor så ofta beskrivs med utseendemässiga egenskaper som söt och fin och vacker snarare än smart , tuff, cool, modig etc. 
 
Så kvinna, sätt du på dig dina klackar och låt dig inte trampas på!
 
Kommentera 0 st

#womensupportingwomen

2020-07-30 | 10:34:42 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 
Det pågår ju just nu en #challenge på sociala medier där kvinnor ska lägga upp en svartvit bild efter att de nominerats av nån annan kvinna eller flera. #challengeaccepted och #womensupportingwomen.
Ursprunget till det här, som väl kommit bort i löpelden balnd alla jättekända kvinnor som postat en bild är att det hela började av kvinnor i Turkiet och även andra länder för att uppmärksamma att allt fler länder går ifrån Istanbulkonventionen som i sin tur gäller kvinnliga rättigheter. 
Så det får vi varken förbise eller glömma!
 
Men det har blivit mer som en "vanlig" social mediachallenge där man skickar det vidare. Vissa skriver bara att de accepterat den och inte mer text än så vilket nog är tanken. Vissa av oss har ändå valt att skriva lite mer och även i texten valt att lyfta fram några kvinnor i min närhet som jag verkligen finner värda att lyftas, var och en för olika egenskaper.
 
Kvinnor med en enorm företagaranda och kämparglöd. Kvinnor med enormt hjärta. Kvinnor som är rakt igenom snälla och genuina och envisa. Kvinnor som får mig skratta. Kvinnor som vågar gå sin egen väg och trotsar både normer och ideal.
Framförallt kvinnor man känner är med en i både med och motgång.För det där sista är viktigt.
Vänskap och lyftande av kvinnor ska väl vara i både nöd och i lust. Inte bara något som för stunden kanske genererar lite mer följare och likes tillbaka. Eller man väljer lite småstötta så där när det passar.
 
Jag blir ledesen när jag ser andra kvinnor ta avstånd från "utmaningen" och det inte för att de tycker att grundbudskapet kommit bort eller något sådant utan för att de tycker att kvinnor är falska. Att de tycker att de blivit huggna i ryggen av andra kvinnor och att de trivgs bättre bland män och att män alltid behandlat dom bättre etc.
Grattis först och främst till att alltid ha blivit bra behandlad av män - det är vi inte alla som blir.
Jag beklagar att ni känner att ni inte har andra kvinnor i er närhet eller som ni beundrar som ni vill lyfta istället utan att ni låter de som gjort fel sätta agendan...och låter något som skulle handla om kvinnor ändå handla om män...igen.
Det som blir lite paradoxalt är att se hur många kvinnliga följare vissa av de här "anti-kvinnorna" har och hur mycket stöd de får av anadra kvinnor. Se där - där hade tusentals kvinnor som hyllar dig , varför inte hylla nån av dom tillbaka? Eller se att ditt konto inte hade varit särskilt mycket alls utan just kvinnor?
 
Jag blir också allergisk mot just det här när kvinnor fortfarande faller in i att kalla sig " pojkflickor" eller att de alltid trivts bättre med män" för att män "är så raka". Bullshit.
Allt är ett system, strukturer att vi kvinnor lärt oss framförallt på bekostnad av andra kvinnor ska söka mäns gunst och gillande och därför sätter vi också gärna en status på oss själva att "vi är en av grabbarna". 
Kvinnor som säger sig inte vara särskilt tjejiga utan snarare mer killiga..ursäkta vilka är dessa "könstypiska" egenskaper?
 
Ja jag har också behandlats illa av flera kvinnor och kommer säkerligen behandlas illa mången gång igen...av både män och kvinnor.
Men jag hatar inte alla män på grund av hur många män beter sig.
Därför låter jag heller inte bli att stötta kvinnor bara för att jag blivit illa behandlad av somliga kvinnor.
Precis som jag inte slutar kalla mig människa för att människor beter sig som rövhål.
Kommentera 3 st

Mina principer är inte till salu

2020-07-06 | 15:14:54 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 
För en evighet sedan , ja om man räknar i sociala medieår ty något kan ju bli totalt gammalt och "so last year" över en natt här och saker faller i glömska...som om de aldrig hänt. Ja kanske är det till och med så att om ett bloggarkiv har raderats så har faktiskt inte vissa saker hänt..?
Men ja för ett antal år sedan så drev jag en webshop efter att jag under några år släppte egendesignade kollektioner hos Nelly - ja jag tror faktiskt jag var den första bloggaren av alla som släppte egna kollektioner där fast kanske den enda som inte stod modell själv för egna kollektioner...ja ni hör ju - jag är ett unikum!  Skämt åsido. Jag drev alltså en egen webshop. Ekologiska och Fair Wearmärkta plagg, tygkassar och sådant.
En del av jobbet var ju defintivt att försöka sälja in sina produkter till influencers med makt.
Ibland fick man mail från somliga som bad om gratisprodukter.
Jag sa nej till flera stycken på den tiden större så kallade provokations/skandalbloggare för att jag helt enkelt inte ville se dom i mina produkter även om det kanske hade gett reklam och sälj.
Men vissa saker är för mig heliga och betyder mer än pengar och framgång. En av de sakerna är mina principer. Mina värderingar.
Detta gör mig nog många gånger till en totalt usel företagare. .. men inga pengar eller kontrakt har någonsin varit värda att jag ska överge mitt värde på mig själv eller vad jag sätter värde på. För utan mina principer .. vad vore jag då?
 
En av de där provokationsbloggarna svarade med att sedan publicera nåt/några inlägg om mig med förvanskade bilder och en rad kommentarer om mitt utseende.
Den här bloggaren har jag sedan genom åren sett dyka upp i program likt Lyxfällan och sådant. Och det leder in mig på det här att saker faller i glömska och att somliga kan bete sig hursomhelst. De får alltid nya chanser, ny luft under vingarna, ny uppmärksamhet.
Vi har bloggare/influencers som kunnat ändra sin livshistoria hur många gånger som helst genom åren så att det passar den aktuella agendan och de "vinner" ..ny mark, ny respekt, nya framgångar och efter varje ny gråta-ut-historia hyllas de med lovord om "de aldrig varit ärligare" fastän att den nya historien inte stämmer överens med den förra. Varför är inte folk mer kritiska och ifrågasätter sanningshalter?
Vissa influencers produkter/tjänster kommer jag aldrig kunna supporta eller lägga pengar på hur bra de än är när de kommer från värderingar och grunder som är så långt ifrån mina man kan komma.
Därmed inte sagt att jag inte kan gilla människor som t ex röstar annorlunda än vad jag själv gör. JAg gillar flertalet influencers som säkerligen inte är vänsterpartister..nej det där med principer och värderingar går liiite djupare än så.
 
Jag är även smått allergisk mot och ställer mig ifrågasättande till allt detta "fiiiiiiinaste finaste du" som folk svänger sig med vitt och brett.  Detta överdådiga lismande. Ses det aldrig igenom? "Hallå du skrev ju just att jag var fiiiiinaste, hur kan hen också vara det?"
Vidare kan jag ställa mig väldigt skeptisk till företagare som spelar på folks dåliga samvete och med överpriser ber kunder att supporta deras produkter och skyltar med att en viss del går till ditt och datt/välgörande ändamål...för att sedan se samma influencers gå på en lyxshoppingrunda...Är inte det ett "laughing all the way to the bank" om något så säg?
 
Vi har ju också haft en vår med  och lever fortfarande i en pågående pandemi vilket fått många företag och verksamheter att gå på knäna. Vissa har utnyttjat detta till max och fogat in sig själva i kampen. Hade jag varit en smart företagare, eller nej en samvetslös företagare hade jag väl också under våren kunnat sålla mig till det där. Kämpande småföretagare. Men jag hade fram tills i onsdag en anställning. Ett jobb. Med företaget vid sidan av. En lön. En fast inkomst. Även om jag hela tiden, sedan 2007 försökt ha liv i mitt företag så kunde jag knappast utge mig för en ekonomiskt kämpande företagare när jag ändå hade en lön som kom den 25:e varje månad.
 
Nu är jag inte längre anställd. Jag är arbetslös men med en f-skattesedel och jag ska väl försöka kämpa för att fortsätta hålla liv i mitt företag, absolut allra helst få det att växa. Min kamp ligger snarare just nu i att försöka hålla fast vid det som är jag, inte tappa bort mig själv. Och vill någon stötta det så är jag evigt tacksam.
 
Kommentera 1 st

Säg fan inte grattis till mig idag

2020-03-08 | 14:54:52 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

(null)
Varje är den 8 mars - samma visa .. Sovialq medier, svenska och utländska svämmar över av "fira internationella kvinnodagen".. "grattis alla kvinnor" , "lets celebrate..", " happy womens day"... Suck. Det är ingen lyckodag. 
Nej #internationellakvinnodagen  är inget att fira eller gratulera en kvinna på. Om du nödvändigtvis inte då vill gratulera till sämre löner och sämre rättigheter.. eller vill fira att kvinnors kroppar sexualieras , döms och utnyttjas. Att kvinnliga våldtäktsoffer ifrågasätts om de verkligen sa nej, vad de hade på sig , om de var fulla, om de hade lockat mannen till att tro att ett nej betyder ett ja. Eller så kanske du vill fira det faktum kvinnor fortfarande inte får visa upp sig på egna villkor utan censureras och raderas och stämplas som o-rena, horor.. och får skylla sig själva.. Nej fira inte idag. Gratulera inte. Men visa respekt , läs på, sätt dig in. Bli och var feminist. Låt framtidens kvinnor, döttrar, mödrar, systrar, fruar, väninnor få det än bättre än dagens och gårdagens.  
Kommentera 0 st

För dig blir jag lite mer feminist

2020-01-21 | 19:03:40 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

(null)
För varje man som ska förklara för mig hur världen funkar så blir jag lite mer feminist.
För varje kvinna som fortfarande ursäktar sig själv för att hon tar plats så blir jag lite mer feminist.
För varje man som tycker att han har rätten att tafsa på dig, komma med sexuella anspelningar, skicka dickpicks eller kallar dig lilla gumman så blir jag lite mer feminist..
För varje kvinna som inte vill kalla sig feminist så blir jag lite mer feminist.
För varje kvinna som fortfarande faller in i patriarkala strukturer medvetet och omedvetet så blir jag lite mer feminist.
För varje mamma som överkompenserar i föräldrarollen för att pappan ska kunna underprestera så blir jag lite mer feminist..
För varenda en som ursäktar mäns  nedlåtande och nedtryckande beteende med "att kvinnor beter sig illa också" så blir jag lite mer feminist. För varje kvinnligt våldtäktsoffer som måste svara på vad hon hade på sig så blir jag lite mer feminist. För varje bättre avlönad man som av ekonomiska skäl inte stannar hemma med sina barn så blir jag lite mer feminist. För varje censurerad kvinnlig bröstvårta så blir jag lite mer feminist. För varje konservativ högervibb så blir jag lite mer feminist. 
För varje man som känner att hans manlighet är hotad av feminismen och jämställdhet  så blir jag lite mer feminist. 
För varje kvinna som blir hotad av en man  så blir jag lite mer feminist. 
För mig , för dig, för ännu inte nådd jämställdhet så blir jag lite mer feminist.
Kommentera 0 st

Vem bestämmer över dina bröst?

2019-08-10 | 16:02:58 | Krönika/Politik/Tankar,

(null)

Bröst. Tuttar. Pattar. Rattar. Lökar. Boobies. Kärt barn... eller hatat... har många namn. Alla föds med dom men det är bara kvinnors som väcker anstöt . Det är bara kvinnor som själva förlorat rätten över sina brösts mening, kontext, varande, existens. 

En fader med bar överkropp vaggandes sitt barn ses som bedårande.

En kvinna med mjölkstinna bröst kanske såriga bröstvårtor, matandes sitt barn ses som osmaklig. En situation så osexuell den kan bli ändå anses den av så många som sexuellt anstötande. Hur och var matade den där Eva sina söner i det där paradiset? Vart hon förpassad till ett buskage? 

Män får sola bekymmersfritt med bara överkroppar på varenda badplats, semesterhotell och trädgårdar. Visa upp sina bara bringor på sociala medier oavsett hur stora eller små deras bröst är. Manliga snickare får stå på arbetstid utan tröjor i värmen och jobba utan att det är konstigt. Män går barbröstade och handlar en varm sommardag utan att bli utkastade. 

Vi kvinnor, våra bröst är inte våra egna att styra över. De existerar och skall endast vara till för sexuellt umgänge och i sexuell mening. Tydligen..

Jag vill vara fri i min kropp. Att min kropp ska vara helt oladdad som den är och hur jag väljer att den ska vara och visas. Om sedan vissa kroppsdelar är och uppfattas som mer intressanta i intima situationer som jag själv valt att vara i är en helt annan sak. Varenda kroppsdel på en människa kan anses som erotisk beroende på vad och vem man tänder på. Ändå är kvinnobröstet bland det mest anstötliga som finns trots att det egentligen borde vara så normaliserat och totalt oladdat.. se bara på all konst .. skulpturer etc genom århundradena. Vi i västvärlden kritiserar slöjbärande men ändå ser vi till att slampstämpla och censurera en stackars vårta och dess innehavare om den blottas. 


Jag vill se den globala lagtext och överenskommelse om att kvinnobröstet skall skylas utanför porr och game of thrones. 

Snälla! Visa mig!


Jag önskar att framtidens kvinnor får känna sig så fria över sin egna kropp och sexualitet och sina bröst att de aldrig någonsin behöver ens tänka en gång extra om de kan lämna huset utan att ha en bh på sig eller riskera sexuella trakasserier för att deras bröstvårtor styvnat och avtecknar sig genom tyg . Att deras bröst inte är mer än just bröst.

Kommentera 0 st

en blandning av sött och salt

2019-06-26 | 00:06:24 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 

Jag vet inte exakt vad det är som doftar, jag vet bara att det är den absoluta sommardoften. Kanske är det en perfekt blandning av soluppvärmd asfalt , lite schersminbuske , kanske lind och gräs. Men jag vet inte. Jag vet bara att doften är å totalt ljuvlig och när den fyller mina näsborrar så där nån gång efter att midsommar har firats så blir känslorna övermäktiga. Bröstet fylls till bredden av en sprängfylld kärlek men också av en melankoli. Tomas Ledin har verkligen satt en av livets sanningar på pränt och sång när han författade ”Sommaren är kort”.

 Varje år går mitt hjärta sönder och det är inte på grund av att jag går in i nya stormiga kärleksrelationer utan för att varje år tar min älskade Sommaren slut. Mitt hjärta börjar att läka någon gång där i mars eller april när man återigen börjar förnimma och hoppas och se att vintern är över och sommarmånaderna ligger framför en. När första maj kommer är mitt hjärta helt läkt och det bultar och det bankar och slår kullerbyttor i takt med att världen blir grönare , dagarna längre och ljusare och de vintertrötta fuskpälskarna och kängorna kan ställas undan och fram kommer jeansjackan och sandaletterna. De där första ljuva varma majmorgonarna. Ojojoj.

Så kommer juni och den magiska syréndoften övergår till schersminen och kvarteren fylls om kvällarna av grillarom. Det tappra försöket att få rent köksfönstren efter höststormar och snöoväder och avgaser är förgäves när de täcks av flugskit och flugorna surrar ikapp med fläkten i sovrummet . Midsommar kommer och midsommar går och i trädgården är det doft av kaprifol och nånstans här börjar hjärtat mitt så smått att krackelera igen. För hur kan det vara i slutet av juni allra redan?

Med lika delar lycka och vemod sitter jag den sista tisdagen i juni under altantaket med ett glas rödvin och läser ut en fantastisk bok medan ett försynt sommarregna spelar mot plåttaket och årets storspindel gör sin kvällentré i hörnet mellan några brädor och inspekterar dagens fångst. så hör jag premiären av Allsång på Skansen dra igång på tv:n och när det sjungs om Mälarens kärlek till havet , en blandning av sött och salt brister det i mig. Om jag kunde stanna tiden hade jag stannat den i detta nu och försatt den i ett evigt vackert juni med en temperatur på 24 grader och lummig grönska. För mer fylld av liv än så här blir inte naturen och ej heller jag.

Kommentera 0 st
Tidigare inlägg