Jag har redan publicerat texten på instagram men kände att jag vill publicera det här med för ärligt talat är jag så trött på allt dömnde, bedömande, förutfattande meningar och nedvärderingar inlindat i "välmenande" råd och jag är så ofantligt än mer trött på att en kvinna inte bara kan få vara..sig själv , äga sig själv sin kropp och vad den står för eller inte står för alls. 

 

 Det där satte sig så hårt psykiskt på mig. Inte själva "nu dör jag"känslorna men smärtorna och rädslan och den enorma känslan av ensamhet jag kände en av nätterna när tid och rum bara försvann i dimmorna av plågor och så en snedtändning på morfinet.

Jag är fortfarande märkt psykiskt av det även om det bleknar allt mer. Men jag är ju också märkt på ett annat sätt, ett sätt som inte bleknar utan bara blir starkare och starkare. Och det är dels lusten till att vilja leva och att fylla livet med saker, resor, upplevelser men framförallt att värdera MIG SJÄLV högt och kanske mest. Att JAG är värd att få må bra, njuta av det goda livet och få leva så som jag vill . Säga Ja till det jagvill och nej till vad jag vill. Inte låta mig bli trampad på eller svälja vad skit som helst. Inte längre vara den som bara förlåter gång efter gång bara för att bli trampad på igen. Eller vara för feg eller snål för att inte göra nya saker, se nya platser eller tvärtom - se det som bortslöseri med tid  lyssna på samma låt 15 gånger på raken eller se om Sex and the city för 658e gången ...för det är vad jag vill fylla mitt liv, min vardag, min tid med som räknas. Jag är den som får ta störst plats i mitt liv och sen dom som respekterar och värderar mig för den jag är. 

Jag vill aldrig någonsin gå igenom några proppar igen, men jag får väl ändå kanske någonstans vara småtacksam för upplevelsen hur traumatisk den än var eftersom den ändå gav mig ...hmm MIG.

Jag har lagt över en halv månadslön på drömväska, jag har sett till att äntligen ta mig till Rom, jag har unnat mig lyxiga solresor på 5stjärniga hotell, jag har lärt mig lyssna på kroppen och uppskatta den , jag köper löjligt mycket hudvård, jag har satsat mer på konsten och tecknandet, lyssnar mer och mer inåt vad det är jag vill och hur och jag känner mig starkare och tryggare. Och jag har (nästan) helt slutat bry mig vad andra eventuellt tycker om mig och särskilt dom som inte kan säga det rakt till mig.

Sen har kroppen min just idag dessutom tydligen bestämt sig för att fira 4årsdagen av propparna tillika 4årsdagen då som p-pillerfri med ett mensflöde utan dess like. 

Ja.. den ljuvliga varma sommarvärmen kom tillbaks med besked idag och denna "lillfredagsafton" avnjuter jag ute på altanen.. nyduschad efter en svettig löprunda , iklädd böljande sval långklänning .. med några glas vin, en ihopslängd spaghetti n meatballs med mozzarella och parmesan samt flera avsnitt av Sex anfader the City.

Livet ändå !

Nu är augusti kommen och även om temperaturen är långt över 20 även idag och verkar vara många dagar fram så är det ändå den där lilla skiftningen mot ankommande höst som ändå småskett..rasslet i lövverken som börjat låta annorlunda i vinden, kvällsmörkret som kommer allt tidigare.. hösten kommer komma vintern likaså.. och jag tänker att det var ändå snö in i april i år.. så dessa få sommarmånader. Jag är så tacksam, så lycklig. Och kanske jag avföljer varenda influencer som nu uttrycker längtan efter stickat och "utopiska " visioner om höstmys med choklad o tända ljus och snö och pratar om "onormalt väder " när de garanterat just under vintern kommer uttrycka mörkertrötthet och leda och åka på både en och fem utlandsresor till sol och värme och spä på klimathoten med alla flygresor...