svammel om yta och djup
2024-04-17 | 21:40:19 | Egocentrerat&Vardagligt
Hur jämför du dig, om alls, med andra på nätet?
Det debatteras ju ofta och kritiseras att nätet och sociala medier skapar snedvridna ideal, det är filterbubblor och förskönade vardagar som inte visar sanningen.
Att det inte visar hur dåligt folk mår under ytan.
Att det skapar utseendehets.
Och nog är det så alltid.
Och jag förstår verkligen om väldigt unga påverkas negativt.
Jag tänker också att iaf om en har varit med ett tag lär en sig också tänka kritiskt. En fattar att allt inte är så rosenskimrande som många framställer det.
Att somliga mår dåligt bakom en perfekt frukostbowl eller under ytan av all marmor.
Men att det kanske också är somligas räddning ibland. Att faktiskt kunna fly från det mörka genom att skapa lite ljus.
Jag har väldiga psykiska dippar till och från och visst hade jag kunnat låta det visas i min konst t ex. Men grejen är att när jag mår dåligt vill jag skapa något som gör mig glad och när jag är glad vill jag ju fortsätta vara det när jag ser konstverket.
Som 42åring jämför jag mig sällan utseendemässigt med andra på nätet. Det är liksom ingen idé. Varken att jämföra mig med bra mycket yngre kvinnor eller dom som fixat sig.
Det jag däremot kan jämföra mig ibland är vad gäller det där som kallas framgång. De som iaf verkar mer framgångsrika inom konsten och författandet. Där kan jag absolut fastna i en avundsjuka ibland.
Men samtidigt vet jag ju att även där, går det att påskina och framställa att det går så mycket bättre än vad det egentligen gör.
Mycket handlar i slutändan om fake it til u make it tror jag.
Och jag undrar om vi egentligen skulle bli så mycket lyckligare om vi såg ”olycklig verklighet” på nätet och i flödet.
För när blev nån glad senast av en nyhetssändning?
Oh Well… det var onsdagsbabbel från den här kvinnan. Som på bilden och utanför den har ett endometriosskov med magsmärtor. Men hur skulle jag ha visualiserat det?
För jag tänker att en bild som tas med ett syfte hur ärlig den kanske än är ändå är en planerad bild.
Det debatteras ju ofta och kritiseras att nätet och sociala medier skapar snedvridna ideal, det är filterbubblor och förskönade vardagar som inte visar sanningen.
Att det inte visar hur dåligt folk mår under ytan.
Att det skapar utseendehets.
Och nog är det så alltid.
Och jag förstår verkligen om väldigt unga påverkas negativt.
Jag tänker också att iaf om en har varit med ett tag lär en sig också tänka kritiskt. En fattar att allt inte är så rosenskimrande som många framställer det.
Att somliga mår dåligt bakom en perfekt frukostbowl eller under ytan av all marmor.
Men att det kanske också är somligas räddning ibland. Att faktiskt kunna fly från det mörka genom att skapa lite ljus.
Jag har väldiga psykiska dippar till och från och visst hade jag kunnat låta det visas i min konst t ex. Men grejen är att när jag mår dåligt vill jag skapa något som gör mig glad och när jag är glad vill jag ju fortsätta vara det när jag ser konstverket.
Som 42åring jämför jag mig sällan utseendemässigt med andra på nätet. Det är liksom ingen idé. Varken att jämföra mig med bra mycket yngre kvinnor eller dom som fixat sig.
Det jag däremot kan jämföra mig ibland är vad gäller det där som kallas framgång. De som iaf verkar mer framgångsrika inom konsten och författandet. Där kan jag absolut fastna i en avundsjuka ibland.
Men samtidigt vet jag ju att även där, går det att påskina och framställa att det går så mycket bättre än vad det egentligen gör.
Mycket handlar i slutändan om fake it til u make it tror jag.
Och jag undrar om vi egentligen skulle bli så mycket lyckligare om vi såg ”olycklig verklighet” på nätet och i flödet.
För när blev nån glad senast av en nyhetssändning?
Oh Well… det var onsdagsbabbel från den här kvinnan. Som på bilden och utanför den har ett endometriosskov med magsmärtor. Men hur skulle jag ha visualiserat det?
För jag tänker att en bild som tas med ett syfte hur ärlig den kanske än är ändå är en planerad bild.
Kommentera 0 st
Kommentarer
