GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER -

” Nu är du väldigt rädd om den där väskan”

2011-09-20 | 14:29:13 | Krönika/Politik/Tankar

Igår var det det dags för min krönika i lokaltidningen igen.


Min  för säsongen nya bylinebild..som jag tagit själv...i photobooth.

Tänkte publicera krönikan här för er kära läsare...för jag tror inte så många av er är Tidaholmare...? Och än färre av er tror jag köper Västgötabladet .

----------------

Första semesterhelgen i sommaren som var så åkte jag, tillsammans med mamma och pappa, på den årliga slöjdmässan i Hjo. Detta har vi gjort varje år tillsammans så länge jag kan minnas. Det känns liksom inte riktigt som sommar om man inte åker dit, köper lite marknadschoklad, förfäras över en del hiskligt fula träskulpturer och förtjusas av en del himla fina smycken eller kanske handdrejade kaffekoppar. Likaså är det väldigt viktigt att ta en paus mitt i vid en av Sibyllavagnarna och äta en hamburgare med lite kletig dressing som ofta hamnar i handflatorna och desperat i allt folkmyller försöker man gräva fram en servett samtidigt som man balanserar burgare och dryck.

Efter mässbesöket så skall även en fika inmundigas vid det fina cafét med utsikt över Vättern.

 

Då mamma köpte på sig några riktigt fina skärbräden på årets mässa som dessutom var tunga så ville mina föräldrar lämna av inköpen i bilen innan den där fikan vid vattnet. Jag bestämde mig för att gå in i en butik vid torget som verkade rea ut en massa fina skor och väskor medan jag väntade. Det var en riktigt mysig butik där doften av äkta skinn och läder smorde in mina näsborrar lika ljuvligt som doften av nygriljerad julskinka gör dan före doppardan. Medan jag gick där och sniffade på den ena skon efter den andra och kände på några väskor så frågade plötsligt en äldre herre mig om jag hade köpt väskan som hängde över min axel i Spanien.

Oh nej, sade jag. Den här väskan, den har varit min mammas, som hon köpte på sjuttiotalet.  Ooooohhh säger du det, sade den äldre herren som visade sig vara butiksinnehavaren. Den ska du vara väldigt rädd om, sådana väskor ser man inte så ofta idag, fortsatte han. Därefter började han visa skinnjackor och beställningsjobb han gjort och berättade om olika material – han hade till exempel sytt en jacka till en isländsk artist av havskatt. Jag riktigt njöt av att höra hans historier och om hans kunskap och han såg så glad ut av att få berätta, att nån lyssnade.

Efter en stund kom mamma in i butiken och jag sa att hennes gamla väska hade fått beröm. Och då sken ju mamma givetvis upp och vips var hon nog tillbaka i 1975 när hon berättade om hur hon hade köpt denna bruna läderväska med de snörade sidorna och de inbrända handmålade blommorna på framsidan, för sin första lön hon fått från Vulcan och hur mormor tyckt att det var galet att lägga så mycket pengar – 99 kronor närmare bestämt som ju var en mindre förmögenhet på den tiden, på en väska. Lite försynt frågade mamma till sist vad väskan kunde vara värd idag och herren svarade att den är nog värd en tre-fyratusen kronor. Minst. Min ömma moder tappade hakan lite granna en sekund för att sedan spänna sina vackra Greta Garboliknande ögon i mig och säga ” Nu är du väldigt rädd om den där väskan”.

Några veckor senare spenderade jag några varma dagar i vår kära hufvudstad tillsammans med min sambo och mina svärföräldrar. Vi satte oss och tog en fika vid Stureplan och medan vi satt där och åt biskvier och bullar passerade var och varannan tjej med en Louis Vuitton Speedy lite nonchalant hängandes på armen. Det var tjejer och kvinnor i snofsiga kostymer och unga tjejer i trasiga jeans och sweatshirt. Personligen tycker jag att de där Vuittonväskorna med sitt emblemmönster är ganska så fula och påminner väldigt mycket om de väskor mamma fick hem som gratispremie från bokklubbar under åttiotalet. Men det är en väska som enligt somliga då är åtråvärd, som signalerar status, pengar och smak och nåt exklusivt. Fast frågan är hur roligt det känns när det går runt så många med likadana så kallade it-väskor. Har den inte då förlorat sin exklusivitet som nog köparen var ute efter från början, tänkte jag och beundrade min läderväska i knäet med vetskapen om att jag ägde en riktigt unik dyrgrip med en historia som ingen dyr märkesväska i världen kan slå.



Kommentera 10 st

Kommentarer
Karin B
2011-09-20 - 15:45:54

Sicken fantastisk krönika! Gillar mycket. Puss!

Garderobsgrubbel&Byråbekymmer
2011-09-20 - 15:51:31

Karin B: Ahh thanks sweetiepie!

A
2011-09-20 - 16:30:15

Håller med om LV-väskorna. Gillar inte de där bruna med sitt gulaktiga mönster. Däremot såg jag (en fake) LV i Grekland i somras som var snygg. Den var svart med svart mönster. :D

Fast din väska är mycket finare!

Mikaela
2011-09-20 - 17:17:45

Kul! äntligen får även vi läsa dina krönikor:)

Linn
2011-09-20 - 17:42:36

Tack ska du ha! Och ha en trevlig dag/kväll :))

Helén
2011-09-20 - 18:11:23

Ja just LVtrycket gör inget för mig. Jag kan gilla märkesgrejer, absolut. Tycker alltid att en nikelogga förgyller ett träningsplagg som exempel. Men saker man älskar är oftast inte it-grejerna. Bra krönika!

Banana
2011-09-20 - 20:33:11

Inte för att vara den som är den, men korrekturläser någon din text innan? Tycker att den är bra, men blir lite svensklärare och vill flytta om orden i vissa meningar så att texten ska flyta bättre. Jag var nämligen tvungen att läsa om vissa meningar för att de var så konstiga, men det kanske är för att jag är konstig själv, inte vet jag. Intressant krönika i alla fall, håller verkligen med om att din väska är mer värd än en LV. Fortsätt skriva och lägga ut krönikor till oss bloggläsare, du är duktig.

Garderobsgrubbel&Byråbekymmer
2011-09-20 - 21:11:08

Banana: Ja det är klart att de läser den på redaktionen innan den går i print så de vet vad som står samt att jag oftast skickar den till en eller två personer innan jag skickar den till tidningen just för feedback .

Jag ser själv några fel i denna text som jag i efterhand hade velat ändra på rent språkmässigt. En väldigt väldigt lång mening t ex och även första meningen känner jag nu i efterhand att jag skulle velat formulera om.



Sen har ju jag mitt egna sätt att skriva som säkert är konstigt i vissas ögon..men et är mitt språk =)

Elin Atterstig
2011-09-20 - 23:11:26

Bra krönika, intressant läsning :) Tycker du skriver väldigt lättläst. Och målande!

Sofia Agardtson
2011-09-21 - 08:33:21

Så bra skrivet och vilken härlig känsla det är att bära något unikt och personligt :)


Namn:


Mejl: (endast för mig)


URL/Bloggadress:


Kommentar: