Jag var uppe i Hufvudstaden för någon vecka sedan för att känna mig som en tonåring igen då jag skulle se mitt favvoband Suede uppträda på Cirkus. Jag mötte upp min vän Martina som jag upplevt de flesta av mina Suedeäventyr med genom åren och vi var väl beredda på att precis som 1999 så skulle vi vara ganska så o-suedeiga rent utseendemässigt mot ett typiskt Suedefan. Dvs vi brukade vara ganska ensamma om att inte ha kortklippta, svartfärgade popfrisyrer, mörka manchesterbyxor och tretton lager kajal runt ögonen. Istället möttes vi av ett hav av människor som såg väldigt, hmm, normala ut och medelålders... Vi tittade på varandra och unisont sa vi ”märkligt, vi som inte åldrats en dag” innan jag ledsagade den väldigt haltande ( pga. en halvbruten tå) Martina in i själva konsertlokalen.

Efter en helt fantastisk konsert följde jag min vän till hennes t-banestation vid Östermalmstorg och på vägen så sneglade jag mot de lyxiga upplysta skyltfönstren till Gucci, Prada och innan jag nådde till Louis Vuitton gick jag in i Gustav Fridolin utanför innekrogen Riche. Hejsan Hoppsan! När jag vände om igen för att ta mig till det fyrstjärniga hotellet med utlovade frukostmuffins, jag hade unnat mig sneglade jag åter mot de exklusiva fönstren och undrade om jag dagen efter skulle våga gå in i någon av butikerna?

Jag nådde hotellet efter att ha hälsat på MargaretaKrookstatyn vid Dramaten och hämtade mig en kopp te och en näve småkakor, gratis för alla hotellgäster, och bestämde mig för att jag ska våga Vuitton nästa dag.

Stärkt av tre cappucinos samt fyra torra minicroissants vid hotellfrukosten, ja de där muffinsen såg jag inte röken av, packade jag ihop min röda resväska och iklädd min svarta fuskpäls spatserade jag mot lyxbutikerna. Så blev jag något feg när jag nådde glasdörrarna och såg en jättesmal ,dyrt klädd kvinna med en pärm i famnen komma mot mig. Tänk om det blir som i Pretty Woman där de snorkiga butiksbiträdena tittar snett på den långa, vackra amazonen Julia Roberts och säger åt mig att jag inte är välkommen? Tänk om snatterilarmen vid ingångarna börjar pipa så fort jag entrar butiken?

 ”Varning Varning! Denna människas totala outfitvärde är 897 kr, hon är inte värdig en Vuitton, hon kommer antagligen smutsa ner väskorna med sina kladdiga chokladfingrar och kanske försöka sno en Speedy!”

 

Jag vek snabbt av runt hörnet och ställde mig vid ett av fönstren istället och då dyker genast en vakt upp och stirrar på mig precis som om han luktat sig till min arbetarklassodör. Men så tog jag mig i kragen och peppade mig med ett jävlaranamma och gick återigen mot entrédörrrna som öppnades av kvinnan med pärmen som sa ”welcome” och på engelska frågade om jag ville ha hjälp och om hon skulle skriva upp mig på en lista. ”No thank you” sa jag och försökte se världsvan ut med min något trögrullande resväska. Jag frågade till slut vad en liten handväska på en av hyllorna kostade och fick svaret 16 000 Swedish Crowns. ”Lovely” sa jag och lämnade butiken svettig.