tack för musiken: Oasis

2013-12-29 | 15:39:20 | Krönika/Politik/Tankar

foto från januari 2009, sista Oasiskonserten jag var på.

 

 

När det ändå är årskrönike/årsresumé/walking down memory lane-tider så passar jag på att vara lite nostalgisk.

Inatt, helt nykter, så satte jag igång ett gäng Oasislåtar på Youtube.

Och nästan som en stor käftsmäll, om än en behaglig sådan då, blev jag så påmind om hur jäkla fantastiskt övermäktigt bra Oasis var...är.

 

Jag satte på Wonderwall och direkt slungades jag tillbaka till julen och nyåret 95/96. Jag mindes dofter från mitt barndomshem, rengöringsmedel och julgran och hyacinth och jag kände nästan soffan under mig som mina föräldrar hade då.

 

Jag mindes helt plötsligt den magiska bubbla och eurfori jag levde i då med min kärlek till både Suede och Oasis men kanske framförallt Oasis. Det var MITT band.

Hur jag, ofta tillsammans med Karin,  satt efter högstadieskoldagarna redo framför MTV med VHSband laddat i videon redo att spela in intervjusnuttar och musikvideos.

När internet forfarande var så nytt att de enda hemsidorna som fanns var hemmasnickrade Q&Asidor med fanbilder i knäpp upplösning som man gladeligen ändå sparade ner på diskett efter att man AltaVistat i timmar och fick lägga pengar i en burk som skulle täcka modemkostnaden på telefonräkningen.

 

Jag hade inte jättemycket vänner under högstadiet och inte egentligen under gymnasietiden heller. Och det var först under sista året på gymnasiet som jag ens började gå ut, festa och sådant.

Men jag hade Oasis och jag hade Suede, jag hade musiken och det intresset och den världen att uppslukas av.

Och mycket tack vare dessa två band fann jag ändå tre av de vänner och personer som jag sedan fick uppleva helt galna konsertupplevelser och resor med och en vänskap som fortfarande sitter djupt i hjärtat även om jag knappt träffar två av dom längre..så vet vi ändå var vi har varandra.

 

På en direkt fråga om favoritband, band som betytt mest skulle nog ett snabbt svar bli Suede.

Men får jag tänka efter en gång och verkligen känna efter så är svaret Oasis.

Definitely Maybe, What´s the story (morning glory)? och Be Here Now är tre magiska plattor som inte har en enda dålig låt på sig. Tyvärr blev det inga fler jättebra plattor från Oasis även om efterföljande plattor ändå har en eller två magiska låtar vardera.

Jag är så glad att jag hann se Oasis live i alla fall 3 gånger innan de splittrades och jag är så tacksam för musiken och vad den gjorde för mig.

Nu ska jag ha lite Oasismaraton, så gott för själen.

 

Kommentera 1 st

Oasis var mitt absoluta favvo-band under 90-talet och det blir för mig precis som för dig att jag slungas tillbaka dit när jag lyssnar på deras låtar. Lite avis är jag på dig som fått se dom live för det hann aldrig jag med. Nu ska jag också ha lite Oasis-maraton en stund tror jag. Tack för det! :-)