GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER -

Det smala paradiset...eller helvetet...

2012-03-03 | 15:11:41 | Krönika/Politik/Tankar

Tar en paus i mitt klädkammarprojekt och surfar in på lite bloggar.
Läser Bloggkommentatorerna och....och blir så fantastiskt jäkla förbannad.
Eller kanske mest trött.
Återigen diskuteras det ANDRAS vikt (återigen Blondinbellas) eventuella orsaker till viktökning och alla dessa faror med övervikt.

Återigen varför varför varför hålla på och kommentera andras vikt överhuvudtaget?
Jag har aldrig upplevt det som nåt tassa-på-tå eller tabu kring "tjockisar". Är det några som alltid får höra på ett eller annat sätt eller att det kommenteras vilt bakom deras ryggar hur de ser ut/klär sig/beter sig/ så är det väl tjocka?
Och jag tror det är väldigt få tjocka som inte vet om att de är just tjocka.

Jag skulle faktiskt inte fråga en vän hur denna egentligen mår på grund av sin eventuella stora viktökning eller eventuella övervikt. Om denne inte själv hela tiden skulle prata om det, då skulle jag försöka hjälpa på de sätt jag kan men nu har jag själv tendens till övervikt så skulle antagligen inte vara till nån större hjälp ändå.
Men de jag upplever må allra sämst av sin vikt är de som inte är nöjda med att vara normalviktiga utan hela tiden vill pressa sig till size zero för normalvikt i deras öron är ju "på gränsen till tjock". Jag upplever överlag att de som mår sämst - både psykiskt och fysiskt,  är de som redan är smala men som vill bli smalare inte de som har en övervikt som faktiskt mår helt ok med den.
Jag upplever det som att de som själva hela tiden vill bli smalare även ganska så besatt hittar fel på andra och genast blir både hobbydoktorer och kostexperter och tyckare och tänkare kring hur andra ska leva.
Varför?

Sen kan ju jag säga, som både varit väldigt tjock och varit smal och nu ligger nånstans mittemellan, att rent psykiskt mådde jag bäst när jag var tjock. Jag var nöjd då. Jag visste inte om nåt annat.
Dock var inte klasskompisar och samhället runt mig det. " Du borde röra dig mer", "Ska du verkligen äta det där?" , " Anna ska du inte försöka gå ner  i vikt?".
Så då gick jag ner i vikt, 22-23 kilo närmare bestämt och det är först efter jag provat på att vara smal som jag blivit "ätstörd" i mitt tänk. Det är nu jag får skuldkänslor när jag äter, det är nu jag ständigt tänker på kroppen, det är nu jag ständigt tänker att jag ser bättre ut om jag bara går ner några kilon.
Nu när jag vet om det smala paradiset..eller smala helvetet...och hur mycket mer värd man kände sig av alla runtikring.



Ja övervikt kan vara en hälsofara precis som undervikt. Du kan få en jävla massa sjukdomar fast du är normalviktig också. Kan vi bara sluta kommentera andras vikt punkt slut nån gång och spekulera i orsakerna till viktnedgång eller uppgång och sluta upp med att ens våga lägga oss i hur dessa personer mår när vi egentligen inte ens känner människan i fråga?
Men fan lets face it du är ju en fara bara genom att födas och finnas till.
Kommentera 18 st

Kommentarer
L i i i O
2012-03-03 - 15:28:04

Snygg blogg (:

Jag har en bloppis i min blogg så kolla gärna (:

Jess
2012-03-03 - 15:41:14

Bra inlägg! Väldigt klokt resonemang kring det hela.

ida
2012-03-03 - 16:04:00

Jag är helt viktbesatt själv, men skulle aldrig kommentera någon annans. Tycker det hör till vanligt folkvett.

J e n n s a n s v ä r l d ♥
2012-03-03 - 16:20:36

Bra inlägg som vanligt Anna, men jag måste faktiskt säga att man får höra lika mycket skit oavsett om man är smal eller tjock. Det är lite trist när jag som är smal, vill äta hälsosamt just för att vara HÄLSOSAM och inte gå ner i vikt, få höra "varför ska du låta bli att äta godis, du är ju redan smal?". Hur kroppen ser ut är en sak men sen ska ju insidan må bra. Man ska inte behöva känna ett konstant sötsug för att man ätit för mycket socker. Då valde jag att avstå en period (det gick ju sådär kan jag meddela haha) men man får i alla fall dom där konstiga, ogenomtänkta kommentarerna. Många kan också häva ur sig "varför ska du träna tre gånger i veckan, du är ju smal" och bla bla bla.... Jag blir så trött och matt på dessa kommentarer och åsikter.



Då tyvärr, så är det nog minst lika knepigt för oss alla. Benrangel, smal, normal, mullig, tjockis, fetknopp och så vidare. Och det är så synd att så pass många måste häva ur sig dessa kommentarer, istället för att lägga energi på något annat som är viktigt. Nä vet du vad, nu ska jag nog baka mig något gott och bara må gött! :) Kram!

EmelieMaria - träning&annat
2012-03-03 - 16:23:31

Bra skrivet! Jag har alltid varit rätt normalviktig så jag kan inte uttala mig om hur det känns att vara något annat, men en annan grej som störde mig i diskussionen om Blondinbella och hennes kropp och hennes träning är att väldigt många är övertygade om att man bara tränar för att kunna äta mer alternativt bli smal!?!?



Blondinbella skriver att hon tränar för att bli stark, orka mer och må bra och då kommer en hel folkmassa och anklagar henne för att ljuga bara för att hon inte vill erkänna att hon vill bli smal? Helt galet att detta verkar vara den mest vanliga uppfattningen om träning för man mår BRA av träning och man kan älska sin kropp även fast man inte väger 45 kg som folk verkar ha svårt att tro. Jag älskar att träna och gör det inte för att bli smal utan helt enkelt för att jag älskar att känna känslan av att vara stark och frisk! Finns ju hur många träningsbloggar som helst med samma inställning så alla dessa "endast-träna-för-att-bli-smal-annars-ljuger-man" kanske borde testa att träna och äta ordentligt och inte gå på svältdieter för då fattar jag att träning inte är så kul eftersom man inte orkar något ;)



Oj vad långt det blev nu men jag blir så upprörd.. haha.

Carola [✿✿✿]
2012-03-03 - 16:30:24

Väldigt moget skrivet Anna och visst håller jag med dig i det du skriver. Jag själv har varit SMAL, för smal men fick något fel när jag var gravid och gick upp ca 40 kg under graviditeten, efter detta började jag för första gången i mitt liv lägga på mig vikt. Jobbigt, jag som kunnat äta VAD som helst, när som helst. Idag är jag INTE tjock men när jag pratar om mig själv som "fetto" så är det enligt mina egna mått och hur jag sett ut innan. lagom är bäst och alla vikter + annat sitter i betraktarens ögon.

Sen när man blir lika gammal som mig sätter sig fettet snabbare och svårare att bli av med. Tyvärr, varken du eller jag är feta eller tjocka, men jag vill ändå bli av med lite runt bakdelen + låren där allt sätter sig på mig!

Jag anser att du, jag och även blondinbella är normalviktiga och de som påstår något annat har en snedvriden uppfattning! Usch vilken fruktansvärt dålig blogg den där "bloggkommentatorerna" :( BLÄ

Camilla
2012-03-03 - 16:43:47

Bra skrivet!!



Håller helt med dig



Kram

Linnéa
2012-03-03 - 17:57:13

Jag avskyr vikt och allt som har med vikt att göra. Jag har, som du redan vet, kört en detox under 11 dagar eftersom jag kände mig trött och konstig. Nu, efter tolv dagar, är jag piggare än någonsin. Jag har energi till att träna flera gånger i veckan och är så himla glad. Dessutom äter jag mer än någonsin, 6-8 gånger om dagen. Det kräver en viss planering till jobb men jag är aldrig hungrig, och får inte lika ofta dåligt samvete för saker jag äter. Jag har ingen aning om jag gått ner i vikt, har slutat väga mig och klär mig i kläder som är sköna och passar mig. Så screw weightloss, alla har vi olika sätt som får oss att må bra. Jag har under i princip hela mitt liv varit pinnsmal, så fick jag ätstörningar och blev ännu smalare å nu är jag väl lite överviktig men nu när jag tränar spelar inte vikten ngn roll för träningen får mig att le i flera timmar efteråt. Å tilläggas skall att när jag var smal, var jag icke lycklig. Lycka sitter inte i vikten utan hur man spenderar livet och vi vill ju spendera livet på olika vis vilket innebär att lycka ser olika ut för oss alla :-) fortsätt vara du Anna!

Ida
2012-03-03 - 18:48:02

Håller med dig! Sköt dig själv och skit i andra ;) Åtminstone när det kommer till vissa grejer.



Kramis

A
2012-03-03 - 19:32:28

Bra skrivet! Och tänk ja, om alla bara kunde sluta diskutera hur andra ser ut. Tjock, smala, "kurviga"....

Om alla bara tänkte på att må så bra som möjligt själva, oavsett vikt.

Att diskutera Blondibellas viktuppgång och prata om faran med övervikt är ju löjligt. Nu har jag bara sett någon bikinibild på henne och hon ser ju helt "normal" ut (vad nu det är :D).

Ohälsosamt över- eller underviktig är ju något helt annat. Men då pratar man ju om när kroppen verkligen tar stryk, när hjärtat inte orkar med, när blodfetterna blir farligt höga eller när kroppen inte får någon mat alls och inte orkar. Men det är ju inte vad det här handlar om.



Något annat som retar mig grymt, är när det ska framföras att det är mycket bättre och finare att vara kurvig än smal. Eller när det ska påpekas att män föredrar kurvor. Va fan! Vi ska väl inte styras av vad män tycker, åt något håll!

Fatta mig rätt! Oftast i begreppet "kurvig" så finns bilden av en bystig, smalmidjad kvinna med rundade höfter. Jättevackert och perfekta proportioner.

Men hallå! Varför ens prata om vad som är snyggast?

Varför framhålla någon kroppsform överhuvud taget som ideal?

Alla ser olika ut.

Och de flesta som går upp i vikt får inte automatiskt en schysst kurvig figur.

Jag själv tex. När jag var yngre gick jag enbart upp på låren och rumpan. Överkroppen var skitsmal.

Inga kurvor där heller. Och nu när jag är äldre sätter det sig mer på överkroppen.



Nä, jag önskar att alla tidningar och andra kunde sluta prata kroppar. Vare sig de förespråkar bantning och size zero eller tror sig vara på de "normalas" sida och förespråka det "kurviga".



Alla är olika! Alla ska få se ut hur de vill. Det viktiga är att vi mår bra.

Men det är väl en utopi.

ANNAWII ♥
2012-03-03 - 19:33:32

Bra skrivet! Jag blir tokig på folk som kommenterar vad andra väger, vad de äter och hur de ser ut. Har de inget bättre att göra?



Själv har jag upplevt båda sidor och skillnaden är att när jag var tjock var det mest glåpord som östes över mig (inte så mkt kommentarer om vad jag åt) medan jag i dag får väldigt mycket åsikter av människor som inte känner mig om hur jag äter. Skulle jag under en måltid, en dag, välja bort kolhydrater tror folk att jag är ätstörd trots att de inte en aning om vad jag ätit resten av dagen (jag älskar kolhydrater och blir yr om jag inte äter det under en dag). Det finns baksidor av hur man än ser ut och de människor som är dessa "tyckare"/energitjuvar borde faktiskt leva sina egna liv i stället för att lägga sig i andras.



Kram

Lena
2012-03-03 - 22:18:55

Vet inte vad jag ska säga, förutom att det vår så jäkla bra skrivet. Jag läste, tänkte, och sög åt mig och kom fram till att det är ju precis så det är. Som jag är. Alltså, ju smalare jag har varit, desto mer brydde jag mig om att stanna så, eller rentav bli ännu smalare. Dumt egentligen. Och sjukt. Det tog ju en jävla massa onödig energi, att hela tiden tänka på vad jag skulle äta och inte.



Nu tror jag mycket på det här med att man inte ska bry sig så överdrivet mycket, för det är då kroppen liksom hittar sin form. Sin bästa form. Oavsett om det är en strl 32, eller 44. Och det är så jag försöker leva just nu, när jag nyss (snart 5 månader sen..) fött barn och har de där "jobbiga" kilona på mage och höfter kvar. Att hetsbanta bort dem gör nog ingen glad. Att ta hand om sig (försöka röra på sig lite, äta bra etc) är ju något helt annat.



Ja, det blev ju lite svamligt det här =) men du kanske förstår vad jag försöker få fram ändå?

Men åter igen, himla bra skrivet!

Ellinor
2012-03-03 - 23:31:22

Du är så klok! Så där håller vi (tjejer) ju på hela tiden, är aldrig nöjda med vår kropp. Vi lägger så jäkla mycket energi på att må dåligt över den när vi egentligen borde vara nöjda med en frisk kropp oavsett hur den ser ut! Kroppen ändras i takt med att vi blir äldre så fixerar man sig vid att bara vara snygg kommer man få ett helvete när man blir äldre och kroppen förfaller hur mycket man än tränar och äter nyttigt. Jag är nånstans mittemellan också, skulle gärna gå ner några kilo men är inte överviktig. Men detta är ju min trivselvikt och så länge jag inte börjar banta kommer jag se ut så här, och jag har ju faktiskt en frisk kropp! som jag faktiskt uppskattar för just det! Och du är jättesnygg du med!! Puss

Rinki
2012-03-04 - 10:45:26

Du skriver väldigt bra Anna, jag håller med dig. Varför ska man vara så fäst vi sådant? Det känns så onödig och det är inte som att vi i den "riktiga" världen skulle gå fram till en kändis och säga "varför har du gått upp så mycket?". Vi behandlar verkligen varandra hur som helst över nätet, när det inte är en face-to-face interaktion. Man måste komma ihåg att det är riktiga människor på andra sidan också!



Kram på dig!

Helén
2012-03-04 - 10:46:57

Jag håller helt och hållet med. Om man vill prata om sin egen vikt eller kropp, varsågod. Men annars. Låt det vara. Och att yra om att man är lyckligast som smal. Allvarligt. Det är så korkat. De flesta värderar saker som att kunna äta det de tycker är gott då och då istället för att ha storlek 34. Att det ska vara hälsofarligt att ha tex storlek 40 är ju bara trams. Och att oroa sig över förändringen, javisst det låter ju bra i teorin. Men man måste ju komma ihåg att kroppen förändras för de flesta när de lämnar tonåren, trots oförändrade vanor. Man är således inget mer ohälsosam än innan. Sen tycker jag den här vikthetsen är så tröttsam. Finns det inget annat att skriva om? För det är ju samma saker som dras om och om igen.



Ha en bra dag!

Sofia
2012-03-04 - 11:57:38

Oavsett om man är smal, tjock, normal eller vad som helst mitt emellan dessa så tycker jag att det är så otroligt tröttande att det alltid ska diskuteras. Kan vi inte bara sluta med det?!

Caroline
2012-03-04 - 13:22:21

Så bra skrivet!

Ida
2012-03-05 - 13:08:03

Tack för dina sunda tankar Anna!



En av mina närmaste vänner är ganska rejält överviktig och har alltid varit det. Hon är en av de mysigaste och gladaste människor jag känner och hon har inget som helst behov av att gå ner i vikt. Hon äter det hon vill och hon mår bra psykiskt, det är väl det som räknas? Det är möjligt att hon kanske kommer att få problem med knäna när hon blir äldre, men jag har en normalviktig kusin som redan opererat sina knän flera gånger, så det är ju som du säger, det finns ingen garanti för att vi håller oss friska bara för att vi kämpar för att hålla vikten.



Det är fånigt av BK att påstå att INGEN vill vara tjock. Det vet de ingenting om. Däremot vill INGEN må dåligt, men att tappa i vikt är inget quick fix mot ohälsa, varken psykisk eller fysisk!


Namn:


Mejl: (endast för mig)


URL/Bloggadress:


Kommentar: