om bullar & bomber
2011-07-24 | 11:14:05 | Krönika/Politik/Tankar
Ibland finns det inget godare än en kanelbulle..
Igår kändes det ju väldigt märkligt att ens blogga, ja utan att nämna de hemskheter som hänt i Norge och det känns väl fortfarande lite märkligt..jag menar blogga om en kanelbulle medan jag sitter och tittar på Nyhetsmorgon och de frutansvärda bilderna från massakern och bombningen.
Men jag känner mig tom. Tom på känslor.
En del bloggare har skrivit jättefina sorgeinlägg. Och det som hänt är så himla jävla fruktansvärt på alla sätt som finns. Sånt här får inte hända vare sig i Sverige Norge Uganda Usa Indien Turkiet Spanien ...ingenstans! Jag kan inte ens börja förstå hur det ens kan rymma så mycket ondska fientlighet hat som det gör och gjort i han som utfört dåden. Hur är det möjligt? Och ja det gär mig lite extra ont i hjärtat över att se att dådet utförts mot människor som delar politiska åsikter med mig själv.
Samtidigt så undrar jag över mig själv..jag jämför mig med en del lamslagna bloggare och sådana som lämnat kommentarer hos bloggare. Ja jag tycker det är skithemskt och kunde jag önska det hela ogjort skulle jag gjort det bums. Men jag känner mig inte bedrövad. Jag känner ju ändå att livet dagen vardagen helgen bloggen jobbet företaget intressen skapandet ja allt jag håller på med rullar på. Jag har inte blivit handlingsförlamad.
Kanske är ändå det hela, trots att det är i vårat närmsta grannland, ändå för stort för att greppa vidden av? I alla fall för mig. Jag vart liksom mer bedrövad när Anna Lindh mördades eller när prinsessan Diana omkom. Men då kanske det ändå var enklare att greppa..en person en hemskhet. En människa med ett ansikte som man kände till som man kunde rikta sorgen till..?
Kanske är det i Norge så nära att man innerst inne vet att de kunde lika gärna hänt mig, dig, alla man känner, här där man själv bor..för den där ondskan finns tyvärr överallt. Se bara här på nätet där folk dagligen spyr ut hat och elakheter bland anonyma kommentarer. Folk som verkar leva för att vilja få andra att må dåligt. Eller bloggare som faktiskt skriver rent rasistiska inlägg där de önskar livet ur vissa folk och folkgrupper.
Men man måste få låta livet gå vidare och få känna och visa att det även finns godhet kärlek och glädjeämnen.
Och bara för att man, jag, folk inte bloggat/inte bloggar om det i Norge eller sätter flaggor på Facebookprofilbilden eller ändrar statusen till en massproducerad sorgestatus betyder inte det att man, jag, folk inte bryr sig.
Kommentera 18 st
Jag började skriva en kommentar till dig, men efter att ha skrivit i snart 5 min så kommer det bli ett helt blogginlägg bara det, så jag skriver bara att jag håller med dig och sen får du läsa resten i min blogg om du vill. Ha det fint och hoppas lille kissen mår bättre! Kram kram
2011-07-24 - 11:47:26
Bra skrivet! Jag känner lite likadant. Jag kan knappt tro på det, trots att jag läst en massa om det, sett på tv, i tidningar osv. Det känns liksom inte som att det är på riktigt... Det är för nära och för stort på något vis.
2011-07-24 - 12:25:09
Jag känner precis lika dant, du satte verkligen dom ord jag skulle velat skriva om det hela,
2011-07-24 - 12:26:59
Man tar till sig och reagerar på sånt här på så olika sätt ju, precis som med allt annat hemskt som händer. Vissa skriker, andra blir arga, många gråter, någon känner sig tom medan vissa inte reagerar förrän långt senare. Och inget sätt är ju mer rätt, inget sätt är "bäst" att visa känslor på, man får helt enkelt göra det som passar en själv bäst.
kram
2011-07-24 - 12:30:46
Jag känner mig alldeles tom men samtidigt har jag oturen (?) att känna så mycket empati när hemskheter händer i världen. Det är nästan jobbigt mycket, jag låg sömnlös många nätter i rad när exempelvis Tsunamikatastrofen skedde och nu kan jag inte släppa detta, den sorg och smärta som våra kära grannar har fått utstå de 2 senaste dagarna..
2011-07-24 - 12:56:59
Länkade detta inlägget från min blogg - eftersom jag tycker precis likadant. Hoppas det var okej!
2011-07-24 - 13:07:08
Jag känner precis likadant. Vågar inte vidareutveckla för risk att göra någon upprörd men du sa det bra.
2011-07-24 - 13:14:27
det är för overkligt för att förstå att det är verklighet.
2011-07-24 - 13:33:13
true dat
2011-07-24 - 15:08:56
Bra skrivet! :) Jag nämnde det i min blogg, men som sagt, även om jag inte hade gjort det så betyder ju inte det att man inte bryr sig. Mycket .
2011-07-24 - 15:45:27
Tomhet är ett bra ord att beskriva känslan inom många skulle jag tro.
Har fått tag på nästan alla mina vänner och bekanta, vilket känns skönt. Jag hoppas innerligt att de jag inte får tag på var långt, långt borta från Oslo och ön när allt hände.
2011-07-24 - 16:40:10
Instämmer med dig :)
URL:
http://annster.se
2011-07-24 - 16:55:04
Håller med dig bra skriver!
2011-07-24 - 17:08:43
(sent svar)
Tusentusen tack! :)
2011-07-24 - 20:05:08
jag upplever lite samma sak, blir inte handlingsförlamad av det hela och det upptar inte mina tankar hela tiden. När jag verkligen tänker på det, ser på bilder, läser överlevandes historier, då känns det i hjärtat, men efter en stund fortsätter man med livet liksom.
Tror vi ser så mycket hemskheter varje dag i tv m.m, och inte bara verkliga händelser utan också fiktivt våld, därför har vi nog blivit lite immuna mot det hela (när det inte är alltför nära oss själva iaf). :/
2011-07-24 - 21:24:05
Jag kan inte heller ta det till mig så mycket.. klart det är hemskt, SJÄLVKLART! Men är det värre än det som händer i krigsdrabbade länder?
Ptja.. det är otippat med sånt här i Norge, Sverige osv. Det blir ju mer påtagligt.
Men ändå inte.. hur förklarar man?
Här i gbg var ju Nordstan bombhotat, och då blev man väl lite skraj.. när man gick in där några dagar senare o det var massa poliser där så kändes det obehagligt.
Så jag tror det kan vara svårt att ta det till sig när man inte upplever det själv.
O jag är en sådan person som inte kollar nyheter, tidningar osv pga allt som händer i världen. Jag orkar inte må dåligt över det.
Läser jag ingående, som tex en blogg skriven av en som var med på ön, så gjorde det ont i magen och ögonen brände.
Ska jag behöva ha det så varje dag?
Jag har medlidande, men orkar inte sätta mig in, orkar inte följa alla nyhetssändningar.. det blir för tungt då.
Jag vet vad som hänt, och det räcker för mig.
Pöss!
2011-07-24 - 22:33:28
Jag håller med, det känns för stort för att greppa. Och så är det väl någon form av försvarsmekanism som gör att man fortsätter ungefär som vanligt, annars skulle man ju aldrig orka..
2011-07-26 - 23:58:46
alla tar detta på olika sätt och det är helt okej. Man kan inte hinna känna sorg för allting men det gör man mer eller mindre. Dock är jag inte lika rädd. Det kunde nästan hänt här i Sverige och det är inte för längesedan heller då planerna på att spränga NK i stockholm inte gick som det skulle. Ett försök är ett försök. Vem säger att inget händer nästa gång? Jag var mer rädd då än nu..
2011-07-24 - 11:27:25