Så där, logotypeskisserna är lämnade, beställningar paketerade, lite bokföring gjord. Kanske jag skulle tillåta mig ta helg nu. Vädret ute är ruggigt och soffan ser lockande ut, en kopp te, filt, katterna och kanske en film?

Tittar i dvdhyllorna..JFK, Dirty Dancing, Grey’anatomyboxar, Bobby, Scrubs, Zombiefilmer…och där..där mellan Medan du sov och Trogen tjur sökes står den.. SATC the movie.

Lite mer än ett år sedan den hade premiär på bio efter år av  ”blir det en film?”spekulationer.

Jag tänker att jag ska sätta på filmen. Men jag kommer inte göra det. Och gör jag det kommer jag bara sitta och skruva på mig, flyga upp och ner från soffan och hitta annat och göra och sen stänga av den ungefär när Carrie sitter och äter nudlar på nyårsafton och stänger av den där musikalfilmen.

Jag tycker SATC the movie är kass.

Och då dyrkar jag serien. SATC är genialiskt.  Jag tillhör dom som såg den första gången den sändes på svensk tv. Som köpte varje säsong för sig på dvd innan där rosa shoeboxen ens fanns. Som kollat sönder dvd:erna totalt. Som tycker att säsong 5 är annorlunda mot de andra då det märks att SJP’s skådespeleri påverkas starkt av hennes graviditet. Som kände en enorm tomhet när sista avsnittet, avsnitt 96 sändes.

Jag ville aldrig ha en film. Jag ville aldrig veta om Big och Carrie lived happily ever after eller se om Samantha och Smith fortsatte göka som nykära eller se om Charlotte skulle få fler barn eller om Miranda och Steve gjorde dittan och dattan i Broolyn. Serien slutade på bästa tänkbara sätt..Why ruin a perfect ending?

Men filmen kom och jag såg den och jag sörjde den.

Filmen uppfyllde alla de fördomar som t ex min sambo hade om serien. Ytligt ytligt ytligt.

För det som serien förmedlade under 6 säsonger – ”kvinnor kan”, stark kvinnlig vänskap, du duger som du är, män kommer i andra hand..ja allt det där är som bortblåst i filmen.

Aldrig att Samanthas ”viktproblem” skulle hånats på det sätt det gör i filmen i serien..Det hade aldrig varit en issue. Aldrig att serien hade tagit fram den sensmoral att oavsett om din kille lämnar dig vid altaret eller hoppas i säng med nån annan för att du är lite trött så ska du förlåta honom.

Never.

Något annat som dessutom skiljer serien och filmen åt är högtiderna. Jag tror SATC är en av få serier där varken jul, nyår, alla hjärtans dag eller holidays firas. I filmen firas alltihop. Vilket bidrar till den enorma klyftan och känslan mellan serie och film.

Nej, jag tar ett steg tillbaka i dvdhyllan och väljer Medan du sov istället. En kanonrulle…och kanske är det just det jag komemr göra när SATC2 kommer..Sover.

(illustration: jag)