(krönika från 09-06-11 )

Tidaholms gator kryllar ikväll av stolta föräldrar som klätt upp sig och håller i videokameror och vanliga kameror samtidigt som de vinkar åt pyntade veteranbilar som åker förbi.

I bilarna sitter deras 15-16åringar som idag lämnat högstadiet ” för de har slutat nian fy fan vad de är bra” uppklädda från topp till tå i kostymer och finklänningar redo att gå på bal. Många av dom tänker nog att är de inte barn längre, nu är de vuxna, de ska ju börja gymnasiet i höst.

Och jag måste säga att de ser skitvuxna ut.

För 12 år sen slutade jag nian. Jag åkte inte bil till balen. Jag har för mig att jag gick. Iklädd vit kjol, vitt linne och vit spetstunika över och väldigt klumpiga svarta platådojjor på fötterna. Kläderna var av storlek 44, jag var glad att jag hade hittat nåt som passade överhuvudtaget. Mina kompisar hade riktiga balklänningar. Smärta och fina.

Jag minns inte mycket alls från kvällen, men det beror ju inte på nån alkoholhaltig minneslucka. Vad drack vi- coca cola? Jag vill helt enkelt bara inte minnas den där tiden..alls. Även om nu små små flashbacks svischar förbi medan jag ser alla glada småvuxna nior åka förbi utanför. Jag minns att jag stod i ena hörnet av dansgolvet i slutet av kvällen , för mig själv, och såg mina vänner dansa tryckare.

I helgen måste det så då vara dags för studenterna och deras bal.

För nio år sen tog jag studenten. På min studentbal gick jag arm i arm med min då för tillfället bästa tjejkompis. vi såg ut som ett förälskat överförfriskat lesbiskt par. Ja de flesta trodde nog att jag var lesbisk när vi tog studenten för oh my god jag hade ju aldrig synts med nån kille…nej jag hade ju haft fullt upp med att gå ner 22 kilo och spela kall.

Jag bar en kolsvart lång balklänning och på fötterna hade jag svarta pissetofflor och ena stortån klädd i ett plåsterpaket. Ty kvällen innan krossades nageln av en väldigt vass stilletklack i en toalettkö inne på Plantis i Falköping.

Minns inte så mycket av den kvällen heller, dock mer alkoholhaltiga minnesluckor denna gång. Men kvällens enda dans dansades med gympaläraren.

Jag känner mig fortfarande inte vuxen trots att jag klarat av gymnasiet,högskolor,universitet,skitstövlar,jobb hit och dit,arbetslöshet,start av företag och samboförhållande sedan nians bal. Men jag avundas de där 15åringarnas blickar ikväll som vittnar om en tro på att nu börjar livet.

Kanske borde jag också skandera ikväll att ”jag har slutat nian fy fan vad jag är bra”…fast inse att livet pågår mest hela tiden och börjar redan när man föds.

..och fan vad de där svarta platåskorna hade varit moderna idag.