Jag fick en rolig och lite annorlunda utmaning utav http://calline.blogg.se/

att skriva om en kvinna jag beundrar, till exempel en författarinna, en musiker eller en skådespelerska.

Det finns en "kändiskvinna" jag håller högre än andra och det är,och har så varit i många många år: Marilyn Monroe

Jag vet inte riktigt vad det är men det är en kombination av det tragiska liv hon levde, den stackars lilla flickan som bara ville bli älskad...som lät sig utnyttjas...som ständigt fick spela rollen - oavsett om kamerorna var på eller inte, som dum blondin...Men hon var allt annat än det. Om man nu inte är dum för att man tror på kärleken då.

Jag vill inte låta som en klyscha eller löjlig och säga något i stil med att "jag känner mig själsligt besläktad med Marilyn"...men jag har läst så mycket om henne, sett så mycket med henne..lyssnat och tagit till mig och jo..jag känner igen mig i en hel del...faktiskt.

Men jag beundrar Marilyn för hennes prestationer trots hennes minst sagt trassliga liv. Jag beundrar henne för hennes engagemang och vilja, för hennes skönhet och skratt. Jag beundrar henne starkt för den mänsklighet hon ständigt verkade visa prov på.
Det mest tragiska med hennes korta kärlekssökande liv är att hon blev så älskad, en ikon av sådana som mig och andra först när hon lämnade jordelivet.

Men jag vill också passa på att hylla och visa min beundran för ALLA er kvinnor där ute som vågar älska er själva. Som sätter er själva och ert välmående främst. Som vågar vara oberoende och ha egna liv. Ni som vågar lämna dåliga relationer, ni som inte tar någon skit.

Jag beundrar er kvinnor som också är raka motsatsen. Ni som helt glömmer bort er själva för er starka kärlek till barn, man eller annan kvinna. Ni som lider i det tysta, ni som inte blir sedda men som kämpar på och överlever.

Jag beundrar min vän, älskade Karin B för hela ditt härliga "jag".

Fast framförallt, fram för allt så beundrar jag min mamma. Jo det är så. Det största hjärtat av alla, min älskade mamma. Vad skulle jag gjort och göra utan henne? Det finns ingen som fått ta emot så mycket sit som hon (mycket från mig) som klarar av  så mycket...och hon klagar aldrig. Jag förstår inte hur hon orkar..kanske gör hon inte det egentligen...men då hoppas jag att jag kan hjälpa till..ge tillbaka  lite av allt hon gett mig. Jag vill försöka i alla fall.
Tack för att du finns mamma.

Kommentera 10 st