Idag har årsdag. 16 år tillsammans, officiellt. Tror vi. Vi har i alla fall alltid firat den 6 mars som årsdag. Efter att jag nobbade honom i fyra år och sedan lite dejtande av och till i några månader och kanske egentligen var ihop, men det var en fest just den 6 mars för 16 år sedan som vi verkligen fick frågan av folk om vi var ihop på riktigt nu och vi sa ja.

Och detta kommer inte bli något inlägg om överdådig och svulstig kärlek eller om hur vi är ett "team" som är så poppis att par kallar sig eller ett inlägg där jag romantiskt och episkt beskriver honom som  HAN....

Jag är bara glad över den här karln och vårat förhållande där det liksom är naturligt att jag åker på solresor till andra länder med min bästa vän  för att det är vad jag vill och älskar men att han håller upp armen när vi ska korsa en väg för att han vet att jag är disträ i trafiken. Ett förhållande där han imorgon åker på en metalfestival och jag kan ha bubbel - och mellohäng här hemma. 

Ett förhållande där inte skaffa barn alltid varit det naturliga och aldrig en fråga eller kompromiss och att vi förenas så starkt i lika åsikter vad gäller politik och samhällssyn och att vi kan dela en öl på både deathmetalkonserter som på Winnerbäckspelningar. Vi har pratat några gånger om förlovning. Men äsch. Det går ändå.

En socialamedierskygg och en som visat upp sig och sitt liv i bloggar och instagram i 14 år, jorå det funkar fint. Och ibland dåligt. Men vi håller ihop.

Det är jag glad för.