Det var en gång en flicka..kvinna, som hette..heter Anna. Fram tills dess att hon skulle fylla cirka trettiosex år så ratade hon Louis Vuittonväskor. I alla fall de där vita med det färgglada logotyomönstret som mest såg ut som väskor man fick som premie i bokklubbar under åttiotalet. Dock så sneglade hon då och då och modehuset Chanels håll och kunde mycket väl se sig själv framför sig i en framtid där hon struttade småstadsgata upp och småstadsbacke ned med en quiltad 2.55 slängandes kring armen.

 

Men så en dag när det slösurfades på internet skådade Anna en Louis Vuitton Monogramväska med ett stort cerise V på från en specialkollektion och som hon föll pladask. DEN ville hon ha. Kanske kanske skulle hon unna sig en sådan en vacker födelsedag.

Hon åkte till Rom och under några varma septemberdagar medan italiensk svett rann gick hon in och ut igenom Vuittonbutiken men vågade inte köpa något. 

 

Det skulle dröja ytterligare några nånader och den 11/11 2017 på hennes trettiosjätte födelsedag klev hon så in på Vuittonbutiken i Stockholm fast besluten att köpa sig en Pochette för cirka 4000 riksdaler.

Med en sextioniokronorshatt på huvudet blev hon satt på en väntelista för att sedan mötas av beskedet att Pochetter minsann, knappt går att få tag på längre. Besvikelsen var stor i några sekunder eller så tills det kom sig att Anna istället började snegla de isblå ögonen åt Speedyhållet istället. Vissa storlekar kändes alldeles för barnsliga men när Speedy 35 nådde hennes hand och armveck och hon såg sig själv i spegeln var det kärlek vid första ögonkast. DEN skulle hon hafva!

Sedan vart det GULP och HJÄLP ty den väskan kostade mer än det dubbla än vad hon tänkt att lägga på Pochetten som inte fanns. Men efter flera överläggningar både med sig själv och den stackars expediten sptaserade sedan Anna ut ur Vuittonbutiken i den svenska hufvudstaden med sin allra första Vuitton och så var en Vuitton-o-holic född.

 

År 2018 fann hon sedan en Pochette fast på en vintagesida för i maj det året under den ljufvligaste av semesterresor till luyxresort på Rhodos med sin ömma moder skådade hon just en Pochette på en annan kvinnas arm och såg just med de isblå ögonen hur ljuvlig den lilla väskan var. en sådan måste bli hennes.

 

Och våren 2019 så begav sig Anna för allra första gången till staden London och hem kom hon med en Vuittonplånbok. För vad vore väl en Londonresa utan lite lyxig shopping? Inte tänkte hon göra om samma tråkiga ickeshopping som Rom inte.

Och så kom hösten och Anna började så smått att börja se över vad tänkas månne nästa Vuittonköp bli?

Så såg hon DEN! EN Graceful. Men ack ack den stod alltid som out of stock eller icke tillgänglig. Så Anna ja hon beslöt sig så för att kontakta självaste Vuitton och fråga om väskan någonsin kan tänkas dyka upp och fick svaret att den är en eftersökt eftertraktad dyrgrip men att hon kunde bli satt på en väntelista. "Ja yack" svarade Anna. Men veckorna...månaderna gick och det föll lite i glömska. Tills Vuitton en dag hörde av sig och sa att det fanns en väska och denkunde bli hennes. Den kunde bli Annas!

 

Så Anna begav sig åter till hufvudstaden för en vecka och några dagar sedan påpassligt nog sedan tidigare inbokad hotellhelg med sin bästa vän Karin. Tilllsammans gingo de till Vuittonbutiken och där väntade Annas nya väska. Och där informaerade en förvånad expedit henne om att väskan nu slutat att tillverkas och det ooooaaaades och wow:ades.

Vilket fick det hela att bara kännas än mer rätt i Annas hjärta.

Och med sina initialer instämplade i guld lämnade sedan de båda kvinnorna butiken och firade Annas nya Vuitton med Bellinis och skumpa på Vau de Ville.

Anna vet att hon och hennes Vuittons komme rleva lyckliga i alla sina dagar, både de gamla nya Vuittonsen och de nya som komma skall.