GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER -

Give a fuck!

2018-11-18 | 20:22:34 | Egocentrerat&Vardagligt

 
God söndagskväll på er blogosfären! Hoppas ni haft ett skönt veckoslut.
Även denna helg spenderades i Göteborg för min del. Denna gång med min bästa vän för en hotellnatt, stros, tjöt, vin, shopping men framförALLT : No more fucks to give med Mia Skäringer.
Ojojoj så bra det var.
För det första var den rent visuellt så jäkla snyggt gjord! Sto reloge för det. Men för det andra och viktigast så var det en så tight och jäkla viktig tvåtimmarsshow. Perfekt avvägning med sångnummer, en hel del "enkel" skratta-rakt-ut-humor men också allvaret och mökret.
Om att vara kvinna, inte vara kvinna. Om att få ha rätten till sig själv och sin kropp och att det är ingen annans rätt någonsin att vare sig objektifiera den eller sexualisera den eller sätta den i olika fack .
Din rätt att bara få vara. Din kropps rätt att bara få vara.
 
Det får vara nog nu. Med bodyshaming. Kvinnoshaming. Sexualisering. Självhart självskadebeteende. Att så mycket bara blir förlåtet och accepterat om du har en snopp mellan benen men aldrig är ok om du inte har det.
Det måste bli ett slut på det här med att kvinnokroppen ständigt ställs i en sexuell kontext. Att du alltid ska stämplas som kåt, villig och uppmärksamhetssökande beroende på vad du har på dig eller inte. Den här helt ofattbara konstiga laddningen den kvinnliga patten och bröstvårtan har. En kroppsdel både män och kvinnor föds med. En kroppsdel som kommer i alla storlekar och former. När ska det avdramatiseras?
 
Därför blir jag bara så extra less. Jävligt less när en som Johanna Toftby, ja jag vet inte antagligen vil göra nåt försök till provokation antar jag, genom att göra en grej av offentlig amning som något för henne störande, nåt hon äcklas av särskilt om barnet inte längre är ett spädbarn. För det var tydligen ok upp till den ålder hon själv ammade sina barn...alltså det här med att sätta någon egen moralisk måttstock som sedan  skall gälla generellt utefter vad man själv har gjort..jisses. Den här typen av människor som sätter sig lite "över" alla andra och inte kan se bortom sina egna referensramar och bara bestämt att de har rätt och sedan dömer ut övriga som inte är exakt så. 
 
Men åter till Mia Skäringer. Det var mest Mia i showen men hennes två ytterligheter i form av Tabitha och Gulletussan var också med. Tabithas mentalitet och självsäkerhet är ju vad de flesta av oss borde sträva efter. Många av oss bär nog tyvärr mer på Gulletussans osäkerhet, så in i bomben nedtryckt av åratals patriarkala strukturer om hur vi kvinnor "borde" bete oss och behaga. Ta bort vår egna identitet och sätta mannen främst och först.
Vilket mörker Gulletussan är under det glättiga.
Vilket jag hoppas, på ett sätt att alla kvinnor kan relatera till för att antingen bryta sig loss från det eller aldrig själv hamna där i.
Så för igenkänning och kanska Eurekakämslor att göra nåt åt det hoppas jag så många kvinnor som möjligt ser den. Sen kan man ju bara hoppas att så många män som möjligt också ser den, borde se den...för att FATTA.
 
 
 
 
 
Kommentera 0 st

Kommentarer

Namn:


Mejl: (endast för mig)


URL/Bloggadress:


Kommentar: