Sött till sjuk...

 

Fortsatt sjukstuga här.

Röntgade lungorna i tisdags sen tillbaka till Vårdcentralen i onsdags, ja efter mycket om och men - de hade totalt telefonhaveri för andra gången den veckan och 20 sekunder efter öppnad telefontid meddelade telesvar att de ej tog emot fler samtal den dagen.

Men åkte fram, fick en tid, samma läkare som veckan innan och jag satt där, så himla utpumpad och trött och ledsen att jag gråtandes bad om antibiotika men som han vägrade ge mig " hjälper inte". Istället ville han skriva ut hostmedicinen, som jag redan fått "oj då" så han ändrade till en annan och jag ifrågasatte om jag skulle ta den på dagen då den är slemlösande och den andra jag redan hade, hostdämpande, till natten . "Jag förstår inte" svarade han då och sa sedan åt mig att fortsätta med kortisontabletter.

 

I fredags morse blev jag så mycket sämre, bara började kräkas och grät och grät. 1177 sa åt mig att åka till akuten och jösses, där fick jag hjälp med en gång, de hämtade läkare snabbt och jag fick precis det antibiotikat jag bett om på VC, på plats samt på recept.

Jag kunde mycket väl ha en lunginflammation som inte syntes på röntgen plus min bronkit och så medtagen som jag var och som min hosta lät var det inget snack om att jag skulle ha Doxyferm och både läkare och sköterskor ifrågasatte verkligen hur VC hade behandlat mig.

 

Helgen har mest ägnats åt att försöka sova, vila..och jag har skämts bort av föräldrar, svärföräldrar och sambo.

 

Sjuttsingen så skruttig och ömklig man kan bli även när man är 36 år fyllda.

 

Och återigen blir jag så jäkla rasande på Vårdcentralen och ickevården där. Jag vet ,jag vet jag är inte utbildad läkare, men fasen ibland är det väl ändå en läkares skyldighet att ändå lyssna på patienten - verkligen lyssna och kanske faktiskt kolla igenom ens journalhistorik och se att patienten faktiskt också kanske vet litegranna om sig själv, vad som alltid funkat i samma situation och dessutom också se att man inte ränner där i tid och otid och ständigt ber om olika mediciner om det nu var nåt antibiotikamissbruk de var rädda för?