foto: jag

 

I början på veckan var det råkallt, is och snö och vintern kändes som den höll oss i ett bedrövligt långt grepp.

Men så hände det. En morgon vaknade jag av ljudet av spöregn!

Ett sådant där spöregn som jag bara visste skulle spola bort den där förbannade snön och framkalla en av de ljuvligaste dofterna , nämligen den av våt asfalt.

Och då, då kände jag det . Hoppet och lyckan och vetskapen att det blir vår i år också och att den allra bästaste av tider ligger nu alldeles runt hörnet. Det kommer bli MAJ!

De där allra första dagarna när byxor och thirt känns alldeles för påklätt i trädgården. Den där första dagen när man äntligen tar på sig bikinin och shorts igen.

Dagarna när allt fullkomligt exploderar i ljuvlig prunkande klorfyllpsrängd grönska och hela sommaren fortfarande ligger framför en.

 

Jag har jobbat hela helgen , men de få gåmnger jag fått smaka på utomhus så har det varit sol och varmt! Dofterna som nu fyller näsan..magi.

 

Det gör sannerligen ont när knopparna brister ..för mig ...för då fylls hela min kropp av en sådan enorm lyckokärlek tillika längtan om spritter i varenda por att jag knappt vet var jag ska ta vägen någonstans. Jag kommer alrig kunna sätta ord just på hur mycket jag älskar maj..juni och juli. Aldrig.

Men jag känner Det. 

Och jag vet att det kan komma väderbakslag utan dess like än.. men våren och sommaren finns där. De är på G.

De kommer.

 

Ja herrejävlar.