Då jag jobbar helg denna vecka har jag min "helg" mitt i veckan. Idag har det varit mestadels soligt och hyfsat varmt så efter skön sovmorgon blev det ett gäng timmar i solen...och det är visserligen härligt när det steker på...men det märks ju så att hösten är runt hörnet.

Folk får kalla augusti sommar hur mycket de vill, och visst första veckan är det väl absolut så... men det är , enligt min mening, inte alls samma känsla att ligga där i solstolen nu som en lika varm dag i juni eller juli eller ens maj..

Vindarna är annorlunda. Lövrasslet tar vid.

Allt det gröna är liksom alldeles matt och blekt nu. Med en grå hinna på sig.

Kryp och insekter som är  slöa och klibbar sig mot en.

...och så är det den där doften...doften av förruttnelse och vissenhet.

 

Ja jag må låta negativ, men tro mig jag försöker njuta...jag njuter varenda soltimme och hänger fast vid sommarkänsla jag kan få och tänker strutta i öppna sandaletter så länge jag kan, men det skär i hjärtat ändå som varje år att det nu är så långt bort tills det är sommar igen .

 

Så jag måste nypa mig i armen litegranna ändå ..jag firade in juli månad i Grekland och jag kommer få möta septembers första dagar i Rom.

 

Nåväl, efter underhållandet av solbrännan, så blev det en löprunda i kvällssolen. Har känt mig lite urgängorna senaste veckorna och senaste två löprundorna har varit skitsega och jag har knappt orkat 5 kilometer..och det är ok, ibland säger ju kroppen verkligen ifrån, man får vara trött och sliten utan en massa prestige.

Men ikväll stämde andning och ben och ork igen och det blev lite mer än 6 km i bra tempo.

 

Och nu har jag moffat i mig maffiga köttbullemackor och några koppar te och njuter av en favoritfilm från barndomen: Cocktail.

 

...this magic moment..