Nu är det en vecka sedan jag blev 35 år. Jag har ingen åldersnoja Men det känns konstigt att ha uppnått just denna ålder.. att jag har funnits till i 35 hela år.
Och tänk att det skulle krävas mitt 35:e levnadsår för att jag skulle idé mitt egna värde, landa i mig själv, inte ta nån skit.. i alla fall inte på det stora hela men ibland lämnar man ändå hjärtat naket och öppet och sårbart..
Att det skulle ta så här länge för mig att faktiskt börja acceptera mig själv, älska mig själv, min kropp istället för det uttröttande självhatet.
Att det var när jag gick mot de 35 som jag skulle känna mig snyggare, starkare och bättre än vad jag någonsin gjort.
Och med flera mörka år bakom mig, fruktansvärda dippar och stora sorger, ja även första halvan av detta år var väldigt smärtsamt och vilset.. så vad var väl just en perfekt present om något om inte just "Jag älskar Mig"..?

Nånstans där i maj månad släppte jag mig själv fri och jag har vågat leva.. livet... kan vara ganska jävla fantastiskt om man bara vågar vara sig själv.

Kommentera 1 st