By now you should've somehow / Realized what you gotta do

2013-09-02 | 09:24:00 | Egocentrerat&Vardagligt

 

Igårkväll så kollade jag äntligen på Svt:s Nineties och avsnittet om Britpop. Intervjuer med Noel Gallagher (oasis), Gramham Coxon (blur), Brett Anderson och Mat Osman (suede) och jag slungades tillbaka till en för mig väldigt magisk tid kring 1995-1998.

Suede och framförallt Oasis är en så djupt rotad del av mig och kom till mig i de där känsligaste tonåren kring 14-17 när man desperat försöker platsa in men ändå hitta sig själv och samtidigt till slut kommer fram till att man bara skita i vad andra tycker och köra sitt egna race. Ja lite Oasisattityd helt enkelt.

 

Oasis och Suede var de första band som jag gillade SJÄLV: inte för att brorsan lyssnade och jag lite så där samgillade för att jag ville att han skulle tycka att lillasyrran var lite cool. Inte för att jag växt upp med det eller att mina föräldrar lyssnat på det.

Jag hade inte många kompisar alls under denna tid.

Men jag hade Karin. Och det är åter en punkt till varför Karin är så pass viktig för mig. För hon var med då och för att hon fattar precis det magiska med kombinationen VHSband, video, MTV.

Hur vi 1996 och 1997 med spänning satt och väntade in videopremiärer av Suedes nya musikvideos eller satt som klistrade och väntade på eftermiddagarna framför MTV och det var utlovat att Brett Anderson skulle komma in i studion för att svara på lite frågor eller dramaföljetongen kring Liam Gallagher och Patsy Kensit..blir det bröllop eller ej?

Den otroliga lyckan när man på gamla VHSband hittade rena rama undangömda skatter då man på nått sätt spelat in gamla klipp och intervjuer med Bröderna Bus aka Bröderna Gallagher och Suede kanske för att de varit innan nåt annat man ställt videon att spela in.

En tid då inte allt var så himla tillgängligt som det är idag och internet inte var en självklarhet, hemsidor såg ut lite hipp som happ och man sparade bilder på disketter som sedan blev helt konstiga i utskrift och man fick lägga pengar i en burk hemma för den tid man använt det uppringda modemet.

Sommaren 1997 och den otroliga spänningen och väntan på albumet Be Here now och den episka inledningen på D´ya know what I mean? Som tillsammans med Bittersweet Symphony, MmmBop och Thorn skapade ett soundtrack för tiden mellan högstadie och gymnasie.

 

Den totalt underbara upplevelsen när vi entrade Hultsfredsfestivalen i juni 1997 och fick se Suede live för första gången och se och höra Wild Ones, By the Sea och Europe is our Playground medan Brett gjorde sin höftdans, Neil Codling såg sitt sötutråkade jag ut vid keyboarden och Rickard Oakes se ut som han nådde gitarrklimax. Denna första magiska Suedeupplevelse med både halsfluss och ögoninflammation i kroppen...men vad gjorde väl det? Jag fick ju se Suede! Det blev både en till Suedekonsert den sommaren då ända uppe i Östersund och vi fick även prata med Mat och Simon, och så fick jag se Oasis senare på hösten.Totalt har det sen 1997 blivit ialla fall 3 oasiskonserter innan de gick skilda vägar och 9-10 suedekonserter + 2 Brett Anderson solo. En del med Karin och en del med min vän Martina som jag också fann via kärleken till Suede.

 

När jag såg programmet igår vaggades jag tillbaka till en tid som för alltid kommer betyda en massa för mig och jag kunde riktigt känns doften av det rengöringsmedel som användes hemma 1996, känna doften av det Charles Worthingtonschampoo jag använde sommaren 1997 och känslan av flanellskjortan jag jag använde 1995 när jag gick i åttan.

 

Idag ska jag lyssna på Suede och Oasis hela dagen.

 

Kommentera 4 st

Jag förstår hur du känner när du skriver det här. Jag lyssnade lite på Oasis och Suede men mina idoler var ju Take That (och jag var inte kär i nån av dem!). Jag fick dock aldrig chansen att se dem live. Några år efter att de splittrats fick jag chansen att se Gary Barlow på Konserthuset och satt på rad 1. Det var coolt. ;)
Har missat min favorit Robbies båda Sverigekonserter. I år för att jag precis fått en bebis. Var så arg förra året när han meddelade att han skulle spela i Gbg, för hade han kommit till sthlm hade jag faktiskt kunnat gå... :(

Och det där med Mtv känner jag igen, jag och min kompis satt också klistrade. vad kommer härnäst, three from one, most wanted, mm. Vi spelade in massor på VHS och kollade på, blandband, satte vår lilla bandspelare mot tv och spelade in låtar som inte fanns på skiva etc..

....vad gammal man känner sig...

URL: http://facebook.com/skalsart

Ja, gud jag minns när jag alltid sprang till Presstop för att köpa nya Smash Hits. :D
Du har rätt där, det är helt sjukt coolt att vi fått vara med om den här tiden!

URL: http://facebook.com/skalsart

Det är bara bra med mig, en aning trött och ont i kroppen men ska inte klaga. :) Har varit på bio med Wilma idag. :)

Hur mår du?

Stora kramar!

URL: http://facebook.com/skalsart

Hög igenkänningsfaktor! Lyckades man hitta en tidningsartikel och allra helst med foto, klipptes den ur och sparades. Jag kunde läsa samma lilla notis om favoriterna om och om igen. Fantisera om hur de hade tänkt när de skrev den och den låten, vilka de hängde med på dagarna, vilka de var ihop med etc. Nu var jag mer en grungetjej men Oasis gick ju inte att värja sig mot. Fantastiska låtar! Jag minns, jag var på språkresa till England sommaren -95. Såg en restaurang som hette Oasis - hade naturligtvis inget med bandet att göra, men jag var ändå tvungen att fotografera och föreviga det hela :)

URL: http://mollysgrove.blogspot.se/