Jag på Mallorca för en månad sedan..

 

Så var det den 1 augusti och jag önskar jag inte vore lite av en sommarpessimist som känner detta vemod så fort det blir augusti och helt plötsligt känner en panik sprida sig i kroppen över att sommaren nu är över.

Vinden har vänt, det har redan börjar..det gröna är inte längre så där knallgrönt, blommorna som finns kvar tappar sina blad, det kommer ett och annat löv flygandes och landar kring mig och det är ett höstigt rassel i blad och växter nu när vinden tar i.

Jag tror säkerligen att vi har flera härliga somriga dagar framför oss med varma temperaturer.

Och oj vad jag ska bära mina heels med öppen tå och lufta mina klänningar så länge jag kan.

Men det är ju ändå ett faktum..att det är alltid ett år kvar tills nästa sommar men aldrig mer än några månader kvar till mörker och kyla och ickesommar.

 

Förra veckan när det var riktig högsommarvärme och det var så där härligt varmt till in på natten och man inte behövde vare sig kofta eller jacka  och luften bara var helt stilla och man kunde nästan ta på värmen med handen...det är då det är LIVET. Det är så jag vill livet ska vara. Varmt och lätt och härligt. En klänning och ett par sandaletter inget mer. Inga isfläckar eller stickiga vantar eller ett huttrande och hackande med tänder och längtan in till filt och värme. Varma kvällar och nätter när sommarens ljuvliga dofter leker i din näsa och en känsla av oövervinnerlighet spritter i kroppen.

 

Sommar sommar sommar vad jag älskar dig. Pollenallergi och extrema myggbett till trots. Jag önskar att du kunde stanna för evigt

 

Ja kanske i en annan tid i ett annat liv skulle man flytt och bott nån annanstans.