GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER - "drömmarna om shopping,lyx och frilansjobb, tankarna om vardagen och livet som är"..

Jag är författare!!

2021-11-25 | 18:43:22 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
Det är verkligen inte många Nyårsaftonar som jag sätter nyårslöften eller mål. Men de senaste två åren har jag gjort det och då har de handlat om milstolpar eller saker som jag vill uppnå för att liksom lyfta mig själv. Nå nya höjder. Våga. Utmana mig och ta tag i drömmar och visioner. Ha en målbild. Nyårsafton 2019 satte jag upp målet att ha en utställning med endast nya tavlor. Det gjorde jag. 
Nyårsafton 2020 hade jag som mål att under 2021 skriva färdigt ett bokmanus. Ta tag i den där författardrömmen jag haft i så många år men liksom bara låtit annat komma i vägen.
Och kanske var det just rätt tid nu för mig att få ur mig det där bokmanuset. Jag hade kanske inte kunnat skriva det tidigare även om jag hade gett mig tiden.
 
Men till det Nyårslöftet om att skriva färdigt just ett bokmanus låg även löftet att skicka in det till förlag.
Vilket jag gjort nu under hösten.
Och det har blivit ganska många nej.
Men som jag skrev för några veckor sedan - jag hade bestämt mig för att inte bli ledsen för det för jag hade ändå vågat. Jag hade ändå skrivit en bok. Ett manus.
Sen kom några "Ja" som mer visade sig vara ett "Ja vi vill ge ut din bok, men du får själv betala för det". Hallå, hade jag haft pengarna till egenutgivning hade jag väl inte skickat till förlag från början. Så det tackade jag nej till.
Men så, för två veckor sedan, faktiskt ganska så lagom till min 40årsdag kom det ett JA. Ett riktigt JA från ett förlag som vill ge ut min bok och stå för kostnaderna och ge MIG pengar för det.
Idag skrevs det avtalet under.
Jag har skrivit under ett förlagsavtal om att bli utgiven och om cirka ett år (gaaaahh denna väntan) kommer min jule-roman-feelgood att släppas. Jag kommer debutera som författare,
Jag är författare!
 
Jag är oerhört tacksam för de som stöttat mig framför allt när jag tvivlat som mest på mig själv.
Men jag måste också bara få uttrycka en stolthet över mig själv. Jag gjorde det!
 
Kommentera 3 st

The Big 40

2021-11-11 | 13:16:34 | Egocentrerat&Vardagligt,

(null)

Me !!


Jajamänsan, idag 11/11 så fyller denna bloggare 40 år.


 Känns knäppt, absolut, liksom 40 ! Men jag är ju inte i nåt läge där jag säger att jag fyller 25 för 15:e gången eller att siffran på nåt sätt är känslig på ett åldersnojigt sätt. Det är bara att siffran i sig känns lite ogreppbar? Men det är ju najs att fylla år och att bli äldre - alternativet hade ju varit att en varit död liksom. Nej varje stigande siffra är ju ännu ett år av liv !

Så grattis till mig!

Kommentera 0 st

Författardrömmen

2021-11-09 | 16:42:13 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
Asch, nu gick det så där länge mellan blogguppdateringarna igen. Inte riktigt meningen. För jag vill ändå hålla igång den här bloggen som snart fyller 15(!) år.
Jag själv fyller visst 40 om två dagar...
 
Men, tja mina utbildningar tar tid just nu. Utöver Webbredaktörsprogrammet pluggar jag även en kurs i journalistik. Jag vill samla så mycket kunskap och kött på benen som jag kan nu så att jag förhoppningsvis kan hitta mig ett bra och välbetalt jobb framöver.
 
Sen målar jag ju e hel del.
Och skriver.
Jag nämnde ju i juni att jag äntligen hade lyckats skriva klart ett bokmanus. Och det är ju en hel del jobb med det. Jag önskar verkligen att jag vore en mer perfekt skribent redan från start, men nej...
 
Nu är  ialla fall ytterligare en korrektur-runda färdig med mitt bokmanus. Så himla tacksam för @annieskude och det jobb hon lagt ner på att korrekturläsa och rätta alla mina tempusfel, överanvädning av vokaler och missade kommatecken. För ja, mycket rättning har det blivit. Ibland har jag verkligen undrat om jag är kapabel att skriva någonting alls, suck.
Men förutom rättningar så har Annie även boostat mig och gett stärkande feedback på manuset. Hon har liksom fattat humorn. Svärtan. Samhällskritiken och satiren. Feminismen. Hon har fattat Fanny. Och moderskaraktären Monica. Och Annie är ju hittills den enda utöver jag själv som läst manuset i sin helhet. Jag lämnade ju in enstaka kapitel under våren och förra hösten när jag gick en skrivarlinje. Men det var ju först i somras som jag skrev färdigt det. Jag gillar verkligen det jag skrivit. Tror jag.
Jag vacklar till och från. Men så är det med det mesta jag gör. Jag hoppar alltid mellan en stark övertro till det djupaste av självtvivel. Och de där svängningarna kan ju vara ganska jobbiga. 

Dock har jag lovat mig själv, att om inget förlag vill ge ut den här feministiska feelgood-feelbad-romanen som kanske framförallt handlar om kvinnor som fått nog och vill ta plats och kontroll över sina liv... ja, då ska jag ändå vara otroligt stolt över mig själv att jag faktiskt ändå skrev ett bokmanus. Något jag alltid velat göra och drömt om. Det kan ju liksom inga "tack, men nej tack" i världen ta ifrån mig.
 
... och om sanningen ska fram, så har jag påbörjat ytterligare ett bokmanus.
Kommentera 1 st

De lyckligaste av Konstnätter

2021-10-07 | 21:40:22 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
Nu är det två veckor sedan Konstnattenhelgen gick av stapeln. Den sjunde för mig mig totalt och sjätte året på raken som jag ställer ut denna helt fantastiska helg i konstens tecken i Tidaholm och Falköping.
Och i år blev det min bästa utställningshelg någonsin...eller hittills ska jag väl hoppfullt säga då jag sannerligen hoppas på framtida framgångar. 
Jag sålde inte mindre än sex originalmålningar och utöver det ganska många prints och även en del muggar och anteckningsböcker (med mina motiv på) från min webshop.
 
Utöver den stora lyckan och ruset man känner över själva försäljningen - att få svart på vitt att det man skapat gillas av andra, ja så är ju Konstnatten även så mycket annat.
Alla dessa samtal och möten, prat om konst och skapande och ”vad betyder detta”.
Bara få tacka från hjärtat för så fina komplimanger.. Jag blir trött men ändå ”hög” på känslorna.
Och så tacksam.
 
Men så infinner sig också de där dubbla känslorna..
 
Som alltid, efter en intensiv Konstnattenhelg och utställning , med alla dessa möten , allt det sociala och nerverna och pirret och förberedelserna innan, så infinner sig en viss tomhet. En känslomässig baksmälla samtidigt som man fortfarande är hög på just de där känslorna. Eufori blandat med vemod.
För det där med att sälja tavlor är så dubbelt … Det är lika delar glädje och sorg.
För vissa tavlor man gör, ja de blir lite svårare att skiljas ifrån. De har något visst. Man bara vet att man aldrig kommer göra en likadan någonsin igen. Liknande ja - men likadan med samma stänk, svep, linjer och totala harmoni av färgblandning, ”rinneffekt” med mera.. nej. Och det är ju också det som gör att originaltavlor kostar- en fråga som ställs så ofta en sådan här helg/utställningar - ja kring konst och prissättning överlag. För det finns bara 1. En enda . Någonsin . Ett unikt exemplar. Och det är egentligen omöjligt att sätta pris på. Lite som en människa egentligen. 

Du kan trycka upp kopior och prints men det blir inte samma det heller. Ett original är något unikt. 
Och precis som ditt hjärta bankar extra för somliga människor så gör det också det för en tavla. ❤️ Och det är sååå himla viktigt att, även om andra inte ser det så, själv sätta ett värde på just det du själv gör. 
 
Så jag kan sörja, det får svida att en tavla fått ett nytt hem och jag aldrig får se den igen samtidigt som jag är just så lycklig över att nån annan också tog den till sitt hjärta.
 
 
(de sex sålda originalverken)


Kommentera 0 st

"Du, jag & jämställdheten"

2021-09-29 | 10:40:49 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

I helgen som var gick årets Konstnatten-evennemang av stapeln här i Tidaholm/Falköping. Och jag ställde ut för 7:e gången.
Men innan jag skriver om denna fantastiska helg så måste jag ju som utlovat visa lite från den utställning jag hade tillsammans med Fredrik Lindberg i augusti.
 
"Du, jag & jämställdheten" hette utställningen och detta var ju då en budskaps/konceptutställning där jag och Fredrik gick samman kring ett tema vi arbetade fram och sedan på varsitt håll tolkade och skapade kring det budskapet.
 
I mitt egnet skapande så arbetar jag ofta med just budskapet att kvinnokroppen och kvinnan ska få ta plats, så som hon är, på sina egna villkor. Få vara fri, känna sig fri. Modig. Ägande istället för ägd. Styra över sin kropp och dess kontext, sexuell eller inte. Det är hennes val.
Mitt val.
Ingen annans.
 
Och vi pratade mycket om deet där, Fredrik och jag, och hur han skulle tolka och skapa och anamma budskapet som man utan att det blev just "här kommer en man och ska ge sig på hur kvinnor känner". Så han fokuserade mycket på just mäns ansvar. Alla mäns ansvar.
 
Jag tycker att vi fick till en väldigt fin och bra utställning som faktiskt väckte en hel del intressanta tankar och samtal mellan oss och besökare.
 
 
Min serie "Ta plats"
 
Jag och tavlan " All by herself, she shines.
 
 
Fint reportage i lokaltidningen...som givetvis , lite talande så där, satte Fredriks namn på några av mina verk, hehe.
 
 
 
 
Jag och Fredrik på vernissaget
 
 
Rainbow Victory (såld)
 
 
My strength is your love
 
She who enjoyed life and didn't give a damn!
Pride & Prejudice
 
I am a woman, I am
 
 
De flesta av mina tavlor och mitt skapande hittar ni dels på min Instagram @avannaillustrations men också min i min webshop www.avanna.se/avannashop 
 
 
 
Kommentera 1 st

när man inte kan vinna, har man inget att förlora

2021-09-06 | 20:23:27 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 

Där ser ni en guldmedaljör🥇i livsnjuteri när det bjuds på sol och värme.
Något annat jag är ganska bra på är att skita i vad andra tycker om mig. Eller att ha något behov av att vara till lags. Anses vara en ”god” kvinna.

Vi spenderar hela tonåren med att försöka vara så lite barn som möjligt, tas på allvar, räknas som vuxna, ses som äldre än vad vi är. När vi är yngre är det det finaste betyget vi kan få - att vi verkar äldre. Sen, så fort vi fyller 18 börjar striden. Mot gammelhet och åldersnojjor, fina linjer och fula bedömningar, mot biologiska klockor och tiden som har sin gång. Så fort vi har blivit vuxna ska vi helst se ut som vi aldrig nått puberteten mellan benen men ändå gärna ha ett par stinna pattar. Pattar som vi ska visa när andra säger varsågod och dölja all övrig tid däremellan.

Omöjliga krav och ouppnåeliga ideal. Tacka snällt och ta emot de eftersträvansvärda kommentarerna att vi ser yngre ut än vad vi är för gud förbjude att vi skulle se ut som den ålder vi verkligen har eller än värre, se äldre ut. Eller så får man lite tacksamt så där fnittra och le, om man har turen, att i alla fall nå en åtråvärd plats på milf-pallen och det oavsett om man har fött fram ett barn eller ej. 

Madonna och hora, mamma och oskuld, älskarinna och förlegad. Det är de roller vi är förevigt satta att spela i ett manus vi inte ens får vara med och skriva. Våga inte vara en boss för då är du en bitch, som kvinna kan du fan aldrig vinna så jag kör på…för i slutändan, om jag ändå inte kan vinna, vad har jag att förlora?

Kommentera 0 st

klackarnas ljud och brösten i otakt

2021-08-16 | 10:59:45 | Egocentrerat&Vardagligt, Outfits och Garderoben,

 
 
Bortsett från de två dagarna i Stockholm och dygnet i Göteborg nu under sommaren så har jag mest varvat bikini med löparkläder  rent klädmässigt och sedan dragit på mig en klänning mot kvällen och tomtat runt i här hemma. Och eftersom jag knappt lämnat trädgården mer än för just promenader och löprundor då så har ju inte skogarderoben luftats nämnvärt mycket.
 
Men förra veckan, med avslutning igår så hade jag och en konstnärskollega en utställning ( som jag ska visa lite från i ett eget inlägg) och då fick jag ju äntligen tillfälle att "klä upp" mig varje dag och även passa på att gå igenom några av favvoklackarna.
Fasen så härligt. Och att några av kvällarna verkligen strutta hem över grus och asfalt och höra klackarnas ljud medan bröna guppade smått i otakt under klänningstyget. 
 
 
Kommentera 0 st

red red wine...

2021-08-06 | 20:11:51 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
 

Red red wine.
Kanske var det givet, redan där och då, sommaren 1993 när jag upptäckte UB40 som sjöng om det röda, röda vinet på ett Absolute reggaekasettband,  att det var den drycken jag så många gånger i vuxen ålder bara älskar livet här och nu med.
Låten i sig är det utmärkta exemplet dessutom på musikens magiska kraft att förflytta hela ens väsen i tid och rum. Så fort jag hör de inledande tonerna så är jag tillbaka i mitt flickrum, med de päronglassgröna väggarna med trälist och bård mitt på. Den vita bokhyllan med alla Sweet Valley High och Kittyböcker.

Jag känner med ens av de mintgröna lite åtsittande cykelbyxorna och den marknadsfyndade gråa t-shirten med Ronny & Raggetryck. En hög med Acketidningar för fem kronor styck och ett gäng Starlet. Det är sommarlov och radion står alltid på och jag hör Sommartoppens signaturmelodi. Veckopengen spenderas på Okejtidningar och det är ett evigt suktande efter Dylan i Beverly Hills 90210. Sommaren det året jag skulle fylla 12 år och jag hade några månader innan fått min första mens och fyllde i den redan då strulande menscykeln i en gratiskalender från Libresse. Allt detta flödar igenom mig som en minnesflod tack vare en enda låt.

Så visst finns tidsmaskiner ändå.

Kommentera 0 st

Välkommen till familjen...

2021-08-05 | 19:11:46 | Egocentrerat&Vardagligt, Outfits och Garderoben, shopping, provrummet & cravings,

 
Ja men välkommen till min lilla Vuittonfamilj kära Double Zip Pochette i Damier Azur.
Ja, det blev ett Vuittonbesök i Stockholm för två veckor sedan.
Man fick stå i kö utanför och endast ett fåta kunder var tillåtet l i butiken åt gången.
Så jag köade.
Skulle bara titta.
Eventuellt klämma lite bara...
Men ut kom jag med en orange påse med orange låda och blåa band och en ny väska.
Från mig till mig.
Jag har ett Vuittonsparkonto utöver andra sparkonton. Det är underbart att spara mot olika mål. Och att just kunna ge sig själv en sådan här sparmåls -och för tidig 40årspresent.
Att det skulle bli det här mönstret/printet var dock inte givet. Inte alls. Men det känns helt rätt nu.
Så fin. Så fräsch. 
Annars har ju Monogram varit min grej. Jag har en pochette, en graceful, en speedy och en necessär i det mönstret. Plus en bandana. Det var dags för nåt nytt. 
Jag älskar den. 
Och den premiäranvändes… för veckohandling på Coop 😂
Men ja , Vuittonväskor ska användas, inte samla damm. De ska vara med i vardagen och livet och få spår av allt som är en själv.
Kommentera 0 st

ett kärt återseende av en hufvudstad

2021-07-26 | 11:01:21 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
För några dygn, förra vecka så lämnade vi hemmet, stan, stadsgränsen.
Åkte iväg, åkte tåg, bodde på hotell.
En enda natt har vi varit borta sedan Corona bröt ut på riktigt. En enda natt, förra sommaren. 
Det kändes nästan nervöst.Pirrigt. Nytt. 
Storstadspuls. Andra människor. Uteserveringar.
En Aperol Spritz tack.
Ursäkta, jag kan ta en till. 
Titta på menyer. Trippa fram över kullersten och gator. Höghus, myller, utsikter.
Packa väska och necessären. Bestämma sig för vilka skor?
(det blev tre par)
 
Älskade Stockholm. 
Ett och ett halvt år sedan sist och så länge har det aldrig gått mellan två besök sedan år 2000.
Det var precis som förut, som jag minns det. Lika vackert. Lika bullrigt. Lika varmt.
Dofterna och ljuden. Polissirener, matos, vägarbeten, skratt, fiskmåsar, nygräddade våffelstrutar, vågskvalp och trafikljus.
Precis som förut .
Men också totalt annorlunda.
 
 
 
Kommentera 0 st

Sommartider

2021-07-15 | 21:13:29 | Egocentrerat&Vardagligt,

(null)
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

När sumakarna står i full grönska här i trädgården så känner jag att ordet hemester fyller sin fulla essens. Utlandskänslan är på topp och det utan att lämna hemmet. Och nu är det värmebölja dessutom och nästintill tropiska nätter. 
Det enda jag kan sakna med just en årlig greklandsresa med Karin är våra bilfärder till och från flygplatsen i den svenska sommarnatten och lyssnandet på en P3 dokumentär medan den svenska sommaridyllen svooshar förbi utanför.
Det och givetvis bärs o’clock.

Men!

Jag lever mitt bästa sommarliv!
Tomtar runt här hemma i mina favoritsommarkläder varvat med bikini. Lever på altanerna - den utan tak när det är uppehåll och den med tak när det regnar.
Löprundor varannan dag, total lathet övriga dagar.
Hår som solbleks, hud som solbränns.
Jag skriver, jag målar och jag läser. 
Bara är.
Får lov att vara.
Njuter.
Till fullo. 
Kommentera 0 st

weekend- snapshots

2021-07-05 | 21:25:16 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
 
 
Varma morgonar med strålande sol och det var  bara att gå från säng till solsäng, livets liv!
 
 
 
 
Flera dopp i poolen och hår och bikinidelar fick lufttorka.
 
 
 
 
Frukt är också godis sägs det. Och jag åt frukt...men också väldigt mycket godis.
 
 
 
 
Packade cykelkorgen med en del av frukten och bären och två kalla Corona och tog lite eftermiddagspicknick med mamman min under ett alldeles ljuvligt vitt parasoll.
 
 
 
Bokläsning och rödvin på altanen medan man torkade till efter dusch.
 
 
 
 
Fantastiska sommarhimlar, så vackra att det gjorde ont och jag ville mest bara skrika - Stanna Tiden!
 
 
 
 
Mer läsning men med kaffe i koppen.
 
 
Mitt...vårt ... älskade hemmaparadis. Som jag älskar det.
Kommentera 0 st

my homes are where my heart is

2021-06-30 | 22:24:35 | Egocentrerat&Vardagligt, Outfits och Garderoben,

 
Även om både huset och trädgården ändrats ganska så mycket sedan jag själv bodde och växte upp där så är det ändå något alldeles visst med att vara "hemma" Där mina rötter slog rot och där jag fick gro, formas och växa. I barndomshemmet. Det som alltid är Hemma med stort H , hur många egna hem jag än skaffar själv. För jag känner mig hemma, älskar huset som jag själv har, men home is where the heart is och vilken tur att hjärtat kan rymma flera hem.
 
 
 
Och jag älskar outfiten dessutom, essensen av budget blandat med lyx.
Väska - Louis Vuitton
Klänning - Zara
Solbrillor - H&M
Sandaler - Skopunkten
Kommentera 0 st

att vila för att orka

2021-06-29 | 20:57:00 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa, Träning&Hälsa,

 
Efter att ha vilat i princip hela midsommarhelgen och att jag släckte lampan vid midnatt natten till måndagen så trodde jag att jag skulle vakna tidigt och komma ut på morgonlöprunda. Kroppen ville tydligen annat. Den ville ha mer vila och sova. Nästan 9 timmars sömn. Och från sängen gick jag bara ut till altanen och la mig vid poolen. Reste endast på mig för vätskepåfyllning, bikinibyte efter dopp och toabesök. Klarade av jobbsamtal och jobb-sms där jag låg och senare på eftermiddagen satte jag mig i skuggan och jobbade på mitt råmanus med alla korrförslag min lektör gett mig på de första femtio sidorna.
Sen, sådär efter 18tiden kom suget och lusten. Efter en löprunda. Och ut kom jag och det blev en av de bättre rundorna på länge. Likaså var löprundorna jag gjorde förra veckan också bland de bästa på flera år. Dessa gjorde dagarna efter jag bara njutit av massa god mat som pasta och några glas rödvin. Och det är väl ändå det som är det viktiga? Balansen ? Njuta av livets goda, lyssna på kroppen när den vill vila och sen känna glädje och lust när man presterar. 
 Så glöm inte det hörrni. Njutning. Lusten. Vilan. Balansen.
 
( ja jag säger även att skit i så kallad aktiv vila - totalt slapperi är faktiskt också helt jäkla tillåtet)
Kommentera 1 st

prestationskrav och pizzanjuteri

2021-06-26 | 19:16:31 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
Jag har sommarlov.
Jag är ledig.
Förutom frilanskrönikörandet och det egna företagandet då.
Några fotograferingar här och där men mest består ju mitt egna företagande av eget skapande. Målande efter egen lust. Ibland säljer jag en tavla. Ibland får jag en beställning. Men mest är det på ”egen begäran”.
 
Jag har någonstans en tid känt, vilket jag ventilerat med de allra allra närmsta, att det inte är helt ”ok” att jag är ledig. Att jag ”borde” än det ena än det andra. Att det inte är helt ok att inte göra "nånting". Ingen har ställt de kraven på mig, men jag känner dom ändå. Som små hjärnspöken. Kanske är det presterarsamhället i stort ihop med egna  väldigt höga prestationskrav. När jag pluggar blir jag besviken om jag inte fått högsta betyg istället för att vara nöjd med att blivit godkänd.
Inom skapandet känner jag även att jag hela tiden måste göra något nytt, hela tiden komma med något nytt att visa och/eller posta på sociala medier eller i vissa konstgrupper.  Vilket ju givetvis också hör ihop med att om jag i alla fall skapar något så har jag ju gjort NÅGOT och inte legat på den där latsidan.
Men jag försöker släppa på det där. Visst det är fattigt om kontot inte fylls på den 25:e men jag har ett gott sparkapital, ska inte säga annat. Jag var oerhört duktig på att spara undan medan jag hade jobb, innan vi blev varslade på jobbet och jag satte mig i skolbänken igen.
Jag trivs dessutom väldigt bra hemma.
Jag ska ju, om jag tänker efter och rannsakar just presterarhjärnan, förbereda för utställningar och hey - jag skriver ju faktiskt på en bok och kanske kanske att den i framtiden blir en inkomstbringande?
 
Man vet ju inte.
Men man måste chansa.
Leva.
Njuta.
Och när ska en sommarälskare som jag inte vara ledig om inte just om sommaren? Såjag jobbar på att sänka  kraven.
Spola bort dom.
Lyssnar på de där bästa människorna jag har runtikring mig.
 
Som i måndags - när jag tog  en pizza och ett glas vin medan åskan mullrade och njöt av måndagen, av sommaren, av ledigheten och av livet och sa just då adjö till det dåliga samvetet och de dumma kraven ingen egentligen ställt.
 
Kommentera 0 st