Hejdå 2024, Hej 2025
2024-12-30 | 16:15:41 | Egocentrerat&Vardagligt,



Så var årets näst sista dag kommen och det kanske är så dags att göra något slags bokslut.. blicka bakåt och se framåt.
2024…fan vad dåligt jag mått. Både fysiskt och psykiskt. Herregud, hela våren kändes mer eller mindre som en enda lång influensa. Och både under och efter har kroppen kämpat med diverse krämpor av olika slag samtidigt som de mentala svackorna varit riktigt jobbiga. Så jag hoppas, hoppas 2025 bara kan vara lite friskare. På alla plan.
Men…2024 bjöd också på fantastiskt mycket fint o h det är de där stunderna, känslorna och ögonblicken som i slutändan väger tyngst. Hur stora eller små de än är.
För det är ändå lika delar lycka att som att efter en lång vinter ändå få uppleva ännu en sommar och doften av syren som att ens böcker blir lästa, hyllade och nominerade i både Storytel awards och Årets feelgood.
Det är lycka att få fira 20 år med den en älskar och att skåla in hans femtioårsdag på en uppbyggd beachclub i Berlin.
Det är lycka att få ha haft katterna kvar ytterligare ett år, särskilt när en av dem är sjuk.
Lycka kan vara både chokladtårta och ännu en Winnerbäck-konsert.
Och det är sannerligen på tiden att ge mig själv klappar på axlarna för att fått lite bättre rullning på företaget, haft utställningar, släppt ytterligare en bok, med tre nya på G 2025 och avtal om två stycken 2026. Heja mig som kämpar på! Och heja mig som ständigt utmanar mig i sammanhang som Bokmässan och annat där jag egentligen känner mig obekväm som sjutton men ändå kliver upp på scenen och pratar.
Fina dagar kan både vara hemma i trädgården och en feelgoodfestival i Sigtuna.
Jag tänker, 2025 kommer antagligen bjuda på en del skit det med…och allra först ska en vinter klaras av…men jag håller ändå fast vid att det kommer alltid en sommar.Alltid. Och det kommer alltid bra dagar med små och fina stunder liksom stora ögonblick. En måste ju bara våga se dem och tillåta sig njuta när tillfälle ges.
Så hejdå 2024 och hej 2025!
Kommentera 0 st
den 23 december
2024-12-23 | 16:52:31 | Egocentrerat&Vardagligt,

Den 23 december.
Den bästa av juldagarna enligt mig. Och då är det ändå inte en av juldagarna. Men ändå, det är den bästa.
Dagen när julen fortfarande ligger framför en.
När jag var liten var det dagen då huset fylldes med doften av julskinka och Jansson, Grynkorv och och annat. Huset var fullt med kusiner och moster eller att vi vartannat år firade hos dem. Stök och stoj, förväntningar och stämning. Mängde av klappar under granen, änglaspel och julmusik.
Därefter i tjugoårsåldern välbevarade det dagen då jag och brorsan åkte ut och köpte alla julklappar. Stress men ändå mys och fortfarande julkänslan på topp.
I trettioårsåldern kunde det vara en dag då jag stod i kassan på Netto med tomteluva och önskade kund efter kund god jul i deras stress över att fixa den sista sillen eller pepparkakan.
Och nu, i mina fyrtioår är det mest en dag att bara se på mina absoluta favoritjulfilmer, slå in de sista klapparna och få sista-minuten-beställningar på prints och presentkort. Bara ta det lugnt och mot kvällen kanske spela spel med sambon och äta nåt gott vare sig det är uppvärmda rester, plock eller det lilla lilla vi köper - om något, i julmatsväg.
Den 23 december har alltid varit favoritjuldagen under livets alla skeenden. Från absolut familjestök till absolut samboskapslugn. Allt lika fint på sitt sätt.
Och med det önskar jag er alla En Riktigt God Jul ❤️
Kommentera 0 st
En sensommarfredag i Stockholm
2024-08-20 | 21:08:31 | Egocentrerat&Vardagligt,









Idag är det tisdag (aka lillfredag) men här kommer ett gäng bilder från min fredag som spenderades i ett soligt och härligt sensommarStockholm.
Jag mötte upp älskade Stephanie för en AW. Det var säkert 14 år sedan vi sågs- vi lärde känna varandra under bloggarnas storhetstid och hållit kontakten sen dess vilket jag är så tacksam för 🩷
Jag njöt av värmen och storstadspulsen och lät klackarna klappra över asfalt och kullersten, över övergångsställen och förbi vägarbeten. Jag tänkte att det där gör jag gärna om och kände lycka, kärlek och meningen med livet.
Tog en pasta och ett glas vin i Gamla stan innan jag gick till hotellet som var mysigt, litet och murrigt men med en fantastisk liten takterrass där jag satt och skrev flera kapitel på mitt nya bokmanus medan solen gick ner och färgade himlen och taken guldiga.
Därefter åt jag lösgodis och såg på Emily in Paris innan det var dags att sova i den kanske lite väl smala men ack så fluffiga sängen för att få en natts sömn inför vad som väntade på lördagen....
Kommentera 0 st
Hemma
2024-08-14 | 18:41:40 | Egocentrerat&Vardagligt,






Som jag älskar hemma.
Min plats,
mitt hem,
min borg,
mitt paradis på jorden.
Där tryggheten finns.
Lummigheten, härligheten och det ljuvliga.
Där drömmar skapas,
Där drömmar slår in.
Bland vildvin och humle,
Under stjärnor och norrsken.
Hemma är där hjärtat finns,
Mitt hjärta är hemma.
Kommentera 0 st
Hej fina livet 10 år
2024-08-12 | 21:30:59 | Egocentrerat&Vardagligt,

Nu är jag inte den som tycker det är något viktigt att uppmärksamma så sett eller hänga fast vid minnena av hur jävla jobbigt och ont det gjorde. Och även om det förde med sig en hel del psykiska besvär och gjorde att endometriosen blossade upp i full kraft tycker jag att det ändå så här tio år senare stanna upp och bara vara lite extra tacksam över i livet i sig. Över allt det som blivit så fint och bra sedan dess.
Var det något som det där lärde mig var det verkligen att uppskatta det ”lilla” och de små ögonblicken. Att få må bra är värt allt och att det fina här i livet oftast ligger i det vardagliga, det trygga och enkla.
Ett hem.
En kram i förbifarten i hallen.
En katt som spinner.
En kopp kaffe på altantrappen i solskenet.
Kommentera 0 st
Hjärtat bultar
2024-07-17 | 16:48:00 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa, karriären och drömmen om en,

Ojoj, nu växer sig nervositeten allt större.
Nu har min kommande bok ”Skobutiken Hjärtats Klackar” börjat att skickas ut och hamna hos förhandsläsare, bookstagrammers och recensenter och kan alltså nu bli läst och bedömd.
Hittills är det ju bara förlaget, min redaktör samt inläsaren av ljudboksversionen som läst den.
Vanligtvis brukar min mamma få läsa mina bokmanus medan jag skriver dem för att komma med feedback och korr på mina värsta felskrivningar, men just den här boken har hon inte läst. Förrän nu.
Så när jag fick ett sms som löd: ”Jag är igång och läser gumman, och tro mig- du behöver inte vara orolig” ja då var det nära att den här författaren och dottern började att lipa.
För även om hon är min mamma och av bara det skälet kanske skulle vara väldigt partisk är hon ändå kräsen med vad hon läser och den här boken är inte "hennes genre". Dessutom är hon ärlig.
Så det där sms:et betydde väldigt mycket.
Men jo- orolig och nervös som tusan är jag ändå. Såklart. Konstigt vore kanske annat.
Boken släpps i alla format på streamingstjänster, nätbokhandar och de bibliotek och fysiska bokhandlar som valt att ta in boken den 5 augusti.
Kommentera 1 st
Mamma, mammor, moderskap och icke-mamma
2024-05-26 | 20:35:00 | Egocentrerat&Vardagligt,

Just min egen mamma anser jag vara min bästa vän och hon har alltid funnits där och är den finaste tryggaste punkten i livet.
Jag har inga barn själv och aldrig heller velat ha det. Inte ens funderat på det.
Men just det där med mammor och mödraskap har på något sätt blivit ett tema i mina böcker.
Kanske att jag så ofta tyckt att mammor får oförtjänt mycket skit i böcker. Ofta har en huvudkaraktär en väldigt dålig relation med sin mamma i så många böcker.
Jag har velat skriva annorlunda om det. I mina böcker är det mamman som är limmet i familjen. Det är mammor och döttrar som har varandra i vått och torrt. Starka kvinnor som har varandra. Hur frispråkig och enveten Barbro än är så har hon varit en bra mamma åt Ingela och en fin mormor till Barbie.
Och i "Fanny & Alejandro" ville jag även lyfta den otacksamma roll kvinnor och framförallt mammor axlar och förväntas ta i juletid och vad som händer när hon inte längre har lust med det.
Även i min kommande bokserie ”Skobutiken Hjärtats klackar” handlar det mycket om just vad en mamma gör att gå vidare. Överleva. Och smärtan när relationerna med döttrar brister.
Så, jag är tacksam för de fina mammorna i mitt liv som gjort att jag kunnat skriva om moderskap utan att vara mamma själv...
Kommentera 0 st
en helg fylld med liv
2024-05-19 | 19:46:00 | Egocentrerat&Vardagligt,





Det har absolut inte hänt något speciellt. Ingen resa, ingen fest, ingen lottovinst eller något drömmigt erbjudande.
Ändå har helgen varit just en sådan där helg, några få dagar som läggs i minnesbanken. Dagar som bara var.
Sommarvärmen och den berusande doften av syren.
En pool som skrubbades och tömdes och gjordes ren på höstens, vinterns och vårens regn, snö, slask och löv.
En pool som sedan fylldes med förhoppning om många svalkande dopp framöver.
En spontan tanke om att ”jag svänger ihop nån slags pizza på tortillabröd” som blev till en lyxig uteserveringskänsla på altanen.
Sitta ute med kärleken i ens liv och samtala om allt, dricka öl och lyssna på musik. Spela spel. Det spelar roll.
Grillmiddag.
Se ena katten försöka fånga blomblad och insekter bland grässtråna.
Och bara den rena glädjen att den andra katten fortfarande är med oss och får njuta av sommar precis som vi när det såg så oerhört mört ut för några veckor sedan.
Så, jag behöver inte resor, extravagans och påkostade happenings.
Det bästa livet sker här hemma i det enkla.
Kommentera 0 st
röd
2024-05-01 | 22:17:00 | Egocentrerat&Vardagligt,

Första maj och den rödaste dagen av dem alla.
Och jag är röd.
Jag tar gärna politiska diskussioner och jag räds inte för att säga min åsikt.
Men jag har inte behovet av att engagera mig partipolitiskt. Jag vill inte vara ”styrd” att ett partis agenda och program.
Jag försöker engagera och visa ändå. Genom inlägg på sociala medier.
I mina krönikor genom åren.
I min konst.
I mina böcker.
Min största hjärtefråga är jämställdhet. Feminismen.
I det ligger solidaritet och jämlikhet.
Jag tror att kärlek föder kärlek och kärlek föder respekt och acceptans.
Hat föder och göder bara hat.
Jag tror på politik och värderingar som är bäst för största möjliga mängd inte för enskilda individer och små klickar som skapar klyftor och utanförskap.
Därför är jag röd.
Kommentera 0 st
soft...kan bli tufft
2024-04-21 | 12:46:56 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

Ja, vi kvinnor placeras i så många fack, tillsätts roller och får etiketter vad vi än gör och väljer. Ja, om det nu ens är ett val eller bara ännu ett tvång.
Det där med den nya ”soft girl” -trenden skapar debatt, särskilt då den kanske buntas ihop med en ”trad wife”-grej.
Jag tror helt och fullt på att varje kvinna måste få välja själva ”vilken sorts kvinna” de vill vara.
Jag tror också helt och fullt på att vi människor – både män och kvinnor, inte har vårt värde i hur mycket vi jobbar eller vad vi jobbar med. Livet måste få bestå av mer än jobb.
Jag tror på sex timmars arbetsdag. Både för effektivitet och för hälsans skull. För livskvalitet.
Som en som valt bort barn kommer jag aldrig ifrågasätta en kvinna som valt barn huruvida hon vill spendera tiden med just barnen. Egentligen tvärtom, för jag tror att så som samhället ser ut idag att fler föräldrar – mammor OCH pappor behöver vara mer närvarande med de barn de väljer att skaffa. Att det kanske inte ska göras superkarriär jämte familjelivet… att uppfostran är skolans uppgift.
Men jag hoppas också att soft girl-grejen innefattar att även män kanske behöver ta till sig de mjuka värdena. Att fler män/pappor steppar upp och tar ansvar för hem och barn så att kvinnor just slipper dubbelarbetande med både karriär och hem. Och jag tror inte heller det är bra att lägga hela försörjningsbördan på männen.
Och kvinnor som blir ekonomiskt beroende av sina män – glöm inte att du oftast har mer trygghet i en anställning än vad det finns garantier att ett förhållande håller.
Och tyvärr, i den SoMe-tid vi lever i tror jag att det precis som med superkarriärer kommer det tävlas i vem som är lyckligaste Soft Girlen eller den mest lyckade hemmafrun. För i slutändan har vi kvinnor blivit så indoktrinerade i att tävla med och mot varandra… och det är aldrig hälsosamt.
Kommentera 0 st
svammel om yta och djup
2024-04-17 | 21:40:19 | Egocentrerat&Vardagligt,

Det debatteras ju ofta och kritiseras att nätet och sociala medier skapar snedvridna ideal, det är filterbubblor och förskönade vardagar som inte visar sanningen.
Att det inte visar hur dåligt folk mår under ytan.
Att det skapar utseendehets.
Och nog är det så alltid.
Och jag förstår verkligen om väldigt unga påverkas negativt.
Jag tänker också att iaf om en har varit med ett tag lär en sig också tänka kritiskt. En fattar att allt inte är så rosenskimrande som många framställer det.
Att somliga mår dåligt bakom en perfekt frukostbowl eller under ytan av all marmor.
Men att det kanske också är somligas räddning ibland. Att faktiskt kunna fly från det mörka genom att skapa lite ljus.
Jag har väldiga psykiska dippar till och från och visst hade jag kunnat låta det visas i min konst t ex. Men grejen är att när jag mår dåligt vill jag skapa något som gör mig glad och när jag är glad vill jag ju fortsätta vara det när jag ser konstverket.
Som 42åring jämför jag mig sällan utseendemässigt med andra på nätet. Det är liksom ingen idé. Varken att jämföra mig med bra mycket yngre kvinnor eller dom som fixat sig.
Det jag däremot kan jämföra mig ibland är vad gäller det där som kallas framgång. De som iaf verkar mer framgångsrika inom konsten och författandet. Där kan jag absolut fastna i en avundsjuka ibland.
Men samtidigt vet jag ju att även där, går det att påskina och framställa att det går så mycket bättre än vad det egentligen gör.
Mycket handlar i slutändan om fake it til u make it tror jag.
Och jag undrar om vi egentligen skulle bli så mycket lyckligare om vi såg ”olycklig verklighet” på nätet och i flödet.
För när blev nån glad senast av en nyhetssändning?
Oh Well… det var onsdagsbabbel från den här kvinnan. Som på bilden och utanför den har ett endometriosskov med magsmärtor. Men hur skulle jag ha visualiserat det?
För jag tänker att en bild som tas med ett syfte hur ärlig den kanske än är ändå är en planerad bild.
Kommentera 0 st
konstnärligt babbel
2024-04-16 | 21:08:30 | Egocentrerat&Vardagligt, Illustration/Teckning/Konst/Design,

”Ska du verkligen ha betalt för det där? Du tycker väl att det är kul?”
”Kan du tänka dig gå ner i pris?”
”Det där skulle ju vilket barn som helst kunnat måla!”
”Skulle du kunna skänka den där tavlan- det går till välgörenhet!”
”Oj, konstnär. Då är du ganska rik va?”
Ja, mycket får en höra som konstnär. Väldigt mycket åt fördoms- och nedvärderande hållet. För att inte tala om ifrågasättandet att ens få kalla sig konstnär alls.
Ibland känns det som att mycket åt tiden går åt till att bara försvara sig själv, sin konst, sitt sätt att skapa och rätt att ens få vara.
Att en både kan älska att skapa men också att vilja tjäna pengar på det.
Ett skapat konstverk betyder för många av oss inte automatiskt ett sålt konstverk. Tyvärr.
För många av oss får tiden åt att skapa i hopp om att kanske möjligtvis eventuellt kunna vaska in något senare…någon gång.
För många av oss handlar det också om att sätta ett värde på det vi gör och oss själva i en värld där det kanske inte anses vara värt något alls.
För många av oss är det en ständigt kamp att varken pruta med oss själva eller tillåtas att prutas med.
Och är det någon annan yrkesgrupp som så ofta ombeds att skänka bort sitt arbete och sin tid ”för den goda sakens skull”?
Och varför anses det fult att tjäna pengar på just konst och skapande? Varför ska skaparglädje vara lön nog?
Ja, det var lite tisdagsbabbel från den här konstnären.
Kommentera 0 st
Livstecken och vårkänslor
2024-04-15 | 20:59:31 | Egocentrerat&Vardagligt,


Kommentera 0 st
En introvert konstnär & författare som vill nå ut
2024-03-13 | 16:35:00 | Egocentrerat&Vardagligt,

Nu har jag sett färdigt på Anders Hansens senaste programserie om personlighet på SVT. Oerhört intressant. Jag har även gjort personlighetstestet i Duoappen och som väntat, för mig, fick jag högt på öppenhet och lågt på extrovert. Extrovert var det drag jag fick allra lägst på av de fem personlighetsdragen och öppenhet blev det högsta.
Jag brukar alltid få höjda ögonbryn när jag säger att jag är introvert. För det är inte så jag upplevs.
Men jag är väldigt bra på att vara social - när jag måste.
Jag har jobbat inom handel och tvingats vara social många många timmar per dag.
Jag kan kallprata, varmprata, lyssna och svara. Le och nicka och vara trevlig.
Men det dränerar mig.
Jag har aldrig - inte ens när jag var liten, varit mycket för att umgås med kompisar. Inte i stora gäng eller flera dagar på raken.
Jag har alltid trivts mer och bäst för mig själv. Läsa böcker, pyssla, teckna, måla, titta på tv.
Fester har jag aldrig gillat.
Jag tycker det är svinjobbigt att ha sociala saker inplanerade.
Jag drar mig gärna ur.
Jag tillhörde dem som ”njöt” av pandemin ur ett rent social perspektiv. Eller ska vi säga icke-socialt?
Det finns några få undantag dock.
Min sambo, min mamma och min bästa vän- dessa kan jag träffa varje dag utan att det känns jobbigt eller tröttande
Men jag trivs med att bara vara här hemma och få måla och skriva.
Samtidigt är det ju det där med att vara författare och konstnär- du måste sälja dig själv. Det du skapar.
Och även om jag får som en social baksmälla i en vecka efteråt och huvudet brusar av alla ljud och det värker av trötthet i kroppen så kan jag ändå bli hög på känslan efter en utställning och ha fått visa min konst och fått ha samtal om den.
Men så är en ju inte antingen eller. Svart eller vit i sin personlighet och beteenden.
Precis som jag har depressiva drag och mycket ångest så har jag också oerhört nära till skratt och gillar att skoja.
Jag tror sällan att jag duger och självtvivlet är skyhögt innan en utställning men samtidigt kan jag vara totalt medveten om vad jag kan och klarar.
Andra kommer nog alltid ha en viss bild av vem och hur du är. En bild baserad på små små fragment som utgör bara en del av helheten.
Kommentera 0 st
Rosor & Champagne, Feminism & Glädje
2024-03-10 | 18:56:00 | Egocentrerat&Vardagligt,

Ena kattens födelsedag. Därefter firade jag och sambon 20 år tillsammans - champagne, fransk chokladtårta och röda rosor.
I torsdags byggde jag utställning och i fredags på Internationella kvinnodagen öppnade den. Fredagskvällens spenderades i Kyrkans hus där vi författaren Anna Laestadius Larsson var inbjuden gästföreläsare och pratade om kvinnliga feministiska förkämpar genom historien.
Och igår hade jag vernissage på min egna utställning ”INTE ALLA KVINNOR” på Tidaholms stadsbibliotek.
Konst och print såldes och det blev en del samtal.
Och det känns som en sådan ynnest för mig - både som författare och som konstnär att ställa ut i denna miljö. Bland alla böcker. Bland alla verk. Att få hänga mina feministiska budskap i denna ack så viktiga verksamhet och samhällsfunktion som ett bibliotek ändå är.
Likaså kan jag känna mig lite blown away över att den feministiska föreläsningen och sammankomsten hölls just i Kyrkans hus i fredags. Jag är inte religiös för fem öre men när olika kvinnor från olika grupper går samman så här och möts och visar att vi kan enas och skapa gemensamma rum för eftertanke, klokhet och kvinnokraft, det är något väldigt vackert i det.
En hade kanske önskat mer engagemang och uppslutning från män.
Men å andra sidan- det finns fortfarande så många kvinnor som behöver feministiska uppvaknanden och mer kött på benen för att ens ta del av diskussioner och våga bryta normer.
Jag är i alla fall fylld av både energi, jävlar anamma , tacksamhet och ny skaparglädje efter denna helg och kärlek i kroppen efter veckan som helhet.



