GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER - "drömmarna om shopping,lyx och frilansjobb, tankarna om vardagen och livet som är"..

Vi har ingen aning om vem Marilyn var

2022-10-04 | 14:36:11 | Film/TV/Kändisar, Krönika/Politik/Tankar, Marilyn Monroe & kära ting,

(bild från Marilynutställning i Örebro 2020, foto: jag)
 
 

Det är intressant ändå hur olika vi människor kan uppfatta och tolka saker kring oss. Allt från verkligheten som pågår till politik och vad som är bäst för ett samhälle och dess medborgare till en film.

Förra veckan släpptes filmen BlondeNetflix, en film baserad på boken med samma namn av Joyce Carol Oates. Och filmen har minst sagt fått blandade omdömen.

Men kanske speglar det också egentligen just myten, kvinnan och legenden Norma Jeane Mortenson Baker/Marilyn Monroe. Jag är ingen expert på Marilyn, jag har bara varit ett fan, i det närmsta besatt sedan tidigt 90tal och det närmsta jag kommit en religös upplevelse är när jag var på en utställning i Örebro 2020 och var i samma rum som Marilyns ägodelar. 

Jag vet inte hur många olika dokumentärer jag sett eller hur många olika biografier jag är uppe i att ha läst om henne. Men en sak de alla har gemensamt är att de visar upp olika bilder av henne och att det i sin tur visar att kanske ingen riktigt vet sanningen om henne? Hon var komplex.  Att sitta här 60 år efter hennes död och påstå att man kände henne eller ”vet” vem den riktiga Marilyn var är ju bara dumt. 

Man kan pussla med alla dessa versioner och bilder. Man kan gissa och skapa sin helt egna bild. Vem man själv önskar att hon var. Men vi vet ju inte. Kanske visste inte Norma Jeane/Marilyn helt själv. Att hon kom från en trasig barndom utan en pappa och med en psykiskt sjuk mamma och kastades mellan olika fosterhem är fakta. Lägg där till ett misslyckat tonårsäktenskap vid 16 års ålder och att hon sedan hamnade i en mansdominerad objektifierande industri som Hollywood. Det tror jag gör vem som helst till en skör själ. Och stark. Det ena utesluter inte det andra.

Jag vänder mig emot till exempel Isabella Löwengrips invändningar mot filmen att Marilyn porträtteras som det var hon som låg sig till roller. Jag tycker filmen visar ganska tydligt på att sexet var högst motvilligt och hur Marilyn så många gånger antagligen bara utnyttjades och tvingades till just sex och som ett ”tack och håll käften” sedan fick ett modelljobb eller plåtning. Något som fortfarande pågår i Hollywood och överallt. Var det något som #metoo och avslöjandet kring t ex Harvey Weinstein – filmmogulen, visade så var det väl just det?

 Jag tycker filmen igenom visar hur Marilyn bryts ned och hur hennes åsikter eller tankar eller talang inte tas på allvar över huvud taget. Ingen var särskilt intresserad av det inre utan bara det yttre. Och vad händer om man gång på gång bryts ned och inte tas på allvar? Man slutar antagligen att tro på både sig själv och sitt värde och söker bekräftelse.

 Jag betvivlar inte att Marilyn var en väldigt smart kvinna. Tvärtom är jag den första som är redo att strida för hennes intellekt och hur missförstådd hon var. Men jag betvivlar inte heller att hon kanske också var naiv i många situationer, särskilt inte i jakten på att finna trygghet och i desparatione i att bara få bli älskad.  Jag tycker inte att de två egenskaperna motsäger varandra.

Likaså tror jag att hennes smarthet också gjorde att hon i slutändan många gånger utnyttjade just sin sexualitet och sitt utseende när det just var det hon uppskattades för. Vi kan ta ett litet modernare snarlikt exempel som Prinsessan Diana. Hon avskydde paparazzis och media, men hon såg också till att utnyttja den fullo för att nå vissa mål. Kunde inte leva med dem, kunde inte leva utan dem. Vi människor är komplexa.

Jag tror inte Blonde visar hela sanningen, men en del av den. Precis som så många influencers ständigt hävdar att det som syns på nätet och i flödet bara är en liten bit av deras personligheter och liv och inte hela sanningen och att följare inte har en aning, så tror jag inte att någon av oss, hur många Marilyn-fan-konton vi än följer någonsin kommer känna henne eller veta just vem hon var. Den möjligheten dog 1962. Och jag tror att likt de som kritiserar filmen för att visa en felaktig bild av Marilyn är minst lika fel ute om och när de tror sig veta hur och vem hon egentligen var.

Vi har ingen aning.

Kommentera 0 st

Living la vida glamping!!

2022-07-07 | 11:02:45 | Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
Då så! Då var boken släppt!
Nu är jag publicerad författare och min bokdebut är här.
Barbro och Barbie får nu möta världen.
Och Fjölleby camping , som Barbro förvandlar till en glamping.

En bok skriven med värme och humor , lite sarkasm, kvinnlig gemenskap, hashtags och några kossor. 

Barbro, en åttioårig kvinna med rapp tunga och hårdrockströjor, erbjuder sig att sköta väninnan Alices camping efter att hon brutit bäckenet. Hur svårt kan det vara? Ett sådant uppdrag borde ge tid över till att läsa deckare, äta Skogaholmslimpa och ligga i hängmattan.

Det kanske vore så enkelt om inte barnbarnet Barbie hade berättat om Fjölleby camping för en influencer hon plåtade. Kicci, med två c, får för sig att det är en glamping och det perfekta stället för sin för-möhippa. Snarare än att förtydliga att det är helt vanliga tält som gäller, bestämmer Barbro sig för att köpa ljusslingor och lära sig hashtagspråk – med egna bidrag som #kotterapi och #kantarellsafari.

Med stor improvisationsanda gör Fjölleby-gänget sig redo för att ta emot influencers på en glamping i en kohage. Samtidigt lurar en sensationslysten journalist i buskarna, på jakt efter det stora scoopet.

Boken finns på Storytel, Nextory, Bookbeat, Bokus och Adlibris.


Kommentera 0 st

This is me

2022-06-21 | 21:05:19 | Egocentrerat&Vardagligt, Modebloggerskan , Mode & Modestuff, Outfits och Garderoben,

(null)

(null)

(null)

Lite sen på bollen, men äntligen har jag börjat att titta på den helt fenomenala serien This is us. 
Jag älskar den.
Berättandet. Dåtid varvat med nutid. Hur allt vävs samman.
Just nu är jag på säsong 3 och det är mycket sjuttiotal. Musik- och stilmässigt. Och jag är ju en 70-talaälskare sedan många år. Men nu blev jag extra påmind och blev extra inspirerad till dagens lilla outfit.

En blandning av nytt och gammalt, billigt och dyrt.
Mammas gamla läderväska som hon köpte för sin första lön på 70talet. En Louis Vuitton-scarf i håret och klänning och solbrillor från någon av kedjorna och säkerligen köpta på rea. 
Så, en mix. Lite som jag själv. Författaren, studenten, konstnären, företagaren, grubblaren, njutaren, lyxälskaren, bohemen, sjuttiotalsvurmaren, nittiotalsälskaren, högvarvshjärna, solstolsliggare. 

Barn av min tid, kvinna i otid.
Kommentera 0 st

Född: Författare den 4e juli

2022-06-09 | 20:00:07 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
Född den 4e juli är en film. Och nu kommer det förevigt vara det datum som jag ”föds” som författare. 

Och det med min andra bok.
För jag fick ju ett bokkontrakt/förlagsavtal med @wordaudiopublishing i november förra året på min jul-feelgood-roman. En bok som ska släppas senare i höst. 
Men så hörde förlaget av sig i början av det här året och frågade om jag ville vara en av fyra författare som under varsin vecka i sommar skulle få släppa en bok med temat camping. 
Med viss nervositet , men med stor glädje och stolthet tackade jag Ja till detta erbjudande, möjlighet och utmaning!
Det tog mig ju faktiskt 40 år att få ur mig min första bok och nu skulle jag alltså få ur mig en på bara några månader?

Men ja, det gick . Jag har bollat heltidsstudier under våren med att få ur mig en bok : Living La Vida Glamping.

Så nu bokdebuterar jag med mitt andra bokmanus och mitt första bokmanus blir min andra bok.
Och här har jag alltså gått runt och haft kontrakt på två böcker utan att överhuvudtaget ha släppt någon bok alls tidigare. 
Snurrigt? Oh ja, knappt jag fattar själv.

Dessutom är min bok först ut i den här Sommarsviten. Så inte bara får jag bokdebutera som först i en serie utan jag får även debutera bland tre andra fantastiska författare och kvinnor som gett ut böcker sedan tidigare . 

Och mitt författarnamn?
Tja, det finns redan en och annan författare Anna Larsson därute.
Så kan det vara när man har ett väldigt vanligt namn..
Så efter lite grubbel trillade en polett ner.
Avanna, mitt företag sedan 2007. Av Anna . Allt jag gör är ju av mig, så även mitt författande. 

Så låt mig presentera mig själv:

Avanna Larsson och jag släpper min första bok den 4 juli.
Den kommer släppas som ljud- och E-bok och den går redan nu att lägga till i påminnelselistor och sådant där just ljud- och E-böcker finns. 

Snart smäller det. Och jag är förbannat stolt över mig själv som fick ur mig en bok på några få korta månader.
Kommentera 0 st

skrivflow och skrivkramp, författarens svängiga tillvaro

2022-04-01 | 16:56:14 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
Nej, men idag ler jag lite extra självgott och nöjt och ger mig en klapp på båda axlarna. Ty igår skrev jag färdigt ännu ett råmanus på en bok! Medan aprilvädret kom en dag för tidigt utanför fönstren med ömsom solsken ömsom snöflingor så skrev jag det sista kapitlet på mitt nästa bokprojekt (som jag snaaaaart kan berätta mer om) .
 
Nu väntar ju en sjuhelsikes massa redigering och omskrivning och bearbetning. Men tja, boken har en början , en mitt och ett slut och jag har skrivit min andra bok. 
Så heja mig.
Och heja er allihop där ute som kämpar på med era drömmar och mål 💫
 
För det är ju inte så självklart eller enkelt alla gånger.
Många gånger ser det ut så här, med just skrivandet:
 
 
Där vissa dagar mycket av min skärmtid åt till rent skärmstirr. Det vita, tomma Word-arket som ska fyllas med bokstäver som ska bli till ord och som ska skapa mening. 
Vissa dagar flyter det på. Fingrarna flyger över tangentbordet och formulering efter formulering bara kommer.
Andra dagar sitter skrivkrampen som ett förlamande järngrepp. 

Tidigare i veckan hade jag digital möte med en av de fantastiska förläggarna på mitt förlag  Feedback och konstruktiv kritik och en massa pepp. Ja, något otroligt mycket pepp.
Och snack om kommande redaktör och att en inläsare har spikats.
Knappt jag kan ta in allt detta. Någon ska läsa in och berätta mina ord. Ge röst åt mina karaktärer. 
Mina ord kommer att komma på pränt utanför mitt Word-dokument och kunna läsas av de som vill. Och i nästa vecka blir det dessutom möte i Malmö på förlaget. 
Jag har drömt om detta.
Nu är det verkligt. 
Jag är författare. 
Både i flow och i kramp.
 
Tänk, för ett år sedan satt jag och kämpade med att ens få till ett första manus.
Nu har jag skrivit klart mitt andra och har alltså två böcker på G. 
Kommentera 0 st

ännu en kvinnodag utan jämställdhet i sikte

2022-03-08 | 18:10:53 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

Internationella Kvinnodagen idag då. Igen. Och sociala medier kommer svämma över av ett jefla ”grattis alla kvinnor” runtom i världen. För att inte tala om alla företag som kommer erbjuda små rabattkoder så att kvinnor med sina underbetalda och lägre-än-mäns-löner ska ”unna sig något” för att riktigt fira att vi ännu ett år lever i en icke-jämnställd värld.
Män styr, män tjänar mer, män misshandlar, män trakasserar och män startar krig...
 
Kvinnor!
Ta plats!
Kräv din plats.
Var jobbig.
Var en "dålig" kvinna.
Säg nej.
Säg Ja till dig själv.
Ställ dig inte i leden.
Rätta dig inte efter andra eller efter normer.
Skapa dina egna regler.
Bröla, vråla och kräv!
Var inte tyst.
Gör dig inte osynlig.
Be inte om lov för att tala.
Be inte om ursäkt för din existens.
Ursäkta inte ditt naturliga utseende.
Lyssna inte på hur en så kallad riktig kvinna bör vara, låta, bete sig eller se ut. 
Fall inte i gropen av klyschor som "men det finns faktiskt bra män" och " kvinnor beter sig faktiskt illa mot kvinnor också" för det handlar inte om det. Inte alls. 

Och där sitter jag och kräver och proklamerar ännu en lista med saker du som kvinna "borde" göra.
Och jag fattar om du inte orkar.
För det ska inte behöva vara en kamp varenda dag, men tyvärr...

Men ta Plats.
 
Fast jag vår väl avsluta med  att säga - Grattis alla män .

Grattis världen.
Verkligen…vad bra det går.
 
Kommentera 0 st

tänk så mycket man har gjort...

2022-02-27 | 16:06:48 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Målarredskap och skrivdon.
Konstnär och skribent.
Ja, det är väl mina mest älskade redskap och det är de ”titlar” jag håller kärast. Passionen och elden, glädjen och livet ligger där.
I skapandet.
Av penseldrag och streck och färgfält som blir till bilder.
Av bokstäver och ord som blir till meningar och till berättelser. 
Men så backar jag ett steg och ser helheten. Att så här vid 40 har jag så ofantligt många strängar på min lyra. 
Vad mycket jag gjort egentligen. Och gör.
- Jag har drivit eget företag sedan sommaren 2007.
- Jag har designat kollektioner för Nelly 2008-2010 och drivit egen webshop inom kläder/mode
- 2008 designade jag ett t-shirtmotiv för Lindex
- Jag har haft med en illustration på Miriam Bryants skiva

- Jag designad en tygkasse ett år till blogawards 
- Jag driver fortfarande webshop, men nu rent konstinriktad
- Jag är konstnär och har medverkat på väldigt många Konstnätter och haft egna utställningar.
- Mot sommaren tar jag en högskoleexamen som Informationsarkitekt. Förhoppningsvis en filosofie kandidatexamen nästa år.
- Utöver det har jag nära 300 högskolepoäng i andra ämnen så som statsvetenskap, litteraturvetenskap, filosofi, genusvetenskap, journalistik, samhällsekonomiska utmaningar mm
- Jag har varit frilanskrönikör i över 10 år med ”egen månadskrönika” i lokaltidningen.
- Jag är fotograf 
- Jag har stått på fabriksgolv
- Jag har över 8 års erfarenhet inom handel.
- Jag blev årets rookie vid stadens egen näringslivsbolaget ett år.
- Jag är författare! Jag har bokkontrakt. Jag ska bli utgiven. 

Sen har man ju en massa andra erfarenheter och kunskaper utöver allt det nämnda . Så jag har inget stort konto, eller är särskilt känd och kanske inte räknas som särskilt framgångsrik- framförallt inte rik, vad gäller pengar. 
Men fasen vad saker jag gjort och testat och lyckats med ändå och fyllt just livet med att försöka uppfylla vissa drömmar och skapa en tillvaro och ett liv som är Jag.
Kommentera 0 st

måste man verkligen alltid hänga med i allt?

2022-02-02 | 19:28:10 | Film/TV/Kändisar, Krönika/Politik/Tankar, SATC-Sex&theCity,

 
Imorgon sänds det sista avsnitet av And just like that. Och som jag kommer sakna dessa torsdagar med ett nytt avsnitt. Jag hoppas verkligen att det blir en säsong 2 och att detta inte bara var en en-säsongs-grej.
För jag har verkligen älskat den. Upplägget, storyn och hur karaktärerna växt och var de kontra mot där serien slutade 2004.
Alla håller inte.
 
För någon vecka sedan så lyssnade jag  på ett avsnitt av Ebba von Sydow Kleebergs  och Emilia de Porets podd där de pratar om And just like that och att de är "besvikna" på var Carrie &Co är i livet vid 55 års ålder och hur och var och vad de anser att kvinnorna borde ha porträtterats och varit i livet.

Och jag håller inte med. Jag blir bara besviken, igen, på detta dömande. För det första vet jag inte om vi som är 15 år yngre cirka ens ska tycka hur en 55 åring ska porträtteras för vi är inte ens samma generation. Likaså vad är ”lyckade och framgångsrika karriärer”? Precis som SATC alltid ifrågasatts så blir nu AJLT dömt och ifrågasatt...
För att det handlar om kvinnor? Jag skrev en krönika om detta till lokaltidningen förra några veckor sedan där jag just tog upp detta. Blir det någonsin samma debatt kring serier som handlar om män och hur män ska eller borde bete sig? 

Jag tycker inte alls att det är orimligt att Carrie & Co inte riktigt hänger med i allt vad sociala medier och Poddar etc är…
För ärligt talat, måste man det? Återigen - att sätta sitt egna yngre perspektiv och sin egna karriär och tekniska kunskaper i jämförelse..nja. Och ska man se till ”stay true to character ” får vi inte glömma att Carrie knappt hade en mobiltelefon förrän i säsong 6 och knappt ens använde internet. Att Miranda tröttnat och vill skola om sig något, är det ett misslyckande? Måste man vara nöjd vid 55 års ålder? Kan man inte fortfarande få sträva efter mer eller efter något annat?

Jag var 15 år yngre än karaktärerna när serien började. Under åren har jag ju kommit ikapp åldersmässigt och med åldern har jag ju också tagit till mig serien på ett annat sätt..Nu är jag återigen 15 år yngre. Jag kan absolut känna igen mig i vissa saker. Men , just nu är ju min snart 64åriga mamma närmare Carrie i ålder än vad jag själv är och jag kan känna igen mamma och hennes distans till hashtags och virala trender etc . Hon andas och lever inte i sociala medier , hon klarar sig utan och det gör henne varken mossig eller misslyckad.
Snarare kan jag tycka att det är ett tecken på en powerkvinna, som kan tänka själv, sållar bland nyheter och verkligen inte tänker det minsta i FOMO-banor.
Kommentera 0 st

känslan av att inte ha gjort nåt alls när man gjort massor

2022-02-01 | 20:03:42 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
Pluggat, skrivit, pluggat mera, målat, pluggar, målat igen, städat lite i källaren….tillbaka till pluggandet, kort promenad, mer plugg, målamålamåla och nu planerat skrivpass.
Aaarrghh.. somliga dagar är jag så splittrad och gör ditt och datt, all over the place… och så känner jag att jag inte får något gjort och så får jag skuldkänslor för att jag inte sitter och pluggar rakt upp och ned i 8 timmar.

Men då får jag stanna upp. Vänta lite här nu..
Inte fått nåt gjort? Det har jag ju. 
- Jag har målat EN tavla och TRE modeteckningar.
- Jag har har läst 65 sidor engelsk kurslitteratur och tittat på 2 h föreläsning. 

Och det där med skuldkänslor… så idiotiskt. Ja, jag pluggar heltid, men jag har ju också ett företag. Men ligger skuldkänslorna i att det där med skapandet inte har OMEDELBAR EFFEKT? Att jag liksom inte får betalt för det med en gång? Eller kanske faktiskt aldrig? För det är ju aldrig givet, särskilt inte som icke-jätteetablerad eller känd eller med massa tusentals följare , att något alls blir sålt som du skapat… men om jag heller inte skapar så kan jag ju å andra sidan inte heller kanske få något sålt. 
Så det är det eviga dilemmat.. ihop med att faktiskt ta sig själv och det man…JAG gör på allvar. Det räknas. Det är inte ett stämpla-in-på-fabrik eller annan arbetsplats-jobb men det räknas.. Jag måste liksom komma ihåg det och påminna mig om det mellan varven. För jag lägger ner en jäkla massa tid och möda och kraft och tanke på det. Utöver passion och kärlek. 
Precis som det kanske ibland kändes att jag var ledig hela sommaren som en lyxlirare så la jag ju väldigt mycket tid på att skriva mitt bokmanus… och det gav ju till slut lön för mödan när jag fick mitt bokkontrakt i november.
Som konstnär och författare, skribent och illustratör, kan lönen komma väldigt mycket långt senare, men det gör inte tiden jag lägger nu ovärd.
Måste komma ihåg det. Får inte falla in i de där presterar-svarta tankarna.
Kommentera 1 st

hej från covidträsket

2022-01-22 | 12:16:37 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Två år in i pandemin och nu gick det tydligen inte att värja sig längre. Jag är inne på covid-dag 6 och sambon nummer 10. Vi är dubbelvaccinerade och jag hade så sett fram emot att gå på drop-in idag och få den tredje dosen. Men nu får jag väl, förhoppningsvis, lite extra skydd "naturligt" istället. 
Sambon har fått som en förkylning och jag har väl haft mer som väldigt jobbig influensa.
 
För två dagar sedan försvann lukt- och smak på mig och holy crap, vilken känslomässig berg-och-dalbana det är! Jag har nog aldrig förstått innan exakt HUR mycket smaken gör för själva ätandet. Nu är det som att min hjärna inte fattar varför jag överhuvudtaget stoppar saker i munnen. VAD HÅLLER DU PÅ MED? skriker den.
 
Jag har även haft lite känslomässiga breakdowns i detta covidträsk. Megatrött och jättetäppt försökte jag hitta något att ha på mig efter en dusch härom dagen. Allt, precis allt, kändes fel. Fel, fel, fel. Och jag ville verkligen försöka pigga upp mig genom att ta på mig nåt annat än sunkiga pyjamasbyxor/sweatpants.. men så såg jag den enorma utväxten i håret.
Bröl.
Och den febriga blicken fick ont av hudens blekhet.
Än mer bröl. 
Och kanske är det bara jag, men när jag är jättetäppt- och varit i flera dagar så känner jag mig totalt vedervärdig. Som en stor bakterie hela jag. Så, en mental härdsmälta deluxe och jag bara saknade sommaren och sommargarderoben än mer för ack ve, en sommarklänning känns aldrig fel. 
 
Men något positivt har även skett denna vecka i misären. Efter en lite febrig dvala så vaknade jag upp till beskedet att jag blev godkänd på sista inlämningen på Journalistkursen jag läst under hösten jämte min andra utbildning och blev glad och stolt över mig själv över att ha klarat ännu en termin med dubbelt plugg och att jag gör vad jag kan för att stärka mig för jobbmarknaden och jobbsök som komma skall.
 
Men nu ska det bli skönt med en termin utan dubbel utbildning och bara koncentrera mig på just en utbildning.
Och på bokskrivandet.
 
 
I förrgår kom svärföräldrarna och lämnade en flaska vin utanför dörren och igår kom mina föräldrar och lämnade en vacker bukett och chokladtryfflar utanför samma dörr.. vin och choklad och blommor.. fräscha dofter och himmelska smaker … som jag inte känner ett skvatt av. Men är så tacksam för dessa fina människor ♥
Kommentera 0 st

2021, du var trots allt, väldigt fint

2021-12-31 | 12:44:25 | Egocentrerat&Vardagligt,

W
 
Igår, på årets näst sista dag hade jag en riktig skitdag. Och då var det lätt att också börja göra "bokslut" över året. Ja, nästan oundvikligt att inte blicka tillbaka på året som varit och även att börja tänka på vad 2022 kan innehålla.
Fast att sia om framtiden är ju egentligen ganska onödigt. Förhoppningar och drömmar kan man ju ha.
Då jag hade en riktigt usel dag av olika anledningar och även haft det kämpigt med en del krämpor och besvär det senaste , ja under hela året egentligen, så hoppas jag att 2022 i alla fall kan vara lite mer snällt och lugnt. 
Att lite orosmoln kan skingras och saker löser sig. Att få känna att jag mår helt bra någon gång samtidigt som jag väl försöker förlika mig med just att endometrios är en kronisk inflammation som påverkar hela mig- både kropp och knopp. Denna trötthet och mer eller mindre konstanta värk, ja det är i perioder dränerande. 
Och frustrerande. För jag vill känna mig pigg. Ha ork. Kunna springa och promenera obehindrat. Ha energin till allt det jag har lusten till. Lägga fokus på rätt saker. 
Så, igår, den nästsista dagen av 2021 reflekterade jag över det dåliga när jag ändå hade en riktig skitdag.
 
 
Men idag, den sista dagen av 2021 ja då ska jag enbart fokusera på det som var och är positivt och ta med mig det in på det nya året. För bra saker, det har det absolut funnits. Och i slutändan, när jag blickar tillbaka på tidigare års bekymmer och besvär och grubblerier… det mesta löser sig, på ett sätt eller annat, alltid
 
i slutändan väger det bra över det dåliga alla gånger och det finns väldigt mycket från 2021 som jag absolut vill ta med in på det nya året. 
Jag avslutade mitt första år på en riktig högskoleutbildning. Jag avslutade också en ettårig skrivarlinje. När sommaren kom var jag lite trött/mör och med stöd från framförallt min sambo så tog jag en ledig sommar.
Det vill säga ledig på det sätt att jag inte skulle stämpla in någonstans eller anpassa mig efter andras scheman och tider.
Tiden, rummet – sommaren, den var min.
En fri sommar är det lyxigaste i min bok. Särskilt när den var så varm och fin som årets sommar var. Jag njöt av varenda soltimme samtidigt som jag färdigställde mitt bokmanus. Jag hade gett mig fanken på det. Så jag skrev. Och skrev.
 

2021 var även ett superproduktivt år vad gällde konsten. Hela våren målade och sedan även hela sommaren. Och detta resulterade dels en efterlängtad utställning ihop med Fredrik i augusti och i slutet av september ställde jag åter ut under årets Konstnatten vilket blev mitt bästa utställarår någonsin (hittills). 2021 sålde jag fler tavlor än jag någonsin gjort förut. Man kan ha runners high men frågan är om man inte kan ha en art/artist high också.
 


Den varma sommaren gjorde att jag levde i bikini men jag kunde också på riktigt klä mig efter det väder jag älskar mest – värme. Klänning efter klänning, barfota och högklackat.
Och sommaren höll sig kvar en bra bit in på hösten. Förutom utställningar så innebar hösten en ny termin på högskolan och år 2 på utbildningen och jag har även nu pluggat dubbelt och även klämt in en journalistikkurs.
 
2021 11/11 så fyllde jag 40 och födelsedagen spenderades i hufvudstaden och någonstans där på Drottninggatan fick jag det där underbara mailet från Word audio publishing att de ville ge ut min bok och en livsdröm gick i uppfyllelse.
2022 ges min bok ut.
Så 2021, du var fint.
Nya fina vänner kom in i mitt liv - Jenny, Jossan och Annie och jag hade många underbara stunder med den bästa av alla - Karin och givetvis med sambon och med min mamma ♥️
 
 
Kommentera 0 st

mitt hurtigaste jag

2021-12-28 | 17:21:36 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Jag är ingen hurtig människa . Jag är ganska så bekväm av mig. Med hurtig, menar jag, en som hoppar ur sängen tidigt frivilligt, gärna tillbringar semestrar i skidbackar och vandringsspår, som bokar massa spinningpass och cirkelträningar och efteråt drar ihop en korvgrillning i skogen med vänner etc.
Utöver mina löprundor några gånger i veckan och några promenader så är jag mycket mer en stillasittande inomhusmänniska. Förutom om sommaren - då är jag stillaliggande utomhus i solstol.
MEN! När jag som igår, drar på mig med omsorg valda lager kläder, kompressionsstrumpor som dessutom värmer och ger mig ut i 8-9 minusgrader och solskensgnistrande vinterlandskap för en löptur.. ja, då känner jag mig som mitt allra hurtigaste jag.
Lägg där till att himlen bjöd på någon form av halo och en liten bit regnbåge/ljusfenomen borta vid horisonten medan den kalla, friska luften gnistrande av snökristaller.. ja då var upplevelsen nästan religiös och en runners high i dess renaste form. 

Efteråt blev det både ansiktsmask, hudvård och en fotmask - fina julklappar av mamma innan jag åter satte mig och pluggade .
Kommentera 0 st

Årets julfilmsskörd och mina absoluta måsten

2021-12-20 | 20:27:46 | Egocentrerat&Vardagligt, Film/TV/Kändisar,

Så, med bara några dagar kvar till julafton, så är jag nu inne på de dagar då jag ser de där julfilmerna som jag tycker är allra bäst.
Men mitt julfilmstittande inleds den 1:a december och fram till julafton ser jag minst en julfilm om dagen, vilket alltså resulterar någonstan i cirka 30 julfilmer totalt.
Så här har jag gjort nu i några år och nu måste jag säga att trots att vi typ har nästan alla streamingtjänster - Cmore, Nteflix, Viaplay, ViaFree, HBO Max, Disney+ och Prime Video börjar det bli riktigt svårt att hitta nya julfilmer. Utbudet uppdaterar sig inte jättemycket från år till år eller i takt med mitt tittande.
 
Bäst utbud i år får jag nog säga att Viaplay, Cmore och Tv4 har.
Ni som har betalabonnemang på Discovery+ (vilket vi inte har) kan nog finna e hel del där med. Dock har kanal 7, 5, 8, 11 och 3 sänt en hel del film på dagtid och kvällar.
 
Ni som följer mig på Instagram ( avannalifestyle ) har kunnat se mina tre veckosummeringar av årets julfilmer där, men tänkte att jag publicerar dem även här samt avslutar med mina måsten som jag alltså ser nu denna vecka för maxad julkänsla.
 
 
Vecka 1: Första vecka bjöd på ganska många besvikelser. Jag försöker ju se så många nya jag hinner och kan blandat med givna favoriter. Och hade det inte varit för två favoriter från förra året : A Small Town Christmas och Christmas around the corner , så hade det varit en deprimerande julfilmsvecka. 
Loving Christmas somnade jag under , vilket jag inte tror enbart berodde på min förkylning. A snowy Christmas … nej nej nej. A wish upon Christmas kan ha varit bra men tyvärr så sabbade ViaFree den totalt - nån mer som har problem med den appen? Ingen annan streamingtjänst hackar och laggar. 
Mr Christmas såg jag enbart för Sam Page - hello Richard från The Bold Type.. men filmen.. nja. Småmysig var väl dock A Glenbrooke Christmas , men inget jag kommer se igen.
Men så trillade jag över A Chance for Christmas som veckas sista film idag och den gillade jag! Om en influencer och hur mycket hon iscensätter vanliga livet och så blir allt lite ”måndag hela veckan” - precis som en stor julfilmsfavorit hos mig 12 dates of Christmas. Samma dag återupplevs tills en läxa lärts.
Småkul, bra skådisar och mysig, och sociala medier -igenkänningsfaktorer.
 
 
Vecka 2: Saknas på bild gör dock Christmas in Evergreen: Letters to santa. Det är en favorit från tidigare år - det är alla julfilmer i den serien- Christmas in Evergreen. Så totalt overloaded med christmasfeeling och julpynt och julkakor.
Den här veckans julfilmsskörd bestod inte av några bottennapp alls. Alla filmer var julmysiga på sitt sätt. Feelgood och romantik med scendekor av massa granar, kransar, polkagriskäppar, ljusslingor, röda bilar etc. Gamla high school sweethearts som återförenas eller kollegor som är rivaler men som i slutändan - givetvis hittar julkärleken i varandra med bjällerklangskling som ljuder i bakgrunden. Happiest Season var stundtals väldigt rolig och det är första gången sedan Panic Room som jag tyckt Kristen Stewart varit bra. 
Write before Christmas är likt Letters to Santa en favorit från tidigare år. Av veckans nya gillade jag nog Spotlight on Christmas och Project Christmas Wish allra bäst. Men jag har fortfarande inte hittat någon ny julfilmsfavorit som jag känner att jag måste se igen. Därmed inte sagt att om de dyker upp på tv att jag kommer byta kanal.
 
 
Vecka 3Veckans tittning innehöll en favorit sedan tidigare år - Christmas Cookies, och en väldigt gammal julfilmsmåstefilm som jag och mamma alltid såg tillsammans under mina tonår och även jular jag spenderade hemma när jag flyttat därifrån: Ett Päron till farsa firar jul. Nu hade jag inte sett den på några år och kände att det var dags. Och ja, den gav mig samma känsla igen- lite barndom och hur det kändes när moster och kusiner kom över jul eller vi åkte till dom och känslan av ”fullt hus”. 
Annars var det för mig nya filmer denna vecka. A castle for Christmas är en Netflixproduktion och den var rolig och mysig men får ett minus för att det dröjde över 40 minuter innan det överhuvudtaget blev vinter och jul. En bra julfilm, anser jag, börjar i juletid.
A Christmas Getaway och A shoe addicts Christmas blev nog favvisarna denna vecka. Mysiga och overloaded med jul, julgranar, juldekorationer . En rolig detalj i A shoe addict.. var att när de har en streetview i filmen från ett varuhus så är det NK och Stockholm som dyker upp.. väldigt märkligt och jag fick kolla flera ggr om jag hade sett rätt.
 
Och så kommer vi till mina absoluta måsten:
 
1) love the coopers
2) the family stone
3) 12 dates of Christmas 
4) julgåvan
5) julavsnitt av beverly hills 90210 från 1993.
Hinner jag kommer jag även slänga in Medan du sov och den första Sagan om ringen. Dessa två är inga rena julfilmer även om Medan du sov utspelar sig under jul och Nyår och Sagan om ringen är ändå julig, på nåt sätt?
Kommentera 3 st

... and just like that

2021-12-11 | 16:54:52 | Film/TV/Kändisar, SATC-Sex&theCity,

(illustrattion: jag)
 
OBS: Inlägget kan innehålla spoilers för "Just like that", har du inte sett de två första avsnitten än, läs på egen risk.
 
Ok, då har jag sett de två första avsnitten av Just like that. En ny säsong av Sex and the City som ju sändes 1998-2004, sex underbara säsonger.
Som ju tyvärr några år senare fick två katastrofalt dåliga filmer som uppföljare. Finns det någon som på allvar gillar de där två filmerna? De var ju allt som serien inte var.
 
Så det var sannerligen med en stor portion NO NO NO som jag tidigare i år såg nyheterna om att en säsong - icke film, hade satts i rullning, men utan en av de fyra hörnen: Kim Catrall/Samantha då det framkommit senaste åren att hon och SJP är ovänner (milt uttryckt).
Men så, under sommaren och hösten läckte det behind-the-scenes-bilder och en massa outfits och jag började ändå att känna ett visst pirr. Och ett hopp. Kanske kanske, lärde de sig nåt av filmernas magplask?
Och i torsdags, Anna-dagen till ära hade de två första avsnitten (av totalt tio) premiär på HBO Max och....ME LIKEY!
Visst det var några skämskudde-moments - jag menar jag vill inte se Brady ha sex och nej, nej jag behöver inte se Mr Big påbörja en runk heller. Men ändå, skämsögonblicken tyckte jag var få och de gjordes ändå med en glimt i ögat tycker jag.

Tonen och karaktärerna känns som förr men med tid som format dem. De har blivit äldre- både irl och i serien. Från thirty-something till fifty-something. Somliga, vad jag läst här och där, tycker att de fokuserar för mycket på åldern i de här avsnitten, men hallå - de har faktiskt alltid pratat om just det i serien. Och jag tror även att de var tvungna att adressera det på nåt sätt, jag menar off-screen har de ju ändå åldershånats.
 
Jag har även läst att de tycker att det är helt olikt Carrie att hon helt plötsligt är så pryd och inte ens kan prata onani i poddcasten som hon nu är en del av. Men hey! Om Charlotte och Samantha var ytterligheterna i säsong 1-6 så låg Carrie alltid närmare Charlotte än Samantha och ärligt talat, var nog Charlotte många gånger mer vågad än vad Carrie var. Så, nej, det var inte så surprising.
Men det kanske bara är vi hardcore-fans som inte  hakade upp oss på det där.
 
Och jag saknade Samantha mindre än vad jag trodde och tyckte att det hela sköttes ganska så snyggt i serien om varför hon inte är där, eller så bra det kanske kunde skötas.
Fast det var  faktiskt svårt att avgöra ärligt talat om det vara karaktärerna eller skådisarna som pratade i de scenerna där det togs upp... kanske att det även var menat som en utsträckt hand?
 
Och ja, jag bölade. Hallå - Mr Big dog! Det kan aldrig skojas bort. Men jag tyckte att det spelades väldigt fint och utan too much drama.
Och de som tycker att 50-60års åldern porträtteras helt jätteavskyvärt i och med Bigs död och Steves hörapparater och Charlottes gråa-hår-noja. Nja..jag ser det inte riktigt. Bigs hjärtproblem är inga nyheter, han gjorde ett ingrepp redan i säsong sex och det alltså i fyrtioårsåldern.
 
Det var kul att en gammal härlig karaktär som Susan Sharon fär en av de tidigaste säsongerna dök upp i ett litet gästspel, likaså Bitsy von Muffling från säsong 5/6. 
De nya karaktärerna, framför allt Sarah Ramiez gillade jag skarpt. Och var det verkligen så farligt att Miranda gör bort sig och säger fel saker till svarta lärare? Hon förklarar det ju senasre med att hon var så nervös för att säga nåt fel att allt istället blev fel.
För att vara helt ärlig - är vi inte alla, hur woke eller PK vi än tror att vi är, ändå smånervösa för att säga/göra fel? Eller inte har full koll på allt vad som OK att säga/göra eller inte?
 
Nu hoppas jag att de två fruktansvärda filmerna bara kan begravas och glömmas. För nu har serien fått sin rätta fortsättning. En uppföljare som jag tvivlade på och inte ens visste att jag ville ha - nu vill jag ha mer.
Kommentera 0 st

Jag är författare!!

2021-11-25 | 18:43:22 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
Det är verkligen inte många Nyårsaftonar som jag sätter nyårslöften eller mål. Men de senaste två åren har jag gjort det och då har de handlat om milstolpar eller saker som jag vill uppnå för att liksom lyfta mig själv. Nå nya höjder. Våga. Utmana mig och ta tag i drömmar och visioner. Ha en målbild. Nyårsafton 2019 satte jag upp målet att ha en utställning med endast nya tavlor. Det gjorde jag. 
Nyårsafton 2020 hade jag som mål att under 2021 skriva färdigt ett bokmanus. Ta tag i den där författardrömmen jag haft i så många år men liksom bara låtit annat komma i vägen.
Och kanske var det just rätt tid nu för mig att få ur mig det där bokmanuset. Jag hade kanske inte kunnat skriva det tidigare även om jag hade gett mig tiden.
 
Men till det Nyårslöftet om att skriva färdigt just ett bokmanus låg även löftet att skicka in det till förlag.
Vilket jag gjort nu under hösten.
Och det har blivit ganska många nej.
Men som jag skrev för några veckor sedan - jag hade bestämt mig för att inte bli ledsen för det för jag hade ändå vågat. Jag hade ändå skrivit en bok. Ett manus.
Sen kom några "Ja" som mer visade sig vara ett "Ja vi vill ge ut din bok, men du får själv betala för det". Hallå, hade jag haft pengarna till egenutgivning hade jag väl inte skickat till förlag från början. Så det tackade jag nej till.
Men så, för två veckor sedan, faktiskt ganska så lagom till min 40årsdag kom det ett JA. Ett riktigt JA från ett förlag som vill ge ut min bok och stå för kostnaderna och ge MIG pengar för det.
Idag skrevs det avtalet under.
Jag har skrivit under ett förlagsavtal om att bli utgiven och om cirka ett år (gaaaahh denna väntan) kommer min jule-roman-feelgood att släppas. Jag kommer debutera som författare,
Jag är författare!
 
Jag är oerhört tacksam för de som stöttat mig framför allt när jag tvivlat som mest på mig själv.
Men jag måste också bara få uttrycka en stolthet över mig själv. Jag gjorde det!
 
Kommentera 3 st