GARDEROBSGRUBBEL & BYRÅBEKYMMER - "drömmarna om shopping,lyx och frilansjobb, tankarna om vardagen och livet som är"..

när man inte kan vinna, har man inget att förlora

2021-09-06 | 20:23:27 | Egocentrerat&Vardagligt, Krönika/Politik/Tankar,

 

Där ser ni en guldmedaljör🥇i livsnjuteri när det bjuds på sol och värme.
Något annat jag är ganska bra på är att skita i vad andra tycker om mig. Eller att ha något behov av att vara till lags. Anses vara en ”god” kvinna.

Vi spenderar hela tonåren med att försöka vara så lite barn som möjligt, tas på allvar, räknas som vuxna, ses som äldre än vad vi är. När vi är yngre är det det finaste betyget vi kan få - att vi verkar äldre. Sen, så fort vi fyller 18 börjar striden. Mot gammelhet och åldersnojjor, fina linjer och fula bedömningar, mot biologiska klockor och tiden som har sin gång. Så fort vi har blivit vuxna ska vi helst se ut som vi aldrig nått puberteten mellan benen men ändå gärna ha ett par stinna pattar. Pattar som vi ska visa när andra säger varsågod och dölja all övrig tid däremellan.

Omöjliga krav och ouppnåeliga ideal. Tacka snällt och ta emot de eftersträvansvärda kommentarerna att vi ser yngre ut än vad vi är för gud förbjude att vi skulle se ut som den ålder vi verkligen har eller än värre, se äldre ut. Eller så får man lite tacksamt så där fnittra och le, om man har turen, att i alla fall nå en åtråvärd plats på milf-pallen och det oavsett om man har fött fram ett barn eller ej. 

Madonna och hora, mamma och oskuld, älskarinna och förlegad. Det är de roller vi är förevigt satta att spela i ett manus vi inte ens får vara med och skriva. Våga inte vara en boss för då är du en bitch, som kvinna kan du fan aldrig vinna så jag kör på…för i slutändan, om jag ändå inte kan vinna, vad har jag att förlora?

Kommentera 0 st

klackarnas ljud och brösten i otakt

2021-08-16 | 10:59:45 | Egocentrerat&Vardagligt, Outfits och Garderoben,

 
 
Bortsett från de två dagarna i Stockholm och dygnet i Göteborg nu under sommaren så har jag mest varvat bikini med löparkläder  rent klädmässigt och sedan dragit på mig en klänning mot kvällen och tomtat runt i här hemma. Och eftersom jag knappt lämnat trädgården mer än för just promenader och löprundor då så har ju inte skogarderoben luftats nämnvärt mycket.
 
Men förra veckan, med avslutning igår så hade jag och en konstnärskollega en utställning ( som jag ska visa lite från i ett eget inlägg) och då fick jag ju äntligen tillfälle att "klä upp" mig varje dag och även passa på att gå igenom några av favvoklackarna.
Fasen så härligt. Och att några av kvällarna verkligen strutta hem över grus och asfalt och höra klackarnas ljud medan bröna guppade smått i otakt under klänningstyget. 
 
 
Kommentera 0 st

red red wine...

2021-08-06 | 20:11:51 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
 

Red red wine.
Kanske var det givet, redan där och då, sommaren 1993 när jag upptäckte UB40 som sjöng om det röda, röda vinet på ett Absolute reggaekasettband,  att det var den drycken jag så många gånger i vuxen ålder bara älskar livet här och nu med.
Låten i sig är det utmärkta exemplet dessutom på musikens magiska kraft att förflytta hela ens väsen i tid och rum. Så fort jag hör de inledande tonerna så är jag tillbaka i mitt flickrum, med de päronglassgröna väggarna med trälist och bård mitt på. Den vita bokhyllan med alla Sweet Valley High och Kittyböcker.

Jag känner med ens av de mintgröna lite åtsittande cykelbyxorna och den marknadsfyndade gråa t-shirten med Ronny & Raggetryck. En hög med Acketidningar för fem kronor styck och ett gäng Starlet. Det är sommarlov och radion står alltid på och jag hör Sommartoppens signaturmelodi. Veckopengen spenderas på Okejtidningar och det är ett evigt suktande efter Dylan i Beverly Hills 90210. Sommaren det året jag skulle fylla 12 år och jag hade några månader innan fått min första mens och fyllde i den redan då strulande menscykeln i en gratiskalender från Libresse. Allt detta flödar igenom mig som en minnesflod tack vare en enda låt.

Så visst finns tidsmaskiner ändå.

Kommentera 0 st

Välkommen till familjen...

2021-08-05 | 19:11:46 | Egocentrerat&Vardagligt, Outfits och Garderoben, shopping, provrummet & cravings,

 
Ja men välkommen till min lilla Vuittonfamilj kära Double Zip Pochette i Damier Azur.
Ja, det blev ett Vuittonbesök i Stockholm för två veckor sedan.
Man fick stå i kö utanför och endast ett fåta kunder var tillåtet l i butiken åt gången.
Så jag köade.
Skulle bara titta.
Eventuellt klämma lite bara...
Men ut kom jag med en orange påse med orange låda och blåa band och en ny väska.
Från mig till mig.
Jag har ett Vuittonsparkonto utöver andra sparkonton. Det är underbart att spara mot olika mål. Och att just kunna ge sig själv en sådan här sparmåls -och för tidig 40årspresent.
Att det skulle bli det här mönstret/printet var dock inte givet. Inte alls. Men det känns helt rätt nu.
Så fin. Så fräsch. 
Annars har ju Monogram varit min grej. Jag har en pochette, en graceful, en speedy och en necessär i det mönstret. Plus en bandana. Det var dags för nåt nytt. 
Jag älskar den. 
Och den premiäranvändes… för veckohandling på Coop 😂
Men ja , Vuittonväskor ska användas, inte samla damm. De ska vara med i vardagen och livet och få spår av allt som är en själv.
Kommentera 0 st

ett kärt återseende av en hufvudstad

2021-07-26 | 11:01:21 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
För några dygn, förra vecka så lämnade vi hemmet, stan, stadsgränsen.
Åkte iväg, åkte tåg, bodde på hotell.
En enda natt har vi varit borta sedan Corona bröt ut på riktigt. En enda natt, förra sommaren. 
Det kändes nästan nervöst.Pirrigt. Nytt. 
Storstadspuls. Andra människor. Uteserveringar.
En Aperol Spritz tack.
Ursäkta, jag kan ta en till. 
Titta på menyer. Trippa fram över kullersten och gator. Höghus, myller, utsikter.
Packa väska och necessären. Bestämma sig för vilka skor?
(det blev tre par)
 
Älskade Stockholm. 
Ett och ett halvt år sedan sist och så länge har det aldrig gått mellan två besök sedan år 2000.
Det var precis som förut, som jag minns det. Lika vackert. Lika bullrigt. Lika varmt.
Dofterna och ljuden. Polissirener, matos, vägarbeten, skratt, fiskmåsar, nygräddade våffelstrutar, vågskvalp och trafikljus.
Precis som förut .
Men också totalt annorlunda.
 
 
 
Kommentera 0 st

Sommartider

2021-07-15 | 21:13:29 | Egocentrerat&Vardagligt,

(null)
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

När sumakarna står i full grönska här i trädgården så känner jag att ordet hemester fyller sin fulla essens. Utlandskänslan är på topp och det utan att lämna hemmet. Och nu är det värmebölja dessutom och nästintill tropiska nätter. 
Det enda jag kan sakna med just en årlig greklandsresa med Karin är våra bilfärder till och från flygplatsen i den svenska sommarnatten och lyssnandet på en P3 dokumentär medan den svenska sommaridyllen svooshar förbi utanför.
Det och givetvis bärs o’clock.

Men!

Jag lever mitt bästa sommarliv!
Tomtar runt här hemma i mina favoritsommarkläder varvat med bikini. Lever på altanerna - den utan tak när det är uppehåll och den med tak när det regnar.
Löprundor varannan dag, total lathet övriga dagar.
Hår som solbleks, hud som solbränns.
Jag skriver, jag målar och jag läser. 
Bara är.
Får lov att vara.
Njuter.
Till fullo. 
Kommentera 0 st

weekend- snapshots

2021-07-05 | 21:25:16 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
 
 
Varma morgonar med strålande sol och det var  bara att gå från säng till solsäng, livets liv!
 
 
 
 
Flera dopp i poolen och hår och bikinidelar fick lufttorka.
 
 
 
 
Frukt är också godis sägs det. Och jag åt frukt...men också väldigt mycket godis.
 
 
 
 
Packade cykelkorgen med en del av frukten och bären och två kalla Corona och tog lite eftermiddagspicknick med mamman min under ett alldeles ljuvligt vitt parasoll.
 
 
 
Bokläsning och rödvin på altanen medan man torkade till efter dusch.
 
 
 
 
Fantastiska sommarhimlar, så vackra att det gjorde ont och jag ville mest bara skrika - Stanna Tiden!
 
 
 
 
Mer läsning men med kaffe i koppen.
 
 
Mitt...vårt ... älskade hemmaparadis. Som jag älskar det.
Kommentera 0 st

my homes are where my heart is

2021-06-30 | 22:24:35 | Egocentrerat&Vardagligt, Outfits och Garderoben,

 
Även om både huset och trädgården ändrats ganska så mycket sedan jag själv bodde och växte upp där så är det ändå något alldeles visst med att vara "hemma" Där mina rötter slog rot och där jag fick gro, formas och växa. I barndomshemmet. Det som alltid är Hemma med stort H , hur många egna hem jag än skaffar själv. För jag känner mig hemma, älskar huset som jag själv har, men home is where the heart is och vilken tur att hjärtat kan rymma flera hem.
 
 
 
Och jag älskar outfiten dessutom, essensen av budget blandat med lyx.
Väska - Louis Vuitton
Klänning - Zara
Solbrillor - H&M
Sandaler - Skopunkten
Kommentera 0 st

att vila för att orka

2021-06-29 | 20:57:00 | Egocentrerat&Vardagligt, Träning&Hälsa, Träning&Hälsa,

 
Efter att ha vilat i princip hela midsommarhelgen och att jag släckte lampan vid midnatt natten till måndagen så trodde jag att jag skulle vakna tidigt och komma ut på morgonlöprunda. Kroppen ville tydligen annat. Den ville ha mer vila och sova. Nästan 9 timmars sömn. Och från sängen gick jag bara ut till altanen och la mig vid poolen. Reste endast på mig för vätskepåfyllning, bikinibyte efter dopp och toabesök. Klarade av jobbsamtal och jobb-sms där jag låg och senare på eftermiddagen satte jag mig i skuggan och jobbade på mitt råmanus med alla korrförslag min lektör gett mig på de första femtio sidorna.
Sen, sådär efter 18tiden kom suget och lusten. Efter en löprunda. Och ut kom jag och det blev en av de bättre rundorna på länge. Likaså var löprundorna jag gjorde förra veckan också bland de bästa på flera år. Dessa gjorde dagarna efter jag bara njutit av massa god mat som pasta och några glas rödvin. Och det är väl ändå det som är det viktiga? Balansen ? Njuta av livets goda, lyssna på kroppen när den vill vila och sen känna glädje och lust när man presterar. 
 Så glöm inte det hörrni. Njutning. Lusten. Vilan. Balansen.
 
( ja jag säger även att skit i så kallad aktiv vila - totalt slapperi är faktiskt också helt jäkla tillåtet)
Kommentera 1 st

prestationskrav och pizzanjuteri

2021-06-26 | 19:16:31 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
Jag har sommarlov.
Jag är ledig.
Förutom frilanskrönikörandet och det egna företagandet då.
Några fotograferingar här och där men mest består ju mitt egna företagande av eget skapande. Målande efter egen lust. Ibland säljer jag en tavla. Ibland får jag en beställning. Men mest är det på ”egen begäran”.
 
Jag har någonstans en tid känt, vilket jag ventilerat med de allra allra närmsta, att det inte är helt ”ok” att jag är ledig. Att jag ”borde” än det ena än det andra. Att det inte är helt ok att inte göra "nånting". Ingen har ställt de kraven på mig, men jag känner dom ändå. Som små hjärnspöken. Kanske är det presterarsamhället i stort ihop med egna  väldigt höga prestationskrav. När jag pluggar blir jag besviken om jag inte fått högsta betyg istället för att vara nöjd med att blivit godkänd.
Inom skapandet känner jag även att jag hela tiden måste göra något nytt, hela tiden komma med något nytt att visa och/eller posta på sociala medier eller i vissa konstgrupper.  Vilket ju givetvis också hör ihop med att om jag i alla fall skapar något så har jag ju gjort NÅGOT och inte legat på den där latsidan.
Men jag försöker släppa på det där. Visst det är fattigt om kontot inte fylls på den 25:e men jag har ett gott sparkapital, ska inte säga annat. Jag var oerhört duktig på att spara undan medan jag hade jobb, innan vi blev varslade på jobbet och jag satte mig i skolbänken igen.
Jag trivs dessutom väldigt bra hemma.
Jag ska ju, om jag tänker efter och rannsakar just presterarhjärnan, förbereda för utställningar och hey - jag skriver ju faktiskt på en bok och kanske kanske att den i framtiden blir en inkomstbringande?
 
Man vet ju inte.
Men man måste chansa.
Leva.
Njuta.
Och när ska en sommarälskare som jag inte vara ledig om inte just om sommaren? Såjag jobbar på att sänka  kraven.
Spola bort dom.
Lyssnar på de där bästa människorna jag har runtikring mig.
 
Som i måndags - när jag tog  en pizza och ett glas vin medan åskan mullrade och njöt av måndagen, av sommaren, av ledigheten och av livet och sa just då adjö till det dåliga samvetet och de dumma kraven ingen egentligen ställt.
 
Kommentera 0 st

Konstnärs-författar-klänningen

2021-06-16 | 19:46:00 | Egocentrerat&Vardagligt, Outfits och Garderoben,

 
Jag la upp en bild på den här klänningen på storys häromdagen och det rasslade till i DM-inboxen från en massa som ville veta varifrån den kom. Var nästan så att jag kände mig lite influenceraktig där ett tag och mindes den gamla goda modebloggartiden...ja med mina mått mätt då.
 
Klänningen är i alla fall från H&M, jag klickade hem den för några veckor sen och nu verkar den typ slut i alla tre färgerna på nätet men finns säkert i butiker.
Dagen efter bilderna togs och mitt influencermoment så rev ena katten sönder den, ett stort hål som jag med mina skrala sykunskaper nu lagat.
 
Men utöver det så tycker jag att det är den perfekta konstnärs-författar-klänningen tillika perfekt för sommardagarna som är lite gråa och regniga.
Kommentera 0 st

Jag gjorde det!

2021-06-15 | 19:42:13 | Egocentrerat&Vardagligt, Text//Författarskap/Dikt/Prosa,

 
 
Ikväll firar jag med ett glas kripigt vitt eller två.
För vet ni? Jag har för första gången skrivit klart ett helt bokmanus.
 
Jag har alltid älskat att skriva , det var ju egentligen därför jag startade den här bloggen för alla dessa år sedan.
Jag har någonstans alltid närt författardrömmen. Gått en del kreativt skrivandekurser och alltid fått bra feedback. Sne har jag ju skrivit krönikor nästan varje månad i 11 års tid för lokaltidningen. Men aldrig fått tummen ur så att säga till ett helt bokmanus. 
Så började jag ju, vid sidan av högskoleutbildningen i höstas även en ettårig Skrivarlinje vid Sörängens Folkhögskola. Vi fick skriva skrivkontrakt med oss själva och jobba kring ett projekt. Jag hade påbörjat en feelgood/roman, hade 16 skrivna sidor när jag började utbildningen.
I fredags var det avslutning.
 
Och idag kunde jag skriva "SLUT" på mit skrivprojekt. 262 A4sidor, lite över 98 000 ord.
Jag vet att nu väntar en jäkla massa redigeringsarbete. Stryka, skriva om, flytta, stryka, ändra om lite till. Sen kanske jag vågar skicka iväg till ett förlag.
 
Men jag gjorde det. Jag har skrivit ett bokmanus.
Och jag är så jäkla tacksam för dom som står mig närmast som trott på mig och stöttat och peppat hela vägen.
 
 
Kommentera 4 st

så kom sommaren

2021-06-07 | 09:14:07 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
Ja så kom äntligen sommaren. Maj månad firades ut med värme och sol och den har ju hållt i sig.
Maj var också en intensiv månad i skolan.
Jag har slitit och kämpat med framförallt Javascript. Det börjar lossna lite i alla fall, men det är långt ifrån självklart eller at det faller sig naturligt för mig när jag kodar. Samtidigt lästes en annan delkurs i Content management och så har jag ju skrivarlinjen.
 
I fredags var det sista dagen på högskolan för läsåret och jag har därmed gjort mitt allra första år vid högskolan - vad gäller program. Jag har ju läst en hiskeligt många kurser genom åren sen jag tog studenten, men aldrig program.
Och om ett år kan jag förhoppningsvis ta min examen som Webbredaktör/Informationsarkitekt. Och tillåter ekonomin ska jag försöka läsa det tredje året också och ta en filosofie med Frontend. Kommer inte ha nån CSN då men om jag kan lyckas jobba samtidigt så ska det gå.
 
I fredags skolavslutningsskålade jag med mamma i bubbel, jag blev bjuden på frukost efter en löprunda av bästevännen och i lördags kom svärföräldrarna med blommor och vin. Vilka fantastiska människor jag har kring mig som stöttat och pushat. Jämt.
 
Nu väntar sista veckan och avslutning med den andra utbildningen jag gått - Skrivarlinjen.
Därefter väntar väl lite "sommarlov" varvat med en del jobb och företagande. 
 
Och förhoppningsvis många härliga dagar vid poolen.
 
 
Kommentera 0 st

äntligen kom majhärligheten med full kraft

2021-05-18 | 21:09:02 | Egocentrerat&Vardagligt,

 
 
 
 
Ja lagom till den stundande långhelgen förra veckan kom så äntligen majhärligheten. Så där härlig som just bara månaden maj kan vara. När allt bara fullkomligt exploderar i grönska och det magiska sken som skapas mot gråblå himmel när vädret inte riktigt kan bestämma sig för reg eller solsken.
 
De första dagarna med värme redan på morgonen och barfotafötter mot trätrall och godmorgonkaffet bredvid. Kjoltyg och bara ben.
Bikiniväder och äntligen fick huden smaka på solstrålar och anamma lite nya nyanser än vintergrå.
 
 
 
 
 Äntligen kunde jag börja flytta ut  lite penslar och dukar och färg och måla utomhus igen.
Altanerna gjordes iordning och alla möbelkudds- och solsängsöverdrag tvättades rena och fick solskenstorka medan poolen rengjordes och blev redo för årets säsong. Rödbrända axlar och pollendoftande hår.
 
 
 
 
Och Ahh som jag längtat efter de där löprundorna när gruset är lite fuktigt av regn och asfalten doftar av att temperaturerna blir allt vänligare, varmare. Att nästan se löv gro varv efter varv och känna livskraften i klorofyllet och fylla lungorna med det friska och fräscha och andas ut det gamla. 
Att från ha haft siktet inställt på bara en lätt jogg nån kilometer för att benen känts stela och ömma istället känna kraft och fart och ett jäkla fint tryck. 
Att sedan ligga och pusta ut på altangolvet, trä mot hud, höra fågelkvitter medan andningen sakta återgår till det normala och svetten lackar.
Jag älskart!
 
 
 
 
De första ljumma kvällarna och få se sitt hus i kvällsljus efter en härlig vinkväll med sin bästa vän. Det är livets liv. Och snart snart blommar den där syrénbusken. Och hemma, det är där syrénbusken blommar.
Kommentera 0 st

att ta tuffa beslut som repar drömmarna

2021-05-06 | 21:30:25 | Illustration/Teckning/Konst/Design,

 
Jag och två av mina senaste tavlor. Jag har varit inne i ett helt otroligt kresativt flow senaste månaderna.
Utvecklat mitt måleri. Testat och lekt. Utmanat mig själv . Målar över, målar om, målar nytt. Men alltid min palett. all världens rosa kulörer, turkos, guld, gul, vitt, svart.
Det har verkligen blivit min bubbla och min tillflyktsort mer än någonsin den här våren med måleriet.
Och ja tänk att kunna syssla med det här liiiite mer .
Därför kändes det lite tungt igår Då tog jag ett litet svidande beslut. 
Jag tackade nej till en utställning.
 
Jag fick en förfrågan om att sätta ihop en utställning till nästa helg och sedan ha öppet några helger. Dock med egen bemanning.  Jag har tavlor så det räcker och blir över. Oh ja.
Och jag vill ställa ut. Herregud det är ju det man vill som konstnär! Ställa ut och visa upp. Nå ut, locka, samtala. Förhoppningsvis sälja.
Men tja det är slutspurt innan sommaren på de två utbildningarna jag går. Det är inlämningar varje vecka. Dessutom ska krönika skrivas.
Lite rådgörande med de närmsta och en kär konstnärsvän. 
Hur mycket man än vill så blir inte något hopstressat bra. Och även om jag bär på en konstnärsdröm deluxe så går jag ju nu utbildningar för att förhoppningsvis få en examen och tryggare framtid. 
Och att vara splittrad och göra något lite här lite där och inte helhjärtat.. även om passionen finns..ja då finns risken att man istället bara slutar i en frustrationsgråtande hulkande pöl . 
Så det blev ett nej.
Men fasen , det svider ändå.
Kommentera 1 st