En sensommarfredag i Stockholm
2024-08-20 | 21:08:31 | Egocentrerat&Vardagligt,
Idag är det tisdag (aka lillfredag) men här kommer ett gäng bilder från min fredag som spenderades i ett soligt och härligt sensommarStockholm.
Jag mötte upp älskade Stephanie för en AW. Det var säkert 14 år sedan vi sågs- vi lärde känna varandra under bloggarnas storhetstid och hållit kontakten sen dess vilket jag är så tacksam för 🩷
Jag njöt av värmen och storstadspulsen och lät klackarna klappra över asfalt och kullersten, över övergångsställen och förbi vägarbeten. Jag tänkte att det där gör jag gärna om och kände lycka, kärlek och meningen med livet.
Tog en pasta och ett glas vin i Gamla stan innan jag gick till hotellet som var mysigt, litet och murrigt men med en fantastisk liten takterrass där jag satt och skrev flera kapitel på mitt nya bokmanus medan solen gick ner och färgade himlen och taken guldiga.
Därefter åt jag lösgodis och såg på Emily in Paris innan det var dags att sova i den kanske lite väl smala men ack så fluffiga sängen för att få en natts sömn inför vad som väntade på lördagen....
Kommentera 0 st
Hemma
2024-08-14 | 18:41:40 | Egocentrerat&Vardagligt,
Hemma 🩷
Som jag älskar hemma.
Min plats,
mitt hem,
min borg,
mitt paradis på jorden.
Där tryggheten finns.
Lummigheten, härligheten och det ljuvliga.
Där drömmar skapas,
Där drömmar slår in.
Bland vildvin och humle,
Under stjärnor och norrsken.
Hemma är där hjärtat finns,
Mitt hjärta är hemma.
Som jag älskar hemma.
Min plats,
mitt hem,
min borg,
mitt paradis på jorden.
Där tryggheten finns.
Lummigheten, härligheten och det ljuvliga.
Där drömmar skapas,
Där drömmar slår in.
Bland vildvin och humle,
Under stjärnor och norrsken.
Hemma är där hjärtat finns,
Mitt hjärta är hemma.
Kommentera 0 st
Hej fina livet 10 år
2024-08-12 | 21:30:59 | Egocentrerat&Vardagligt,
Vet ni, idag är det tio år sedan jag fick blodproppar i båda lungorna och trodde att jag skulle dö. Nästan önskade det när smärtorna var som allra värst.
Nu är jag inte den som tycker det är något viktigt att uppmärksamma så sett eller hänga fast vid minnena av hur jävla jobbigt och ont det gjorde. Och även om det förde med sig en hel del psykiska besvär och gjorde att endometriosen blossade upp i full kraft tycker jag att det ändå så här tio år senare stanna upp och bara vara lite extra tacksam över i livet i sig. Över allt det som blivit så fint och bra sedan dess.
Var det något som det där lärde mig var det verkligen att uppskatta det ”lilla” och de små ögonblicken. Att få må bra är värt allt och att det fina här i livet oftast ligger i det vardagliga, det trygga och enkla.
Ett hem.
En kram i förbifarten i hallen.
En katt som spinner.
En kopp kaffe på altantrappen i solskenet.
Nu är jag inte den som tycker det är något viktigt att uppmärksamma så sett eller hänga fast vid minnena av hur jävla jobbigt och ont det gjorde. Och även om det förde med sig en hel del psykiska besvär och gjorde att endometriosen blossade upp i full kraft tycker jag att det ändå så här tio år senare stanna upp och bara vara lite extra tacksam över i livet i sig. Över allt det som blivit så fint och bra sedan dess.
Var det något som det där lärde mig var det verkligen att uppskatta det ”lilla” och de små ögonblicken. Att få må bra är värt allt och att det fina här i livet oftast ligger i det vardagliga, det trygga och enkla.
Ett hem.
En kram i förbifarten i hallen.
En katt som spinner.
En kopp kaffe på altantrappen i solskenet.
En promenad med mamma.
En bra bok.
En konsert med Winnerbäck.
En väldigt god pizza.
En varm sommarkväll.
