Där sitter jag om dagarna och knapprar sakta men säkert fram ännu ett bokmanus samtidigt som pirret kommer allt mer inför kommande boksläpp.
En hel del stirr ut genom fönstret, på mestadels regn, men en och annan solglimt och då och då en katt som tillfälligt glömt bort att det finns en kattlucka och istället knackar och river på glaset. Då och då duttas det på nytt nagellack på en nagel som skavts och så sörplas det en hel del kaffe och te. Borta i hörnet ligger mitt skrivsällskap som jag mer än gärna tar en klappaus på när helst han vill. 
Men för att arslet inte ska bli alltför platt och ögonen för trötta tar jag mig nån gång under dagen ut ut på en löprunda eller långpromenad. 
Det är fina dagar. 
Pengamässigt inte alls rikt, men kvalitetsmässigt är det rena rama lyxlivet.

 

Men jag tycker att det är bra att det börjar lyftas allt mer nu i media så som krönikör och inlägg kring författares faktiskt ganska toftiga löner och ersättningar. Missförstå mig rätt nu - vi väljer själva att vara författare och syssla med det här, där är det inte synd om oss, men jag tror att väldigt många tror att ett bokkontrakt innebär väldigt mycket pengar. Det gör det inte. Författaren verkar rent av vara den som får allra minst pengar i hela bokvärlden och processen. Och det är ändå lite märkligt. Eller?