Denna perfekt somriga dag kommer nu på kvällen knytas ihop på ett underbart sätt med hjälp av tv:n och programmen Trinny & Susannah Stylar Sverige, Stjärnstylisten Jonas Hallberg och det som just nu pågår: Project Runway.

Idag så hade jag även en krönika i lokaltidningen och jag tänkte publicera den även här:

När jag fyllde tjugofem så fick jag en symaskin av mina föräldrar. Jag hade verkligen önskat mig en och blev så himla glad när jag öppnade det stora paketet. Dock kan jag väl säga att min ömma moder och fader väl var något förbryllade över just denna presentönskan ifrån sin dotter. Nog för att de visste att jag älskar att pyssla, klippa, klistra, pärla, teckna, måla och greja...men sy?

För låt oss backa bandet lite. Till år 1995 närmare bestämt och sysalen på Tidaholms högstadieskola. Då gick denna krönikör i åttonde klass, NileCity 105,6 var det roligaste på tv, Oasis släppte sitt andra album och hitsingeln Wonderwall, de flesta bar Aqua Limonetröjor och Tidaholm drabbades av en snöstorm som resulterade i att skolorna stängde – woohoo sånt hade man ju bara sett i amerikanska filmer!

 

Men åter till den där sysalen. Jag hade bestämt mig för att sy ett nattlinne i turkos flanell med rosa blommor och cerise muddkanter. Jag älskade att ha syslöjd, men jag var rent ut sagt skitkass på att sy. Men jag satt där med syglädjen bubblandes i kroppen och trivdes. Så en gång i veckan kämpade jag med det där nattlinnet. Och en gång i veckan tre veckor i rad lyckades jag med det stora konststycket att sy fast tyget i själva symaskinen. Sista gången jag gjorde det så suckade syfröken väldigt högljutt och tog fram skruvmejsel och nåt annat verktyg ur sin katederlåda. Ja denna tredje gång var hon tydligen så van och förberedd på att jag skulle göra nåt fel att hon förberett med verktygen likt en tvkock förbereder sina maträtter och redan har dom färdiga i ugnen.

Det blev rast och när det så åter blev dags att gå in till sysalen tog syfröken tag i mig och sa att hon hade fixat så att jag kunde gå över till träslöjden. Med omedelbar verkan. Jag protesterade väl lite svagt att jag inte alls ville ha träslöjd men insåg att det där med syslöjd kanske inte var nåt för mig. Så jag gick de 10 stegen över till träslöjdssalen med mitt halvfärdiga sneda nattlinne i ena handen och bytte symaskin, nål och tråd mot rubank, sandpapper och hammare. Jag lyckades snickra ihop en halvfärdig hylla som först var tänkt att bli en piedestal och en blå klocka i form av en gris.

Nu sexton år senare så jobbar jag inte som snickare utan jag jobbar som kläddesigner. Jag har haft turen och lyckan att kunna släppa kollektioner där jag ritat och skissat upp plaggen , men sen fått fabriker att sy upp dom åt mig. Jag har inte behövt ta ett enda stygn själv. Samtidigt är mitt absoluta favoritprogram på tv är Project Runway. Jag älskar att se deltagarna skapa fantastiska ( och en del mindre fantastiska) kreationer, från skiss till färdigt plagg och jag inspireras till max. Jag vill också stå så där med måttband runt halsen, klippa i tyger och nåla sömmar och fästa blixtlås, drapera, forma och skapa.

Jag har precis köpt mig en sån där fin skräddarbyst på fot som jag antar att alla andra designers har och lite Askungeaktigt med hjälp av möss och fåglar skapar sina fabulösa plaggprototyper på. Så nu har jag bestämt mig. Med dryga sju månaderna kvar till trettioårsdagen ( får lite panikkänslor när jag tänker på siffran) så ska jag damma av den där symaskinen. För nej, den har aldrig blivit använd. Den har bara stått där som en prydnadssak. Lite som en ouppnåelig dröm. Med tanken och meningen ”att en dag..”. Men nu ska jag utmana mig själv, jag ska leka att jag är med i Project Runway och den här gången ska jag inte bli ombedd att ta träslöjd resten av terminen istället.

Kommentera 15 st