Varma morgonar med strålande sol och det var bara att gå från säng till solsäng, livets liv!
Flera dopp i poolen och hår och bikinidelar fick lufttorka.
Frukt är också godis sägs det. Och jag åt frukt...men också väldigt mycket godis.
Packade cykelkorgen med en del av frukten och bären och två kalla Corona och tog lite eftermiddagspicknick med mamman min under ett alldeles ljuvligt vitt parasoll.
Bokläsning och rödvin på altanen medan man torkade till efter dusch.
Fantastiska sommarhimlar, så vackra att det gjorde ont och jag ville mest bara skrika - Stanna Tiden!
Mer läsning men med kaffe i koppen.
Mitt...vårt ... älskade hemmaparadis. Som jag älskar det.
Efter att ha vilat i princip hela midsommarhelgen och att jag släckte lampan vid midnatt natten till måndagen så trodde jag att jag skulle vakna tidigt och komma ut på morgonlöprunda. Kroppen ville tydligen annat. Den ville ha mer vila och sova. Nästan 9 timmars sömn. Och från sängen gick jag bara ut till altanen och la mig vid poolen. Reste endast på mig för vätskepåfyllning, bikinibyte efter dopp och toabesök. Klarade av jobbsamtal och jobb-sms där jag låg och senare på eftermiddagen satte jag mig i skuggan och jobbade på mitt råmanus med alla korrförslag min lektör gett mig på de första femtio sidorna.
Sen, sådär efter 18tiden kom suget och lusten. Efter en löprunda. Och ut kom jag och det blev en av de bättre rundorna på länge. Likaså var löprundorna jag gjorde förra veckan också bland de bästa på flera år. Dessa gjorde dagarna efter jag bara njutit av massa god mat som pasta och några glas rödvin. Och det är väl ändå det som är det viktiga? Balansen ? Njuta av livets goda, lyssna på kroppen när den vill vila och sen känna glädje och lust när man presterar.
Så glöm inte det hörrni. Njutning. Lusten. Vilan. Balansen.
( ja jag säger även att skit i så kallad aktiv vila - totalt slapperi är faktiskt också helt jäkla tillåtet)
Jag har sommarlov.
Jag är ledig.
Förutom frilanskrönikörandet och det egna företagandet då.
Några fotograferingar här och där men mest består ju mitt egna företagande av eget skapande. Målande efter egen lust. Ibland säljer jag en tavla. Ibland får jag en beställning. Men mest är det på ”egen begäran”.
Jag har någonstans en tid känt, vilket jag ventilerat med de allra allra närmsta, att det inte är helt ”ok” att jag är ledig. Att jag ”borde” än det ena än det andra. Att det inte är helt ok att inte göra "nånting". Ingen har ställt de kraven på mig, men jag känner dom ändå. Som små hjärnspöken. Kanske är det presterarsamhället i stort ihop med egna väldigt höga prestationskrav. När jag pluggar blir jag besviken om jag inte fått högsta betyg istället för att vara nöjd med att blivit godkänd.
Inom skapandet känner jag även att jag hela tiden måste göra något nytt, hela tiden komma med något nytt att visa och/eller posta på sociala medier eller i vissa konstgrupper. Vilket ju givetvis också hör ihop med att om jag i alla fall skapar något så har jag ju gjort NÅGOT och inte legat på den där latsidan.
Men jag försöker släppa på det där. Visst det är fattigt om kontot inte fylls på den 25:e men jag har ett gott sparkapital, ska inte säga annat. Jag var oerhört duktig på att spara undan medan jag hade jobb, innan vi blev varslade på jobbet och jag satte mig i skolbänken igen.
Jag trivs dessutom väldigt bra hemma.
Jag ska ju, om jag tänker efter och rannsakar just presterarhjärnan, förbereda för utställningar och hey - jag skriver ju faktiskt på en bok och kanske kanske att den i framtiden blir en inkomstbringande?
Man vet ju inte.
Men man måste chansa.
Leva.
Njuta.
Och när ska en sommarälskare som jag inte vara ledig om inte just om sommaren? Såjag jobbar på att sänka kraven.
Spola bort dom.
Lyssnar på de där bästa människorna jag har runtikring mig.
Som i måndags - när jag tog en pizza och ett glas vin medan åskan mullrade och njöt av måndagen, av sommaren, av ledigheten och av livet och sa just då adjö till det dåliga samvetet och de dumma kraven ingen egentligen ställt.
Ikväll firar jag med ett glas kripigt vitt eller två.
För vet ni? Jag har för första gången skrivit klart ett helt bokmanus.
Jag har alltid älskat att skriva , det var ju egentligen därför jag startade den här bloggen för alla dessa år sedan.
Jag har någonstans alltid närt författardrömmen. Gått en del kreativt skrivandekurser och alltid fått bra feedback. Sne har jag ju skrivit krönikor nästan varje månad i 11 års tid för lokaltidningen. Men aldrig fått tummen ur så att säga till ett helt bokmanus.
Så började jag ju, vid sidan av högskoleutbildningen i höstas även en ettårig Skrivarlinje vid Sörängens Folkhögskola. Vi fick skriva skrivkontrakt med oss själva och jobba kring ett projekt. Jag hade påbörjat en feelgood/roman, hade 16 skrivna sidor när jag började utbildningen.
I fredags var det avslutning.
Och idag kunde jag skriva "SLUT" på mit skrivprojekt. 262 A4sidor, lite över 98 000 ord.
Jag vet att nu väntar en jäkla massa redigeringsarbete. Stryka, skriva om, flytta, stryka, ändra om lite till. Sen kanske jag vågar skicka iväg till ett förlag.
Men jag gjorde det. Jag har skrivit ett bokmanus.
Och jag är så jäkla tacksam för dom som står mig närmast som trott på mig och stöttat och peppat hela vägen.
Ja så kom äntligen sommaren. Maj månad firades ut med värme och sol och den har ju hållt i sig.
Maj var också en intensiv månad i skolan.
Jag har slitit och kämpat med framförallt Javascript. Det börjar lossna lite i alla fall, men det är långt ifrån självklart eller at det faller sig naturligt för mig när jag kodar. Samtidigt lästes en annan delkurs i Content management och så har jag ju skrivarlinjen.
I fredags var det sista dagen på högskolan för läsåret och jag har därmed gjort mitt allra första år vid högskolan - vad gäller program. Jag har ju läst en hiskeligt många kurser genom åren sen jag tog studenten, men aldrig program.
Och om ett år kan jag förhoppningsvis ta min examen som Webbredaktör/Informationsarkitekt. Och tillåter ekonomin ska jag försöka läsa det tredje året också och ta en filosofie med Frontend. Kommer inte ha nån CSN då men om jag kan lyckas jobba samtidigt så ska det gå.
I fredags skolavslutningsskålade jag med mamma i bubbel, jag blev bjuden på frukost efter en löprunda av bästevännen och i lördags kom svärföräldrarna med blommor och vin. Vilka fantastiska människor jag har kring mig som stöttat och pushat. Jämt.
Nu väntar sista veckan och avslutning med den andra utbildningen jag gått - Skrivarlinjen.
Därefter väntar väl lite "sommarlov" varvat med en del jobb och företagande.
Och förhoppningsvis många härliga dagar vid poolen.
Ja lagom till den stundande långhelgen förra veckan kom så äntligen majhärligheten. Så där härlig som just bara månaden maj kan vara. När allt bara fullkomligt exploderar i grönska och det magiska sken som skapas mot gråblå himmel när vädret inte riktigt kan bestämma sig för reg eller solsken.
De första dagarna med värme redan på morgonen och barfotafötter mot trätrall och godmorgonkaffet bredvid. Kjoltyg och bara ben.
Bikiniväder och äntligen fick huden smaka på solstrålar och anamma lite nya nyanser än vintergrå.
Äntligen kunde jag börja flytta ut lite penslar och dukar och färg och måla utomhus igen.
Altanerna gjordes iordning och alla möbelkudds- och solsängsöverdrag tvättades rena och fick solskenstorka medan poolen rengjordes och blev redo för årets säsong. Rödbrända axlar och pollendoftande hår.
Och Ahh som jag längtat efter de där löprundorna när gruset är lite fuktigt av regn och asfalten doftar av att temperaturerna blir allt vänligare, varmare. Att nästan se löv gro varv efter varv och känna livskraften i klorofyllet och fylla lungorna med det friska och fräscha och andas ut det gamla.
Att från ha haft siktet inställt på bara en lätt jogg nån kilometer för att benen känts stela och ömma istället känna kraft och fart och ett jäkla fint tryck.
Att sedan ligga och pusta ut på altangolvet, trä mot hud, höra fågelkvitter medan andningen sakta återgår till det normala och svetten lackar.
Jag älskart!
De första ljumma kvällarna och få se sitt hus i kvällsljus efter en härlig vinkväll med sin bästa vän. Det är livets liv. Och snart snart blommar den där syrénbusken. Och hemma, det är där syrénbusken blommar.
(klart att konsten ska matcha brödrosten...eller?)
Ahh långhelg 🙌🏻
Första påsken på 7 år som jag är långledig. Ledig helt och hållet. Är ingen påskfirare så sett så att det dras fram massa pynt och lagas påskmat. Men lite gult och några kaniner kommer fram och en charmigt (?) sned påsktårta brukar det bli men framförallt är det njutet som är härligt denna helg.
En helg mitt på våren som bara är fylld av långhelgshärlighet. Ja om man nu har tur att vara just ledig då. Vilket ju inte är givet inom vissa yrken som vård/service/handel.
Men i år, i år kan jag just njuta av njutet av långledigt.
Och det känns väldigt välkommet efter denna vecka dessutom.
Efter oändligt många timmars Javascriptkodande.
Det här med Javascript känns hittills som det svåraste på utbildningen och jag har känt mig helt nollad senaste sju dagarna. En känsla jag verkligen avskyr. Lägg till en menshjärna på det som ända sedan tonåren fått mig att känna mig frustrerat puckad en gång i månaden i perioder i mitt liv.
Det som blev lite räddning och ventil mellan kodandepassen var att komma ut. Löpning.
Dagsljus, frisk luft, natur och powermusik i öronen. Ladda om. Under en av löprundorna i veckan så skrev skelettet till en krönika i huvudet medan benen jobbade och efter en dusch så satte jag mig och krönikan blev skriven och inskickad.
Och därefter kändes huvudet plötsligt lättare och ljusare och jag satte mig och kodade lite till på Skärtorsdagen innan jag tog mig påskledigt.
Och förutom av själva ledigheten njuter jag av god mat, gott vin, godis, fler löprundor, fotopromenader och bara tomta runt hemma.
Många debatter blir helt snedvridna.
Som den när Sverigedemokrater alltid ska ställa två svaga grupper mot varandra och anklaga invandrare för hur dåligt våra pensionärer har det istället för att kanske tycka att vi kan omfördela miljonfallskärmar och annat . men nej det tjänar ju inte deras agendor.
Likaså tycker jag väl att en del influencers lite väl ofta startar upp nån slags debatt om något och får en massa re-posts och heja- och hurrarop för en hel del märkla ting och tomt blahablaha.
Det senaste som jag tyckt varit något absurdt och väldigt märkligt är att storys och flöden under gårdagen svämmade över av att ganska stora profiler och en del mindre började att jämföra p-piller med Covid19-vaccinet efter att Astra-Zenecas vaccin stoppats tillfälligt i en del länder efer en del rapporter om blodproppar.
Ärligt talat förstår jag inte varför det ens jämförs?
Ja det är fantastiskt mycket inom vården som är helt snett vad gäller forskning, vård och behandling av kvinnor, kvinnors besvär och kvinnors åkommor och symptom.
Men att påpeka att massor av kvinnor går runt daligen med risken för blodproppar för att de/vi käkar p-piller och att det ska sättas i perspektiv och jämförelse med män(?) som blivit rädda för vaccinet...nja.
För det första, käkar du p-piller och faktiskt går runt och är rädd för det - SLUTA ÄT. Punkt.
Jag är en av dom som fick lungorna fulla av blodproppar och det högst sannolikt pga just p-piller och jag levt med ångest i 6,5 år sedan dess. Varje gång det hugger i ryggen så tror jag det är proppar eller var gång jag får blodsmak i munnen så bultar panikkänslorna i bröstet ...
Jag förstår essensen av jämförelsen, det gör jag verkligen.
MEN! det blir ändå en ganska sned jämförelse.
För i slutändan:
Två olika preparat med två ganska olika syften. Och jag som absolut vill vaccinera mig är glad att de stoppar och undersöker saken även om fallen är ganska få. Då jag är mer proppbenägen nu efter att en gång ha haft proppar och helst aldrig vill gå igenom det helvetet igen.
Så att det stoppas kan vara en stor tjänst mot alla kvinnor som ätit just p-piller och faktiskt redan fått blodproppar. Likaså kanske mot kvinnor som även käkar p-piller och just redan går runt med en eventuell tickande bomb i sig, vaccinet kanske bara blir gnistan som får den att explodera? Bland de rapporterade fallen finns ju faktiskt kvinnor också, även dödsfall.
I slutändan finns det ändå flera bra/bättre alternativ till p-piller. Men inte till vaccinet.
(För hey, avstånd verkar ju inte vara nåt alternativ för folk vad gäller varken det ena eller andra i längden, eller hur?)
Så lite perspektiv på perspektivet kanske?
Internationella Kvinnodagen idag då. I år igen. Och sociala medier kommer svämma över av en massa "Grattis alla kvinnor!" och mailboxen med rabattkoder som "Firar alla kvinnor!" och ber kvinnor spendera sina underbetalda löner
på framförallt kläder och smink för att göra sig vackrare enligt normer.
Så vad är det vi säger Grattis till denna Kvinnodagen?
Att vi året om fortfarande lever i ett patriarkat?
Att utvecklingen åter går bakåt när länder och stater förbjuder abort?
Att det fortfarande blir en helt snedvriden debatt om mäns skäggväxt när det vankas snack om gratis mensskydd?
Att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män? På arbetsplatser och sedan obetalt arbete i hemmet och sedan för att kvinnor stannar hemma med barnen just för att mannen tjänar, sedan får mindre pension. En ond cirkel av mindre pengar.
Att kvinnors kroppar fortfarande sexualiseras i högre utsträckning och att hennes kropp inte är hennes egen att bestämma över?
Att kvinnans bröstvårta är ett jäkla minfält?
Att kvinnor sexuellt trakasseras på alla typer av arbetsplatser?
Vi är alldeles för smala eller inte smala nog, vi är alldeles för tjocka och bidrar till ohälsa, vi är alldeles för ytliga men ska helst be om ursäkt om vi inte orkat sminka oss, vi ska ta hand om oss och vara fina men vi får inte vara utseendefixerade,
vi ska ha åsikter men helst hålla dom för oss själva, vi ska få jobb på egna meriter men vi får inte chansen, vi ska avla fram barn men för evigt se ut som tonåringar, vår kropp förändras men ska helst se ut som något odefinierbart "innan".
Vi förbrukas och blir förbrukade.
Vad exakt är det vi säger ska fira och säga Grattis till idag?
Jag bara undrar.
Nej gratulera inte, utan beklaga.
Fira inte men uppmärksamma.
Och fortsätt kämpa. För förändring och förbättring.
Och blanda inte ihop feminismen med att kvinnor beter sig svinigt mot andra kvinnor- det är patriarkatet och normerna, vi kvinnor blir lärda att tävla mot varann och inte med.
Och kom också ihåg att det där att bete sig rövigt är en mänsklig egenskap.
Och du KÄRA medkvinna, kom ihåg att du är just inte mer än bara kvinna. Men det räcker fan så gott och blir över. Du behöver inte vara mer.
Det där är mina bästajeans. De har hållt i fem år nu och jag har väl känt en tid att de sjunger på sista versen. De har haft lång och trogen tjänst och använts flitigt. Ett par H&Mjeans i culottemodell, ja som ni kan se kanske inte blir direkt culotte på mina korta ben utom mer lite lagom längd.
Jag har försökt ganska mycket senaste året att hitta ett par nya favoritjeans, för ni trodde väl inte att jag för fem år sedan var så smart at jag köpte på mig ett lager av just de där jeansen? Nej..Skit.
Jag har nästan alltid dessutom kunnat hitta bra jeans på just H&M medan andra har lovordat t ex Gina Tricot och Lindex som icke haft modeller som passat mig.
Och nu är allt så jäkla superhög midja vilket på mig mest skapar kameltå deluxe och att buken liksom blir till en ballong .
Men jag gjorde en chansning i helgen och beställde hem ett gäng jeans från både H&M och Lindex. Idag fick jag H&Mleveransen.
Och det blir så tydligt deet här med att storlek är enbart en jäkla siffra som egentligen inte säger någonting alls.
DU är inte en storlek.
Men det är inte konstigt att det skapar både galenskap, raseriutbrott och komplex hos oss vanliga dödliga.
Det här är två jeansmodeller men i samma storlek.
Båda är storlek 38 men som ni kan se skiljer det en hel del i storlek ändå. och då ska det tilläggas att modellen som faktiskt heter Loose är den minsta.
Ser vi sedan vidare så är det här samma modell men två olika tvättar/färger men även där skiljer det en hel del på bredden.
Så låt säga nu att man blir intresserad av fem par olika jeans och kanske i två olika tvättar/färger. Bara där är vi uppe i 10 par att beställa. Och för att vara på den säkra sidan då så kanske man faktiskt behöver beställa i alla fall 2 olika storlekar av varje. Då är vi helt plötsligt uppe i en beställning på 20 par jeans för att kanske hitta ETT par som kanske passar?
Det är ju sannerligen tur att flera företag erbjuder gratis hemleverans.
men jag undrar ändå hur pass hållbart det här är..med så inkonsekventa storlekar, alla dessa megaolika modeller och alla leveranser och byten.
Men nej, begränsa aldrig ditt psyke eller din kroppsuppfattning eller hur och vad du gillar din kropp beroende av en viss storlek. För det finns helt enkelt inte en given storlek som är du. Och Du är aldrig en storlek.
Och har ni jeanstips till en 157 cm kort kvinna med ett par rejäla lår, vadmuskler som heter duga och lite löööövehandles, ös på!
Trots huvudvärk sen jag vaknade , som sprängt i ögonen och även en ömmande nacke så har jag bara en skön vecka. Pluggandet går fint och jag är färdig med en uppgift som ska in först nästa vecka. Jag skriver även på så det ryker på min "roman"
och tar till mig all feedback och verktyg som jag får på skrivarlinjen .
Och den här veckan, vilket bild två kanske bäst får symbolisera, har målandet varit en helt fantastisk bubbla och känsla. Ett flow jag inte haft sedan i somras. En nytändning. En eufori. Jag trivs fantastiskt bra med den här tillvaron. Vara hemma.
Ta promenader och göra träningspass . Studera. Skriva. Måla.
Visst , 75%ig CSN är väldigt skralt, det är liksom minst halverad månadsinkomst mot när jag hade anställning ... men rikedomen ligger ju i att jag just nu mår fantastiskt och just får och kan leva så här.
Julen den kom och den gick och trotts annorlunda upplägg var den fin och det var ju jul oavsett.
Själva julaftonen vart frostig och kall och bara det gav ju julkänsla.
Mamma och pappa hade ordnat det så mysigt på deras altan med gottebordsbuffe och eldande . Vi, mamma, pappa, min bror med familj. Utomhus, avstånd och alldeles perfekt.
Sen blev det ett lugnt firande hos svärföräldrarna, bara vi fyra med jullunch och tårta.
Juldagen bjöd på en helt fantastisk himmel och solnedgång och snö.
Mellandagarna har fyllts med promenader, löprundor och totalt slöeri och serieplöjande i soffan.