Som jag njuter av varenda dag som det är möjligt att få känna solen mot huden, då och då doppa sig i poolen och bara vara här i min egna lilla hemmaoas.
Se de blöta fotspåren över träplankorna på altangolvet, lyssna på en podd eller två och plöja böcker. Hemester är verkligen min grej.
Idag blev det ett hiit-träningspass när molnen hopade sig en stund och jisses, svetten den rann. Känns skönt att ha hittat lite andra träningsformer utöver löpningen då ju både smalben, häl och hälsena krånglat sen i november. Så kan man ju göra lite vattengympa i poolen hehe.
Måste dock ganska så snart fylla på min att-läsa-bokhög. Den är snart tom!
Phew vilken vecka! Det har varit veterinärbesök med skadad katt, intensivt utställningsbygge och så en hel "Vernihelg". Ja jag och min utställningskollega valde att köra Vernissage en hel helg för att dels kunna ha distans på besökare pga corona och dels då vi inte ens visste hur sugna folk ens skulle vara på att gå på Vernissage om alla tänkte " det kanske blir för mycket folk". Så i dagarna tre i värmebölja har jag och Maria Alloh suttit där. Och det är givetvis så himla roligt . Men det är ju också det här sårbara som konstnär..man vill att andra ska älska det man skapar Man ställer ut bitar av sig själv. Sin själ. Så efteråt känner i alla fall jag mig så himla matt och trött. Nästan bakis ...vilket jag väl också bokstavligen var efter själva premiären och lite för mycket bubbel i värmen. Nåväl.
Jag har verkligen en konstnärsdröm. Drömmen om att kunna leva på mitt skapande både vad gäller ord och bild. Och kommande vecka så blir jag ju arbetslös från mitt jobb då min anställning löper ut den 30/6. Just nu känns allt så himla ovisst. A-kassa, f-skattsedeln, kommer jag komma in på nån utbildning eller inte? Kommer i så fall CSN räcka...kommer jag hitta nytt jobb?
Jaja..Imorgon tänker jag i alla fall vara LEDIG.
Jag får väl ha semester i två dagar innan jag skriver in mig på arbetsförmedlingen.
Här följer i alla fall lite bilder från Vernissagehelgen och ni som har vägarna förbi Tidaholm, utställningen pågår till den 31/7, Konsthallen på Turbinhusön. En helt fantastisk liten grön oas mitt i staden.
..och varje kväll i slutet av maj tillika i början på juni klev hon ut i den gyllene timmen när solens sista strålar belyste takens översta tegelplattor och trädens längsta grenar och plockade sig ett fång syrener medan de barfota fötterna sjönk
ner i det något för långa maskrossmyckade gräset. En ritual så helig som något kan bli när tiden det är möjligt är så begränsad som den när syrenen blommar ...
När syrenen sedan börjat att falna tar sumaken vid. Doftlös men praktfull. Så hemma men ändå en vajande känsla av exotisk plats någon annanstans. När syrenens blommor torkat och spritts med vinden och vindpustarna inte längre doftar då
böljar sumakens grenar som palmer från ett annat land. Och över en natt som genom en magisk fingerknäppning doftar sedan vinden av schersmin och av kaprifol . Maj och juni är som att man lär sig lukta på nytt efter en höst och en vinter
som inte luktar något alls. Och all grönska och blomsterprakt får henne att känna att sig som om lär se igen efter ett års blundande..
Hon saknar redan syrenens doft. ..
Men Schersminen står redo och hon kan inte låta bli att undra om det är i sommar som även hon blommar ut vid framtidens ovissa rand..
Det här Katten.
Ja hon heter så. Hon bor hemma hos mina föräldrar. Vi skaffade henne året innan jag tog studenten. Förra millenniet . Hon har funnits över halva mitt liv. Hon var för jävlig som kattunge. Gömde sig inuti pannan i tvättstugan första natten hon kom
till oss. Hon var en katt som klöste och revs. Bet och klättrade på en.
Hon gömde en av sina kattungar under det nybyggda altandäcket året jag flyttade hem från Stockholm så pappa fick bryta upp plankorna. Flera gånger. Nån kull gick hon och födde i hemlighet. En kull skaffade hon med hankatten vi hade som hon hatade.
Ja hon avskydde det mesta. En gång kom hon hem helt trasig med saknade tänder och hål upp genom hakan och huvudet. Men efter några dagar på djursjukhus så kämpade hon och jag oss igenom en jul med dränage , medicin och jag tvångsmatade henne.
En annan gång kom hon hem med ett stort hål i magen.
Hon var borta i över ett halvår för att sedan som om ingenting hänt möta mamma en morgon när mamma gick till jobbet. Sedan dess har hon inte lämnat trädgården. Hon har överlevt alla sina ungar. Hon verkar nästintill döv nu. Och blind. Förhoppningsvis
blir hon 21 år gammal i oktober. Vi hade en härlig stund hon och jag idag i mitt barndomshems trädgård. Hon gick lite själv men jag bar också runt på henne så hon fick lukta på blommor och titta i växthuset. Hon varken bits eller rivs längre utan
klamrar sig mer fast. Hon heter Katten för att hon helt enkelt är Katten med stort K.
Jag har precis läst ut Brett Andersons första bok - Coal Black Mornings och nu börjat med hans andra; Afternoons with the Blinds drawn. Den första var vackert skriven och i stil med Patti Smiths ”Just Kids”.. dessa vackert skrivna människoöden.. minnen, anekdoter.. vanliga liv och människor.. men ändå inte .
Suede var tillsammans med Oasis en så stor del av mina tonår - kin högstadietid och min gymnasietid och de var de första band jag liksom hittade och började gilla ”själv”. Inte för att mina föräldrar gillade dom , inte för att storebrorsan spelade dom och jag ville försöka vara cool och gilla samma som han gjorde i hopp om en vänskap, utan Jag. Det var MINA band. Och de två vänner jag kom att dela denna Suedepassion med för över 20 år sedan är fortfarande mina närmsta. Den ena - Karin träffar jag så ofta jag bara kan då hon är en av få människor jag litar blint på och kan umgås med dygnet runt utan att vilja vara ensam ens stund... och den andra- Martina , ja vi ses nästan bara nu för tiden just vid Suedespelningar ( tack som fasen för att de återförenades efter några års paus) men då tar vi bara vid där vi slutade sist och det är en gemensam trygghet och kärlek i den vänskapen, band som aldrig bryts.
Med dessa två vänner har jag så mycket Suedehistoria och äventyr .. Från den allra första spelningen blott 15 år gammal på Hultsfredsfestivalen och sedan ända uppe i Östersund och Storsjöyran. Det har blivit fanclubspelningar, en vinst i en Aftonbladettävling ”träffa suede”... vi har efterfestat med bandet på café opera , varit på signeringar, gjort maniska spaningar och jag minns med värme hur man satt i internets begynnelse med uppringt modem och sparade ner bilder och artiklar på diskett... och hiur vi ivrigt väntade på singelsläpp och tillhörande musikvideopremiärer på MTV redo med vhskassetten och trycka på rec play ... och så denna fantastiska låtskatt . Alla konserter. Minnena.
Och idag när jag satte på plattan Sci-Fi Lullabies ,som släpptes ungefär samtidigt som prinsessan Diana omkom så tragiskt i en bilolycka 1997, som bara består av så kallade b-sides så märkte jag med sådan värme och kärlek hur varenda låttext liksom sitter inne i benmärgen.
Så är det något jag verkligen hoppas blir av i år trots läget i världen så är det Coming up-spelningen i höst. En konsert helt dedikerad till suedes tredje studioalbum från 1996 och den första konsert som jag förhoppningsvios kommer uppleva med båda dessa två vänner.
Handsprit, handtvål, handkräm och presskonferens klockan 14 - repeat. Ja och nånstans däremellan känna efter om man är snuvig på riktigt eller om det rann till litegrann för att man exempelvis böjde sig framåt några gånger och kånkade några kartonger och snoret rent av är inre nässvett? Jag som jobbar inom dagligvaruhandeln blir hostad och snorad på året om i influensa och magsjuketider och inte märkt någon markant skillnad på beteende där men absolut på nära håll sett hamstrandet av jäst och toalettpapper. Bajs, bröd och bullar verkar vara viktigt för folk i dessa tider.
Som egenföretagare tycker jag givetvis att det är viktigt att stötta just företagare (och gärna själv blir stöttad), som lokalpatriot stötta de lokala företagen än mer..
Men så blev jag själv uppsagd från jobbet i måndags förra veckan och kommer alltså bli arbetslös så hur mycket har jag råd att stötta? Ja det är märkliga tider med dubbla och trippla och hundratals känslor.
Så alltså...om tre månader blir jag arbetslös .
Detta besked förde ju såklart med sig en massa tankar, stress, oro och grubbel. Vad ska jag göra istället? Plugga? Då måste jag snabbt kolla utbildningar eftersom ansökningar ska vara inne om en dryg vecka, men hur bestämmer man på en vecka vad man kanske ska satsa på i det yrkesliv man har kvar? A-kassa? Kan jag få min a-kassa om jag fortfarande har en f-skattesedel och eget företag även om det företaget bara är på en liten liten tid/del?Vill inte gärna lägga ned det då Avanna ändå är en så stor del av mig, hur litet företaget än är..
Och i fredags förlängdes UDs reserekommendationer och därmed så har den sedan länge bokade resan till Grekland i maj ställts in. Klart att det känns tråkigt särskilt när man redan fått tråkiga besked och ville ha nåt att se fram emot men samtidigt ”skönt” att man slapp ta något beslut själv om rätt/fel . Det är liksom bara att gilla läget , går inte göra annat. Det kommer ju förhoppningsvis nya resechanser när världen får må bra igen. Och även arbetslösheten kommer ordna sig.. på något sätt, är bara lite mycket nu att kolla upp och bena ut . Viktigast är ju ändå nu att försöka få ha hälsan i behåll och att även ens nära och kära får vara friska . Resten löser sig.
Och kanske får jag en riktigt lång skön sommar och "hemester" på altanen och pooldäcket jag är så glad att vi lät bygga förra året.
Varje är den 8 mars - samma visa .. Sovialq medier, svenska och utländska svämmar över av "fira internationella kvinnodagen".. "grattis alla kvinnor" , "lets celebrate..", " happy womens day"... Suck. Det är ingen
lyckodag.
Nej #internationellakvinnodagen är inget att fira eller gratulera en kvinna på. Om du nödvändigtvis inte då vill gratulera till sämre löner och sämre rättigheter.. eller vill fira att kvinnors kroppar sexualieras , döms och utnyttjas. Att kvinnliga
våldtäktsoffer ifrågasätts om de verkligen sa nej, vad de hade på sig , om de var fulla, om de hade lockat mannen till att tro att ett nej betyder ett ja. Eller så kanske du vill fira det faktum kvinnor fortfarande inte får visa upp sig på egna villkor
utan censureras och raderas och stämplas som o-rena, horor.. och får skylla sig själva.. Nej fira inte idag. Gratulera inte. Men visa respekt , läs på, sätt dig in. Bli och var feminist. Låt framtidens kvinnor, döttrar, mödrar, systrar, fruar, väninnor
få det än bättre än dagens och gårdagens.
Idag har årsdag. 16 år tillsammans, officiellt. Tror vi. Vi har i alla fall alltid firat den 6 mars som årsdag. Efter att jag nobbade honom i fyra år och sedan lite dejtande av och till i några månader och kanske egentligen var ihop, men det var en fest just den 6 mars för 16 år sedan som vi verkligen fick frågan av folk om vi var ihop på riktigt nu och vi sa ja.
Och detta kommer inte bli något inlägg om överdådig och svulstig kärlek eller om hur vi är ett "team" som är så poppis att par kallar sig eller ett inlägg där jag romantiskt och episkt beskriver honom som HAN....
Jag är bara glad över den här karln och vårat förhållande där det liksom är naturligt att jag åker på solresor till andra länder med min bästa vän för att det är vad jag vill och älskar men att han håller upp armen när vi ska korsa en väg för att han vet att jag är disträ i trafiken. Ett förhållande där han imorgon åker på en metalfestival och jag kan ha bubbel - och mellohäng här hemma.
Ett förhållande där inte skaffa barn alltid varit det naturliga och aldrig en fråga eller kompromiss och att vi förenas så starkt i lika åsikter vad gäller politik och samhällssyn och att vi kan dela en öl på både deathmetalkonserter som på Winnerbäckspelningar. Vi har pratat några gånger om förlovning. Men äsch. Det går ändå.
En socialamedierskygg och en som visat upp sig och sitt liv i bloggar och instagram i 14 år, jorå det funkar fint. Och ibland dåligt. Men vi håller ihop.
Det är jag glad för.
På översta bilden ser ni bokskörden för februari där Joël Dickers bok var den allra bästa. Jag har älskat varenda bok av honom som jag läst och Sanningen om fallet HArry Quebert är en av de allra bästa böcker jag läst nånsin.
Familjen Bridgerton fick jag många tips om på instagram och den är ganska hypad . De var väldigt lättlästa och ganska rapp dialog stundtals men tyvärr lite för klyschiga för min smak ändå vad gäller t ex sex och kvinnors orgasmer och hur de beskrivs.
Mikaela Bley har blivit min nya svenska kvinnliga favoritförfattare vad gäller krim/deckare, läst hennes tidigare böcker om Lycke, Liv och Louise .
Denise Rudbergs " Elegant crime" - brott och personer i överklassmiljöer ,har jag följt sedan första boken och jag gillar dom, jag gillar karaktärerna med hyfsat bra mix av just överklass/ medelklass lite klyschor kring det en del sanningar och faktiskt ganska spännande historier.
På den undre bilden ser ni en ny bokhög inhandlad i lördags på bokrean. Jag köpte även Jonas Bonniers "Knutby" som jag slukade i helgen och med den kollade jag även på program som fanns tillgängliga SVT Play samt lyssnade på P3 Dokumentär om Knutbymorden...alltså det är ju så makabert alltihop och nu vill jag bara sluka allt om det hela.
Men efter den boken har jag nu satt tänderna, händerna, ögonen i den översta boken i högen, den av Sheila O´Flanagan som jag läst hur många böcker som helst av.
Jag köpte Jane Austens " Stolthet och Fördom" då jag kände att det är dags att ta tag i och läsa lite fler "klassiker" och då framförallt av kvinnliga författare som låg lite i framkant.
Så nu ser jag fram emot en härlig ny bokmånad. Jag älskar att läsa böcker och alltid gjort sen kan det ju gå i perioder det där hur intensivt jag läser. Om sommaren och semestern kan det ju lätt bli en bok om dagen. När jag pluggade litteraturvetenskap för 15 år sedan så hade jag en period när jag inte kunde läsa en bok alls för att jag bara gick in och annalyserade istället för att njuta av läsandet.
Men jag är glad att jag har böcker och ägnar så mycket tid åt det istället för att t ex dum/slösurfa i timmar ...även om det givetvis också händer.
Men att läsa några kapitel innan lampan släcks på kvällen istället för att stirra in i skärmen tycker jag påverkar sömnen jättepositivt.
Ja så där harmonisk känner jag mig allt som oftast i mitt kök..ehum..vårt kök..vid min älskade köks. Ja den får banne mig vara min för köksön var min dröm det. Och äntligen kan jag också känna mig liiiite piggare igen. Herre min je. Den här flunsaförkylningen har hållt i i en månad nu och för sambon än längre och han har varit hemma två senaste veckorna. Och jag fick vackert sjukskriva mig två dagar denna vecka för att försöka vila ut skiten och dessutom mådde jag dåligt pga min endometrios. Men vila verkar ha hjälpt för idag vaknade jag och kände mig piggare än på länge, halleleluja!
Men så har jag inte gjort så mycket annat än att läsa böcker och teckna på paddan senaste dagarna. Och sörpla te. Mängder med te.
När orken har funnits har jag suttit en hel del med min
hemsida och
webshop som jag lovat mig själv att ta tag i en gång för alla under året. Det har funkat fint att sköta både fotojobb och illustratörsuppdrag via Instagram senaste åren, på den nivå jag själv velat ha det men jag känner att det är dags att utveckla och uppgradera litegranna.
Jag har även hunnit med att fixa material till en reklamkampanj där jag själv medverkar fast för byggfirman som gjorde vårt kök och vår altan och så fick jag förfrågan att fixa en krönika till lokaltidningen och den fick jag iväg idag. Plus hängt lite tavlor på en retaurang & kök som premiäröppnar här i stan imorrn. Hmm...jag verkar visst ha gjort en hel del ändå trots vila nu när jag raddar upp det. Nåväl. Fördelen med mina företagsgrejer är ju att det mesta går att fixa i soffläge ändå med både nässpray o te bredvid.
Men nu är det fredag och kl är 18. Nu får det bli nått gottigt i glaset och på fatet och fortsätta lite i min bok. Nu är det helg!
God lördagsförmiddag på er bloggosfären.
Jag sitter just nu i köket, vid min älskade köksö och sörplar kaffe och ätit avocadomackor. Min älskade älskade köksö. Och jag har ju faktiskt inte visat köksrenoveringen vi gjorde under hösten.
Allt började med att jag för nästan precis ett år sedan efter en vintrig promenad med mamma hamnade på en av stans köksutställningar. Där jag förövrigt mitt bland luckor och knoppar får sms från min bästa vän att det ryktades att självaste Fredrik Wikingsson satt på ett av stans få caféer o ch givetvis drog jag med mig moderskapet dit och jajamänsan där stod Fredrik i sin fulla längd och väntade på en beställning att ta med, även om han nog hade suttit ned och fikat också och så skulle han till att skynda sig till bolaget också innan han lämnade Tidaholm.
Men det var ju sidospår.
På köksutställningen började jag så smått att drömma om att göra om vårt kök. Även om jag älskade retrostilen på det så var det slitet och väldigt opraktiskt i utformningen. För få bänkytor. Överskåp som svalde väldigt mycket av rummet rymd och det blev liksom aldrig ordning på nåt eller nån bra plats att sitta vid för anntingen var köksbord och stolar i vägen för kyl och frys som skulle öppnas eller för lådor som skulle dras ut.
Först var jag helt inne på att vi skulle bygga ut köket/huset med några kvadratmeter och då kom även drömmen om en liten poolplats utanför köket. Så tog hitt byggfirma och tog offert och tja..det blev lite väl saftigt med utbyggnad. Så tänkte om litegranna och tog hit byggfirman igen för offert på att bygga om i det befintliga köket istället samtidigt som jag tog offert på att bygga ut den befintliga altanen och skapa en stor altan med plats för en pool på ställning och hey! Det blev ju typ halva priset mot att bygga ut .
Så altanen byggdes kring midsommar och under semestern satt jag med kökplanerare från Ikea och beställde kök och i slutet av augusti och nästan september ut så byggdes vårt nya kök samt att vi bytte ut golven i hela nedervåningen till ett och samma för en enhetlig känsla.
Och jag ÄLSKAR nya köket!!
Här kommer före och efterbilder:
FÖRE
Så det vi gjorde rent ombyggnationsmässigt var att :
- vi flyttade diskhon från en vägg till en annan - alltid drömt om att ha kranen just vid fönstret.
- Spisen fick vara kvar på samma vägg men centrerades och alla överskåp försvann och istället för spis med ugn blev det separat ugn och mikro.
- Kyl och frys flyttades från en vägg och sattes i längan med diskhon och byggdes in och det är en liten frys och lite mer än en "halvkyl" då vi kom fram till att vi inte är några störra "frysmänniskor".
- En köksö med stora lådor och sittplatser samt eluttag.
- Nytt innertak i köket med inbyggda spottar
- Två kaklade väggar
- Ommålning
Köket känns såååå mycket större och mer välplanerat efter flytten av olika saker, separarerandet av spis och diskho samt borttagandet av alla äverskåp och satsningen på massor av lådor istället.
Om sommaren när solbrännan förhoppningsvis är ett faktum och min hy är mycket bättre än övriga året så går jag osminkad större delen av tiden och det är mest mascara och kanske lite ögonskugga som åker på när jag ska till jobbet.
Men resten av året när det vankas jobb eller jag ska iväg någon annanstans så är det helt klart en jäkla massa mer produkter i nyllet utöver själva hudvården. Jag har dock inga problem alls att posta osminkade bilder på instagram (
avannalifestyle ) , tror faktiskt merparten av alla selfies där är av osminkad art. Men jag föredrar helt enkelt smink på jobbet och andra offentliga sammanhang.
Med problemhy i cirka 25 år så är foundation och concealer det allra viktigaste för mig.
Ögonskuggor är roligast.
Mascara är det som ger woweffekt.
Jag håller inte på med conturing egentligen och mina bryn möter bara en pincett - jag har inte alls fastnat i de senaste årens störa brynbusiness, jag har helt enkelt inte orkat.
Men jag älskar smink. Asså härligheten att köpa och öppna en ny produkt eller palette! Halleluja!
Här nedan är mina favoriter just nu.
- Jag har två olika Chanelpaletter med highlighter, concealer och en blush även om jag tycker att blushern även funkar ypperligt som läppfärg också.
- En större Chanelpalette - travelkit med ögonskuggor, läppfärger, rougue och puder.
- Palette från Isadora med bronzer, rogue och highlighter
- En ganska ny produkt för mig, ett transparent fuktgivande puder från by Terry som är amaziiing!
- Två olika favoritfoundations från Max Factor. Måte de aldrig försvinna men tyvärr brukar mina favoriter utgå ur sortiment efter några år.. morr.
- Kajalpennor i blått och brunt men oftast använder jag ögonskuggor i mörkare ton som "kajal" oh sen ljusare på ögonlocken. Bästa kajalpennorna finns för typ 10 spänn på GeKås.
- En Glowproukt från Lòreal som jag tar under foundationen men även blandar i själva foundationen.
- Mascaror från Max Factor. Alltså det finns ingen bättre än Max Factor Master Piece! Längd volym och håller fasen hela dagen. Om vintern rinner mina ögon dock plus snö och regn så då toppar jag allt som oftast med en vattenfast.
- Lipgloss från Max Factor och ett budget läppstift. Just läppstift och gloss använder jag väldigt mycket/inte i perioder och de är utsrpidda i väskor och jackfickor och olika necessärer. Jag använder de jag hittar för dagen men jg skulle verkligen vilja hitta några riktiga givna favoriter på det här området. Ser så jäkla härligt ut när Kardashians, Maria Montazami och Bianca Ingrosso håller på med sina stift och läppennor.
Så det var några av mina favvisar det.
Det var en gång en flicka..kvinna, som hette..heter Anna. Fram tills dess att hon skulle fylla cirka trettiosex år så ratade hon Louis Vuittonväskor. I alla fall de där vita med det färgglada logotyomönstret som mest såg ut som väskor man fick som premie i bokklubbar under åttiotalet. Dock så sneglade hon då och då och modehuset Chanels håll och kunde mycket väl se sig själv framför sig i en framtid där hon struttade småstadsgata upp och småstadsbacke ned med en quiltad 2.55 slängandes kring armen.
Men så en dag när det slösurfades på internet skådade Anna en Louis Vuitton Monogramväska med ett stort cerise V på från en specialkollektion och som hon föll pladask. DEN ville hon ha. Kanske kanske skulle hon unna sig en sådan en vacker födelsedag.
Hon åkte till Rom och under några varma septemberdagar medan italiensk svett rann gick hon in och ut igenom Vuittonbutiken men vågade inte köpa något.
Det skulle dröja ytterligare några nånader och den 11/11 2017 på hennes trettiosjätte födelsedag klev hon så in på Vuittonbutiken i Stockholm fast besluten att köpa sig en Pochette för cirka 4000 riksdaler.
Med en sextioniokronorshatt på huvudet blev hon satt på en väntelista för att sedan mötas av beskedet att Pochetter minsann, knappt går att få tag på längre. Besvikelsen var stor i några sekunder eller så tills det kom sig att Anna istället började snegla de isblå ögonen åt Speedyhållet istället. Vissa storlekar kändes alldeles för barnsliga men när Speedy 35 nådde hennes hand och armveck och hon såg sig själv i spegeln var det kärlek vid första ögonkast. DEN skulle hon hafva!
Sedan vart det GULP och HJÄLP ty den väskan kostade mer än det dubbla än vad hon tänkt att lägga på Pochetten som inte fanns. Men efter flera överläggningar både med sig själv och den stackars expediten sptaserade sedan Anna ut ur Vuittonbutiken i den svenska hufvudstaden med sin allra första Vuitton och så var en Vuitton-o-holic född.
År 2018 fann hon sedan en Pochette fast på en vintagesida för i maj det året under den ljufvligaste av semesterresor till luyxresort på Rhodos med sin ömma moder skådade hon just en Pochette på en annan kvinnas arm och såg just med de isblå ögonen hur ljuvlig den lilla väskan var. en sådan måste bli hennes.
Och våren 2019 så begav sig Anna för allra första gången till staden London och hem kom hon med en Vuittonplånbok. För vad vore väl en Londonresa utan lite lyxig shopping? Inte tänkte hon göra om samma tråkiga ickeshopping som Rom inte.
Och så kom hösten och Anna började så smått att börja se över vad tänkas månne nästa Vuittonköp bli?
Så såg hon DEN! EN Graceful. Men ack ack den stod alltid som out of stock eller icke tillgänglig. Så Anna ja hon beslöt sig så för att kontakta självaste Vuitton och fråga om väskan någonsin kan tänkas dyka upp och fick svaret att den är en eftersökt eftertraktad dyrgrip men att hon kunde bli satt på en väntelista. "Ja yack" svarade Anna. Men veckorna...månaderna gick och det föll lite i glömska. Tills Vuitton en dag hörde av sig och sa att det fanns en väska och denkunde bli hennes. Den kunde bli Annas!
Så Anna begav sig åter till hufvudstaden för en vecka och några dagar sedan påpassligt nog sedan tidigare inbokad hotellhelg med sin bästa vän Karin. Tilllsammans gingo de till Vuittonbutiken och där väntade Annas nya väska. Och där informaerade en förvånad expedit henne om att väskan nu slutat att tillverkas och det ooooaaaades och wow:ades.
Vilket fick det hela att bara kännas än mer rätt i Annas hjärta.
Och med sina initialer instämplade i guld lämnade sedan de båda kvinnorna butiken och firade Annas nya Vuitton med Bellinis och skumpa på Vau de Ville.
Anna vet att hon och hennes Vuittons komme rleva lyckliga i alla sina dagar, både de gamla nya Vuittonsen och de nya som komma skall.
För varje man som ska förklara för mig hur världen funkar så blir jag lite mer feminist.
För varje kvinna som fortfarande ursäktar sig själv för att hon tar plats så blir jag lite mer feminist.
För varje man som tycker att han har rätten att tafsa på dig, komma med sexuella anspelningar, skicka dickpicks eller kallar dig lilla gumman så blir jag lite mer feminist..
För varje kvinna som inte vill kalla sig feminist så blir jag lite mer feminist.
För varje kvinna som fortfarande faller in i patriarkala strukturer medvetet och omedvetet så blir jag lite mer feminist.
För varje mamma som överkompenserar i föräldrarollen för att pappan ska kunna underprestera så blir jag lite mer feminist..
För varenda en som ursäktar mäns nedlåtande och nedtryckande beteende med "att kvinnor beter sig illa också" så blir jag lite mer feminist. För varje kvinnligt våldtäktsoffer som måste svara på vad hon hade på sig så blir jag lite
mer feminist. För varje bättre avlönad man som av ekonomiska skäl inte stannar hemma med sina barn så blir jag lite mer feminist. För varje censurerad kvinnlig bröstvårta så blir jag lite mer feminist. För varje konservativ högervibb så blir jag
lite mer feminist.
För varje man som känner att hans manlighet är hotad av feminismen och jämställdhet så blir jag lite mer feminist.
För varje kvinna som blir hotad av en man så blir jag lite mer feminist.
För mig , för dig, för ännu inte nådd jämställdhet så blir jag lite mer feminist.
Där stod jag imorse och filosoferade över livet och över 2019 vid diskbänken med en kopp Java.
2019 känns som ett litet mellanår. Inga jättetragedier eller sorger men heller inga jättetoppar eller megawow. Men ändå på många sätt ett tärande år främst på grund av att jag känt mig sliten och att hälsan varit lite sisådär. Under vintervåren så avlöste influensor, urinvägsinfektioner, magproblem, nässelutslag och och andra infektioner varandra. Sen skadade jag handen i ett fall de sista april men jobbade på och det resulterade till slut i nån månads sjukskrivning över sommaren . Jag har kämpat större delen av året för att få hjälp och svar för alla menstruella problem - cystor, värk, blödningar och fick överklaga en manlig läkares behandling i början av året för att till slut träffa en kompetent kvinna under hösten som sa att jag högst sannolikt har endometrios.Alla mina mensproblem och smärtor jag hade som yngre har allt eftersom kommit tillbaka efter jag hade propparna i lungorna och var tvungen att sluta med p-piller för 5 år sedan. Och senaste månaden har det varit smärtattacker och problem med ena benet/smalbenet. Likaså har det varit lite uppochned på jobbet och osäkerhet där huruvida butiken blir kvar eller ej. Och precis innan jul kom ju beskedet att sambons arbetsplats kommer läggas ned inom fyra år här i stan.
MEN! 2019 var året jag äntligen åkte till London och fick se Notting hill , Buckingham Palace och Picadilly circus och där jag unnade mig en Vuittonplånbok till min Vuittonsamling. Årets bara-ha-det-gött-lyx-resa med bästa vännen gick till Korfu och det är nog den vackraste plats jag varit på. Vi satsade mycket på huset i år och i januari blev ju tapetsering och målning av vardagsrum samt trapp och övre hall klar. I somras byggde vi ut altanen med plats för en liten pool och även om sommarens väder många gånger var sisådär minns jag ändå många långa dagar i solsängen och i poolen där på det nya bygget. Och under hösten blev det så äntligen nytt enhetligt golv i hela undervåningen och totalrenovering av köket och jag är så nöjd! Äntligen köksö! Även i år blev det utställning under Konstnatten och det var ju även denna höst som jag helt plötsligt vid sidan av jobb och företag dessutom bestämde mig för att plugga på distans ... bara för att jag saknat att plugga ..att lära.. tackade ja till 5 kurser och 45 poäng och jag är inne på sluttampen på dom alla nu. Två stycken genuskurser samt kriminologi , samhällsekonomiska utmaningar och en samhälle-företag-miljökurs.
Jag fortsätter känna mig stärkt i vem jag är och vad jag tycker. Fortsätter få ständiga ahaupplevelser om könsroller och patriarkatet och känna en eldande ilska över det.
Jag fortsätter med min balans vad gäller kropp och knopp. Jag löper och springer när jag är frisk för att jag älskar det , därför blir det också en sorg i mig när kroppen jobbar mot mig . Jag äter det jag vill när jag vill och det finns inga tankar i mig om att jag måste ta tag i träning eller börja om med nåt kosttänk eller tankar om att "jag tappat det". Och jag känner mig trygg i att veta att jag har en klick människor som älskar o stöttar mig för den jag är och allt jag inte är. Jag hoppas på ett härligt friskt välmående (renoveringsfritt) 2020 med några resor till nya platser och förhoppningsvis nå några för mig personligt satta mål med vad jag vill åstadkomma.
Dan före dan..
Ahh 23:e december. Årets mysigaste dag! Jultröjan är på, skumtomtar och annat godis står i skålar lite överallt och jag har julpyntat sedan första december och det har bara blivit fler och fler ljusslingor. Sedan klockan 15.15 igår så har jag gått på 11 dagars julledighet. Hade hyfsat slappt jobbschema så tog ut lite semesterdagar här och där.
Och denna vecka ska jag vara helt ledig för att i nästa sätta igång med en massa plugg.
I januari avslutas alla kurser som jag där nån gång i somras fick för mig att jag ville läsa och som jag kom in på.
Fem kurser och 45 högskolepoäng har kombinerats med mitt jobb och mitt företag och även om det vissa veckor har blivit körigt så har det gått över förväntan bra och smidigt. Men ja januari kommer nog bli mastig nu när slutuppsatser och tentor ska in.
Men nu är det JULEFRID!
Ett ord jag tror många glömmer i stressen och jakten på de perfekta klapparna och adventskalendrarna och perfekt pyntade hem och perfekta instagrambilder och idylliska drömscenarion om den perfekta julen och massa bakande med mera. Och visst känns det litegranna som att den här julstressen och perfekthetspressen är en "kvinnofälla"?! Att kvinnor känner sig som sämre mammor eller flickvänner eller fruar om de inte stökar runt och hetsar och stressar? Att stress i sig blivit nåt mått på hur perfekt du är?
Nej julefrid människor..kvinnor. Oavsett bakverk eller perfekt planerade dyra klappar eller myyyyyssszzzzzperfektion som taget ur en hollywoodproduktion så blir det jul ändå.
Ät och drick gott. Tomta runt i tights och juletröja och raggsockor. se filmer och läs böcker. Konversera, tänk, umgås..eller var för dig själv om det är vad du vill...släpp stress press måsten..
Min 23:e december började med en underbar långpromenad med min älskade mamma och samtal om ditt och datt. Hem och julmackefrukost med sambon och katterna och resten av dagen så ska jag bara se julfilmer och slå in lite klappar men även tillverka några sistaminutenbeställningar jag fått på "Avanna Fashion Illustration Calendar"..men allt sker i en sakta julefridstakt och med ett rofyllt julesångsgnolande och tippetippetipptapp.
Jag har sett så många julfilmer i december och är nu inne på mina absoluta julfilmsmåsten.
12 dates of christmas
The Family Stone
Love the Coopers
Och julavsnittet av Beverly Hills 90210 säsong 2 från tidiga nittiotalet.
Men jag har fått många nya favoriter i år tack vare det fantastiska utbudet på Viaplay, Netflix och Cmore. Och det är ofta de "mindre" julfilmerna med mindre kända skåisar i som är bäst. De som utspelar sig i nån liten småstad där nån kakfabrik eller julgransodling hotas att läggas ned och köpas upp av nån storsstadsfirma och hela småstaden samlas och kämpar tillsammans bland en massa härligt julpynt och där överdådiga julklappar och glammiga klänningar inte är av vikt.
God Jul Kära Ni!
Så har man fyllt 38. Att fylla år en grådassig regnblaskig måndag när man firat med familj i lördags och fick en göteborgstripp helgen innan det av sambon och man dessutom ligger hemma sjukskriven med förmodad benhinneinflammation .. ja det innebär
en ganska så stilla, lugn och presentlös födelsedag.
Men några fina vänner har varit här och sambon fixade smaskig jordgubbscheesecake.
Jag har plöjt några avsnitt Satc , tecknat och bara varit.
Så förutom smärtor har det varit en fin födelsedag.
Jag inser ju att jag har massor att blogga om. Hela köksrenoveringen t ill exempel. Eller min utställning jag hade i slutet av september.
Vardagen .. Det faktum att jag utöver jobb och företag börjar att plugga. Inte för att ville ha ännu mer att göra eller skapa stress utan för att jag saknat att just plugga.. grotta ner mig i nåt.. skriva uppsatser.. lära mig . Använda hjärnan än mer.
För att jag har tid och möjlighet.
Min anställning är på lite mer än 60% på pappret , ibland blir det intensivare och mer. Jag driver företaget på mina egna villkor därefter.
När man jobbar inom handel är det sällan mån-fre och dagtid. Det är helgjobb, det är ledigt mitt i veckan.. ibland jobbar jag dag ibland kväll ibland helpass.
Denna vecka är en sån vecka då jag har "helgledigt" tis-torsdag.
Och som jag njuter lite extra av de här "ledig mitt i veckan" dagarna denna vecka. Har fått massa gjort hemma. Kollar en hel säsong av Killing Eve och påbörjat nästa. Lagat enkel god mat. Sovit ut . Pluggar till fredagens tenta i kriminologi.
Löprunda i minusgrader igår och planerar en till imorgon. Rakt igenom go kärlekskänsla här hemma. Och idag har det trillat in X antal bokningar på min fotografsida .. jag tar inte så många fotograferingar längre eller annonserar om det .. säljer
mest naturfoton men ibland klaffar schemat och lusten och vinner över känslan hur infekterad och hugg-i-ryggen-giftig den branschen är..Skickat en del offerter för mina tecknings/illustratörtjänster och när det gäller konst/illustration är det
verkligen uppdelat i de som vill betala för en tjänst och de som tycker man ska "rita lite " utan ersättning "du tycker ju det är kul men va betala!? Jag kan ju rita själv". Bland de bästa beslut jag tagit under mina 12,5
år som egenföretagare inom foto/design/illustration var när jag för 5 år sen beslutade att inte vara företagare på heltid längre och inte länge vara beroende av få in jobb/ prutandet/sälja mig själ(v). Inte jaga jobb och pengar, skapa nån falsk framgångsbubbla
, desperata erbjudanden i hopp om bokning eller försäljning mm.. de senaste åren har det skapats en sådan enorm entrepenörshets i det här samhället .. men till och med för Blondinbellor brister och rasar fasaden till slut.
Så här med dagar kvar till jag blir 38 så älskar jag lugnet.. lata dagar.. lyx att inte göra nåt somliga dagar och nada behov av att försöka framställa det som om nästan-gå-in-i-väggen är en statusgrej eftersträva.
Ja september då och första höstmånaden är här. Nu ligger maj, juni, juli och augusti bakom. Och även om sommaren swooshar förbi snabbare än en blinkning på så många sätt så kan jag ju ändå se och minnas att det hanns med väldigt mycket. I efterhand känns det som om det ändå var många sköna och lata dagar i solen och solsängen på den nybyggda altanen vid poolen även om svetten inte rann lika mycket eller doppen blev lika många som förra året. Tre veckors semester och fyra veckors sjukskrivning gav mig sju veckor ledigt så jag ska inte klaga - jag har ju nästintill haft som ett sommarlov.
Maj avslutades och juni inleddes med en underbar resa till Korfu. Lite traditionsenlig cykeltur på midsommar för blomsterplock följt av familjärt firande här hemma i älskade trädgården och den då nästan färdiga altanen.
Och det blev ju mången dag med "hemester" sen när altanen väl var färdig. Bok efter bok lästes därmvid poolen i solsängen.
Några härliga dygn i Göteborg med fotbolls-vm på storskärm, takbar och lite shopping,
Några dagar i Strömstad med underbara vyer, loungefeeling på hotellets uteservering, goda bakverk och en av de bästa pizzorna jag ätit.
Och så några dagar i mitt älskade Stockholm. Mosebacke, Gamla Stan, Louis Vuitton, Kungsträdgården, Scandic Grand Central , storstadspuls och uteserveringar.
Dygnen med 30gradig värme då jag satt ute från tidig morgon och sedan tog nattliga nakendopp.
Löprundorna i den vackraste natur som även dessa avslutades med svalkande hopp ner i poolen. Fotopromenader, regnbågar, motljus och så pastapicknickar på altangolvet medan jag plöjde Big Little Lies och Handmaids tale medan gräshopporna spelade ikapp.
Jag är inte ett dugg redo eller villig för höst eller vinter. Inte alls. Jag vill ha mer sommar.
Jag skulle om jag kunde dra iväg på en solresa bums. Men jag är tacksam för den sommaren jag fick och de resor jag gjorde, både de faktiska resorna till ställen, städer och platser men också de inre. .
Det svepte så in en värmebölja. En sommars sista suck , en ljuvlig febertopp.
Ja det var en av de där sällsynta magiska sommarnätterna , mer känsla av medelhav än Sverige, med tjugo grader varmt långt efter midnatt ... och jag ville inte gå in. Hela mitt hjärta och kropp ville stanna tiden, där och då, stoppa känslan och dofterna i en burk. Vetskapen om att nu är det så långt så långt kvar till nästa gång dessa nätter är möjliga.
Jag ville inte gå in , men jag gjorde det till slut ändå och det kändes som ett svek mot natten när jag stängde altandörren. Som att jag stängde ute sommaren och tog ett farväl. När allt jag vill säga är att ge mig mer. Berusa mig. Stanna .
