Jag har redan publicerat texten på instagram men kände att jag vill publicera det här med för ärligt talat är jag så trött på allt dömnde, bedömande, förutfattande meningar och nedvärderingar inlindat i "välmenande" råd och jag är så ofantligt än mer trött på att en kvinna inte bara kan få vara..sig själv , äga sig själv sin kropp och vad den står för eller inte står för alls. 

 

 Det där satte sig så hårt psykiskt på mig. Inte själva "nu dör jag"känslorna men smärtorna och rädslan och den enorma känslan av ensamhet jag kände en av nätterna när tid och rum bara försvann i dimmorna av plågor och så en snedtändning på morfinet.

Jag är fortfarande märkt psykiskt av det även om det bleknar allt mer. Men jag är ju också märkt på ett annat sätt, ett sätt som inte bleknar utan bara blir starkare och starkare. Och det är dels lusten till att vilja leva och att fylla livet med saker, resor, upplevelser men framförallt att värdera MIG SJÄLV högt och kanske mest. Att JAG är värd att få må bra, njuta av det goda livet och få leva så som jag vill . Säga Ja till det jagvill och nej till vad jag vill. Inte låta mig bli trampad på eller svälja vad skit som helst. Inte längre vara den som bara förlåter gång efter gång bara för att bli trampad på igen. Eller vara för feg eller snål för att inte göra nya saker, se nya platser eller tvärtom - se det som bortslöseri med tid  lyssna på samma låt 15 gånger på raken eller se om Sex and the city för 658e gången ...för det är vad jag vill fylla mitt liv, min vardag, min tid med som räknas. Jag är den som får ta störst plats i mitt liv och sen dom som respekterar och värderar mig för den jag är. 

Jag vill aldrig någonsin gå igenom några proppar igen, men jag får väl ändå kanske någonstans vara småtacksam för upplevelsen hur traumatisk den än var eftersom den ändå gav mig ...hmm MIG.

Jag har lagt över en halv månadslön på drömväska, jag har sett till att äntligen ta mig till Rom, jag har unnat mig lyxiga solresor på 5stjärniga hotell, jag har lärt mig lyssna på kroppen och uppskatta den , jag köper löjligt mycket hudvård, jag har satsat mer på konsten och tecknandet, lyssnar mer och mer inåt vad det är jag vill och hur och jag känner mig starkare och tryggare. Och jag har (nästan) helt slutat bry mig vad andra eventuellt tycker om mig och särskilt dom som inte kan säga det rakt till mig.

Sen har kroppen min just idag dessutom tydligen bestämt sig för att fira 4årsdagen av propparna tillika 4årsdagen då som p-pillerfri med ett mensflöde utan dess like. 

Ja.. den ljuvliga varma sommarvärmen kom tillbaks med besked idag och denna "lillfredagsafton" avnjuter jag ute på altanen.. nyduschad efter en svettig löprunda , iklädd böljande sval långklänning .. med några glas vin, en ihopslängd spaghetti n meatballs med mozzarella och parmesan samt flera avsnitt av Sex anfader the City.

Livet ändå !

Nu är augusti kommen och även om temperaturen är långt över 20 även idag och verkar vara många dagar fram så är det ändå den där lilla skiftningen mot ankommande höst som ändå småskett..rasslet i lövverken som börjat låta annorlunda i vinden, kvällsmörkret som kommer allt tidigare.. hösten kommer komma vintern likaså.. och jag tänker att det var ändå snö in i april i år.. så dessa få sommarmånader. Jag är så tacksam, så lycklig. Och kanske jag avföljer varenda influencer som nu uttrycker längtan efter stickat och "utopiska " visioner om höstmys med choklad o tända ljus och snö och pratar om "onormalt väder " när de garanterat just under vintern kommer uttrycka mörkertrötthet och leda och åka på både en och fem utlandsresor till sol och värme och spä på klimathoten med alla flygresor...

Sommaren.. jag älskar dig. Fan vad jag älskar dig.

Kommer aldrig att någonsin hitta orden som beskriver denna enorma kärlek jag har till Dig.. maj, juni , juli..och ambivalensen jag nu har mitt i denna låna värmebölja att jag vet att sommaren kommer ta slut så småningom.. 

Det enorma njutet blandat med den där ångesten som alltid kommer när augusti börjar närma sig och sommaren inte längre ligger framför mig. Suck. Jag blir så trött på mig själv. Att jag i den här kärleken och totala sommareuforin samtidigt glömmer allt vad Carpe Diem heter och faktiskt sitter och gråter just i detta nu i denna ljuva sommarkväll där klockan är 23 och temperaturen ännu tillåter endast den tunnaste av sommarklänningar.

Jag ligger i altansoffan och blickar upp mot altantaket där humlen eller vad det nu är för grön klätterväxt hänger ner bland ljusslingorna , nån enstaka syrsa hörs, då och då en mygga och näsan fylls med alla dessa fantastiska sommarkvällsdofter som odlats och värmts upp under ännu en stekande het dag.

Herregud sommar jag älskar dig så förbannat mycket att jag knappt vet vad jag ska göra med alla känslor eller ens med mig själv.

Kanske är det just det.. kärleken är så enorm och likt all annan kärlek vill man inte att den ska ta slut... men likaså i just kärleksyrheten och rädslan gäller det ju att inte glömma just njutningen av härligheten. 

Allt från friheten jag känner i att inte behöva tänka på jackor , tröjor , kyliga mornar.. lättheten i att bara behöva typ trosa och en klänning , det ljuvliga i att ha altandörren öppen dygnet runt, gå in ut ut in ... utan sko... billigare elräkning, naturen, ljuset , dofterna, tanka d-vitamin och solenergi från morgon till sen kväll..

Sommar.. sommar.. sommar

 Nog för att jag fattar allvaret med torkan och vad det innebär för skördar, bränder med mera - jag fattar absolut!

....men jag kan ju inte påstå att jag personligen gör något annat än bara njuter av värmen men så är jag ju en sommar-sol-solning-värmeälskare..dyrkare av rang och fattar även att jag kanske är lite extrem i min kärlek till det hela...och att jag nu efter ungefär en dags regnande är regntrött. 

Nåväl, första semesterveckan spendeades alltså på Kreta med min bästa vän och det kommer komma mer bilder därifrån. Sen var jag och sambon bara hemma några dagar, biobesök, solande och poolande i trädgården, bokläsande , grill och njutning på vår nya uteplats på framsidan av huset.

 Efter det blev det en långhelg i  mitt älskade Stockholm, varav en natt, nej två blev det ju till slut på grund av tågen som ställdes in i lördags , med bästis medan sambon min drog vidare till Gävle för festival.

Lite shopping, mycket promenerande, en hel del drinks och så härliga uteserveringar och restaurangbesök. Underbart! 

Nu har vi inte så mycket mer planerat mer än nån sväng till Göteborg och så en roadtrip och några nätter i Halmstad. Bara vara hemma och njuta av hus, trädgård, pool, katterna och härligt semesterlunk deluxe.

Jag njuter .. så förbaskat mycket.

Solstol och bad från 10-18 om dagarna o innan och efter (och emellan) dignande bufféer .

Nu ligger vi dock i fluffsängen med varsin Daquiri Lenon och ser Sveriges åttondelsfinal i VM. 

 

Jag sms:ade med min bästa vän nu under kvällningen och ville bara beskriva för henne vilken ganska så övergöttig måndagseftermiddag och kväll jag har för mig själv medan sambon jobbar sena skiftet denna vecka. För det slog mig medan jag beskrev det att det var just det som det var: Så himla simpelt men ack så jäkla livskvalitétsförhöjande i sin fantastiska vardagsrealism.

 

Jag kom hem vid 16tiden efter en småt kaotisk dag på jobbet. Slängde bh:n direkt och på med de allra slappaste byxor och ett enkelt baslinne och håret upp i slarvebulle.

Öppnade altandörren och lät den 18gradiga småkyliga temperaturen friska upp inneluften och så drog jag fram mopp, rengöringasprodukter, wettexduk, kökssvamp och annat och satte igång att storstäda..för vem har väl orkat göra det ordentligt under värmeböljan som varit?

 

Och i 2,5 timmar svabbade, skrubbade, moppade, torkade, dammade, sög, gned och putsade jag, till tonerna av Sheryls Crows första plattor och mitt egna gnolande medan regndoft blandades med Cif lemon.

Jag hällde upp ett glas rött och gjorde mig sedan en stor pastagratäng som lät sig väl gräddas i det nystädade köket medan jag till slut tvagade mig mig själv.

Och sedan slevade jag upp en riklig portion på tallrik, tog vinglaset och satte mig i soffan och bestämde mig för att ge serien Nashville en chans.

 

Och här sitter jag nu kvar och talar litegranna för mig själv med en southern accent, drömmer om en amerikansk södernveranda till huset och bara njuter...att en kan ha det så gött med så enkla medel ändå va..

Halleluja! 

Tänka sig att den fantastiska värmen fortsatt och hållt i sig. Förra helgen vart dt tropisk värme och även om jag "missat" mycket av denna ljuvlighet för att jag jobbade 7 dagar på raken och ganska långa pass så har det ju varit helt fantastiskt de timmarna på kvällarna som varit lediga och bara grejen att kunna gå till jobbet 6.45 på morgonen i lätt klänning och klackar och redan mötas av en värmevägg så tidigt...älsk på det av hela hjärtat!

Förra helgen bestämde jag mig dessutom för att äntligen införskaffa mig en pool. Drömmen är ju en riktig swimmpingpool som man kan simma några längder i, nåt snyggt altandäck till det osv.. men nu är jag tills vidare sååå. Öjd med denna uppblåsbara på. Ästan 4 meter i diameter jag köpt..som visserligen var smått kaotisk att få upp , men med lite (mycket) hjälp från föräldrar och svärföräldrar ronar den nu i trädgården och som jag njutit..njuter!

Och det har varit extra härligt att efter helgens svettiga löprundor bara slänga sig i vattnet och svalka av. 

Livet alltså - woohoo!1

Jag är tillbaka i Sverige efter en vecka på Rhodos och innan jag bildbombar därifrån vill jag ju bara skrika ut min totala eufori över den värme som nu råder här i Sverige.. Jag älskar´n! ÄLSKAR´N!!!

 

Men så nuff said om den för detta inlägg.

JAg har alltså varit i Grekland i en vecka, min första gång på Rhodos och det var jag och min älskade mammis som åkte för att fira hennes 60årsdag, bara jag och hon och en helt fantastisk femstjärnig Resort & Spa med egen swimuppool utanför rummet, med eget soldäck och solsängar..en minibar som fylldes på varje dag utöver all all-inclusive och dessutom roomservice som kom och knackade på flera ggr om dagen för att höra om vi saknade något.

Nespressomaskin på rummet, en helt gudomligt skön säng, en sky bar med solsängar ute i en pool, personal som serverade en vid ens solsäng.

 

Det var säkerligen varmare här hemma i Sverige under vår vecka på Rhodos men det var ju varmt hela tiden där, varma kvällar och nätter och det är ju något visst med swimmingpools och sandstrand och havsbris..

Aperol Spritz blev min nya favoritdrink och något chockartat så har jag käkat ananas i mängder...japp..Jag som till och med fått vända hem från butiker där där det varit ananasprovsmakning, med spyan högt upp i halsen och ed ett ananashat så starkt...käkade ananas i tid och otid ...kanske var det just femstjärning överdådig lyux som behövdes..

 

Ja det var sannerligen en underbar vecka med en av de bästaste människor jag vet och är så glad att vi unnade oss detta och jag skulle mer än gärna återvända till samma ställe igen. Sensimar Atlantica Resort & Spa.

Men först - totalnjuta av sommarsveriges ljuvlighet i detta nu och om 4 veckor är det Kreta med Karin.

Fan livet - så gött!

 

 

 

Tänkte väl bara kika in här och säga att jag har det väldigt jobbigt just nu ..väldigt...det tar på krafterna och psyket det här med att just nu befinna sig på ett femstjärnigt Resort & Spa , på ett väldigt varmt Rhodos med min ömma moder. I en svit med swimuppool med bubbelfunktion och egen terass...med minibar som ständigt fylls på med dricka och snacks utöver all cava, prosecco, nespressos och aperol spritze som förtärs under alla timmarna i solstol..

Ujuj.. men nån måste ju göra detta också..

 

Som jag längtat...efter de här ljuva majmorgonarna..som är som högsommardagar. När solen gassar redan vid 9 på morgonen och det bara är att kliva rakt ut i trädgården eller på altanen och sätta sig med morgonjavat och bara njuta av ljudet till fågelkvitter, humlesurr och avlägsna gräsklippare.

 

Idag var jag ledig efter en hård arbetshelg och det var så gott så gott. Låg i solen i princip från kl 10 till kl 18 med ett litet avbrott för lite kantklippning och sen blev det klipp av hela gräsmattan på kvällskvisten .

 

Det enda som skiljer sådana här somriga majdagar från juni och juli är att det gröna inte är riktigt lysande än och många träd och buskar fortfarande ser döda ut...men nu blommar plommonträdet, syrénen är på G och äppelträdet exploderar snart.

...och om två veckor ligger jag i en solstol på Rhodos, kan knappt fatta det. Det kändes så avlägset när det bokades i januari och nu är det snart dags!

 

Nepp nu ta lite aloe vera på några väl valda delar av kroppen, nu är det vita pattar och röd kagge här, haha.

 

 

 

Sött till sjuk...

 

Fortsatt sjukstuga här.

Röntgade lungorna i tisdags sen tillbaka till Vårdcentralen i onsdags, ja efter mycket om och men - de hade totalt telefonhaveri för andra gången den veckan och 20 sekunder efter öppnad telefontid meddelade telesvar att de ej tog emot fler samtal den dagen.

Men åkte fram, fick en tid, samma läkare som veckan innan och jag satt där, så himla utpumpad och trött och ledsen att jag gråtandes bad om antibiotika men som han vägrade ge mig " hjälper inte". Istället ville han skriva ut hostmedicinen, som jag redan fått "oj då" så han ändrade till en annan och jag ifrågasatte om jag skulle ta den på dagen då den är slemlösande och den andra jag redan hade, hostdämpande, till natten . "Jag förstår inte" svarade han då och sa sedan åt mig att fortsätta med kortisontabletter.

 

I fredags morse blev jag så mycket sämre, bara började kräkas och grät och grät. 1177 sa åt mig att åka till akuten och jösses, där fick jag hjälp med en gång, de hämtade läkare snabbt och jag fick precis det antibiotikat jag bett om på VC, på plats samt på recept.

Jag kunde mycket väl ha en lunginflammation som inte syntes på röntgen plus min bronkit och så medtagen som jag var och som min hosta lät var det inget snack om att jag skulle ha Doxyferm och både läkare och sköterskor ifrågasatte verkligen hur VC hade behandlat mig.

 

Helgen har mest ägnats åt att försöka sova, vila..och jag har skämts bort av föräldrar, svärföräldrar och sambo.

 

Sjuttsingen så skruttig och ömklig man kan bli även när man är 36 år fyllda.

 

Och återigen blir jag så jäkla rasande på Vårdcentralen och ickevården där. Jag vet ,jag vet jag är inte utbildad läkare, men fasen ibland är det väl ändå en läkares skyldighet att ändå lyssna på patienten - verkligen lyssna och kanske faktiskt kolla igenom ens journalhistorik och se att patienten faktiskt också kanske vet litegranna om sig själv, vad som alltid funkat i samma situation och dessutom också se att man inte ränner där i tid och otid och ständigt ber om olika mediciner om det nu var nåt antibiotikamissbruk de var rädda för?