Att känna att man har fötts som "fel" kön ...Det är nog en känsla som ingen av oss som inte känner så kan sätta oss in i och heller inte har nån som helst rätt att döma.. vare sig känslan eller att hen väljer att göra en könskorrigering. Jag kan bara börja tänka att det måste kännas att man inte är hel. Inte sig själv. Inte den man vill vara.

Och det..det är ju ganska så grundläggande för oss alla att vi ändå måste få och ska trivas med oss själva och den vi är. För att må bra.

 

Hela världen har granskat, följt, hånat, spekulerat, dömt..dömt ut, skrattat, hånat, applåderat, hyllat..den forne Bruce Jenner, numera Caitlyn Jenner. Styvpappa till Kim, Khloe, Rob och Kourtney Kardashian, pappa till Kylie och Kendall Jenner. Följts i Kardashiansåporna. Varit känd som en av USAs OSguldmedaljörer.

I veckan exploderade sociala medier när omslaget på Vanity Fair släpptes och Bruce blev Caitlyn inför hela världen.

Så starkt.

Så bra.

Så modigt.

Så naturligt.

Så som det ska vara.

 

 

Varje månad skriver jag ju krönikor om mode/stil/design i lokaltidningen..många gånger har jag publicerat krönikorna här på bloggen med..men har varit väldigt dålig på det senaste tiden.

För några veckor sedan var det dags igen..och tja om några veckor är det dags för ny..

Men publicerar den förra här nu tänkte jag.

 

"Ahh sköna sköna Maj äntligen är du här! Bästa månaden på hela året enligt mig. Det är nu det grönskar och prunkar. Det är nu som de första varma dagarna dyker upp och vittnar om att det blev verkligen vår i år också och hela ljuvliga sommaren ligger fortfarande framför en.

Och framförallt är det nu, enligt min garderobskalender, helt fritt fram att damma av alla sandaletter och öppnare typ av sko.

Och detta faktum var jag givetvis tvungen att fira in med ett köp av tre par nya heels i helgen.

Ja , jag erkänner, jag kan ha ett litet beroendeproblem just när det gäller skor.

Och väskor.

Men mest skor.

Och klänningar.

Men mest skor.

Men åter till just maj och den ljuva blomstertid som komma skall. I veckan får vi leverans på våra nya altanmöbler. En vit konstrottninggrupp. Detta möblemang har jag i min sommarälskande hjärna målat upp en bild att den tillsammans med den slingrande och gröna humlen kommer skapa en alldeles perfekt ”amerikanska södern”känsla på altanen och där skall jag sitta och sörpla lemonad och rosé i vita skira bomullsklänningar och höra syrsor spela om sommarkvällarna. Kanske kommer jag ha en hatt.

Utanför altanen står en mer gammeldags utemöbel som får mig att vilja duka upp till saftkalas i blommiga glas med guldkant en varm sommareftermiddag och hitta en ljusblå v-ringad puffig klänning likt den Malin på Saltkråkan firar Midsommar i.

De där kvava sommardagarna, när himlen är nästan blyertsgrå och regnet hänger i luften medan åskan mullrar, ja då vill jag ha en lång, rosa tyllkjol och enkel vit tshirt som jag knytit en knut på i midjan , likt Baby i Dirty Dancing och Hungry Eyes får gå på repeat medan jag kanske lite försiktgt låtsas att jag kan dansa i ett par silvriga klackar.

 En picknick nånstans i det gröna, kanske en korg fylld med trekantiga smörgåsar med olika pålägg och fyllningar , och då skulle en brun klänning med vita prickar ala Julia Roberts i Pretty Woman passa alldeles perfekt.

Ja det är inte bara syrénbuskar och äppelträd som nu börjar att blomma. Det gör även mina garderobs och outfitdrömmar. Det är nu all lust väcks till liv igen efter vinterkoman och allt praktiskt tänk. Om vintern mest handlar om skydd – mot köld och väta, så handlar sommaren för mig om kreativitet och visa. Leva.

Många säger att det här med mode och kläder bara är ytligt, dumt och löjligt. För många av oss betyder det mycket mer.

Som exemplen ovan visar så hjälper kläder till att båda skapa karaktärer, bilder, stämningar och minnen. Ni som läst mina krönikor genom åren ni vet vid det är laget att jag hittar min största stilinspiration hos en än större skogalning än mig själv: Carrie Bradshaw. Och jag känner mig så ivrig och nästintill nykärt pirrig att nu ha dessa ljuvliga månader framför mig att just göra mina egna tolkningar på denna stilikons ljuvliga klädstil.

Det gör inte ont när kroppar brister.

Det är endast härligt."

 

Måndagens kontor.

Här sitter jag nu och sörplar Java, lyssnar på soundtracket till Rock of Ages och skriver min månadskrönika till lokaltidningen..lite extra tacksam just denna gång att jag får just skriva mina egna ord, tankar och åsikter .  Att jag får och att det går. Även om det "bara" handlar om mode så får jag ändå sväva ut . Det får handla om mer.

Som jag redan skrivit är yttrandefriheten en lyx. Det är bland det viktigaste vi har i en fungerande demokrati.

Det är en rättighet vi måste värna om. Men också en rättighet som ska behandlas med respekt som  den både kräver och förtjänar.

För den är inte lätt.

Jag är för yttrandefrihet men när terrorattacken mot tidningen Charlie Hebdos skedde kunde jag inte ställa mig bakom t ex taggen JesuisCharlie i sociala medier då jag absolut inte kan stå bakom allt den tidningen publicerat rent åsiktsmässigt eller på bekostnad av olika samhällsgrupper.

Det är så lätt att folk enas i en "kamp" utan att vara källkritiska och att en kamp man tror är "rätt" också bara spär på hat och missförstånd..missuppfattningar.

 

Yttrandefriheten..ett ständigt moment 22.

Självklart ska man kunna få säga och skriva vad man vill..samtidigt vill man ju bara sätta munkavle på vissa.

Jag kan inte stötta en tidning som gjort sig lustiga på bekostnad av muslimer och homosexuella och samtidigt tycka att vissa Sverigedemokater inte ska få öppna truten.

 

Men bemöt och strid ord med just ord. Aldrig våld.

 

Ord är makt. Ord är påverkan. Ord är känslor. Ord är viktiga.

 

 

”Make it work” säger en av av mina favoritpersonligheter på tv och inom mode : Originalet och härligheten Tim Gunn som är mentor för alla blivande designers i Project Runway. Då handlar det om få ihop ett plagg eller en helhet på en design men uttrycket kan så väl så väl tillämpas på ditt egna tänk kring din garderob och stil.

Alltför många gånger tror jag att många av oss, mig själv inräknad, sätter käppar i hjulet för vår egna stil och för vad vi egentligen vill bära eller att vi krånglar till det alldeles för mycket i jakten på en egen personlig stil.

Hur ofta har du inte fattat tycke, ja nästan känt en kärlek vid första ögonkastet till ett plagg, en sko eller kanske en väska , som kanske ligger lite utanför din ”normala komfortgarderob”, burit omkring på det en stund inne i butiken, fingrat lite, hållt upp det, synat, burit runt lite till, hållt upp och hört lilla köpängeln på ena axeln säga ” Klart du ska köpa den här, den kommer passa dig utmärkt lilla söthjärta” för att sedan höra den lilla köpdjävulen på andra axeln ” Men hallå när ska du använda den där? Du är för gammal/för kort/för smal/för tjock/för tråkig för den där! Häng tillbaka bums!” och lyssnat på den sistnämnda?

Aldeles för många gånger tror jag. Och jisses vad många gånger jag ångrat när jag faktiskt hängt tillbaka ett plagg och sedan gått miste om det. Aldrig har jag ångrat ett köp där jag faktiskt vågade. Där jag struntade i eventuella nojjor och konstigt påhittade fördomar om vad andra ska säga eller tycka om vad jag bär.

Som för nån månad sedan när jag blev blixtförälskad i en knalligt rosa vadlång kjol i utställd modell. Och jag ville ha den. Men så började jag knorra just kring när jag egentligen skulle använda den, att den kändes mer somrig än höstig, att den var för lång för min längd och så vidare. ”Kanske kunde jag i och för sig spara den till sommaren”..Som tur var övetalade mamma mig att köpa den.

Så fick den dock hänga där inne i garderoben några veckor. Jag öppnade dörren ibland och beskådade den. Stängde. Öppnade. Stängde.

Sen en väldigt grå dag i oktober så kände jag att näe, varför vänta till sommaren? Jag vill bära den NU! Och se där den passade utmärkt ihop med en svart tshirt, skinnjackan och ett par boots. Och helt plötsligt bev den grå dagen väldigt icke-grå.

Mode och kläder är allt för starkt förknippat med ytlighet och komplex så därför är det viktigt tror jag för självförtroendet att faktiskt våga. Låta kläder och garderoben vara en passion och en lek. En glädjens plats. Många använder säkert kläder för att dölja än det ena än det andra. Låt dom visa istället. Ditt inre och dig själv! Nästa gång du fastnar för ett plagg i butiken som du inte riktigt vet om det är din stil men som du ändå känner dragning till: KÖP. Jag tror faktiskt inte att du kommer ångra dig.

Make it work!

 

Dagen efter.

 

Dagen efter riksdagsvalet 2014.

 

Det blev, preliminärt, regeringsskifte.

Och visst, det var det jag ville.

Men det är ändå väldigt väldigt svårt att känna sig glad en dag som denna.

 

F! kom inte in i riksdagen.

Sveriges tredje största parti heter Sverigedemokraterna.

Och nu har herr Löfven beslutat att Vänsterpartiet inte är välkommen i en rödgrön regering.

Alla tre punkter gör ont i hjärtat på mig.

 

Personligen, värker den sista mest då det är för mig helt fruktansvärt förbryllande och svekfullt av socialdemokraterna att utesluta det rödaste varmaste partiet ur en rödgrön regering.

Vad gör du Löfven?

 

Men samtidigt fattar jag, att det är så mycket ett spel. Strategi.

Jag tog till mig ett citat för många år sen " I en demokrati är illusionen det viktigaste vi har".

Jag hade bara hoppats nån gång på lite mer ärlighet, lite mer "vågande".

Kanske ska man vara glad över att man inte förstår reglerna och spelet.

Men näe, Löfven, det här var lågt.

 

Och Sverigedemokraternas framgångar...

 

Egentligen är jag inte förvånad att främlingsfientliga partier får allt större plats och att SD blir tredje största parti för är det egentligen nån större skillnad på SDanhängares vidriga invandrarsyn och blåröstandes syn på bidragstagare? På retoriken kring dessa två grupper av medmänniskor?

Ser nu så många i mitt facebookflöde som "gratulerar" alla "jävla"  bidragstagare i och med röd valseger, önskar att de ska brinna i helvetet eller skriver att vi nu åter kommer bli ett  jävla bidragsland och pratar om landsflykt etc..

Byt ut ordet bidragstagare mot invandrare i sådana utspel..

Det är samma vidriga människosyn ni har:

 

 

 

 

 

 

 

Jag är inte rasist eller emot demokrati MEN , Sverigedemokrater: jag vill verkligen inte veta av er. Jag tycker att era åsikter och intentioner är smutsiga och fula. Tidaholm är en del av Sverige , Sverige är en del av Europa, Europa en del av VÄRLDEN och ingen oavsett hudfärg, etnicitet , kön, sexuell läggning eller religion har mer eller mindre rätt att finnas på denna planet än någon annan. För fan! Skapa kärlek , möjligheter och frihet och insikt över de här osynliga endast på kartor utritade landgränserna istället för hat, inskränkthet och trångsynthet . Vad fan är ni så rädda för? Vad?

Och kom inte och säg att "man inte behöver vara rasist" för att rösta på Sverigedemokraterna, " för de vill så mycket gott för Sverige". De är, har alltid varit och kommer förbli ett främlingsfientligt parti där de flesta av deras så kallade hjärtefrågor ändå alltid bottnar i att de skyller det mesta på just invandrare och med en partiledare som ständigt hittar på egna siffror och uppgifter för att styrka deras politik.

En del kanske inte har läst på och röstar på SD och liknande partier i andra länder av ren okunskap men jag tror de flesta vet exakt, exakt varför de röstar på dessa partier och det är dessa som är de skrämmande.

Och ja jag är rädd, jävligt rädd för vad som komma skall om det fortsätter så här.

Lite blandade prints/plagg i egen design..label Avanna.

 

Ja som jag nämnt lite här och var senaste veckorna så har jag nu nästan helt landat i den verklighet att Avanna som klädmärke och Webshop snart inte finns mer.

Det börjar kännas allt mer lugnt i hjärtat och magen.

Men ibland kommer sorgen och besvikelsen. Ibland kommer tvivlet över mig själv.

Ibland kommer rädslan över vad det ska bli av mig nu.

Jag ville ju bli nånting. Nånting mer. Något mer än ingenting alls.

Mest kommer jag väl sakna själva processen efter att ha skapat, framförallt tecknat och sen se själva bilden som print.

Det är där passionen låg eller fortfarande ligger.

Skapa prints.

Det är något magiskt med snygga illustrationer och bilder på snygga linnen.

Det är det jag fortfarande vill göra.

Jag bara hoppas att nån kanske vill anlita mig i framtiden till det.

 

Så efter en del självrannsakan senaste tiden. Mycket grubbel och funderingar kommer jag inte sakna själva drivandet en egen webbutik, av orderpack, kundtjänstmail, postande och allt annat ikring.

Men skapandeprocessen.

 

Jag har alltid brunnit för fotografering. Men även där har jag det senaste känt att det är mer och mer privat fotografering, fotografering av det jag vill föreviga själv som är det viktiga.

Mina bilder, mina minnen, min vy av det vackra.

Fotograferandet för mig själv är ett andningshål.

Får jag fotouppdrag är jag tacksam för det alla gånger, men vet inte om jag kommer jobba så aktivt för det.

Vi får se. Kanske när jag mer hittar min egna nisch igen inom det. Kanske mer åt mode/lookbookhållet.

 

Nej det som ligger mig varmast om hjärtat om jag verkligen känner efter. Vad det är jag vill och vill fortsätta driva Avanna som företag med så är det framförallt tecknandet.

Det är där den riktiga kärleken ligger.

 

Mat, luft och vatten är vad som skapar liv åt människan..

 

 

Så håller jag bara på med dessa på ett eller annat sätt så kommer jag leva. Överleva.

Överlever jag är jag mer än ingenting.

Så får vi se om jag blir mer än nånting.

illustration: jag

 

 

Första Maj idag!

Den rödaste av alla röda dagar, i dubbel bemärkelse!

Dagen då vi rödhjärtade får fira , skandera, visa power, hopp, historia, ståndpunkter, rättvisa, jämlikhet och solidaritet lite extra.

 

Men jag får erkänna. Denna Första Maj var första gången sedan 2005 som jag inte gick med i nåt Första Majtåg och sjöng Internationalen bland röda fanor.

Precis som det året så var det nu en fotskada som stoppade mig.

Min knäckta tå.

Den kändes hyfsat Ok igår morse men efter 8 stressiga timmar på jobbet igår så kändes den redo att gå av när jag kom hem närmare kl 21 igår kväll.

Om knappa 38 timmar så ska vi sätta oss på ett plan mot Mallis och jag vill gärna kunna gå och ha skor på mig.

Men lite ont i mitt röda hjärta gör det att jag inte gick.

Men jag vet var jag står, jag vet vad jag ska rösta och jag vågar alltid visa det Första Maj eller inte.

 

 

..var ju väldigt typiskt att det var min högra fot som satte P för tågandet..haha.

 

 

illustration: jag