I mitt hjärta

2015-07-19 | 20:28:38 | Krönika/Politik/Tankar

I måndags på tåget upp till Stoxkholm så knåpade jag ihop denna månads krönika till tidningen, som publicerades i onsdags. Så nu tänkte jag publicera den här.

" I skrivandes stund sitter jag på ett tåg upp till hufvudstaden för några dagars semestertripp. Tre nätter borta och jag har packat ned två kjolar, tre linnen, fem långklänningar, fyra korta klänningar samt tre par skor....utöver de jag har på mig. Nej det här med att packa lätt är inte min grej alls . Och med tanke på att sommaren ganska mycket lyst med sin frånvaro rent temperaturmässigt hittills förutom en alldelels fulllkomligt ljuvlig fyradagars värmebölja förra helgen, så känner jag mig aningen svältfödd på att få bära alla mina klänningar och sandaletter. Ja den där skosamlingen har förresten växt med ytterligare fyra par ...eller fem, sedan förra Krönikan som handlade om just skor.

Det är redan mitten av juli och sedan vi hördes sist har det det ju varit modefest ala prinsbröllop där man fick tillfälle att frossa i frasiga klänningar, fina spetsar, puffig tyll och se Victoria fullkomligt glänsa i en H&Mkreation och njuta av den nya prinsessans väldigt vackra brudklänning. Midsommar, småkylig och regnig som vanligt, har också passerat och där valde jag att satsa på en sjuttiotalsbohemisk look i en paisleymönstrad långärmad klänning i orange och lila toner tillsammans med ett par grova vita platåsandaler, eller som det trendriktigt nu heter- traktorsula.

Men åter till resan och destinationen, Stockholm. I mitt hjärta. Staden som är min andra hemstad då det var till den jag flyttade direkt efter jag tog studenten. Där jag tog mina första stapplande steg på egna ben in i vuxenlivet , skaffade mig jobb, började på universitet, var på min första Winnerbäckkonsert ( så här 14 år senare har jag varit på cirka 15 till) , lät hjärtat bli krossat några gånger, torkade tårarna, hade kul med tjejkompisar. 

Och det var här mitt modeintresse för första gången på riktigt började att blomma ut och jag fann en del av den garderobsidentitet som fortfarande är mig väldigt kär , just den redan nämnda sjuttiotalsbohemiska stilen. Det var i Stockholm jag köpte på mig flera par utsvängda jeans som jag sedan bar tills det bara var trasor kvar några år senare. Det var här jag fann min förkärlek till långkoftor och platåskor. Det var här jag lite granna fann glädjen, kärleken och tjusningen i att framhäva sig själv med hjälp av kläder. Att det "ytliga" kunde visa det inre.

Det blev bara ett år som Stockholmare , men det är ett semestermåste för mig att återanvända hit varje år. Fylla på med lite tempo och storstadspuls till den annars vana vardagslunken. Leva ut mina "sex and the city"drömmar lite extra genom att strutta runt på de lite större gatorna i mina klackar och klänningar istället för vardagens bekväma jeans och sandaler. I min sjuttiotalsbohem bor även en liten lyxochflärdsökare som måste få sin hunger stillad, och även om det mest fönstershoppas kring Östermalm för min del så njuter jag ändå.

Hemma kan jag känna mig lite malplacerad och fel ibland. I Stockholm kan jag känna att jag platsar. Att min garderob och stil är mer tillåten.

Men som en viss Dorothy med röda glittriga skor en gång sa i en film " there is no place like home" så kommer även jag längta hem om några dygn och just inse tjusningen igen med att just känna sig lite "fel". För det betyder ju att jag, i mig själv har hittat hem, är den jag vill vara. För vem vill vara just precis som alla andra?

Och jag kommer säkerligen återvända hem med fler klänningar och skor än vad jag åkte med, var så säker.

Så hoppas jag att när vi hörs igen i augusti är mitt uppe i en lång het sommar och att vi alla just vågat vara precis vem och vad vi vill."

Kommentera 2 st

Hej jag satt idag och fick en nostalgi chock när jag började titta på gamla barnfilms titlar. Var av att jag sökte förbrilt efter trasdockorna på nätet för att köpa med svensk text, hittade inget i stort sätt och om jag gjorde det så hade dom inga kvar eller slutas göra fler exemplar. Så då ett blogg inlägg hos dig från 2009 där du berättar nostalgi från bumbibjörnarna, trasdockorna med mera och min fråga är har du möjligen kvar vhs banden med trasdockorna och om du vill sälja dom för en peng? Det är tänkt att mina brorsbarn skall få uppleva detta nostalgi under med mig då jag passar dom. Hoppas du hör av dig om du nu har och skulle vilja sälja dom. Mvh emil andersson 070-7436089

Bra krönika som vanligt.

URL: http://hannafialotta.blogg.se/