Illustration: jag

 

Det känns allt lite vemodigt denna söndag..
Varje år utom ett sedan 1996 har jag suttit uppe och kollat hela Oscarsgalan .. Vakat  och väntat .. Med brorsan några gånger , med bästisKarin några gånger..ja det var med henne hela Oscarseuforin började dessutom.. jag har vakat och tittat som singel och i förhållande , genom plågsamma urinvägsinfektioner , stukade fötter, flunsor och genom friskhet .
Som student, egenföretagare och den enorma turen att ha varit ledig eller kunnat styra dagen efter själv så att sitta uppe hela natten inte varit några problem.
Men imorrn börjar jag jobba kl 06.. Och jag tror icke att jag med gott samvete i år faktiskt kan sitta uppe och vaka... Its an end of an era.

Och det känns väldigt tråkigt ja det nästan värker i hjärtat.

För det är något alldeles magiskt och extra med Oscars.

Själva grejen..glamouren, förväntningarna, talen, klänningarna, stjärnorna, glansen. Grejen att bara sitta uppe.

Grejen att här i bloggen flitigt updatera hela natten lång om roliga/viktiga händelser och moments..jakten på bra bilder från röda mattan och höra vem som bar vad.

 

och det kommer inte vara i närheten av samma sak att se ett sammandrag i efterhand sen.

 

oh well..

Boofuckinghoo.