Imorses så slängde jag lite klämkäckt socialtmediatrendigt upp en morgonhurtig statusuppdatering på Facebook om att jag för andra gången denna vecka slagit nya rekord vad gäller min löpning.
Om man nu kan kalla det jag gör löpning. Jag tror det är mer jogging om man ska se till fart och så där.
I alla fall fick jag en kommentar från en följare om jag inte kunde skriva just mer om mig och mitt joggande/springande.
Och visst kan jag det.
Jag är för det första ingen expert alls.
Jag är heller ingen sån där som läser tidningar som Runners World, Hej Löpare, Spring för livet eller vad de nu kan tänkas heta.
Jag har ingen koll på puls eller så eller vad som är ett perfekt löpsteg.
Men att ut och springa är för mig den enda motionsform utöver raska långpromenader och yoga som jag gillar.
För mig innebär det frihet.
Frihet & Meditation.
Bevis på att min kropp funkar och är frisk.
När jag rör på mig vill jag komma någonstans. Känna att jag faktiskt RÖR på mig och SE att jag rör på mig.
Att stå på motionsband eller sitta på motionscykel är inte min grej. Varför stirra in i en vägg när man kan få frisk luft, dagsljus, solljus, naturupplevelser och komma nånstans på köpet?
Motionscykeln blir ett nödvändigt ont om det är is och massa snö eller om jag känner av t ex benhinnor eller hälsena.
Sedan svåra öroninflammationer under 2000/2001 har jag dessutom problem med att träna inomhus och särskilt styrka eller mer statiskt tränande då det gärna slår lock och jag bara blir "gäspnödig".
Detta slipper jag också med löpningen.
Jag har använt löpning/springa/jogging som motionsform mer eller mindre regelbundet sedan min första viktresa under gymnasietiden 1998-2000.
Då hade skolgympan alltid varit ett mindre helvete och jag var väldigt överviktig.
Jag började tillsammans med mamma ta långpromenader och sedan prova på att jogga mindre rundor själv.
Vilken glädje det var när jag orkade lite längre sträckor.
Jag har haft långa uppehåll med min löpning, ibland bara hållt det till sommaren.
Ett tag sprang jag med en kompis, i omgångar har jag och min sambo sprungit tillsammans.
Nu har jag sprungit regelbundet sedan ett år tillbaka och jag ska inte sticka under stol med att den utlösande faktorn för ett år sedan var att jag åter behövde gå ner i vikt och att det kändes som om promenaderna inte räckte till.
Men ganska snabbt blev löpningen åter till vad det är helt och hållet idag: GLÄDJE och MIN STUND.
Det finns inget bättre sätt för mig att starta en dag på än att bara dra på mig ett par tights, sportbh och nån tröja, snabbt sätta ihop en spellista på Spotify och dra ut.
Särskilt så här års och se hur våren exploderar men att springa några gånger i veckan nästan året runt och uppleva årstiderna - magiskt!
Idag kändes det nästan Disneyaktigt när jag sprang, solen sken, det grönskade kring mig och det kändes nästan som om ett gäng små morgonglada kvittrande fåglar följde mig på min runda.
Men jag älskar även att springa t ex sommarmorgonar som pre
Jag använder mig av RunKeeper för att höra tid och distans samt "current speed" och "average speed".
Jag har inga jättemål med min löpning mer än att känna att jag orkar.
Andningen har varit ett mål att få till bättre och även att ha en ganska jämn fart per kilometer vilket jag verkligen har lyckats med och det känns bra så jag inte svänger upp och ner en massa.
Jag är inte sådan som människa att jag vill pressa mig tills jag nästan spyr när jag tränar, det ser jag ingen mening eller glädje med.
Jag slutar hellre när jag känner att jag kanske hade orkat lite till och tänker att jag kanske klår den tiden nästa gång..men gör jag inte det så är det helt ok.
Jag tävlar inte med någon annan när det gäller löpning och ger sällan ut varken distans eller tider för tycker alltid det bara blir att nån sen ska försöka "klå en".
Jag tävlar inte ens med mig själv när det gäller detta för som jag nämnt - detta är min stund.
Detta är njutning för mig.
Och Frihet som jag nämnde.
För det ligger en frihetskänsla i att kunna springa.
Lite som Forrest Gump.
Att känner jag för att springa ska jag kunna göra det och springa tills jag inte vill springa mer.
Men om jag ska komma med konkreta tips:
1) Det enda du egentligen behöver investera i är ett par bra skor! Kolla om du har neutralt löpsteg eller pronerande. Spring inte i slitna, fel och dåliga skor. Då kommer skadorna ganska snabbt.
2) Börja med små distanser och små mål. Har du inte sprungit tidigare eller på väldigt länge. Var kanske nöjd med att springa 1 km första veckan/veckorna några dagar i veckan. Öka sedan successivt men stressa inte. Och var inte besviken om du en gång orkar mer och sedan inte orkar lika långt gången efter.
3) Låt det bara vara glädje inte nåt ångestfyllt måste.
4) Hitta en runda du gillar och som du kan "bygga på". Jag bor i ett ganska naturskönt område med en angränsande kyrkogård. Ett varv runt kyrkogården är cirka 0,7 km. När jag vill testa längre sträckor lägger jag helt enkelt på ett varv eller två mot vad jag brukar springa.
5) Tävla inte med nån och jämför dig inte med andra och andras distanser och tider. Gör det enbart för din egna skull.
6) Skulle du åka på skada eller förkylning eller så..Vila! Det är ingen katastrof. Det fina med löpningen är att den alltid finns där för dig att börja om med igen. När Du vill.
URL:
http://annster.se
2014-04-25 - 10:12:02